Motstånd bortom position och perspektiv – Karen Barad VI
Vi är inte placerade i världen. Vi innehar inte en position i världen. Vi har inte heller en position i ett maktsystem. Vi är istället intrasslade och sammanflätade. I denna fristående text tar jag upp Karen Barads alternativ till en feminism och en maktkritik som utgår från position, situering och perspektiv.
Att utgå från individen, eller från den subjektiva
upplevelsen är vanligt inom liberal filosofi och subjektfilosofi. Ibland
förstås företeelser som individers samlade ageranden. Ibland ställs individen istället
utanför verkligheten eller utanför världen. Världen reduceras då till
individens upplevelse av verkligheten. Vi kan kalla detta för perspektivism.
Dualismen mellan individ och verklighet överförs ibland till
skolan och verkligheten, eller till vetenskapen och verkligheten, eller till
massmedia och verkligheten.
Det finns även feministiska, postkoloniala och
socialistiska teorier som utgår från perspektiv och position.
Position, situering och perspektiv
Position kan handla om position i över- och underordning:
maktposition, offerposition, motståndsposition. Position eller situering blir
direkt kopplad till makt.
Position kan också handla om kontext. I vilket sammanhang är
förtryckta eller motståndsgrupper placerade?
Det finns också flera spännande analyser kring kroppens plats och kroppens position.
Relationen position och kontext kopplas gärna till perspektiv. Några feminister och
postkoloniala teoretiker lyfter fram osynliggjorda eller tystade perspektiv. På
så sätt mångfaldigar de perspektiven.
Ibland skapas här en paranoid föreställning om att det finns
en dold verklighet därute som vi bara kan ”av-slöja” genom att se via alla dessa
olika perspektiv.
Samagerande som direkt solidaritet snarare än att avslöja makten
Med dålig göteborgshumor skulle jag kunna säga att Karen
Barad har ett annat perspektiv. Men skämtet blir givetvis tokigt. Karen Barads feminism
utgår inte från hennes, kvinnornas eller de förtrycktas perspektiv. Hennes
queermaterialism är alltså inte ett queerperspektiv (bland andra perspektiv).
Hennes feminism är inte ett feministiskt perspektiv (bland andra perspektiv).
Hennes teorier kan alltså inte reduceras till henne, till kollektiv, till
egenskap, till intresse eller till plats och position.
Hennes feminism och hennes queermaterialism är inte hennes.
De är istället hennes direkta samagerande med andra
ageranden runt om i världen. Hennes teorier är direkt med och ändrar i olika
fenomen. Och andras ageranden är med och ändrar på hennes queermaterialism. Den
är därmed vare sig statisk eller ens underordnad Karen Barad. Hon är med och
agerar. Men hennes böcker agerar också. Och tryckpressar och bibliotek blandar
sig i. Och vårt läsande i, eller om, böckerna agerar med henne.
Begrepp som praxis och direkt solidaritet ligger närmare
”hennes” feminism än ett fokus på att ”avslöja makten”, eller ett fokus på att ”förstå”
genom att lyfta fram olika perspektiv.
Motstånd bortom plats och perspektiv
Samageranden begränsas inte av platser, kroppar, kontexter,
positioner eller perspektiv. Medagerande bryter snarare med enskilda kroppar, handlingar, positioner
och perspektiv.
“Bodies are
not situated in the world; they are
part of the world. Objectivity can’t
be a matter of seeing from somewhere, as opposed to the view from nowhere
(objectivism) or everywhere (relativism), if being situated in the world means
occupying particular coordinates in space and time, in culture and history.”[1]
Det är inte så att vi finns i världen. Vi har inte en
position i världen. Vi är del av världen.
Varje motståndshandling är lika verklig som det förtryck
eller våld motståndet försöker krossa och tränga bort. Det blir därmed en
förminskning att förstå motstånd som ett försök att påverka verkligheten.
Per
Herngren
2012-10-08,
version 0.1
Referens
Karen Barad, Meeting the Universe Halfway Quantum physics and the entanglement of matter and meaning,
[1] Karen Barad, Meeting the Universe Halfway Quantum physics
and the entanglement of matter and meaning, London : Duke University Press, 2007, p 376.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar