Alla organisationer regerar. När vi
samlas i en liten grupp tas beslut och initiativ som börjar styra gruppen. Gruppen
skapar sig en politik. Politisk förändring blir möjlighet. Ibland lyckas inte
gruppen regera, istället är det vädret som regerar. Eller tidsbrist. Eller
huslån. Eller ett lönearbete.
Myllret av regerande krockar. Ibland stärker
olika regeranden varandra, ibland motverkar de varandra. Ibland uppstår konflikt, komplexitet och stabilitet, ibland harmoni, stagnation och dominans. Ibland är vi bara förvirrade.
Här analyserar jag hur protester avsätter
oss som regerande. När protester pekar ut ett parlament eller ett stort företag
som Aktören, som den som borde lösa problemet, som den som Regerar, då gör
protesten oss till underlydande, till offer, till objekt. Protesten offergör
oss.
Myten om centralstyrning
Det har uppstått olika myter om
härskargudar som styr och regerar över världen. Det vore kanske skönt om någon
styrde allt som hände. Vi skulle ju slippa ansvar.
Under historien har sådana omnipotenta myter
överförts på kejsare och regeringar. Fortfarande idag tror många att det är
möjligt för en regering eller diktator att centralt styra myllret av samhällen
och organisationer.
Sådana myter gör ibland att folk som vill
ha politisk förändring vänder sig åt samma håll. De ställer sig bredvid
varandra. De gör sig till en gigantisk publik som
tittar bort mot en scen, en scen som ofta befinner sig bortom horisonten, utom synhåll.
Regera
Regera kommer från latinets gubernare:
att styra, och grekiskans kubernan: att kontrollera någots riktning. Vi är alla
inblandade i en massa regerande. Ibland är det en förkylning som regerar. Ibland
min dåliga kondition. Ibland är vi, trots förkylningar och trötthet, med och
organiserar politisk förändring.
När jag suttit i fängelse har jag inte
regerat speciellt mycket över mitt utrymme. Det har inte heller blivit så
mycket pendlande och resande. Men just därför har fängelset gett mig frihet att
regera över min skrivartid. Jag regerar över mitt skrivande mycket mer i
fängelse än utanför. Jag har aldrig lyckats vara så effektiv i mitt skrivande i
den så kallade friheten som i fängelse.
Tvång är avgörande för att vi ska kunna
organisera och regera. Annat regerar över oss. Andra regerar. Därför skapas
utrymme för oss att regera.
Michel Foucault visar att makt och
härskande alltid skapar utrymme för motstånd. Och utan motstånd finns ingen
möjlighet att regera.
Mohandas Gandi visar att makthavare inte
existerar. Det går inte att ha eller förvara makt. Makt är alltid lydnad,
underordning, hörsamhet, samarbete, följsamhet. Makt måste alltid ges igen och
igen.
Någon invänder att en jordbävning,
mordbrand, eller en bomb, eller ett dödande skott, tar bort möjligheten att
styra och ställa, att göra motstånd. Visst! Katastrofer och dödande tar bort möjligheten till motstånd. Utplåning tar också bort möjligheten till
makt och härskande. Utplåning eller fängslande tar bort möjligheten till
lydnad. Makt kräver samarbete och hörsamhet. Att döda någon ger inte makt över den personen. Det tar bort alla möjligheter till makt.
Befrielserörelser regerar
Rättvis handel genomför rättvis handel.
Därmed regerar rättvis handel. En ny rättvis ekonomisk ordning kan uppstå
mellan ett rättviseskåp i Hammarkullen och ett kaffekooperativ i södra Mexiko. Skåpet och kooperativet tränger tillsammans undan kapitalism. Kapitalism kan givetvis försöka tränga tillbaka. Men det är ju ett tecken på att kapitalismen inte regerar.
Frivilligt samarbete, fildelning,
kooperativ och ideella organisationer tränger undan kapitalism. Istället regerar ömsesidig hjälp.
Feministiska mötestekniker genomför
jämlik och delaktig demokrati. Härskande och manliga ordningar tränger sig på,
men feministiska mötestekniker lyckas ofta hålla tillbaka dessa ordningar. När detta lyckas regerar feminism, jämlikhet och demokrati. Feminism genomför feminism. Mål och medel blir ett i feministiska
mötestekniker. Feminism och jämlikhet skjuts inte på framtiden.
Civil olydnad är att börja regera. På en
militärbas. På en djurfarm. Eller i ett flyktingfängelse. Under en stund, på en
viss plats, innan gripandet, så regerar ickevåld, fristad och befrielse.
Ibland smittar olydnaden av sig. Ifall
smittan sprider sig erkänns olydnaden och blir en ordning. Ohörsamhet blir
hörsamhet. Vi får strejkrätt, religionsfrihet, befriade samhällen utan krig och förtryck.
Allt regerande är olydnad mot något annat. Och civil olydnad är att börja regera.
Erkänna varandras organisationer som politiskt regerande
För att alla olika organisationer, olika befriade samhällen, ska kunna fortsätta att regera behöver de bli erkända, och de behöver erkänna andras regerande. Befrielse
kan inte vara sig själv nog. Olika befrielser behöver peka ut varandra som
regerande. De får inte vända ryggen mot varandra genom att vända sig mot ett enda
politiskt Subjekt långt därborta.
Alla behöver inte peka ut alla. Men
politisk förändring behöver trassel av ömsesidigt erkännande. Detta beroende av
varandras erkännande förstärker regerandet.
Sårbarhet och beroende är möjligheten
till politisk förändring. Ömsesidigt erkännande och stöd tränger undan härskande,
murar och kontroll. Befrielse måste förstärka andra befrielser. När detta leder till ömsesidigt
erkännande skapas långsiktig politisk förändring.
Tillsätta varandra istället för avsätta varandra
När vi pekar ut ett egentligt politiskt Subjekt,
det som borde lösa problemet, så avsätter vi oss själva. Vi avsätter också andra.
Här är några metoder som används i proteströrelsen för att avsätta varandra. Som alternativ skissar jag några möjliga vägar att istället tillsätta varandra som
regerande.
Protesten vänder sig mot
En proteströrelse som vänder sig mot
Stockholm eller Bryssel vänder ryggen åt andra, åt andra håll.
En protest som pekar ut en viss regering
som den som borde lösa problemet tillsätter själv denna regering. En regering
existerar inte som en substans. Den existerar bara som regering just när folk
lyder dess försök att regera.
En regering måste ständigt tillsättas igen
och igen, genom att pekas ut och genom lydnad.
Protesten tillsätter det den vänder sig
till. Protesten utser sin regering. När alltför många vänder sig åt ett håll
avsätts den egna rörelsen. Samtidigt avsätts rörelser runt omkring. Andra pekas
inte ut som subjekt, som aktörer, som regerande. Vi tror oss inte kunna skapa politisk
förändring. Det är bara de därborta som kan skapa politisk förändring. Inte vi.
Möjligheter att tillsätta varandra. Genom att vända
sig åt olika håll, mot olika organisationer, genom att koppla ihop varandra, genom
att dansa till varandras olika rytmer, genom att erkänna varandras regerande, så
distribueras styrandet. Regerandet mångfaldigas.
Erkänn varandra som aktörer, som
regerande. Det skapar befrielse och politisk förändring.
Det var så den borgerliga revolutionen
gick till. När parlamentarisk demokrati skulle tränga undan kungavälde så bad
inte borgerligheten kungen om att bygga upp demokratin åt dem. Borgerliga organisationer byggde
tillsammans upp parlament, och tillsamman knuffade de med tiden undan kungaväldet.
Senare trängde sig även arbetare och
kvinnor in i parlamenten. Den borgerliga revolutionen visar oss hur andra
revolutioner kan börja regera.
Protesten blir ett nej
En proteströrelse som säger nej till ett
beslut, en regel, en lag, ett privat företag, en myndighet eller ett parlament,
reducerar sig själv till en negation, till ett hinder.
Nejet negerar skapandet. Vi vill inte. Vi
säger nej. Nejet tror sig inte själv om att kunna skapa. De där, de andra, de där
borta, de är skapande. Men inte vi.
Nejet gör sig själv till ickeregerande.
Vi bygger inte befrielse. De andra, de däruppe, de ska befria oss.
När protesten regerar så regerar ickeskapandet. De som skapar trängs undan av protesten.
Möjligheter att tillsätta varandra. Börja skapa. Våga
misslyckas. Förstärk andras byggande. Imitera varandra. Kopiera. Lär av
varandras misstag. Finslipa och gör bättre. Uppfinn nya tekniker som andra kan
imitera och finslipa.
Ingrip vid förtryck. Låt det positiva skapandet,
lösningen, intervenera i våld och förtryck. Träng tillsammans med andra
organisationer undan destruktiva maktordningar, istället för att protestera mot, och därmed tillsätta, dem.
Det engelska ordet displace betyder både
tränga undan och ersätta. Politisk förändring tränger undan och ersätter andra
ordningar.
Befrielsen blir ibland självgod
När en organisation, eller en tät allians,
blir introvert, sluter sig inom sig själv, blir sig själv nog, då slutar den erkänna
andra. Den slutar att förstärka andras regerande. Den erkänner inte sitt
beroende av miljontals andra organisationer över hela världen.
Möjligheter att tillsätta varandra. Bygg kampen på
sårbarhet och ömsesidigt beroende. Samarbeta, skapa allianser, samordna. Hitta
gemensamma pulser och resonanser. Dansa med varandra.
Be om erkännande och ge erkännande. Be
att få styra över något och be om hörsamhet. Hörsamhet är alltid ohörsamhet mot
något annat, något som håller på att trängas undan.
Per Herngren
2013 02 26, version 0.1
Tack till Otto von Busch, Monki, Lisa Gerenmark, Christopher Kullenberg, Tobias Herrström, Lena Martinsson för samtal om hur vi blir regerande och lagstiftande.
Referens
Per Herngren, Samtidsslaverie:
hur aktivism hindrar politisk förändring, 2013.
Skriv gärna en kommentar! 1) Klicka på kommentera. 2) Klicka på Anonym. Eller Namn/URL; skriv länk till din webb, blogg på URL. 3) Efter Publicera ber bloggen dig skriva bokstäver: robot eller människa?