Motvillig lydnad gav nazisterna makt - inte villig

Flera forskare beskriver nazisternas regeringstid som att tyska folket lydde villigt. Föreställningen har varit att antingen måste tyskarna ha tvingats att lyda eller så lydde de entusiastiskt. I en ny bok hävdar den tyske historiken Peter Longerich att nazisternas makt mer byggde på motvillig lydnad än villig lydnad. De flesta var vare sig tvingade eller villiga. De lydde motvilligt.

Detta gäller möjligen även för andra stater. Motvillig lydnad orsakar i så fall mer våld och förtryck än villig lydnad.

Nazisterna fick aldrig egen majoritet i de två fria valen 1932. Inte ens när nazisterna kom till makten och påbörjat förtrycket fick de 1933 mer än 43,9 procent. Longerich menar att "majoriteten var ointresserad av nazisternas utopier. De trodde inte på dem, de ville inte ingå i dem. Men de ville heller inte göra aktivt motstånd." "Arbetarna är missnöjda med sina låga löner, bönderna med de låga priserna de får för sina produkter. Medelklassen klagar på att staten inte avvecklar de judiska varuhusen, som utlovat. Katolska och delar av den protestantiska kyrkan är under tryck. – Och så finns det ett allmänt missnöje med de lokala nazistledarna. De väcker agg med sin korruption och sina nya, fina bilar." (DN.)

Detta strider ju mot fotografier man ser från massmöten under den här tiden. "Unga människor blev kraftfullt indoktrinerade, det var framför allt dem som regimen satsade på. Och visst fanns det också ett brett stöd inom den vanliga befolkningen. Men det finns även rapporter om att många som deltog i massmötena tröttnade ganska fort. Regimen utövade kraftig påtryckning när de här evenemangen ordnades, säger Longerich." (DN.)

Det här minskar inte tyskarnas skuld för folkmord och brott mot mänskligheten. "Ansvaret för nazistregimen och kriget är tyskarnas. Om folk gick med på allt på grund av tanklöshet, passivitet och bristande civilkurage, i stället för av övertygelse – på vilket sätt minskar det skulden?"

Longerich visar att det som främst gör auktoritära samhällen och diktaturer möjliga är motvillig lydnad. "De flesta människor försöker undvika konflikter. Så är det även i fria samhällen, man är ofta redo att anpassa sig för att komma lättare undan." (DN.)

Per Herngren 

30 juni 2025, version 0.1

Referens

Peter Longerich, Unwillige Volksgenossen. Wie die Deutschen zum NS-Regime standen. Eine Stimmungsgeschichte, München: Siedler Verlag, 2025.
Anna-Lena Laurén, "Tyske nazismforskaren varnar – människor anpassar sig snabbt till diktatur av ren bekvämlighet", DN, 20250628.

Konservativ bryter vänster-högerskalan

Motstridiga argument gjorde beslut mer rationella än subjektivt tyckande. Genom att argumentera med varandra övervann man dumhet och tröghet hos subjektiva åsikter och tyckanden.[1] Kritik förväntades stärka både effektivitet och kreativitet[2] vilket motverkade att nationalstaten stagnerade så som kungavälden.[3]

Till skillnad mot det liberala regerandet ersätter despoti konflikter med en enad vilja.[4] Envälde blir alltså en regeringsform för att trycka bort konflikter. Vilja till enhet och motvilja mot konflikter är möjligen en förklaring till att visst konservativt regerande närmat sig envälde.

Konservativt regerande där enhetlighet tränger undan konflikter bryter upp vänster-högerskalan. Det blir i så fall möjligt att analysera olika kommunistiska diktaturer som en blandning av konservativ nationalism och socialistiskt regerande. Socialistiskt förstatligande görs till nationalism istället för arbetarstyre. Nationell enhet ersätter gränslöst folkstyre.

Per Herngren
23 juni 2025, version 0.1

Fotnoter 

[1] Demokrati utvecklas i Grekland genom parresia, att jämlikt hävda sanningen. Det blir avgörande i det liberala regerandet även innan parlamentarisk demokrati börjar införas. Se Foucaults föreläsningar i januari och februari 1983. Michel Foucault, The Government of Self and Others Lectures at the College de France 1982-1983, NY: Palgrave Macmillan, 2010.

[2] ”Yet this peace is not, as with the aforementioned despotism (in the graveyard of freedom), brought about and secured by the weakening of all energies, but rather by means of the liveliest competition among the same.” Immanuel Kant, Toward perpetual peace and other writings on politics, peace, and history, Binghamton, NY: Yale University, s 92.

[3] JürgenHabermas, Borgerlig offentlighet: kategorierna “privat” och “offentligt” i det moderna samhället, Lund: Arkiv, 2003.

[4] ”Despotism is the principle by which the state executes, on its own authority, laws that it has itself made. Under despotism the public will is therefore treated by the monarch as his individual will.” Immanuel Kant, Toward perpetual peace and other writings on politics, peace, and history, Binghamton, NY: Yale University, s 76.