Vem styr vem? Wilhelm Reichs förklaring av fascism

En populär förklaring till fascism är att auktoritärt regerande manipulerar massorna. Psykoanalytikern och forskaren Wilhelm Reich vände 1933 på förklaringen. Det är snarare massorna som producerar det fascistiska regerandet. 

”It is not merely that the ruling ideology is the ideology of the ruling class. What is more important for the solution of practical problems is the fact that the contradictions in the economic structure of a society are also anchored in the mass-psychological structure of its members. Otherwise, the fact could not be understood that the economic laws of a society can have practical effects only through the activity of the masses who are subject to them.”

Referens

Wilhelm Reich, Citerat från kapitlet ”3. The problem of mass psychology”, The mass psychology of fascism, NY: Orgone Institute Press, 1946, (original 1933).

Fascism

Fascism är när nationen överordnas andra värden, som exempelvis etik, jämlikhet, rättighet och solidaritet. Genom att nationen därmed placeras ovanför konflikter och motsättningar skapas enhet.

Per Herngren

9 september 2025, version 0.1

Autokrati

Autokrati styr utan att motsättningar och konflikter ges formell plats i regerandet. Etymologiskt kommer det från att härska själv. 

Referens

Svenska Akademiens ordbok, Svenska Akademien, https://www.saob.se.

Protest blir motor för att producera enhet - Herbert Marcuse

Herbert Marcuse analyserar i One-Dimensional Man hur protest sätter igång en jäsningsprocess som leder till enhet och sammanhållning. Detta omvandlar nationalstaten till nationell enhet.

”The totalitarian tendencies of the one-dimensional society render the traditional ways and means of protest ineffective — perhaps even dangerous because they preserve the illusion of popular sovereignty. This illusion contains some truth: "the people," (...) have "moved up" to become the ferment of social cohesion.” 

Referens

Herbert Marcuse, One-Dimensional Man Studies in the ideology of advanced industrial society, London, New York: Routledge, 2002, s 260, (original 1964).

Nationalstaten kamouflerar andra typer av stater

Under 1600-talet uppfinns nationalstat och civilsamhälle.¹ Visionen är att folkets stat ska ersätta konungens rike. Civilsamhället ges uppgiften att representera nationen.

Nationalstaten producerar makt genom att få regering och civilsamhälle att bli motpoler. Civilsamhälle ges rollen av kritisk motmakt till regeringen. Kritik får funktionen att legitimera nationalstaten och producera lydnad.²

Nationalstaten lyckas dock inte tränga undan det myller av andra stater som växer fram. Städer, byar och släkten fortsätter att ta på sig statliga funktioner. Större företag fungerar mer som stater än många länder. Av de hundra ekonomiskt största staterna är ungefär sjuttio aktiebolag.³

I en kommande bok om civilsamhälle och makt undersöker jag det här vidare.

Per Herngren
19 augusti 2025, version 0.1

Fotnoter

1 Övergripande metod i den första delen av boken är genealogisk. Snarare än att söka ursprung, kontinuitet, linjär kausalitet och utveckling undersöker genealogi hur tidigare innovationer intervenerar i vår tid.
Michel Foucault, ”Nietzsche, Genealogy, History” (först publicerad 1971), Donald F Bouchard (red), Language, counter-memory, practice, Ithaca NY: Cornell University Press, 1977, s 139.

2 Michel Foucault, Vetandets arkeologi, Lund: Arkiv förlag, 2011, (original 1972).

3 World Economic Forum, ”How do the world’s biggest companies compare to the biggest economies?”, 2016, www.weforum.org/stories/2016/10/corporations-not-countries-dominate-the-list-of-the-world-s-biggest-economic-entities/
Global Justice Now, ”69 of the richest 100 entities on the planet are corporations, not governments, figures show”, 2018, https://www.globaljustice.org.uk/news/69-richest-100-entities-planet-are-corporations-not-governments-figures-show/
Oxfam, ”Of the World’s top 100 economies revenue collectors, 29 are states, 71 are corporates”, 2018, https://frompoverty.oxfam.org.uk/of-the-worlds-top-100-economic-entities-29-are-states-71-are-corporates/

Tekniker för att kamouflera folkmord

Här är några retoriska uttrycksätt som maskerar folkmord:

1. Benämna det krig. (De dödas för att de skjuter på varandra.)
2. Kriget har tyvärr eskalerat.
3. Kriget är inte längre proportionerligt.
4. De har rätt att försvara sig. (De syftar på nationalstater inte folket som mördas.)
5. De militära operationerna måste följa internationell rätt.
6. Etikettera folkmord som konflikten.
7. Båda sidor borde ... Båda parter behöver ... (Barn, gamla, folkrörelser buntas ihop till ena sidan och görs delansvariga för folkmordet på dem själva.)
8. De måste förhandla. Vi kan medla. (Vi uppfattar sig inte vara del av eller ansvariga för folkmordet. Dom borde lyssna på varandra och komma överens.)
9. Benämna folkmord situationen eller krisen.
10. Etnisk rensning beskrivs som evakuering.
11. Stater och soldater benämns inte som terrorister. (När nationalstater dödar civila så betecknas det inte som terrorism.)
12. Det är tyvärr nödvändigt för att få fred. (Nödvändigt har i mer än hundra år legitimerat dödande av civila.)
13. Ett sjukhus skadades under den militära insatsen.
14. En terrorist gömde sig ju i närheten. (Det egentliga målet var inte att döda civila. Civila reduceras till collateral damage.)
15. Det är komplicerat.

Per Herngren
10 augusti 2025, version 0.2

Folkmord

"För folkmord döms den som, i syfte att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk eller rasmässigt bestämd eller religiös folkgrupp (...) dödar en medlem av gruppen. Även andra gärningar som tortyr och våldtäkt kan utgöra folkmord."

Källa: Åklagarmyndigheten.

Terrorism

French terrorisme, noted in English by 1795 as a coinage of the Revolution, from Latin terror ”great fear, dread, alarm, panic; object of fear, cause of alarm; terrible news,” from PIE root *tres- ”to tremble” (see terrible).

Källa: Online Etymology Dictionary.

Brott mot mänskligheten

"För brott mot mänskligheten döms gärningar som t.ex. mord, våldtäkt, tortyr och tvångsarbete om de utgör eller ingår som ett led i ett omfattande eller systematiskt angrepp riktat mot en grupp civila."

Källa: Åklagarmyndigheten.

Motvillig lydnad gav nazisterna makt - inte villig

Flera forskare beskriver nazisternas regeringstid som att tyska folket lydde villigt. Föreställningen har varit att antingen måste tyskarna ha tvingats att lyda eller så lydde de entusiastiskt. I en ny bok hävdar den tyske historiken Peter Longerich att nazisternas makt mer byggde på motvillig lydnad än villig lydnad. De flesta var vare sig tvingade eller villiga. De lydde motvilligt.

Detta gäller möjligen även för andra stater. Motvillig lydnad orsakar i så fall mer våld och förtryck än villig lydnad.

Nazisterna fick aldrig egen majoritet i de två fria valen 1932. Inte ens när nazisterna kom till makten och påbörjat förtrycket fick de 1933 mer än 43,9 procent. Longerich menar att "majoriteten var ointresserad av nazisternas utopier. De trodde inte på dem, de ville inte ingå i dem. Men de ville heller inte göra aktivt motstånd." "Arbetarna är missnöjda med sina låga löner, bönderna med de låga priserna de får för sina produkter. Medelklassen klagar på att staten inte avvecklar de judiska varuhusen, som utlovat. Katolska och delar av den protestantiska kyrkan är under tryck. – Och så finns det ett allmänt missnöje med de lokala nazistledarna. De väcker agg med sin korruption och sina nya, fina bilar." (DN.)

Detta strider ju mot fotografier man ser från massmöten under den här tiden. "Unga människor blev kraftfullt indoktrinerade, det var framför allt dem som regimen satsade på. Och visst fanns det också ett brett stöd inom den vanliga befolkningen. Men det finns även rapporter om att många som deltog i massmötena tröttnade ganska fort. Regimen utövade kraftig påtryckning när de här evenemangen ordnades, säger Longerich." (DN.)

Det här minskar inte tyskarnas skuld för folkmord och brott mot mänskligheten. "Ansvaret för nazistregimen och kriget är tyskarnas. Om folk gick med på allt på grund av tanklöshet, passivitet och bristande civilkurage, i stället för av övertygelse – på vilket sätt minskar det skulden?"

Longerich visar att det som främst gör auktoritära samhällen och diktaturer möjliga är motvillig lydnad. "De flesta människor försöker undvika konflikter. Så är det även i fria samhällen, man är ofta redo att anpassa sig för att komma lättare undan." (DN.)

Per Herngren 

30 juni 2025, version 0.1

Referens

Peter Longerich, Unwillige Volksgenossen. Wie die Deutschen zum NS-Regime standen. Eine Stimmungsgeschichte, München: Siedler Verlag, 2025.
Anna-Lena Laurén, "Tyske nazismforskaren varnar – människor anpassar sig snabbt till diktatur av ren bekvämlighet", DN, 20250628.

Konservativ bryter vänster-högerskalan

Motstridiga argument gjorde beslut mer rationella än subjektivt tyckande. Genom att argumentera med varandra övervann man dumhet och tröghet hos subjektiva åsikter och tyckanden.[1] Kritik förväntades stärka både effektivitet och kreativitet[2] vilket motverkade att nationalstaten stagnerade så som kungavälden.[3]

Till skillnad mot det liberala regerandet ersätter despoti konflikter med en enad vilja.[4] Envälde blir alltså en regeringsform för att trycka bort konflikter. Vilja till enhet och motvilja mot konflikter är möjligen en förklaring till att visst konservativt regerande närmat sig envälde.

Konservativt regerande där enhetlighet tränger undan konflikter bryter upp vänster-högerskalan. Det blir i så fall möjligt att analysera olika kommunistiska diktaturer som en blandning av konservativ nationalism och socialistiskt regerande. Socialistiskt förstatligande görs till nationalism istället för arbetarstyre. Nationell enhet ersätter gränslöst folkstyre.

Per Herngren
23 juni 2025, version 0.1

Fotnoter 

[1] Demokrati utvecklas i Grekland genom parresia, att jämlikt hävda sanningen. Det blir avgörande i det liberala regerandet även innan parlamentarisk demokrati börjar införas. Se Foucaults föreläsningar i januari och februari 1983. Michel Foucault, The Government of Self and Others Lectures at the College de France 1982-1983, NY: Palgrave Macmillan, 2010.

[2] ”Yet this peace is not, as with the aforementioned despotism (in the graveyard of freedom), brought about and secured by the weakening of all energies, but rather by means of the liveliest competition among the same.” Immanuel Kant, Toward perpetual peace and other writings on politics, peace, and history, Binghamton, NY: Yale University, s 92.

[3] JürgenHabermas, Borgerlig offentlighet: kategorierna “privat” och “offentligt” i det moderna samhället, Lund: Arkiv, 2003.

[4] ”Despotism is the principle by which the state executes, on its own authority, laws that it has itself made. Under despotism the public will is therefore treated by the monarch as his individual will.” Immanuel Kant, Toward perpetual peace and other writings on politics, peace, and history, Binghamton, NY: Yale University, s 76.