Civil olydnad & proaktivt motstånd

Thank you Boris for sharing from the U.S.!!

2012-04-29T19:39:20.096+02:00

Thank you Boris for sharing from the U.S.!!

I Amerika vi glömmer kampen, de massiva protester,...

2012-04-28T17:04:30.791+02:00

I Amerika vi glömmer kampen, de massiva protester, misshandel och mord av arbetare, för att ändra lagarna för att få en åtta timmars arbetsdag. Det var ungefär 1868. Jag tror inte skolan regimen här kommer förändras förrän de obligatoriska åtta arbetsdag timmars arbetsdag förändringar här i USA Man skulle tro att efter över 200 år kunde vi ha gjort vissa förbättringar på att åtta timmars saken också.
Jag har hemma skolade mina barn. Många föräldrar i Amerika homeschoolong nu

Tack för din definition från Harman. Den stämmer b...

2012-04-23T13:08:03.716+02:00

Tack för din definition från Harman. Den stämmer bra tycker jag med min användning. Och då blir Latours och Simmels relations-orientering närmast motsatsen mot relationism.

George Simmel är på flera sätt föregångare till Latour. Simmel radikaliserar relationer och individer, och visar hur de är beroende av varandra för att göra sig oberoende av varandra. Men de är också beroende av varandras oberoende (och oberoende till andra individer) för att göra sig själva oberoende.

Kul att du gillade punkt 6 och 7 i min förra kommentar. Jag tyckte jag fick till det ganska kul där.

Om jag nu ska bli lite skarp mot Harman så tror jag att hans objekt individualism faktiskt ramlar över i relationism, det han försöker värja sig mot:

Objektet är radikalt åtskilda från sina egna relationer, egenskaper och handlingar. Det innebär att objektet reduceras till identitet. Alltså att relationen till sig själv som objekt.

Objektet blir identiskt med sig själv som objekt. (och därmed radikalt skild från ex egenskaper och relationer.)

Objektets relation till sig själv som objekt blir en mycket extremare relationism än när Latour här och var råkar göra det misstaget.

Diskuteras detta någonstans. Eller har du ställen som motsäger det?

Oj, tack! :) Synd att jag inte har någon koll på S...

2012-04-23T11:23:14.520+02:00

Oj, tack! :) Synd att jag inte har någon koll på Simmel, hänger inte riktigt med i vändningarna här.

Punkt 6 och 7 är spännande, de tycks gälla ungefär samma problem som Harmans spänningar, dvs objektets inre splittringar. Objektet är separerat från sina egna kvaliteter, med det finns en ständig spänning mellan dessa poler, och de kan fusioneras av en yttre mediator. Kul med Bohr! Berätta gärna mer, vad kännetecknar en handling för honom?

Vad jag kan minnas pratar H. främst om relationism i just PoN, men där finns väl ganska tillfredställande definitioner, t.ex: "Relationism, the view that a thing is defined solely by its effects and alliances rather than by a lonely inner kernel of essence..." Det verkar överensstämma med din användning?

Ja, du för ju upp diskussionen på en intressantare...

2012-04-22T19:03:22.119+02:00

Ja, du för ju upp diskussionen på en intressantare nivå. Tack!

Om jag försöker fortsätta min "George Simmel"-artonhundratals-läsning av Latour, så bör det bli ungefär så här:

En relation kan inte bli relation utan något annat än relation. Relationer är beroende av något som inte är relation. Men så är aktörer, handlingar, objekt, fenomen, meningsfullhet.

Exempelvis en aktör kan inte uppstå utan handling. En handling kan inte uppstå utan aktör. Men aktör och handling är samtidigt skilda från varandra.

1) Vem som kommer först, hönan-ägget, kan sällan avgöras.

2) Relationers beroende och oberoende: Relationerna mellan aktörer (respektive relationen till sig själv) är skilda från aktören.

3)Och relationer är samtidigt beroende av aktörer för att bli relation, och för att samtidigt göra sig oberoende och åtskild från aktören.

4) Aktörers beroende och oberoende av relation: Aktören är helt skild från relationerna till sig.

5) Och aktören är samtidigt beroende av relationer till sig (till sig själv och till annat) för att göra sig oberoende och åtskild från just dessa relationer.

6) Aktörens beroende och oberoende till sig själv som objekt: Aktören är helt skild från sig själv som objekt.

7 Och aktören är samtidigt beroende av relation till sig som objekt för att göra sig oberoende och åtskild från sig själv som objekt.

8) Objektets beroende och oberoende till sina handlingar: Objektet är helt skild från sina handlingar.

9) Och objektet är samtidigt beroende av sina handlingar för att göra sig oberoende och åtskild från sina handlingar. (ex en hunds andning bygger upp ett oberoende av andning.)

Dessutom lite Niels Bohr: Handling är också objekt, dock inte samtidigt.

Objekt är handling. Dock ej samtidigt.

Relation är handling, dock ej samtidigt.

Relation är objekt, dock ej samtidigt.

Det jag kallar relationism är misstaget att påstå att objekt produceras av dess relationer, och alltså bara förstås som beroende av dess relationer.

Fredrik kommer du ihåg några ställen där definitionen på relationism diskuteras?

Själv använder jag Harmans läsning av Latour, och menar att Harman missförstår Latour på flera ställen. Men att Latour på andra ställen ramlar in i just den fälla som Harman kallar relationism.

"Sluter ögonen", ska det givetvis stå. O...

2012-04-22T18:47:52.914+02:00

"Sluter ögonen", ska det givetvis stå. Och så vill jag omformulera en grej. Det är inte bara möjligt för icke-relaterade entiteter att existera, utan det är en ontologisk _nödvändighet_ att sådana _kan_ finnas. (På grund av att ett ting alltid är något mer än summan av sina relationer.)

Intressant maktdiskussion. Gillar detta med att ti...

2012-04-22T12:25:14.744+02:00

Intressant maktdiskussion. Gillar detta med att ting kan göra motstånd genom att bli ohörsamma. "Utbrändhet, trötthet och stressjukdomar blir därmed motstånd lika mycket som när organisationer och institutioner vägrar samarbeta."

Föga överraskande håller jag inte med om att Latour bryter med relationism (tvärtom). Skälet du anför, "Relationerna bestämmer inte över saker och ting", handlar väl mer om ett brott med strukturtänkande, att det finns en transcendent struktur som determinerar aktörer? No?

Relationismens problem är ju ett annat, som du berör här:: "Relationer är visserligen förutsättning för att aktörer ska kunna bli aktörer". Och innan något är en aktör är det intet. Själva begreppet aktör antyder redan relationismen. För att existera måste en entitet agera, påverka andra entiteter, dvs ingå en relation med dem. För att bryta med relationismen måste vi erkänna möjligheten av entiteter som består trots att de slutar ögonen och uppsäger alla förbindelser.

Det här är metafysiskt avgörande, men jag tror också att det är relevant för sociologin förstådd som studiet av förbindelser. Det är avgörande för vårt sätt att studera relationer.

Spännande emergent analys av Kortedala anti/demons...

2012-04-16T19:38:48.611+02:00

Spännande emergent analys av Kortedala anti/demonstrationen! Tack!
(Emergera - börja existera)

Fredrik: "om denna demonstrationsontologi förser oss med några imperativ för en antifascistisk verksamhet?"

Jo, det tycker jag: undvika anti-xxx och mot-xxx ifall man inte tycker enheten är kreativ.

Jag tar ju upp mer kritik mot anti-xxx i mina postprotest-texter. Ex denna:
http://ickevald.net/perherngren/deleuzenietzsche.htm

Att förstå demonstration+motdemonstration som ett ...

2012-04-15T21:06:02.036+02:00

Att förstå demonstration+motdemonstration som ett eget objekt är intressant, och lite skrämmande då det innebär att vi ingår i samma enhet som de vi vill motverka. Jag skulle vilja bygga vidare på den tanken, och som exempel använda mig av demonstrationen mot ND:s torgmöte på Kortedala Torg, eftersom det är aktuellt och jag var delaktig i objektet.

Till en början kan det vara intressant att titta på de kriterier som måste uppfyllas för att något ska vara ett objekt, som Marcus talade om på workshopen, för att undersöka om motdemonstration + torgmöte (härefter md+tm) faktiskt var ett verkligt objekt.

Först kan vi konstatera att det hade emergenta egenskaper, till exempel den höga ljudvolymen som inte hade uppstått ifall någon av parterna uteblivit och det bara rört sig om ett nazistiskt torgmöte eller en enskild antifascistisk manifestation.

Dessutom utövade tm+md trubbig kausering. Om det var någon bakfull stackare som försökte
sova i en lägenhet intill torget blev denne kraftigt påverkad av md+tm utan att md+tm hade någon som helst vetskap om sjusovarens existens. Md+tm hade alltså inflytande på andra objekt utan att behöva rikta sig mot dem. Den påverkade bara genom att utöva sin existens.

Tm+md var också förmögen till redundant kausering, och var således inte bara en mängd. Den blev till exempel inte till ett annat objekt när jag bröt mig ut och gick in på Hemköp för att köpa en burk apelsinsaft.

Det fjärde kriteriet för att något ska vara ett objekt är att det har dolda (submergenta) egenskaper. Det är svårare att avgöra än de andra kriterierna. Antagligen fanns där affinitetsgrupper som aldrig manifesterade sig eftersom det inte uppstod någon situation då det var lämpligt eller nödvändigt.

Det verkar tveklöst röra sig om ett objekt. Och med tanke på att kausering alltid sker asymmetriskt, så måste det ha funnits åtminstone två olika objekt. Förutsatt att både vi och nazisterna påverkade varandra, vilket vi har all anledning att tro. Torgmöte-motdemonstration är ett objekt, och motdemontration-torgmöte är ett annat.

Frågan är om denna demonstrationsontologi förser oss med några imperativ för en antifascistisk verksamhet? Vad är det för ontologiska villkor som en motdemonstration måste förhålla sig till? Är det alls en fruktbar strategi osv...

Det är åtminstone en spännande insikt att när ett objekt (motdemon) vill förstöra ett annat objekt (torgmötet) måste det, som du skriver, göra det inuti ett tredje objekt, som är autonomt gentemot delarna och därmed står bortom vår(motdemons) kontroll. (Inte för att ett objekt har full kontroll över sig själv heller, för den delen). Det tredje objektet gör saker som överstiger våra och nazisternas avsikter. Det blir märkbart som _ett_ objekt i nyhetsrapportering, och är kanske delaktigt i att producera det politiska spektaklet.

Nå, det här var bara mina första ogenomtänkta kommentarer.. Låt oss bygga vidare.

Jag känner igen det vi pratade om idag, om vi inte...

2012-04-05T17:51:44.686+02:00

Jag känner igen det vi pratade om idag, om vi inte hade pratat hade jag nog inte förstått - men nu förstår jag nästan iaf. Kul att ha fått inspirera!

Liv

Tack Jeanette för dina fina ord om texten! Sannin...

2012-03-16T16:04:51.814+01:00

Tack Jeanette för dina fina ord om texten!

Sanning är spännande. Deleuze tänker sig ju att sanningen ligger i problemet snarare än i svaret. Ungefär som i: Sanna problem att ägna sig åt. Ex förtryck, krig och orättvis fördelning. När ett problem är löst så kan vi lämna det bakom oss, därmed är riktiga svar och färdiga lösningar egentligen inte längre sanna. De är avklarade. Så varför frågar lärare efter svar på frågor som de vet svaret på?

Och Gandhi ser sanningen som gud. Han är dock lite paranoid. Sanningen är bortom vår möjlighet att nå den. Vi kan bara närma oss den. Men den är i princip dold.

Jag glömmer lätt att det finns värden i saker, materia, och bland djur och växter. Hållfasthet är ju ett värde. Vibrationer, krockar, kopplingar kan vara värden. Och djur och växter sysslar ju ibland med ömsesidig hjälp (Kropotkin) snarare än ömsesidig konkurrens (Darwin).

Älskar att du ifrågasätter lyckan som norm. Jag fu...

2012-03-16T12:10:14.123+01:00

Älskar att du ifrågasätter lyckan som norm. Jag funderar mycket på sanning, vad skulle det göra med oss och samhället om sanningen sattes högst? Och då även över vinsten och de där andra...

Jag tror det är en bra beskrivning: politiken förs...

2012-03-14T01:55:23.420+01:00

Jag tror det är en bra beskrivning: politiken försöker hitta en väg förbi alla spöken, men vart leder den egentligen?

Men ser också bara delar och aldrig helheten, framtiden ändras rekursivt beroende på våra aktuella handlingar, den vecklar ut sig så att säga.

När en för tillfället optimal lösning nås sker reifering som stelnar den, och efter ett tag skapas byråkrati likt ett korallrev! Anarki etc syftar då till att riva revet, och i det vakuumet startar eventuellt en ny kamp, precis som händer i Egypten, Libyen etc.

Ett intressant koncept är Kalman filter som användes t ex för att styra månlandare med tyngdpunkten på fel ställe, så feedback och korrigering måste ske mycket snabbt så att den kan landa.
http://en.wikipedia.org/wiki/Kalman_filter

Hela samhällsorganismen behöver vara självkorrigerande och självreparerande (själreparerande?).

More is different!

Tack! Jag tror vi tillsammans håller på att utveck...

2012-03-12T14:26:07.265+01:00

Tack! Jag tror vi tillsammans håller på att utveckla en revolutionerande politisk teori!

Om jag förstår dig rätt så borde väl politik definieras som non-polynomial time: komplex, ickelinjär och utan optimal algoritm?

Annars skulle ju en viss politik kunna ersättas med en metod (optimal algoritm)eller en färdig lösning.

Man kan tänka sig att politik ibland lyckas avskaffa sig själv och förflytta problemet till en rutin. Rutinen är kanske inte optimal, men den är så pass optimal att politiken kan glömma problemet. Det politiska kan sedan ägna sig åt mer komplexa problem som orättvisa, krig och förtryck utan färdiga lösningar.

Politik förstås här som beslut om, och hanterande av, gemensamma problem. Vi är därmed alla politiker. Politik utförs minst lika mycket i föreningar och företag, som i de organisationer vi kallar kommuner och stat.

Rekursiv politik borde väl begripas som att målet blir medel, och därmed hela tiden kritiskt korrigerar sig själv. Rekursiv politik ska därmed inte förstås som optimal metod.

Jämlikhet, ickevåld, solidaritet, fred, feminism, demokrati, tolerans, gemenskap, är mål som rekursivt blir medel i vardagliga och politiska situationer.

Dessa mål blir därmed mindre än situationerna. Ickevåld och feminism blir kanske genomfört i ett möte, men mötet är mer omfattande än ex ickevåldet. Ett möte handlar kanske också om vänskap, fika, humor och en massa andra saker.

Demokrati, ickevåld, feminism, jämlikhet, tolerans, rättvis fördelning av resurser kan aldrig ersättas med en optimal metod. De måste ständigt anropas för att fullföljas igen och igen, och samtidigt kritiskt korrigera sig. Precis som med pacman fullföljs ickevåldet eller feminismen, eller så misslyckas man, men det finns alltid andra sätt som skulle kunna producera mer jämlikhet.

Fungerar detta med det du skriver om non-polynomial time och pacman?

Jag nämnde förut komplexitetsteori vilket passar b...

2012-03-12T00:11:22.635+01:00

Jag nämnde förut komplexitetsteori vilket passar bra in här, dvs hur snabb/långsam en algoritm är, på ett teoretiskt plan.
Det finns också problem som inte har en känd algoritm för att nå en optimal lösning. De kallas NP fullständiga problem (non-polynomial time). Vi kommer nu in på icke-linjära system, som antagligen är i majoritet i den verkliga värden.

En känd algoritm är 'addition;, finns bara ett resultat för ingångsvärdena, 1+1 = 2 (decimal talbas), etc.
Peanos Axiom definerar det rent matematiskt, men i en dator implementas addition på ett annat sätt-

Det gamla PacMan spelet (och andra ifrån den epoken) är NP fullständiga, dvs man vet inte om man har nått en optimal lösning.
Ja, det finns personer som spelat hela PacMan (256 nivåer tror jag) utan ett enda fel, men någon kan välja lite annorlunda och få en kortare lösning.
Ja, det finns folks som skrivit doktorsavhandlingar om detta, visar sig att moderna spel är mindre komplexa än PacMan!

Tror också att städyte problemet kan definiera med graf teori, typ billigaste vägen att nå alla ytor etc.

Intressant! Jag tror att allt redan idag lokalis...

2012-03-02T08:04:39.021+01:00

Intressant!

Jag tror att allt redan idag lokaliserar i mikrosammanhang, oberoende om det är demokrati, aristokrati, diktatur, kapitalism, usa, Röda Korset, WTO, religioner.

Även om vissa svärmar är vanliga och andra dominerar väldigt mycket blir det aningen av vidskepelse att föreställa sig dem som monoliter, stora sfärer eller väldiga lådor.

Ah, ok. Närmar sig min idealutopi: helt "cell...

2012-03-01T20:11:34.159+01:00

Ah, ok. Närmar sig min idealutopi: helt "cell" baserade/distribuerade samhällen, allt sker lokalt. Som en myrstack, bikupa, tusenfoting :-)

Denna bok tar upp mycket av detta: http://www.kk.org/outofcontrol.

När jag skriver "tränga undan" ovan mena...

2012-03-01T10:21:34.167+01:00

När jag skriver "tränga undan" ovan menar jag inte en central maktkamp, utan lokalt vid vissa bänkar, i fikarum, runt vissa redskap.

Demokratier svärmar, precis som diktaturer och andra former svärmar. Det finns inga stora sociala sfärer, inga monoliter.

Jag tror, utan att ha belägg, att deliberativa dem...

2012-03-01T10:17:35.488+01:00

Jag tror, utan att ha belägg, att deliberativa demokratier möjligen är vanligare än liberala demokratier.

Centralistiska organisationer (företag, föreningar, kommuner, stater) väljer ofta liberala demokrati eller diktatur för att styra organisationen centralt. Men deliberativa demokratier kan börja utvecklas lite här och var i organisationen och tränga undan diktaturens eller den centralistiska demokratin. Organisationer är inte så homogena som man tror.

Självklart kan på motsvarande sätt aristokrati (exempelvis expertstyre) eller elitstyre (självvalda grupper) börja ta sig utrymme i annars ganska demokratiska organisationer.

Existerar det några deliberativa demokratier? Det ...

2012-02-29T22:30:15.649+01:00

Existerar det några deliberativa demokratier?
Det blir knepigt med dagens målinriktade samhällen.

Jag följer det republikanska racet här i USA, och ser motstatsen :-)

Tack för din fundering Jonathan! Jag skiljer på ...

2012-01-02T15:37:35.786+01:00

Tack för din fundering Jonathan!

Jag skiljer på makttekniker och dominans/härskartekniker. Dominans och härskande ger inte nödvändigtvis makt till den som utövar det. Däremot trycker de ner andra, de underordnar. Det går till och med att hävda att makten ofta minskar med härskartekniker, de förlamar organisationer.

Makttekniker som ökar och stärker makten, kan inte vara så negativa utan måste vanligtvis vara mer produktiva. De trycker inte ner, snarare sätter de fart. De är kanske karismatiska, de ger ofta belöningar, de skapar lojalitet, de binder ...

Maktspel och även dominans är som du säger del av mänsklig interaktion, mer eller mindre. Många andra ageranden kan tränga undan dessa, som omsorg, bemäktigande (empowerment), solidaritet, deliberativa samtal, demokrati, inspirera, innovativt samarbete etc.

Gott nytt år förresten!

Jag tror att du har en viktig poäng här, spännande...

2012-01-02T08:09:49.776+01:00

Jag tror att du har en viktig poäng här, spännande att kartlägga härskarteknikernas gränsland - samt lite kusligt att känna igen sig i beteenden.

Hur integrerade tänker du att härskartekniker är i vår vardagliga interaktion? Går det att identifiera mer generella måttstockar för när en härskarteknik används? Med risk för att agera djävulens advokat: Är inte maktspel en ofrånkomlig del av mänsklig interaktion?

Det var intressant! Kontrakt och avtal som löntaga...

2011-12-28T09:33:10.992+01:00

Det var intressant! Kontrakt och avtal som löntagaren skriver på kan fungera som ständigt hot, vilket skapar stockholmssyndrom.

Tror att många företag lever under management b...

2011-12-27T23:42:37.009+01:00
Tror att många företag lever under management by fear principen speciellt i kristider vilket alstrar en form av hyperlojalitet hos flera av den personal som väljer att arbeta kvar.

Det skall skrivas kontrakt där man inte för nämna något negativt i någon form av socialt media då man klassas som illojal mot företaget och att man då riskerar att bli uppsagd. The american way som citatet It is my way or the highway skrämmer speciellt yngre som inte vågar göra annat en lyda (och i vissa fall även skvallra om personal som skulle kunna ställa företag i dålig dager). Detta inför rädslan att de inte kommer att erhålla någon arbetslivserfarenhet vilket är deras enda chans in på arbetsmarknaden.

Jag tror på din idé Lena med rhizom-demokrati. Ist...

2011-12-12T10:20:27.323+01:00
Jag tror på din idé Lena med rhizom-demokrati. Istället för att centralisera regerande och styrande behöver det mångfaldigas.

I kommentarerna till rekursiv-artikeln lanserade du en av lösningarna för detta: Hur gör vi sammanhanget tillräckligt litet för att demokratin ska fungera fullt ut?

Man skulle kunna lägga till: Hur gör vi dessutom samtals och beslutsformerna tillräckligt enkla för att andra ska kunna imitera och mångfaldiga dem?

Detta mångfaldigar inte bara demokratin, det tar också bort trögheten och ostyrbarheten som finns i centraliserade system.

Det vore ju bakvänt att fråga centrala organ om att mångfaldiga demokratin. Jag gillar det engelska ordet displace: Det betyder både ersätta och tränga undan: Hur börjar vi ersätta odemokratiska och förtryckande former? Och hur gör vi det så vi inte bara blir alternativ, utan dessutom tränger undan de tröga och odemokratiska formerna?