Apofeni

Tendensen att se meningsfulla mönster, samband eller regler i slumpmässiga eller orelaterade händelser kallas apofeni.

Hjärnan letar ständigt efter ordning och drar slutsatser om orsaker som inte finns. Det utnyttjas i konspirationsteorier, pseudopsykologi, samt ibland av inspirerande föreläsare och management konsulter.

Ursprung: Begreppet skapades år 1958 av den tyske psykiatrikern Klaus Conrad. I dag används ordet inom psykologi och vetenskap.

Per Herngren

30 augusti 2026, version 0.1

Visionskris - oförmåga att föreställa sig och testa andra ordningar och samhällen

Det växer fram forskning som undersöker hur en del klimatgrupper producerar oförmåga att visionera och bygga alternativa samhällen. En ny bok undersöker om det har växt fram en visionskris i klimatrörelser. ”Visionskrisen formuleras ofta som en oförmåga att föreställa sig alternativa hållbara framtider”. (Alternative Futures in a Heating World Visions and Vision Work of the Swedish Climate Movement, 2026, s 7)

Visionskrisen producerar en oförmåga att finslipa och testa konstruktiva förslag. I så fall fastnar föreställningsvärlden i att man är emot och att man vill mindre (av det dåliga). 

Behovet i samhället är snarare att grupper experimenterar och testar olika visioner. ’Visionskrisen’ "bidrar till vår oförmåga att hantera klimatkrisen: medan samhället erkänner behovet av förändring, kämpar det med att föreställa sig hur saker och ting skulle kunna vara annorlunda”. (s 2)

Fantasin låser in sig i kris och katastrof

Grupper som fångas av krisföreställningar riskerar att låsa in sig en föreställningsvärld av kris. Krisföreställningar tränger undan fantasiförmågan. ”Klimatkrisen har tolkats som en fråga om en ’imaginär inlåsning’” (s 2)

En annan förklaring är att grupper fastnar i vad som kallas samtidsslaveri. Klimatgrupper som inte låter sig fångas av det dagsaktuella trängs undan och marginaliseras. ”Med andra ord kan övervägandet av perspektiv och aktörer som är inriktade på det nuvarande politiska och ekonomiska systemet vara den främsta orsaken till marginaliseringen av alternativa samhällsvisioner”. (s 8-9)

Det är risk att grupper paralyseras av kriser och katastrofer.

”Det är kanske mer lämpligt att karakterisera detta fenomen som ’krisdrabbad fantasi’ eller – i linje med terminologin i denna bok – ’krisdrabbad visionering’.” (s 170)

Per Herngren

26 augusti 2026, version 0.1

Referens

Joost de Moor, Mattias Wahlström, Lotte Schack, Katrin Uba, and Magnus Wennerhag, Alternative Futures in a Heating World Visions and Vision Work of the Swedish Climate Movement, Berlin: Walter de Gruyter GmbH, 2026.

Moral ersätts med känslor och upplevelser - Mark Fisher

Under senare år har personlig utveckling och självhjälp tenderat att stänga in individen i sig själv. Det har lett till att individuella känslor och upplevelser alltmer ersätter etik och moral. ”Morality has been replaced by feeling. In the ‘empire of the self’ everyone ‘feels the same’ without ever escaping a condition of solipsism.”¹

Det innebär i så fall att lagstiftandet i folkrörelser och civilsamhälle förskjuts från demokrati, skiljedom och ingripande till förhandling och medling. Lagen privatiseras.

Per Herngren
23 september 2025, version 0.1

Fotnot

1 Mark Fisher, Capitalist realism Is there no alternative?, Winchester UK: Zero Books, 2009, s 74.

Vem styr vem? Wilhelm Reichs förklaring av fascism

En populär förklaring till fascism är att auktoritärt regerande manipulerar massorna. Psykoanalytikern och forskaren Wilhelm Reich vände 1933 på förklaringen. Det är snarare massorna som producerar det fascistiska regerandet.

”It is not merely that the ruling ideology is the ideology of the ruling class. What is more important for the solution of practical problems is the fact that the contradictions in the economic structure of a society are also anchored in the mass-psychological structure of its members. Otherwise, the fact could not be understood that the economic laws of a society can have practical effects only through the activity of the masses who are subject to them.”

Referens

Wilhelm Reich, Citerat från kapitlet ”3. The problem of mass psychology”, The mass psychology of fascism, NY: Orgone Institute Press, 1946, (original 1933).

Fascism

Fascism är när nationen överordnas andra värden, som exempelvis etik, jämlikhet, rättighet och solidaritet. Genom att nationen därmed placeras ovanför konflikter och motsättningar skapas enhet.

Per Herngren

9 september 2025, version 0.1

Autokrati

Autokrati styr utan att motsättningar och konflikter ges formell plats i regerandet. Etymologiskt kommer det från att härska själv. 

Referens

Svenska Akademiens ordbok, Svenska Akademien, https://www.saob.se.

Protest blir motor för att producera enhet - Herbert Marcuse

Herbert Marcuse analyserar i One-Dimensional Man hur protest sätter igång en jäsningsprocess som leder till enhet och sammanhållning. Detta omvandlar nationalstaten till nationell enhet.

”The totalitarian tendencies of the one-dimensional society render the traditional ways and means of protest ineffective — perhaps even dangerous because they preserve the illusion of popular sovereignty. This illusion contains some truth: "the people," (...) have "moved up" to become the ferment of social cohesion.” 

Referens

Herbert Marcuse, One-Dimensional Man Studies in the ideology of advanced industrial society, London, New York: Routledge, 2002, s 260, (original 1964).

Nationalstaten kamouflerar andra typer av stater

Under 1600-talet uppfinns nationalstat och civilsamhälle.¹ Visionen är att folkets stat ska ersätta konungens rike. Civilsamhället ges uppgiften att representera nationen.

Nationalstaten producerar makt genom att få regering och civilsamhälle att bli motpoler. Civilsamhälle ges rollen av kritisk motmakt till regeringen. Kritik får funktionen att legitimera nationalstaten och producera lydnad.²

Nationalstaten lyckas dock inte tränga undan det myller av andra stater som växer fram. Städer, byar och släkten fortsätter att ta på sig statliga funktioner. Större företag fungerar mer som stater än många länder. Av de hundra ekonomiskt största staterna är ungefär sjuttio aktiebolag.³

I en kommande bok om civilsamhälle och makt undersöker jag det här vidare.

Per Herngren
19 augusti 2025, version 0.1

Fotnoter

1 Övergripande metod i den första delen av boken är genealogisk. Snarare än att söka ursprung, kontinuitet, linjär kausalitet och utveckling undersöker genealogi hur tidigare innovationer intervenerar i vår tid.
Michel Foucault, ”Nietzsche, Genealogy, History” (först publicerad 1971), Donald F Bouchard (red), Language, counter-memory, practice, Ithaca NY: Cornell University Press, 1977, s 139.

2 Michel Foucault, Vetandets arkeologi, Lund: Arkiv förlag, 2011, (original 1972).

3 World Economic Forum, ”How do the world’s biggest companies compare to the biggest economies?”, 2016, www.weforum.org/stories/2016/10/corporations-not-countries-dominate-the-list-of-the-world-s-biggest-economic-entities/
Global Justice Now, ”69 of the richest 100 entities on the planet are corporations, not governments, figures show”, 2018, https://www.globaljustice.org.uk/news/69-richest-100-entities-planet-are-corporations-not-governments-figures-show/
Oxfam, ”Of the World’s top 100 economies revenue collectors, 29 are states, 71 are corporates”, 2018, https://frompoverty.oxfam.org.uk/of-the-worlds-top-100-economic-entities-29-are-states-71-are-corporates/

Tekniker för att kamouflera folkmord

Här är några retoriska uttrycksätt som maskerar folkmord:

1. Benämna det krig. (De dödas för att de skjuter på varandra.)
2. Kriget har tyvärr eskalerat.
3. Kriget är inte längre proportionerligt.
4. De har rätt att försvara sig. (De syftar på nationalstater inte folket som mördas.)
5. De militära operationerna måste följa internationell rätt.
6. Etikettera folkmord som konflikten.
7. Båda sidor borde ... Båda parter behöver ... (Barn, gamla, folkrörelser buntas ihop till ena sidan och görs delansvariga för folkmordet på dem själva.)
8. De måste förhandla. Vi kan medla. (Vi uppfattar sig inte vara del av eller ansvariga för folkmordet. Dom borde lyssna på varandra och komma överens.)
9. Benämna folkmord situationen eller krisen.
10. Etnisk rensning beskrivs som evakuering.
11. Stater och soldater benämns inte som terrorister. (När nationalstater dödar civila så betecknas det inte som terrorism.)
12. Det är tyvärr nödvändigt för att få fred. (Nödvändigt har i mer än hundra år legitimerat dödande av civila.)
13. Ett sjukhus skadades under den militära insatsen.
14. En terrorist gömde sig ju i närheten. (Det egentliga målet var inte att döda civila. Civila reduceras till collateral damage.)
15. Det är komplicerat.

Per Herngren
10 augusti 2025, version 0.2

Folkmord

"För folkmord döms den som, i syfte att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk eller rasmässigt bestämd eller religiös folkgrupp (...) dödar en medlem av gruppen. Även andra gärningar som tortyr och våldtäkt kan utgöra folkmord."

Källa: Åklagarmyndigheten.

Terrorism

French terrorisme, noted in English by 1795 as a coinage of the Revolution, from Latin terror ”great fear, dread, alarm, panic; object of fear, cause of alarm; terrible news,” from PIE root *tres- ”to tremble” (see terrible).

Källa: Online Etymology Dictionary.

Brott mot mänskligheten

"För brott mot mänskligheten döms gärningar som t.ex. mord, våldtäkt, tortyr och tvångsarbete om de utgör eller ingår som ett led i ett omfattande eller systematiskt angrepp riktat mot en grupp civila."

Källa: Åklagarmyndigheten.

Motvillig lydnad gav nazisterna makt - inte villig

Flera forskare beskriver nazisternas regeringstid som att tyska folket lydde villigt. Föreställningen har varit att antingen måste tyskarna ha tvingats att lyda eller så lydde de entusiastiskt. I en ny bok hävdar den tyske historiken Peter Longerich att nazisternas makt mer byggde på motvillig lydnad än villig lydnad. De flesta var vare sig tvingade eller villiga. De lydde motvilligt.

Detta gäller möjligen även för andra stater. Motvillig lydnad orsakar i så fall mer våld och förtryck än villig lydnad.

Nazisterna fick aldrig egen majoritet i de två fria valen 1932. Inte ens när nazisterna kom till makten och påbörjat förtrycket fick de 1933 mer än 43,9 procent. Longerich menar att "majoriteten var ointresserad av nazisternas utopier. De trodde inte på dem, de ville inte ingå i dem. Men de ville heller inte göra aktivt motstånd." "Arbetarna är missnöjda med sina låga löner, bönderna med de låga priserna de får för sina produkter. Medelklassen klagar på att staten inte avvecklar de judiska varuhusen, som utlovat. Katolska och delar av den protestantiska kyrkan är under tryck. – Och så finns det ett allmänt missnöje med de lokala nazistledarna. De väcker agg med sin korruption och sina nya, fina bilar." (DN.)

Detta strider ju mot fotografier man ser från massmöten under den här tiden. "Unga människor blev kraftfullt indoktrinerade, det var framför allt dem som regimen satsade på. Och visst fanns det också ett brett stöd inom den vanliga befolkningen. Men det finns även rapporter om att många som deltog i massmötena tröttnade ganska fort. Regimen utövade kraftig påtryckning när de här evenemangen ordnades, säger Longerich." (DN.)

Det här minskar inte tyskarnas skuld för folkmord och brott mot mänskligheten. "Ansvaret för nazistregimen och kriget är tyskarnas. Om folk gick med på allt på grund av tanklöshet, passivitet och bristande civilkurage, i stället för av övertygelse – på vilket sätt minskar det skulden?"

Longerich visar att det som främst gör auktoritära samhällen och diktaturer möjliga är motvillig lydnad. "De flesta människor försöker undvika konflikter. Så är det även i fria samhällen, man är ofta redo att anpassa sig för att komma lättare undan." (DN.)

Per Herngren 

30 juni 2025, version 0.1

Referens

Peter Longerich, Unwillige Volksgenossen. Wie die Deutschen zum NS-Regime standen. Eine Stimmungsgeschichte, München: Siedler Verlag, 2025.
Anna-Lena Laurén, "Tyske nazismforskaren varnar – människor anpassar sig snabbt till diktatur av ren bekvämlighet", DN, 20250628.

Konservativ bryter vänster-högerskalan

Motstridiga argument gjorde beslut mer rationella än subjektivt tyckande. Genom att argumentera med varandra övervann man dumhet och tröghet hos subjektiva åsikter och tyckanden.[1] Kritik förväntades stärka både effektivitet och kreativitet[2] vilket motverkade att nationalstaten stagnerade så som kungavälden.[3]

Till skillnad mot det liberala regerandet ersätter despoti konflikter med en enad vilja.[4] Envälde blir alltså en regeringsform för att trycka bort konflikter. Vilja till enhet och motvilja mot konflikter är möjligen en förklaring till att visst konservativt regerande närmat sig envälde.

Konservativt regerande där enhetlighet tränger undan konflikter bryter upp vänster-högerskalan. Det blir i så fall möjligt att analysera olika kommunistiska diktaturer som en blandning av konservativ nationalism och socialistiskt regerande. Socialistiskt förstatligande görs till nationalism istället för arbetarstyre. Nationell enhet ersätter gränslöst folkstyre.

Per Herngren
23 juni 2025, version 0.1

Fotnoter 

[1] Demokrati utvecklas i Grekland genom parresia, att jämlikt hävda sanningen. Det blir avgörande i det liberala regerandet även innan parlamentarisk demokrati börjar införas. Se Foucaults föreläsningar i januari och februari 1983. Michel Foucault, The Government of Self and Others Lectures at the College de France 1982-1983, NY: Palgrave Macmillan, 2010.

[2] ”Yet this peace is not, as with the aforementioned despotism (in the graveyard of freedom), brought about and secured by the weakening of all energies, but rather by means of the liveliest competition among the same.” Immanuel Kant, Toward perpetual peace and other writings on politics, peace, and history, Binghamton, NY: Yale University, s 92.

[3] JürgenHabermas, Borgerlig offentlighet: kategorierna “privat” och “offentligt” i det moderna samhället, Lund: Arkiv, 2003.

[4] ”Despotism is the principle by which the state executes, on its own authority, laws that it has itself made. Under despotism the public will is therefore treated by the monarch as his individual will.” Immanuel Kant, Toward perpetual peace and other writings on politics, peace, and history, Binghamton, NY: Yale University, s 76.

Solidaritet bryter sig ur lojalitet

Nationell lojalitet har i många fall trängt undan solidaritet. Etymologiskt är solidaritet besläktat med solidus, hel, och salvus, välbehållen och frisk. 

Till skillnad mot lojalitet är solidaritet en helhet som utgår från främlingen. Solidaritet sträcker sig ut från främlingen istället för att vara uttryck för en hjälpares ego. Istället för att intern lojalitet hörsammar därför solidaritet främlingen. Solidaritet drar med oss i främlingens helhet. På så sätt överskrider solidaritet nationalismens lojalitet.

Per Herngren

17 juni 2025, version 0.1

Förslag på etik för sociala medier och massmedia

Etiken är att inte offentligt ta upp någons privatliv. Eller offentligt kritisera en persons personlighet. 

Militant moralism är en form av liberal individualism. Baktaleri och personkritik blir en flykt från det politiska.

Istället för personangrepp kritiserar man offentliga handlingar och maktordningar. Och om man önskar befrielse så bidrar man med förslag kring hur vi bygger något bättre.

Per Herngren

30 maj 2025, version 0.1

Ta sig ur åsikter och tyckande - opinionsbildning

Aktivism och politiskt arbete som fokuserar på tyckande och opinionsbildning motverkar innovativt samhällsbygge. I den tidiga borgerliga revolutionen var opinionsbildning närmast motsatsen till opinion förstådd som åsikter. Det öppna argumenterandet skulle bryta sig ur tyckandet. Det politiska var en innovativ och rationell process som tog sig ur uppfattningar och åsikter.[1]

Per Herngren

7 maj 2025, version 0.1

Fotnot

^[1]Jürgen Habermas Borgerlig offentlighet: kategorierna “privat” och “offentligt” i det moderna samhället. Lund: Arkiv, 2003.

Världsregering enligt Hannah Arendt

Hannah Arendts kritik mot världsregering och centralstyre är kraftfull:

"For the real difficulty in speculating on these matters is that the final resort should not be super national but interrnational. A supernational authority would either be ineffective or be monopolized by the nation that happens to be the strongest, and so would lead to world government, which could easily become the most frightful tyranny conceivable, since from its global police force there would be no escape—until it finally fell apart."¹ 

I samma kapitel förespråkar hon att alla medborgare är med i råd på ca 10 personer. Dessa samordnas i federationer. Makten flödar på så sätt horisontellt snarare än uppifrån eller nedifrån.

Fotnot

1. Hannah Arendt, ”Thoughts on politics and revolution”, Crises of the republic, San Diego, NY, London: Harvest, 1972, s 230.

Podden HÖR samtalar om civil olydnad och samhällsomvandling

Podden HÖR med Karolina Gustavsson och Lotti Sharif höll ett fint samtal med mig om civil olydnad och samhällsomvandling. Det blev ovanligt djuplodande och spännande kontraintuitivt.

(Podden "Hör du som har öron" finns på de flesta poddstationer.)

Här är HÖRs egen poddsida om avsnittet:
https://sites.libsyn.com/462483/hr-om-civil-olydnad-med-per-herngren

Demokratiska länder som utövar terrorism

Terrorism uppstår ifall dödande av civila utvecklar rädsla och skräck även bortom den enskilda handlingen. Terror kommer från latinets darra eller skaka av rädsla. 

Demokratiska länders terrorism kamoufleras med föreställningar om att länder inte utövar terrorism ifall syftet är militära mål. Åklagaren för ett rån skulle dock knappast ignorera mord eller dråp även om rånarnas egentliga syfte enbart var att stjäla pengar. 

Solidaritetsgrupper och folkrörelser manas att undanta kontinuerligt dödande av civila som terrorism – ifall det utförs av demokratiska nationalstater.

Går man till mitten av nittonhundratalet¹ och bakåt i tiden finner man att diktaturer var effektiva på att mörda civila. Ifall man analyserar dödandet av civila² sedan Vietnamkriget³ har flera demokratiska nationalstater statistiskt sett blivit effektivare⁴ på att mörda civila än diktaturer och privata terroristorganisationer⁵. Mördandet av civila registreras som ”collateral damage”⁶ eller ”antalet döda i konflikten”. Fredsgrupper försätter demokratier i undantagstillstånd ifall de kräver att vapenhandel bara ska få ske till demokratier.

Per Herngren

2025 03 15, version 0.1

Fotnoter

1 The Uppsala Conflict Data Program, Uppsala University,
https://www.uu.se/en/department/peace-and-conflict-research/research/ucdp

2 Källkritik: Källorna som används i det här kapitlet räknar antalet civila som dödats i krig på olika sätt, och vid jämförelse behöver man givetvis ta med det i beräkningen.
Every Casualty Counts, ”Standards for Casualty Recording”, 2016,
https://everycasualty.org/standards-for-casualty-recording-2016/
International Committee of the Red Cross, ”International launch of Standards for Casualty Recording: Putting principles into practice”, 2016,
https://www.icrc.org/en/event/international-launch-standards-casualty-recording-putting-principles-practice.
Iraq Body Count, ”Documented civilian deaths from violence”,
https://www.iraqbodycount.org/database/

3 ”Fifty years of violent war deaths from Vietnam to Bosnia: analysis of data from the world health survey programme” National Library of Medicine, the U.S. government, 2008,
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2440905/

4 ISIS har i jämförelse med andra privata terroristorganisationer varit oerhört effektiva på döda civila. Men ifall statistiken stämmer kommer de inte ikapp de nationalstater som är effektivast på att döda civila.
ISIS i Syrien:
SCM, ”Death by the parties responsible”, 2022.
https://scm.bz/en/monthly-statistical-on-casualities-in-syria-june-2022/
United Nation, ”Behind the data: Recording civilian casualties in Syria, 2023,
https://www.ohchr.org/en/stories/2023/05/behind-data-recording-civilian-casualties-syria
ISIS i Irak:
Human rights office of the United Nations High Commissioner for Human Rights, UNAMI United Nations Assistance Mission for Iraq – Human Rights Office, Report on the Protection of Civilians in the Armed Conflict in Iraq: 1 May – 31 October 2015, 2015,
https://www.ohchr.org/sites/default/files/Documents/Countries/IQ/UNAMIReport1May31October2015.pdf

5 Statista Research Department, ”Al-Qaeda terrorist attacks by number of deaths from 1993 to 2010”, 2011,
https://www.statista.com/statistics/272757/al-qaeda-terrorist-attacks-by-death-toll/

6 Zygmunt Bauman, Collateral damage. Social ojämlikhet i en global tidsålder, Göteborg: Daidalos, 2012.

Nationalstatsapartheid kamoufleras

Ifall en folkgrupp stängs in i vissa områden eller begränsas tillträde till olika platser kritiseras det som apartheid. Det bryter mot normen för hur ett land ska fungera. Folk får inte vara instängda i vissa områden, de har rätt att resa och flytta. Etymologiskt kommer apartheid från afrikaans och engelska, med betydelsen åtskillnad, hållas isär. Det användes officiellt i Sydafrika 1948-1994 för att hålla olika folk åtskilda. Kritisk forskning och solidaritetsgrupper använder begreppet apartheid även om motsvarande ordningar på andra platser i världen än Sydafrika.[1] Men hur ska man förhålla sig till ifall landsgränser håller folk åtskilda? Nationella undantagstillstånd underkänner kritik mot att det skulle vara apartheid ifall nationella pass och landsgränser används för att hålla isär bruna och fattiga från vita och rika. Rätten att flytta och röra sig sätts på undantag för bruna och fattiga genom medborgarskap och gränskontroller. Nationalstatsapartheid kamoufleras.

Per Herngren

2025 03 13, version 0.1

Fotnot

---

[1] ”Myanmar: “Caged without a roof”: Apartheid in Myanmar’s Rakhine State”, Amnesty International, 2017, https://www.amnesty.org/en/documents/asa16/7484/2017/en/
”Israel's Apartheid against Palestinians: Cruel System of Domination and Crime against Humanity”, Amnesty International, 2022, https://www.amnesty.org/en/documents/mde15/5141/2022/en/

Enkäter om politiskt engagemang mäter istället passivisering

Enkäter kring aktioner och politiskt engagemang tenderar att mäta känsla eller tyckande kring en fråga. Det riskerar att producera vanföreställningar om samhällsförändring.

1. Krig, förtryck och katastrofer som omvandlas till information skapar stimulans. Både de som är för och de som är emot kan utvinna kraft genom att sprida information om ett politiskt missförhållande. Krig och klimatkatastrofer förvandlas i så fall till magisk fetischism. Det utvinns energi och kraft från orättvisor och nöd. Enkäter om vad som engagerar riskerar att mäta den kraft som kan utvinnas ur aktioner och informationsspridning. De mäter i så fall passiviseringstekniker.
2. Enkäter fångade i metodoligisk individualism riskerar att tolka tyckande och åsikter som politik eller engagemang. "Att tycka" eller att påverka tyckande blir alltmer en flykt från demokratiskt arbete i en organisation. Demokrati är att lyssna på argument, komma över sitt tyckande och ta beslut tillsammans om att genomföra samhällsförändring. Demokrati är att regera tillsammans.

Per Herngren

2025 03 08, version 0.1

"Jamen" som härskarteknik

När du berättar eller argumenterar kring nåt så slinker nån in ett "Ja, men...". 

Ja, men för att bygga vindkraftverk används fossil...

"Jamen" lägger fram ett kvasiradikalare argument än det du gav. Men funktionen blir att döda konversationen.

yabut: Literally pronounced as "yeah-but" this under-articulated gem is the quick / lazy equivalent to the phrases: "yeah but...", "yeah but no", and "yes but no".

https://www.psychologytoday.com/us/blog/how-help-friend/201801/how-yabut-can-kill-conversation

Globalisera demokratier

Kritik mot centraliserad makt frestas att idealisera decentraliserad makt. Det vore dock att fångas i motsättningen centraliserad och decentraliserad. Lokala städer, organisationer och kooperativ kan mycket väl förvandla sig till diktaturer medan globala folkrörelser och kooperativ istället organiserar jämlikhet och demokrati. Att det ena skulle vara bättre än det andra är inte ödesbestämt.

En global demokrati är War Resisters International som startade 1921 utifrån att krig är brott mot mänskligheten1. Den globala organisationen är en demokratisk samverkan mellan regionala institutioner och organisationer. International Assembly väljer ett världsparlament: The Council samt en världsregering: The Executive Committee. Det finns ingen förväntan att medlemsorganisationerna måste ha en nationell identitet.

Disabled Peoples' International är en annan global demokrati2. Medlemsorganisationerna väljer ett världsparlament, World council, och en världsregering, Executive council. Med bland annat rättsliga medel verkar Disabled Peoples' International för att mänskliga rättighet och jämlikhet ska gälla människor med funktionsvariationer. Till skillnad från War Resisters International är dock alla medlemmarna nationella organisationer3. World council underordnar sig på så sätt civilsamhällets nationalistiska ordning.

Per Herngren

2024 12 20, version 0.1

Fotnoter

1 War Resisters' International https://wri-irg.org/

2 Disabled Peoples' International http://dpi.org/

3 ”National Assemblies Members of DPI” http://dpi.org/dpi-members-disabled-peoples-internationaldpi-united.html (2024 07 06)

Auktoritär personlighet fångas i negation - Theodor Adorno

Theodor Adorno lanserar 1950 tillsammans med flera forskare begreppet auktoritär personlighet för att undersöka hur folk identifierar sig med auktoriteter¹. Auktoritär personlighet är att lyda och underordna sig dominerande maktordning.

Man föreställer sig gärna de som lyder auktoriteter som okritiska ja-sägare. Men auktoritär personlighet gör sig till kritisk motpart mot dem som undergräver auktoriteten. Auktoritär personlighet blir på så sätt upptagen både med att underordna sig auktoriteter och med att bekämpa det som avviker. Det fångas på så sätt i det negativa. Det ingår ett motpartsförhållande med det som vägrar underordna sig.

Per Herngren

2024 12 06, version 0.1

Fotnot

1 T. W. Adorno, Else Frenkel-Brunswik, Daniel J. Levinson, R. Nevitt Sanford, The Authoritarian
Personality, London, NY: Verso, 2019 (original 1950).

Lag är moral

Moral är hur vi ska agera mot varandra. Vi använder olika praktiker för moral så som krav, regler, juridisk lag och beslut. Nationalism försöker dock skapa ett undantagstillstånd för juridisk lag. Det knuffas ut utanför moralen som något åtskilt.

Rättsfilosofiska professorn Ronald Dworkin kritiserar ett sådant undantagstillstånd. Han menar att lag är en av alla former för moral. ”We have now scrapped the old picture that counts law and morality as two separate systems and then seeks or denies, fruitlessly, interconnections between them. We have replaced this with a one-system picture: we now treat law as a part of political morality.”[1]

Kritik som menar att lagen behöver ta mer hänsyn till moral återskapar undantagstillståndet, att lag står utanför moral.

Per Herngren

2024 11 01, version 0.1

Fotnot

[1] Ronald Dworkin, Justice for Hedgehogs, Cambridge, Massachusetts, London: Harvard University Press, 2011, s 405.

Per Herngren flyttade till Hammarkullen 1971

 Berättelse om när jag flyttade till Hammarkullen för en utställning 2024 i Hammarkullen

Per Herngren 1972
med lillbrorsan
som föddes i Hammarkullen.

I juni1971 flyttade vi från det platta Gränby i Uppsala till Hammarkullen. Hela sommaren klättrade jag i bergen och smög runt i skogarna. Jag tänkte att det här var paradiset. Där jag bott i Gränby fanns inga skogar och inga berg. I Lekparken hade de höns och getter som gick fritt. När jag vid Bredfjällsgatan klättrade uppför branta klippor hoppade plötsligt en get ut ovanför mig. Jag tappade taget men lyckades få grepp innan jag ramlade ner.

Innan jag flyttade hit hade jag förknippat gårdar mellan husen med fyrkantiga grusplaner. Men i Hammarkullen hade nästan alla gårdar en parkliknande skogsdunge och oftast en bergsknalle.

Det var inte bara jag som var nyinflyttad, i stort sett alla hade flyttat in de senaste två åren. Billy, en av mina nya vänner på Bredfjällsgatan berättade att han flyttat från Haga till Hammarkullen. I Haga hade de utedass. Det här med att duscha var lite ovant tyckte Billy. I sin gamla trappuppgång i Haga hade han inte fått gå upp till tredje våningen. ”Trappan kan rasa, varnade hans pappa.”

Per spelar bongo
i Hammarkullen 2024.

Själv bodde jag i radhus i Västerslänt, ett demokratiskt samhälle där min far en period satt i regeringen (styrelsen för samfälligheten). 1989 flyttade jag 400 meter till Sandeslätt och där bor jag fortfarande kvar.

Nu när det är så lugnt i Hammarkullen och barn leker på kvällarna i parken vid torget är det svårt att föreställa sig att vi hade fyra-fem tuffa år i början på 70-talet när först sniffare ockuperade torget. De blev sedan bortjagade av det tuffare mellanölsgänget. Kalle Kristern var känd för att vara den enda pensionären som vågade gå över torget. Han gick flitigt till fritidsgården och spelade schack med ungdomarna.

 

Hälsningar från en av Hammarkullens gamla byfånar!

Per Herngren
Oktober 2024

Rättigheter som inordning

Olika former av rättigheter är ett viktigt skydd mot majoriteter och dominerande kollektiv. Rättigheter för ”minoriteter” kan dock i vissa fall exploateras för att inordna folk i en ordning. Begrepp som minoritet och utanförskap förutsätter en helhet. Utanförskap har alltså redan integrerat målgruppen i nationalstaten. Rättigheter utnyttjas i så fall för att inordna. Maktordningen legitimeras som den etablerade ordning alla ska ha rätt att delta i. På lika villkor! Det är i vissa fall möjligt att utnyttja rättighetspolitik för att legitimera den dominerande ordningen. Rättigheter används då för att producera över- och underordning.

Per Herngren

11 september 2024, version 0.2

"Anta en utmaning" - individualisering som maktteknik

Ett nästan vackert uttryck för att skylla på individen är: Anta en utmaning. Det finns många andra tekniker för att belasta individen och kamouflera strukturer och maktordningar.

"Anta en utmaning" får flera funktioner

1. "Utmaningen" påstår att individen själv inte gjort tillräckligt.
2. Individen tilldelas en uppgift som den förväntas anta. Fixa detta!
3. Utmaningen är riktad till en individ eller till underordnad arbetsgrupp. Utmaningen är inte riktad mot organisationen, facket eller staten.
4. Den kamouflerar makt, underordning, orättvisa och förtryck.
5. De som uttalar utmaningen får identiten av optimist och hejarklack.

Per Herngren

2024 08 25, version 0.1

Intränad oförmåga

Att vi på arbetsplatser och utbildningar tränas i oförmåga lanserar 1914 av den klassiska sociologen och ekonomen Thorstein Veblen.

Träningen i oförmåga till etiskt och politiskt handlande växer fram genom starkt fokus på:

1. Målinriktat handlande
2. Organisationens syfte
3. Verksamheten

Veblen är inte kritisk till syfte eller att träna in skicklighet i att utföra arbetsuppgifter. Men ett alltför målinriktat handlande blir träning i att inte agera för välrdens bästa eller ingripa när någon trycks. Det blir intränad oförmåga till etiskt och politiskt handlande.

Veblen analyserar speciellt hur organisationens ledning och anställda längre ner i hiearkin inriktar sig på att det ekonomiskt ska gå bra. Anställda och ledning kan bli riktigt kompetenta på det. Men det blir samtidigt en träning i att inte ingripa i mobbning, rasism eller annan diskriminering. Ett målinriktat fokus blir träning i tafatthet kring det som är bra för värld och samhälle. Det blir träning i att bli tafatta när någon trycks ner.

Intränad oförmåga uppstår när en organisation inte regelbundet tränar på att inkludera bredare perspektiv samt inte tränar på att etiskt ingripa för sina medmänniskor.

Per Herngren
2 juni 2024, version 0.1

Referens

Thorstein Veblen, The instinct of workmanship and the state of the industrial arts, NY: Macmillan, 1914; New edition: New York, N.Y.: B. W. Huebsch, July 1918.

Stimulering tränger bort det politiska – Berit Larsson om Byung-Chul Han i samtal med Per Herngren

Per Herngren pratar med Berit Larsson i poddavsnittet om hur fixering vid stimulans och positiv uppmuntran avpolitiserar och skapar trötthet. Samtalet utgår från den tyske professorn Byung-Chul Hans samhällskritik i kapitlet ”Seendets pedagogik” i boken Trötthetssamhället.

I poddavsnittet jämför Berit Larsson Byung-Chul Hans kritik av positiv stimulans med Hannah Arendt och Emmanuel Levinas.

(37 minuter, publicerat 27 april 2024. Länk till avsnittet på Spotify)

REFERENS: Byung-Chul Han, ”Seendets pedagogik”, Trötthetssamhället, Ersatz, 2016. 

Hegemoni som samverkan snarare än samtycke - Gramsci

Utkast till boken Civilsamhälle och Makt Hur kritik förvandlas till lydnad som ska komma ut 2024.

Den liberala revolutionen bygger ordningar som gör statsapparat och civilsamhälle till motparter. Motsägelsefullt växer det parallellt fram en fridfull utopi om att stat och civilsamhälle skulle kunna övervinna konflikter.

Antonio Gramsci utgår från att stat och civilsamhälle bygger på konflikter,¹ men på några ställen förutsätter han att ett väl utvecklat civilsamhälle faktiskt skulle ha möjlighet att dra nationalstaten ut ur motsättningar och konflikter. ”A complex and well-articulated civil society, in which the individual can govern himself without his self-government thereby entering into conflict with political society—but rather becoming its normal continuation, its organic complement.”²

Gramscis begrepp hegemoni tolkas ganska ofta som harmoniskt samförstånd. Jag försöker istället använda begreppet för att undersöka hur konflikter kan skapa samförstånd. Genom hegemoni producerar civilsamhälle det som Gramsci på italienska betecknar ”consenso”. Det italienska begreppet drar åt två olika håll. Det kan betyda att godkänna, tillåta, bemyndiga. Den andra betydelsen är istället att komma överens, instämma och samtycka.

Betydelsen bemyndiga och godkänna öppnar upp för att konflikt och hörsamhet kan vävas ihop. Den borgerliga revolutionen utvecklar verktyg för att offentligt lyfta fram konflikter. Det blir en väg till beslut.³ Beslutet görs till en plikt att underordna sig beslutet. Lydnad till beslut innebar dock inte att konflikten är över. Beslut kan omprövas efter ny kritik. Den liberala ordningen utvecklas av kritik och konflikt. När demokrati senare bakas in i nationalstaten görs konflikter till förutsättning för demokrati. Utan konflikter blir demokrati irrelevant. Diktatur, mobbning och krig blir medel att trycka ned konflikter.

Betydelsen komma överens och instämma betecknar istället konflikter som hinder för enhet och lydnad. Målet blir att vara ense. Exempelvis Rousseau argumenterar för att statens auktoritet försvagas av konflikter och stärks genom överenskommelse.⁴ Alternativ konfliktlösning som växte fram i början av sjuttiotalet är en variant av denna negativa syn att konflikter ska upplösas. Liberalism är i konflikt kring synen på konflikter.

Annars är det främst konservativa ordningar som trycker ned konflikter.

Civilsamhället får till uppgift att använda konflikt och kritik för att producera enhet, lydnad och utveckling. Det stämmer överens med första betydelsen av ”consenso”.⁵

På flera ställen i sina fängelseanteckningar betonar Gramsci civilsamhällets uppgift att producera samarbete och lydnad snarare än enighet: ”exercise hegemony, which presupposes a certain collaboration, i.e. an active and voluntary (free) consent, i.e. a liberal, democratic régime.”⁶ Hegemoni producerar i så fall enhet snarare än enighet. Samförstånd utan samtycke. Hegemoni blir därmed användbart för att undersöka när oenighet producerar frivillig underordning.

Per Herngren
2024 04 09, version 0.1

Fotnötter

1 ”The philosophy of praxis, on the other hand, does not tend towards the peaceful resolution of the contradictions existing within history.” Antonio Gramsci, David Forgacs (red), The Gramsci reader, New York University Press, 2000, s 196.

2 Antonio Gramsci, Quentin Hoare (red), Geoffrey Nowell Smith (red), Selection from the prison notebooks of Antionio Gramsci, London: ElecBook, 1999, (pappersutgåva Lawrence & Wishart, 1971), s 543.

3 Jürgen Habermas, Borgerlig offentlighet : kategorierna ”privat” och ”offentligt” i det moderna samhället, Lund: Arkiv, 2003, original 1962.

4 ”The more concord reigns in assemblies, that is to say the closer opinions come to unanimity, the more the general will also predominates; whereas long debates, dissensions, disturbances, signal the ascendancy o f particular interests and the decline of the State.” Rousseau, ”Book IV, chapter 2”, Rousseau The Social Contract and other later political writings, Cambridge University, s 123.

5 Metoden för att läsa liberala klassiker och maktkritisk forskning som refereras i den här boken är att följa med i deras interventioner. Vilka verktyg ger de oss för att bearbeta civilsamhället? Hur kan vi samarbeta och brottas med dessa tänkare och forskare? Avsikten är alltså inte främst att försöka förstå någon bakomliggande mening: vad de egentligen ville säga eller vad som historiskt styrde deras tänkande. Läsning är att bli tilltalad. Texter riktar sig alltså mot läsaren. Texter riktar sig inte så ofta mot författaren, förutom möjligen vid bekännelser, kärleksbrev eller jobbansökningar vilket faller utanför bokens ämne.

6 Antonio Gramsci, Quentin Hoare (red), Geoffrey Nowell Smith (red), Selection from the prison notebooks of Antionio Gramsci, London: ElecBook, 1999, (pappersutgåva Lawrence & Wishart, 1971), s 549.

Nato är världsregering

Utkast till boken Civilsamhälle och Makt Hur kritik förvandlas till lydnad som ska komma ut 2024.

Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato) startar 1949 som ett regionalt politisk organ. Redan 1951 bygger Nato även upp en militär struktur som opererat runt om i världen, exempelvis Afghanistan, Irak och Libyen.

Natos regerande organ består bland annat av Nordatlantiska rådet, generalsekreterarens stab, Försvarsplaneringskommittén, Kärnvapenplaneringsgruppen. Både var för sig och tillsammans får de funktionen av världsregering. Nato organiseras som en federal stat. Federal kommer från latines foedus som betyder fördrag. Intressant är att Natos statliga organisationsform återanvänder delar av den feodala ordningen med länsväsende. Genom att tillhandahålla soldater och överlämna en del av sin frihet får länderna (länen) ett löfte om skydd och privilegier i utbyte.

Nato som stat står i motsättning till de nationella stater som ingår i Nato. Annars skulle det inte behövas ett fördrag mellan medlemmarna. Natos fördrag påbjuder världskrig när någon medlem hamnar i krig. Ifall en blir attackerad är alla del i det kriget: ”attack against one (…) shall be considered an attack against them” all1. Ifall flertalet medlemmar anser att de behöver delta i kriget innebär det fler krigande nationalstater än under tidigare världskrig. En av Natos funktioner som världsregering är att legitimera ständigt hot om folkmord (kärnvapen) och att ifall hotet misslyckas praktiskt bruka folkmord som medel. Andra medlemmar hindras att fysiskt stoppa hot om, eller bruk av, folkmord. 

Per Herngren 

2024 03 11, version 0.1

Fotnot

1 ”Article 5 The Parties agree that an armed attack against one or more of them (...) shall be considered an attack against them all and consequently they agree that, if such an armed attack occurs, each of them (...) will assist the Party or Parties so attacked by taking forthwith, individually and in concert with the other Parties, such action as it deems necessary, including the use of armed force, to restore and maintain the security of the North Atlantic area.
(...) Such measures shall be terminated when the Security Council has taken the measures necessary to restore and maintain international peace and security.”
The North Atlantic Treaty Washington D.C. - 4 April 1949, https://www.nato.int/cps/en/natohq/official_texts_17120.htm

Internets världsregeringar

Utkast till boken Civilsamhälle och Makt Hur kritik förvandlas till lydnad som ska komma ut 2024.

Världsregeringar som reglerar olika delar av internet som ICANN (1998) och W3C (1994) är intressanta. Deras regerande bygger ganska öppet på motsättningar och begränsning av nationalstaternas makt.

Internet Corporation for Assigned Names and Numbers (ICANN) regerar tekniskt över inter i internet. ICANN gör det möjligt att kommunicera utanför det egna nätverket. ICANN reglerar motsatser och skillnader i de nät som kopplar ihop sig till internet. Till viss del motsvarar det Skatteverkets folkbokföringsregister vilket skapar en struktur för att kommunicera med andra än bekanta eller med de som råkar befinna sig inom hörhåll.

ICANN är en världsregering som är registrerad i Kalifornien som ickevinstdrivande företag. Det är alltså en världsregering som organiserat sig som privat företag[1]. Fram till 2016 var det underställt USA. Men även innan dess delegerade USA regerandet till starka intressegrupper runt civilsamhället[2]. Större kommersiella företag, ickevinstdrivande organisationer och nationalstater har inflytande genom olika organ. Intressegrupper är del av regerandestrukturen, men i den centrala styrelsen finns regler mot att vara avlönad av kommersiella företag.

Professor Milton Mueller forskar om världsregeringar för internet. Han undersöker hur nationalstaten bara är ett bland flera sätt att regera[3]. Ett annat sätt är mellanstatliga världsregeringar. Världsregeringar som styr internet skiljer sig dock från mellanstatliga världsregeringar. Enligt Muellers forskning reducerar ICANN makten hos både nationella regeringar och mellanstatliga organisationer. ”ICANN’ s (…) marked a revolutionary departure from traditional approaches to global governance. It significantly reduced the power of national governments and existing intergovernmental organizations”.[4]

ICANN representerar en typ av världsregering som inte kontrolleras lika mycket av nationalstater som exempelvis ekonomiska världsregeringar. ICANN är alltså inte en internationell världsregering utan snarare en global världsregering. På så sätt kan den skydda internets struktur mot nationalstaternas beslut. ”ICANN ’s decisions about the Internet’s identifier systems usually had a truly global and binding effect, and did not permit jurisdictional variation, making it closer to the “world government” some of its defenders feared.”[5]

Per Herngren

2024 03 09, version 0.1

Fotnoter finns här.

Blockader blockerar befrielse – högläsning av Aina

 

Poddavsnittet är en kritik mot blockader. ”Det kanske största misstaget när civil olydnad spred sig över Europa och USA blev fixeringen vid blockader.”

”Blockader blockerar befrielse” läses på svenska av Aina Eleven Labs från New York.

• Länk till originalartikeln: https://ickevald.net/perherngren/blockadermisstag
• The article in English: https://ickevald.net/perherngren/english/blockades-block-liberation
• 15 min, publicerat 3 januari 2024.

Lyssna på din vanliga poddstation, eller Apple poddcast, eller på Spotify nedan:

 

 

Effektivare mötestekniker sparar hundratusentals kronor för mindre arbetsplatser

Enligt Dale Whelehan, en forskningsledare för en studie, gav deras undersökning att effektivare möten kan spara in 20-30 procent av arbetstiden. För en mindre arbetsplats motsvarar det kostnad på hundratusentals kronor per år.

”Enligt Whelehan visar studien att den genomsnittliga arbetstagaren förlorar två till tre timmar varje dag på grund av dåligt strukturerade möten, dålig teknikimplementering och enkla distraktioner.

– Så fyradagarsveckan är redan här, vi kan bara inte se den eftersom den är begravd under dessa föråldrade metoder, säger han.”

Per Herngren leder kurser i effektivare och mer jämlika möten.

Pers texter om mötestekniker.

Radiointervju om civil olydnad under Hopp & Motstånd 2023

 Här är en intervju i radion från Hopp & Motstånd där vi hade träning i ickevåld, feministiska mötestekniker och civil olydnad. Tja, och så var det mycket bad.

https://sverigesradio.se/avsnitt/2198324#10465

2h:54min in i programmet ifall inte direktlänken nedan fungerar.

Sändning 11 juli 2023

Länder utan väpnad krigsmakt

Följande stater och länder har ingen egen militär krigsmakt. Några är dock kolonialiserade eller ockuperade av stater med väpnad krigsmakt, och flera är underställda någon militärallians. Regelbunden civilmotstånds- och ickevåldsträning är ovanligt även i länder utan krigsmakt.

1. Andorra
2. Aruba
3. Caymanöarna
4. Cooköarna
5. Costa Rica
6. Curaçao
7. Dominica
8. Färöarna
9. Franska Polynesien
10. Grönland
11. Grenada
12. Island
13. Kiribati
14. Liechtenstein
15. Marshallöarna
16. Mauritius
17. Mikronesiens federerade stater
18. Monaco
19. Montserrat
20. Nauru
21. Niue
22. Palau
23. Panama
24. Saint Lucia
25. Saint Vincent och Grenadinerna
26. Samoa
27. San Marino
28. Sint Maarten
29. Salomonöarna
30. Tuvalu
31. Vanuatu
32. Vatikanstaten
33. Åland

Har ni synpunkter eller hittat felaktigheter i listan så skriv gärna en kommentar.

Per Herngren

27 februari 2023

Källa

StarsInsider, 20230227.

Stagnerar organisationer och samhällen alltmer?

Håller samtal, samhällen, arbetsplatser och organisationer på att stagnera? Reformer och revolutioner ersätts med justeringar, det som kallas postreformism och det postpolitiska. Stagnerande och visionslösa samhällen undergräver både demokrati och hotar en jämlik och omsorgsfull försörjning.

Ulf Danielsson professor i teoretisk fysik analyserar i DN varför forskning de senaste decennierna tycks hålla på att stagnera:

"Enligt en undersökning nyligen publicerad i den ansedda vetenskapliga tidskriften Nature har den vetenskapliga och teknologiska utvecklingen avstannat under de senaste decennierna. Efter att ha studerat 45 miljoner vetenskapliga artiklar och nära fyra miljoner patent under sex årtionden, drar författarna slutsatsen att det sker allt färre stora vetenskapliga genombrott och görs allt färre banbrytande uppfinningar. Tvärtemot den berättelse som förmedlar en bild av en hisnande utveckling där inget längre är omöjligt."

"En troligare förklaring är en samhällsutveckling där fokus flyttats, mer eller mindre medvetet, från att åstadkomma revolutionerande upptäckter till att mest bara reproducera vad andra redan gjort. Det är ju en effektiv strategi för den som vill göra karriär."

"En avgörande förutsättning för nyskapande är att det grundläggande hantverket bemästrats genom träning."

Så hur kan vi träna upp det kreativa samtalet igen?

Per Herngren

15 februari 2023, version 0.1

Välkommen på kurs i jämlikare och effektivare mötestekniker

eller boka kurs till er organisation

Referens

Ulf Danielsson, "Den vetenskapliga utvecklingen har avstannat", DN, 2023 02 14.

Per Herngren, Postreformism, 2016.

Per Herngrens texter om funktionell dumhet.

Ingripandetekniker vid gliringar och påpekanden

DN har allt fler artiklar med maktanalys. Men de är fortfarande dåliga på att analysera ingripandetekniker. DN: "Plötsligt gav den ena mig en gliring. Vi skrattade lite, samtalet gick vidare. Men strax därefter: en till gliring, nu från den andra. De mötte varandras blickar med förstående leenden."

Här är några ingripandetekniker vi finslipar och tränar på kurserna i civilkurage och konflikthantering:

1. "Du använde gliringar mot hen." Den ingripandetekniken konfronterar vad som är problemet och vem som är problemet.
2. "Varför gav du hen en gliring?" Ingripande i frågeform kan vara mer kraftfull eftersom det är svårare att bli defensiv mot en fråga. Fråga bjuder in till reflektion.
3. "Är gliringen till för att skapa en hierarki i vår grupp?" Här ersätts utpekande av skämtaren med fokus på maktstruktur i gruppen. Att gruppen kommer i fokus bjuder dessutom in passiva åskådare att bli aktivt delaktiga i händelsen, kanske som ingripare. Dessutom undviker ingriparen att peka ut offret för ingripandet, undviker att offergöra.

Per Herngren

27 januari 2023, version 0.1

Referens

Farshid Jalalvand: Därför undviker jag att umgås med män i grupp, DN,
27 januari 2023.

Kurser i konflikthantering och civilkurage.

Tvånget att vara sig själv, äkta och autentisk – Berit Larsson om Byung-Chul Han i samtal med Per Herngren

Byung-Chul Han

I det här poddavsnittet pratar Per med Berit Larsson om den tyske professorn Byung-Chul Han. Med hjälp av Byung-Chul Han undersöker Berit Larsson hur tvånget att vara äkta, autentisk och oss själva förvandlar oss till våra egna tyranner.

Vi tar själva på oss att kontrollera och övervaka oss själva. Detta görs samtidigt som främlingen och det främmande trängs undan och istället förvandlas till del av oss. Tillit trängs undan av trygghetsretorik.

Berit Larsson

Maktteknikerna har förändrats genom bland annat radikal individualism och nyliberalism, menar Byung-Chul Han.

I poddavsnittet jämför Berit Larsson Byung-Chul Hans analys av makt med Hannah Arendt, Michel Foucault, Emmanuel Levinas, Immanuel Kant och Sigmund Freud.

Berit Larsson och Per Herngren samtalar om kapitlet ”The Terror of Authenticity” i boken The Expulsion of the Other. Författaren Byung-Chul Han är professor i filosofi i Tyskland och han växte upp i Sydkorea innan han kom till Tyskland som student.
(36 minuter, publicerat 4 juni 2022.)


Lyssna på anchor.fm. Eller på Spotify:

 

Bonnie Dahlström reder ut performativ civil olydnad i samtal med Per Herngren

I detta poddavsnitt reder Bonnie Dahlström, civilkuragetränare från Klimatprata, ut vad performativ innebär för civil olydnad, ickevåld och queerfeminism under samtal med Per Herngren. 

https://anchor.fm/per-herngren/episodes/Bonnie-Dahlstrm-reder-ut-performativ-civil-olydnad-i-samtal-med-Per-Herngren-e1gtt7b

Protest parasiterar på maktordningen - Zizek

Slavoj Žižek hävdar att befrielse behöver skapa utrymme för revolution och förändring istället för att låsa in sig i negerandet av maktordningen. Att negera makt är att låsa in sig i maktens logik.

Det är inte bara så att protesten låser in sig i den ordning den protesterar mot. Protesten tar dessutom sin kraft och näring från förtryck och orättvisa. Protest parasiterar, enligt Žižek, på det den protesterar emot.

“This is how we pass from the politics of “resistance”or “protestation,”which parasitizes upon what it negates, to a politics which opens up a new space outside the hegemonic position and its negation.” (Žižek, 2006, s 381-382.)

Att skapa befriande utrymme utanför en maktordning handlar hos Žižek inte om att flytta iväg. Revolution är inte att försöka hålla sig långt bort från våld och förtryck. När Žižek använder utrymme handlar det snarare om att bygga en annan logik, en annan ordning, mitt i förtryck och dominans. Min läsning är att det revolutionära utrymmet därmed pressar bort och ersätter förtrycket.

Symbios snarare än parasitism

Ovan tar jag upp hur Žižek beskriver protesten som parasitism. Protesten får energi, näring och kraft från det den protesterar mot. Men på andra ställen beskriver han snarare mutualism mellan protest och dominerande ordning. Mutualism är en form av symbios där både protest och maktordning gynnas av den andre: “bombarding those in power with impossible “subversive” (ecological, feminist, antiracist, antiglobalist . . .) demands, looks like an internal process of feeding the machine of power, providing the material to keep it in motion. (Žižek, 2006, s 334.)

Per Herngren

2022, version 0.1

Referens

Slavoj Žižek,  The parallax view, The MIT Press, 2006.

Per Herngren, Protest blir fetischism - Zizek, 2013.

Per Herngrens texter om Žižek.

Per Herngrens texter om postprotest.

Ickevåldsrevolution - Walter Benjamin

 Varje gång människor möts och samarbetar uppstår möjligheter att förverkliga revolution. Walter Benjamin skjuter inte revolutionerna på framtiden.

Små grupper har möjlighet att genomföra revolution. Eller att avstå. Men en liten organisation är inte ensam i förverkligandet. Gruppen behöver samverka med dem som kämpar på andra sidan jordklotet och med dem som kämpade för länge sedan. Från judisk teologi visar Walter Benjamin hur de som tidigare dödats i kampen återigen bjuds in och blir del av revolutionerna. Revolutioner återupplivar andra revolutioner.

Benjamin skriver sina historiefilosofiska teser under andra världskriget strax innan han blir papperslös flykting. I september 1940 dör han när spanska gränspoliser vägrar släppa in honom i Spanien. "Mannen har ju inget medborgarskap eller pass."

Här undersöker jag broar mellan hans teser från 1940 och hans text om ickevåld från 1921.

Revolution är nya lösningar på nya problem

I sina teser definierar Walter Benjamin revolution som nya lösningar på nya problem. Revolution är alltså inte att ta kontroll över den gamla ordningen. Det som vanligen missförstås som revolution är snarare kupp eller maktskifte, alltså nya lösningar på en gammal ordning. Med nytt styre kan den gamla maktordningen till och med stärkas och bevaras. 

Hmm, men ifall revolution inte är att ta makten över den gamla ordningen, vad är då revolution? 

Revolution är den innovativa verksamheten att finslipa och förverkliga andra ordningar med andra verktyg. Revolution bygger nya ordningar som trängs med dominerande ordningar. Det innebär att gamla och nya ordningar lever sida vid sida. De konkurrerar med varandra. Revolution är ingen tålmodig väntan på att gamla ordningar ska försvinna. “Sen börjar revolutionen!” 

En revolution som växer för snabbt riskerar dock att kollapsa eller stagnera. Istället för att bli stora och tröga behöver revolutioner snarare myllra: föröka sig och imiteras, bli myller av små revolutioner.

“In reality, there is not a moment that would not carry with it its revolutionary chance - provided only that it is defined in a specific way, namely as the chance for a completely new resolution of a completely new problem”. (Benjamin Thesis XVIIa, citerat från Löwy, s 97.)

Tes XVIIa innebär att revolutionen är det gruppen startar med. Det erbjuds inga revolutionära medel som senare ska leda till revolution. Revolution är medlet. Så målet är startpunkten - inte slutpunkten. Det här blir en skarp kritik mot instrumentellt handlande där mål och medel separeras.

Tron på utvecklingen hindrar revolution

Tron på framåtskridande är tro på en riktning. Det placerar det politiska målet långt därborta. Progressiva rörelser lever en framtida utopi. Och de gör gärna motstånd mot förverkligandet av de visionära målen i detta nu. Något som föreställs uppstå i framtiden tränger undan förverkligandet.

“Kritiken av föreställningen om detta framåtskridande måste bilda underlaget till kritiken av föreställningen om framåtskridandet över huvud taget.” (Benjamin Tes XIII.)

Tron på utvecklingen passiviserar oss i en lydig väntan på en framtida bättre värld eller en framtida revolution. Progressiva rörelser tenderar därför att legitimera den rådande maktordningen. Förtryck och härskande uppfattas som frön till något bättre.

Ickevåld istället för instrumentellt handlande

Ett annat hinder mot revolutioner uppstår när det instrumentella handlandet splittrar mål och medel. När medlet placerar sig före ställer det sig i vägen för målet. Medlet för revolution blockerar revolutionen.

Paradoxalt nog knuffar även målet bort sig själv från medlet. Det förlorar sig själv som praxis. Målet avlägsnar sig och försvinner bortom horisonten. När revolution förandligar sig själv hindrar den sig själv från att materialisera.

Istället för att splittra mål och medel lyfter Benjam fram ickevåld som rent medel. Rent läser jag här som rent från målkalkyleringar. Ickevåld är handlingar som inte underordnar sig något avlägset mål. Istället vävs mål och medel ihop och blir ett. Ickevåld behöver, enligt Benjamin, därför göras till ett rent medel som inte splittrar mål och medel och blir instrumentellt. Ett annat sätt att säga det är att målet blir det rena medlet. Målet får bli vår praktik.

"Nonviolent agreement [Einigung] can be found wherever the culture of the heart has placed pure means of accord [Übereinkunft] in human hands. Indeed, nonviolent means may be set apart as pure means from legal and illegal means of all sorts, all of which are without exception [...] violence. Heartfelt courtesy, affection, peaceableness, trust, and whatever else might be named here are the subjective preconditions of nonviolent means." (Walter Benjamin, Toward the Critique of Violence A Critical Edition, Stanford University Press, 1921, s 50.)

Som Walter Benjamin kritiserar även Mohandas Gandhi splittringen mellan mål och medel. “But for me means and ends are convertible terms, and non-violence and truth are therefore the end”. (Gandhi’s Collected Works vol 76, s 31, original 1939).

Istället för att skjuta revolutionen på framtiden praktiserar Gandhi en politik där mål och medel är samma sak. Målet görs till medlet. Befrielse är det ickevåld börjar med. Att förverkliga slutmålet på en plats, under en tidpunkt eller i en relation blir kampens startpunkt.

Tron på massan och massaktioner blockerar samhällsförvandling

För att revolution ska bli realistisk, i betydelsen möjlig för oss att förverkliga, behövs Benjamins kritik mot kvantitet och massa. Benjamin kritiserar den borgerliga revolutionens tro på kvantitet samt vänsterns tro på massorna. Benjamins kritik ska inte tolkas som förakt för massorna. Snarare kritiserar Benjamin makttekniken att förvandla människor till kvantitet och göra dem till redskap för nationen eller revolutionen. Massa förstås i så fall som organisationsform, ett sätt att ordna människor.

“Benjamin writes of 'trust in quantitative accumulation' which 'underlies both the obstinate faith in progress and trust in the 'base in the masses” (Löwy, s 70.)

Massan läser jag alltså inte som en typ av människor utan som tron på kvantitet. Under den borgerliga revolutionen delades människor gärna upp i skapande individer respektive massan. Massan utnyttjades som en stötta för de som leder och härskar. 

Massan reducerar människor till kraftkälla. Denna kraftkälla går åt båda hållen. Massan får energi genom att rikta sig mot något.

Dessutom omvandlar massan människor till publik. Politik, kultur och vetenskap organiseras som en uppdelning mellan elit och åskådare. 

Revolutioner trängs istället för att ta makten

Med sin kritik mot kvantitet öppnar Benjamin upp för väldigt små revolutioner. Myller av små revolutioner har möjlighet att bli mer verkningsfulla än stora revolutioner som styrs från toppen av någon maktorganisation.

Revolution blir alltså inte att dominera den dominerande ordningen. Revolution är inte att ta makten.

Små revolutioner mångfaldigar sig och smittar av sig. Revolutioner muterar istället för att dominera. Revolutioner fungerar innovativt olika i olika sammanhang och vid olika tidpunkter. 

Revolution är att lösa nya problem med nya metoder, alltså att finslipa och reformera andra ordningar än de dominerande. Nya metoder för nya problem tränger på olika platser undan andra ordningar.

Revolution kan på så sätt ta sig ur maskulina föreställningar som klibbat sig fast. Det är inte maskulin styrka som knuffar bort andra maktordningar. Istället konkurrerar revolutioner med att de är jämlikare och mer demokratiska, med att de är roligare och mer kreativa.

Istället för stora, tröga centralstyrda helhetslösningar myllrar revolutioner. Revolution beskrivs bättre som partikel än som högre nivå eller högre sfär.

Ickevåld är partiklar som innehåller helheten

I tes nummer sjutton undersöker Benjamin revolution som monader: revolutionära partiklar, detaljer, enheter. Monad är en del som innehåller helheten. Monader införlivar befrielsen. Varje monad är en hel revolution.

Ifall monader är befrielse praktiserar de inte påverkan som i påverkanspolitik. Monader ska inte leda till förändring. Monader är förändringen. Monader bildar bestående gemenskaper och verksamheter som i sig är revolution. Monader är revolutioner som både förverkligar och förverkligas.

“Den historiske materialisten går ett historiskt objekt inpå livet när och endast när det framträder för honom som monad.  I denna struktur igenkänner han tecknet på en messiansk fixering av skeendet, eller med andra ord en revolutionär chans i kampen för det undertryckta förflutna.” (Tes XVII, Walter Benjamin, Historiefilosofiska teser, 1942.)

Monader förskjuter inte revolutionerna till någon avlägsen framtid. Däremot återupplivar monader tidigare kamp. De som fängslats och dött i kampen för en jämlikare värld bjuds in till ny samling. De välkomnas till de revolutionära monaderna. Samtidigt möjliggör de monaderna. Revolutionärer som dödats för länge sedan lever och verkar i den revolutionära monaden. De blir återigen samarbetspartners i kampen. 

Denna samverkan med de som förtryckts och dödats i motståndet förverkligar revolutionen.

I sin läsning av Benjamins teser visar Michael Löwy att motsvarande filosofi om att delen innehåller helheten finns i judisk och kristen filosofi: “The messianic time which 'comprises] all of history' (Benjamin actually uses the word 'zusammenfasst literally 'seizes together') is reminiscent of the Christian concept of anake-phataiosis that appears in one of Paul's episdes to the Ephesians: 'He might gather together in one all things in Christ' (Eph i: 10), which, in Luther's translation, becomes: 'alle ding zusamen verfasset würde in Christ.” (Löwy, s 100.)

Monader och performativt förverkligande

Monadens införlivande av tidigare kamp kan jämföras med begreppet performativ som används av queerfeminister, som exempelvis Judith Butler, Karen Barad och Sara Ahmed. 

Performativ är handlingar som uppnår slutmålet när handlingen är genomförd. Men för att kunna uppnå och förverkliga målet krävs att andra grupper och organisationer har kämpat och kämpar med att göra den performativa handlingen möjlig. Andras kamp legitimerar och understödjer förverkligandet. 

Om inte den performativa handlingen aktiverar detta nät av understödjande handlingar riskerar handlingen att misslyckas med att förverkliga målet. Förverkligandet omvandlas i så fall till en låtsashandling: Det var bara en manifestation. Bara performance. Vi tänkte bara skapa uppmärksamhet kring frågan. Det var inte på riktigt. 

För att performativa handlingar ska bli performativa - förverkligande - behöver de alltså koppla ihop sig med en väv av understödjande handlingar, vilka också kan vara performativa.

Den performativa handlingen blir dock inte en passiv mottagare av stöd. Beroende på vilka kopplingar som görs aktiverar performativa handlingen olika nät av institutioner och handlingar. En performativ handling aktiverar tusentals, ja miljontals, andra performativa handlingar.

Performativt förverkligande återupplivar alltså andra performativa handlingar. Och de blir själva verkliga med hjälp av andra performativa handlingar. Performativ är ömsesidigt förverkligande.

Performativ får på så sätt ett släktskap till monader vilka, enligt Benjamin, bjuder in tidigare motstånd till att delta i revolutionen.

Hur aktivism hindrar eller möjliggör revolution

I tes nummer tio sammanfattar Walter Benjamin hur aktivism, socialism och folkrörelser frestas att förvandla sig till hinder mot revolution. Han lyfter speciellt fram tre metoder som används för att hindra revolution.

1. Tron att samhället automatiskt blir bättre. Tron på progressivitet.

2. Tilliten till massan och massorganiserandet.

3. Anpassning till kapitalism och kapitalistisk ordning. Aktivism reduceras till att få ordning på kapitalismen. Kamp försöker förverkliga en kapitalism som inte diskriminerar.

Enligt Benjamin bildar dessa tre blockeringar en mäktig enhet. De samverkar med varandra: “den envisa framstegstron hos dessa politiker, deras tilltro till sin "massförankring" och slutligen deras servila anpassning till en okontrollerbar apparat varit tre sidor av samma sak.” (Tes X, Walter Benjamin, Historiefilosofiska teser, 1942.)

Istället för att vänta på massans kraft, vänta på att makten ska falla och vänta på en framtida revolution behöver i så fall organisationer och grupper direkt börja lösa nya problem med nya medel.

Det skulle dock bli en återvändsgränd om organisationen förvandlar sig till självupptagen aktör. Om organisationen gör sig till individ. Revolution kräver samverkan med de som kämpat långt tidigare och med de som kämpar på andra platser och i andra sammanhang. Revolution söker inte likhet utan skillnad. Den samverkar med dem som löst andra problem med andra medel.

Per Herngren

9 januari 2022, version 0.1

Referens

Walter Benjamin, Toward the Critique of Violence A Critical Edition, Stanford University Press, 1921.

Walter Benjamin, Historiefilosofiska teser, skrivet 1940, publicerat 1942, Översättning: Carl-Henning Wijkmark, https://www.marxists.org/svenska/benjamin/1940/teser.htm (2021-09-19).

Gandhis Collected Works, volym 54, 76, New Delhi: Publications Division Government of India, 1999.

Michael Löwy, Fire alarm Reading Walter Benjamin's On the Concept of History, Verso 2005.