Per Herngren flyttade till Hammarkullen 1971
Berättelse om när jag flyttade till Hammarkullen för en utställning 2024 i Hammarkullen
Per Herngren 1972 med lillbrorsan som föddes i Hammarkullen. |
I juni1971 flyttade vi från det platta Gränby i Uppsala till Hammarkullen. Hela sommaren klättrade jag i bergen och smög runt i skogarna. Jag tänkte att det
här var paradiset. Där jag bott i Gränby fanns inga skogar och inga berg. I
Lekparken hade de höns och getter som gick fritt. När jag vid Bredfjällsgatan
klättrade uppför branta klippor hoppade plötsligt en get ut ovanför mig. Jag
tappade taget men lyckades få grepp innan jag ramlade ner. Innan jag
flyttade hit hade jag förknippat gårdar mellan husen med fyrkantiga grusplaner.
Men i Hammarkullen hade nästan alla gårdar en parkliknande skogsdunge och
oftast en bergsknalle.
Det var inte bara jag som var nyinflyttad, i stort sett alla hade flyttat in de senaste
två åren. Billy, en av mina nya vänner på Bredfjällsgatan berättade att han
flyttat från Haga till Hammarkullen. I Haga hade de utedass. Det här med att
duscha var lite ovant tyckte Billy. I sin gamla trappuppgång i Haga hade han
inte fått gå upp till tredje våningen. ”Trappan kan rasa, varnade hans pappa.” Själv
bodde jag i radhus i Västerslänt, ett demokratiskt samhälle där min far en
period satt i regeringen (styrelsen för samfälligheten). 1989 flyttade jag 400
meter till Sandeslätt och där bor jag fortfarande kvar. Nu när
det är så lugnt i Hammarkullen och barn leker på kvällarna i parken vid torget
är det svårt att föreställa sig att vi hade fyra-fem tuffa år i början på
70-talet när först sniffare ockuperade torget. De blev sedan bortjagade av det
tuffare mellanölsgänget. Kalle Kristern var känd för att vara den enda
pensionären som vågade gå över torget. Han gick flitigt till fritidsgården och
spelade schack med ungdomarna. Hälsningar
från en av Hammarkullens gamla byfånar! Per
HerngrenPer spelar bongo
i Hammarkullen 2024.
Oktober
2024
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar