Rekursiv demokrati – demokrati V
I rekursiv demokrati är mål och medel samma sak. I
denna fristående artikel ges en introduktion till rekursiv demokrati. I kommande artiklar ska jag fortsätta
att utveckla rekursiv demokrati. Detta är den femte artikeln i en serie om
olika former av demokrati. I en tidigare artikel, Samhällsförändring är rekursiv, tar jag för första gången upp begreppet rekursiv och hur politik och samhällen blir rekursiva.
Rekursiv kommer
från latinets recurrere, ’springa tillbaka’. Betydelsen blir något enklare om
man istället tänker ’springa tillbaka och hämta’.
Lekar och dans är
vanligtvis rekursiva. När jag dansar salsa så förverkligas salsan i varje takt.
Varje steg hämtar tillbaka salsan. Varje salsatur förverkligar salsan fullt ut.
Paula, som sitter
vid fönstret på Henriksberg och tar sig en öl med en vän som är ny i
salsaväarlden, pekar på mina fötter och säger:
”Det där, det är
salsa, det! Lite colombiansk salsa kanske, han gör ju en spark på fyran. Men
det är ändå salsa.”
Eller så
misslyckas jag och ramlar ur salsan. Och då säger Igor, som sitter borta vid
bardisken: ”Det där var inte alls salsa, det!”
När Igor blänger
på mig försöker jag lyssna efter congaspelarens dubbelslag. Dubbelslaget, som kommer
precis innan ettan i takten, är väldigt mycket salsa. Och med hjälp av dubbelslaget
kan salsan återhämtas.
Salsan
förverkligas inte i ett fryst ögonblick. Salsa är relation mellan fötter och
armar, mellan dansare, med dubbelslaget på congas, med en elbas som vägrar
spela på ettan, med ett trångt dansgolv ...
Salsan
återanropar sig själv i dessa relationer. Inte som en total mängd, eller en
totalitet av alla salsadansare. Utan snarare i varje takt. Salsa blir därmed
aldrig något mystiskt ideal som ingen kan uppnå. Visst, man kan säga att man
aldrig lärt sig salsa. Men en som inte kan salsa kan ofta peka ut dansare och
säga att det där är salsa.
När en mor och en
dotter dansar salsa med varandra är deras dans större än salsan. Salsan
förverkligas helt när de dansar med varandra. Men salsan är samtidigt mindre än
deras dans tillsammans. Under dansen kanske de planerar vad de ska äta efteråt.
De kanske dessutom upplever att de trivs ihop. Eller så tjatar dottern på sin
mor.
Det händer mycket
när folk dansar salsa som inte ska reduceras till salsa.
Del och helhet
Som i salsaexemplet
ovan är rekursivitet när delen hämtar helheten. När delen återanropar
helheten. Helheten blir därmed del av delen.
Vanligen tänker
vi oss att delen är en liten del av en större helhet. Detta kan vi kalla
totalitetstänkande. I det rekursiva är helheten snarare en del av delen.
Helheten blir
därmed mindre än delen.
På så sätt görs
helheten möjlig att förverkliga.
På så sätt görs
helheten möjlig att mångfaldiga, imitera, kopiera samtidigt som den ständigt
kan finslipas, justeras och förändras.
Demokrati, jämlikhet och rättvisa
Demokrati går
inte att skilja från delaktighet och jämlikhet, rättvis fördelning av makt och
resurser, rättigheter och skydd mot övergrepp och förtryck.
Rekursiv
demokrati producerar:
- delaktighet och jämlikhet som i sig själv är demokrati som producerar demokratier som producerar jämlikhet som …
- rättvis fördelning av makt och resurser som i sig själv är demokrati som producerar demokratier som producerar rättvisa som …
- politiska lösningar på gemensamma problem som i sig själva är demokratier vilka producerar demokratier som producerar gemensamma lösningar som …
Demokrati som hel helhet
I ett
traditionellt helhetstänkande blir demokrati ouppnåeligt. Demokrati uppnås
aldrig totalt. Demokrati kan inte förverkligas som en stor sfär eller en
generell egenskap. Det traditionella helhetstänkandet bejakar att man kan närma
sig demokratin, men demokratin förblir ändå avlägsen. Våra demokratiska strävanden
kanske liknar verklig demokrati. Men demokratin är ändå aldrig riktigt här. Demokratin blir därmed
paranoid.
Börja med att förverkliga demokratin
Rekursiv
demokrati däremot börjar i förverkligandet av demokrati. Demokratin genomförs
genom minimalistisk demokrati. Rekursiv demokrati minimerar sig för att kunna
förverkliga sig som både mål och medel.
Därmed blir det
också möjligt för demokrati att innovativt ingripa när demokratin misslyckas.
Det blir också möjligt att genom motstånd ingripa när härskande, dominans och
orättvisa trycker ner eller tränger undan demokrati.
Demokrati kan
förverkliga sig i samtal mellan två eller tre personer. Demokratier kan förverkliga sig i svärmar med hundratusentals grupper och deltagare. Genom att fördela
talutrymmet rättvist mellan de som talar förverkligar demokratin sig. Och genom
att ingripa vid härskartekniker och dominans, för att skapa utrymme för jämlik
delaktighet, förverkligar sig demokrati.
Demokrati
förverkligas gång på gång. Och på många olika sätt. På parkbänkar, i mötesrum,
och vid automatsvarvar. Demokratier skapar sig ibland utrymme mitt i
diktaturer, som exempelvis i privata företag. Demokratier skapar sig utrymme på
marknader och i nätverk som annars inte är speciellt demokratiska. Demokrati
kan sprida sig på en massa oförutsägbara sätt.
Fantomdemokrati
Rekursiv
demokrati undviker att göra sig till en fantomsfär. Fantomdemokratier utnämner
ofta hela områden och regioner till demokratier.
Rekursiv
demokrati producerar istället svärmar av demokratier. Svärmar av hela
demokratier istället för demokratisk helhet.
Föreställningen
om en väldig demokratisk container som skulle kunna göra hela områden med alla
sina organisationer och relationer demokratiska kan aldrig bli något annat än
fantomdemokrati.
Rekursiv
demokrati förverkligar istället sig själv demokratiskt
igen och igen. Demokrati misslyckas då och då. Misslyckandet är kanske det avgörande skälet för att demokrati
behövs. Demokrati är att tillsammans ta itu med våra misslyckanden: med att leva tillsammans och med att inbördes stödja varandra.
Orättvisor, konflikter och misslyckanden kräver politik och demokrati. Demokrati strävar inte mot överenskommelse. Demokrati går åt ett helt annat håll. Demokrati ger sig in i, och intervenerar i, konflikter.
Orättvisor, konflikter och misslyckanden kräver politik och demokrati. Demokrati strävar inte mot överenskommelse. Demokrati går åt ett helt annat håll. Demokrati ger sig in i, och intervenerar i, konflikter.
Per Herngren
2012-02-25,
version 0.1
Referens
Bruno Latour,
Reassembling the social: an introduction to Actor-network theory, Oxford University Press, 2005.
Colin Crouch, Postdemokrati, Göteborg: Daidalos, 2011,
(original 2005).
Gilles Deleuze,
Felix Guattari, A thousand plateaus: capitalism and schizophrenia,
translation and foreword by Brian Massumi, University of Minnesota
Press, 1987.
Gilles Deleuze, Nietzsche och filosofin,
Daidalos, 2003, original 1962.
Immanuel Kant, ”Vad är upplysning?”, från Brutus Östling, Vad är upplysning?, Symposion Bokförlag,
1989.
Judith Butler, Bodies That Matter: On the Discursive Limits of Sex, Routledge,
1993.
Judith
Butler, Krigets ramar - När är livet sörjbart?, Tankekraft förlag, 2009.
Jürgen
Habermas, Borgerlig offentlighet : kategorierna
"privat" och "offentligt" i det moderna samhället,
Lund: Arkiv, 2003, original 1962.
Jürgen Habermas, Kommunikativt
handlande. Texter om språk, rationalitet och samhälle, Daidalos, 1996.
Rune
Premfors, Klas Roth (red), Deliberativ
demokrati, Lund: Studentlitteratur, 2004.