Ensidig o/lydnad: Erich Fromm
En organisation som är ensidigt olydig och rebellisk hindrar befrielse lika mycket som en organisation som är ensidigt lydig.
Eftersom den kritiske psykologen Erich Fromm visar att befrielse alltid innebär olydnad kan en tro att hen skulle vara emot all lydnad och laglydnad. Men att lyda befriande, demokratiska och rättvisa beslut är lika avgörande för befrielse som att bli olydig mot förtryck och härskande.
Lydnad är olydnad
Dessutom är varje olydnad lydnad och varje lydnad olydnad.
Varje akt av lydnad är olydnad mot något annat. Och varje akt av olydnad är lydnad mot något: exempelvis lydnad mot krigets offer eller mot en grupps beslut om civil olydnad.
Att lyda en lag kan innebära olydnad mot förtrycktas rop, mot en moral, eller mot en princip om rättvisa. Att vara passiv är aktiv olydnad mot undertrycktas krav på befrielse.
"But I do not mean to say that all disobedience is a virtue and all obedience is a vice. Such a view would ignore the dialectical relationship between obedience and disobedience. Whenever the principles which are obeyed and those which are disobeyed are irreconcilable, an act of obedience to one principle is necessarily an act of disobedience to its counterpart and vice versa." (Fromm 1963)
Ensidighet är återvändsgränd
En organisation som är enbart laglydig förverkligar en form av slaveri. Den som bara sätter sig på tvären blir enbart rebell, en negation, visar Fromm.
Protest pekar ut dominerande ordning som aktör - ni borde inte! - och återinsätter därmed den makt protesten vänder sig till. Protest bygger därför inte befrielse.
"If a man can only, obey and not disobey, he is a slave; if he can only disobey and not obey, he is a rebel (not a revolutionary); he acts out of anger, disappointment, resentment, yet, not in the name of a conviction or a principle." (Fromm 1963)
Lydnad och olydnad återskapar befrielse
Både lydnad och olydnad kan återskapa och bekräfta befrielse. Självständigt val av lydnad vilket bekräftar och förstärker jämlikhet och befrielse är inte underordning. Bekräftelse ska här inte förstås som åsikt eller attityd utan som en aktiv förstärkning av befrielse.
"Obedience to ... reason or conviction (autonomous obedience) is not an act of submission, but one of affirmation." (Fromm 1963)
Per Herngren
Version 0.1
Version 0.1
Referens
Erich Fromm, "Disobedience as a Psychological and Moral Problem", 1963.
Publicerad bland annat i Ed. Larence Behrems and Leonard Rosen, Writing and Reading Across the Curriculum, New York: Pearson, 2009, samt även i Erich Fromm, On Disobedience and Other Essays, Routledge & Kegan Paul, 1984.