Rättigheter - en antipolitik
Politik är hur en gemenskap vill leva tillsammans. Hur gemensamma frågor ska hanteras. Hur makt och resurser ska fördelas. Med den här förståelsen blir alla organisationer och grupper lika politiska. Folkrörelser, familjer, Volvo, kyrkor, moskéer, parlament, arbetsplatser skapar gemensamhet. och där tas alltid politiska beslut om hur det gemensamma ska fungera. Ett parlament är i princip inte mer politiskt än ett bostadsbolag eller en kyrka. Ibland är det politiska diktatoriskt och ibland är det mer demokratiskt. Ibland är det politiska förtryckande och ibland är det befriande.
Rättigheter är det skydd grupper och enskilda har rätt till i en gemenskap gentemot gemenskapen. Rättigheter är därmed också ett skydd mot politiska beslut. Rättigheter är en sorts antipolitik. Detta blir lite paradoxalt eftersom grupper måste ta politiska beslut om rättigheter, om vad organisationen inte kan besluta om. Politik tar beslut om hur politiken ska begränsas.
Exempelvis Arbetarrörelsens Bildningsförbund har beslutat att den är federation. Och Gemensam framtid har beslutat att den är kongregationalistisk. Det innebär att deras politiska beslut är att riksorganisationen inte kan styra regionala eller lokala delar av sin organisation. Lokala organisationer skyddas mot riksorganisationens politik. Rättigheter har skapats.
Inom plogbillsrörelsen skapades under nittiotalet en Ickevåldsrätt vilken innebar att alla enskilda hade rätt till skydd från förtryck och övergrepp. Alla som deltog hade samtidigt skyldighet att se till att denna Ickevåldsrätt upprätthölls. Ickevåldsrätten verkade som ett skydd mot dominans, mobbning och sekterism i plogbillsrörelsen.
Det uppstår ett problem när solidariska grupper fokuserar för mycket på rättigheter. Ifall kamp för folk, förtryckta, underordnade, migranter, homosexuella, kvinnor, eller personer med funktionshinder ensidigt fastnar i rättigheter blir kampen samtidigt ett undanträngande av det politiska. Rättighetskamp riskerar att tränga undan politiska beslut om hur makt och resurser ska fördelas, om hur vi kan uppfinna och utveckla nya demokrati- och samhällsformer, om hur vi vill leva mer rättvist och solidariskt tillsammans.
Per Herngren
2013 02 06, version 0.1
Tack till Lena Rudeke och Maria Jacobson från ABF och Allt är möjligt för samtal på Bishops Arms om problem med rättighetskamp efter mitt föredrag på ABF 5 februari 2013.
Inlägg
Jag kanske skulle säga att rättigheter kan tillförsäkra att grupper och individer - som är negativt särbehandlade - ska behandlas som resten av gemenskapen. Det kan betyda att de i förlängningen inte bara ges skydd mot politiska beslut utan och har möjlighet att fatta/påverka politiska beslut.
SvaraRaderaMen rättighetslagstiftningar handlar ofta om den enskilda individens rätt men behöver inte betyda att samhället för den skull förändras i grunden.
Som redskap för exempelvis fördelningspolitik kan rättigheter vara overksamma, eftersom de ofta saknar en proaktiv potential, utan funkar juridiskt reaktivt.
Det är intressant. Rättighet att delta i ett beslut måste givetvis analyseras positivt, och alltså inte som skydd mot det politiska.
SvaraRaderaEn skulle kunna tänka sig rättigheter för arbetare på ett företag att delta i beslut, och ha beslutsrätt. Arbetare skulle ex kunna ha 100 procent i beslutet som arbetarkooperativ. Eller i andra företag ex 50 procent del i beslutet.
samtidigt är det rättighetspolitiken blivit populär på senare år, många organisationer av olika slag ansluter till att tala om rättigheter i stället för tex jämlikhet. För egen del har den organisation jag jobbat med Allt är Möjligt funnit det stundtals retoriskt och strategiskt framgångsrikt att exempelvis hänvisa till Kvinnokonventionen som en bas för arbetet med feministisk mediekritik.
SvaraRaderaHej
SvaraRaderaPrecis som Maria ser jag mänskliga rättigheter delvis som en verktygslåda. Artikel 14, rätten till en fristad för dem som behöver, samt t.ex. barnkonventionen är effektiva verktyg att använda sig av i arbetet för att hjälpa flyktingar. Ser inget större problem i att göra det.
Samtidigt, jag är inte politisk engagerad pga att jag vill ha mänskliga rättigheter. Jag brinner för jämlikhet. Men ett litet första steg kan vara att de som behöver skydd från krig och förtryck får det.
Ja, rätten till fristad, som du Jonas nämner, är ett bra exempel på hur viktigt rättigheter är för att skydda oss mot en förtryckande politik, förföljelse och krig. Jag jobbar själv med att ge fristad åt en familj på flykt just nu.
SvaraRaderaNär olika grupper och organisationer börjar fokusera nästan enbart på rättigheter så trycks frågor om fördelning av makt och resurser, hur vi vill forma våra samhällen, undan.
Detta argument kan dock inte användas för att ta bort rättigheter. Det är förlusten av det politiska i mycket aktivism idag som är tragedin. Det får inte bli ett antingen eller. Jag argumenterar mot ensidigheten.
Jag kommer att tänka på kulturgeografen (tillika marxisten) David Harvey som skriver (i ”Den Globala kapitalismens rum”) om att en ’nyliberal rättighetsdiskurs’ tagit över många folkrörelsers och icke-statliga organisationers arbete där allt fokus ligger just på individens rätt mot olika typer av övergrepp och hinder och där sociala och ekonomiska klyftor helt hamnat i bakgrunden.
SvaraRaderaHarvey efterlyser en slags rekonstruktion av vår rättighetsuppfattning som inkluderar en diskussion kring just sociala och ekonomiska klyftor. Om jag minns rätt vänder han också på diskussionen och efterlyser en tydligare diskussion (och kanske öppenhet) bland aktivister och folkrörelser om vilka regleringar och begränsningar i rättigheter som krävs för ett mer rättvist samhälle.
Jag håller med om att en ”rättighetskamp” riskerar att bli apolitisk men undrar om det inte beror just på att vi okritiskt har tagit till oss en nyliberal rättighetsuppfattning. Ibland görs det säkert av strategiska skäl. Samtidigt är det så att om man går till vissa artiklar i FN konventioner så förefaller det finnas utrymme för en betydligt radikalare rättighetsuppfattning, som om konventionerna skulle börja ses i ett globalt perspektiv skulle kunna leda till genomgripande samhällsförändringar. Enligt exempelvis konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter har alla rätt till arbete och detta arbete ska vara ett fritt valt arbete. För mig låter det som den tidiga Marx drömsamhälle och borde kunna vara grogrund för en genomgripande kritik mot både kapitalism och modernitet.
Hej Pelle! Tack för tipset om Harvey! Det ska jag titta mer på!
SvaraRaderaTidigare tänkte jag att rättighetskamp riskerade att bli apolitiska. Rättighetskamp riskerade att tränga undan politisk förändring. Men det gjorde rättigheter till en frestelse eller något halvbra. Nu funderar jag om rättigheter har ett värde just för att det är motvikt mot det politiska, mot gemenskapen.
Ifall vi inte tar med denna konflikt i vårt arbete så riskerar det politiska att ta över och börja kontrollera det det inte har med att göra. Å andra sidan ifall rättigheter blir för stort fokus trängs politisk förändring undan.