Kaskadpolitik - Karen Barad V

Kaskader är serier av handlingar där varje handling ändrar förutsättningen för de andra handlingarna. En ny handling får egenskaper från de andra handlingarna och den ändrar dessutom egenskaper hos de andra handlingarna. I denna fristående artikel undersöker jag några politiska konsekvenser av Karen Barads teori om kaskader.

Vi är vana att tänka på politik som mekanik och motorer. Det ena påverkar det andra Men politiska handlingar följer sällan på varandra. Det ena leder inte till det andra. Kaskader verkar på helt andra sätt. Politisk förändring sker inte genom att en aktion påverkar opinion och regering vilket skulle påverka politiken.

Varje politisk handling är en politisk förändring. Varje handling förändrar förutsättningar för politik. Varje handling ändrar förutsättningar för andra handlingar.

Kaskader är, ifall jag förstår Karen Barad rätt, en förklaring till hur politik alltid blir queer: märkligt obestämdbar. Varje politisk handling producerar kaskader av möjligheter på oförutsägbara sätt.

Politik blir aldrig normaliserat eller förutsägbart för i så fall hade det politiska handlandet upphört. Då skulle politik ju kunna ersättas med orakel och siare: kalkyler, fasta principer, bestämda regler, eller av vetenskap.

Bortom maktkamp och maktbalans

Kaskadpolitik innebär att en handling producerar helt nya egenskaper och möjligheter för andra politiska handlingar. Detta gäller för olika parter, för motståndsrörelse likaväl som för motpart, för lagstiftare och för företag. Och för helt andra parter, exempelvis för en folkrörelse som sysslar med något helt annat, eller för en politisk befrielserörelse som verkar på andra sidan jordklotet.

Dessa andra gruppers och organisationers handlingar genererar i sin tur helt nya förutsättningar för den motståndsgrupp som var med och satte igång kaskaden.

“Causality is an entangled affair: it is a mater of cutting things together and apart (within and as part of phenomena). It is not about momentum transfer among individual events or beings. The future is not the end point of a set of branching chain reactions; it is a cascade experiment.”[1]

Seeds of Hope

En lokal olaglig motståndsaktion av tre kvinnor , från en feministisk ickevåldsgrupp, kan genom att slå sönder ett Hawkflygplan en tidig januarimorgon i Warton i nordvästra England på ett märkligt sätt ändra förutsättningar för en nobelpristagare på andra sidan jordklotet, för hur en gerillagrupp lämnar sin väpnade kamp, för Irak-krigsmotståndare i Dublin flera år senare, för en ubåtsbas i Skottland, för en fackförening i Bohuslän, för ett kollektiv i Hammarkullen, för flera vänstergrupper på olika platser runt om i världen, säkert även för en och annan högergrupp.

Dessa grupper behöver aldrig ha varit i närheten av de tre kvinnorna som hamrade på Hawkflygplanet. De kan verka på olika platser och i olika länder.

Gruppen tog sig namnet Seeds of Hope. Och namnet ändrade på gruppen. Namnet byggde resonanser med andra hamranden på vapen runt om i världen. Resonansen byggdes upp med hjälp av det gemensamma namnet plowshares (plogbillar). Kaskader gick fram och tillbaka mellan Seeds of Hope och andra plogbillsgruppers direkta avrustningar av vapen. Seeds of Hope förändrade tidigare aktioner, och dessa tidigare avrustningar förändrade Seeds of Hope.

Ytterligare en kvinna från Seeds of Hope fängslades med kvinnorna och de fyra började arbeta med aktionen från fängelset. De förvandlade fängelset till en resonanslåda. Och fängelset bröt kvinnornas eventuella isolering i aktivistkretsar och bland medelklass. Andra fångar, celler, vakter, murar, kedjor, fångdräkter förvandlade Seeds of Hope.

Domarens ilska mot kvinnorna, och kvinnornas lugna argumenterande, förändrade både rättegången och Seeds of Hope. Kanske skapade dessa kaskader förutsättningar för att en jury frikände kvinnorna efter att de suttit sex månader i fängelse. Frikännandet förvandlade Hawkflygplanet till en kriminell handling och avrustningen till en laglig handling. Detta satte igång motkaskader genom ett krismöte bland vapenföretag ett par dagar efter frikännandet, och juristers försök att förminska juryns beslut.

Motståndshandlingen kunde även ändra egenskaper för några till synes irrelevanta grupper som sånggruppen Seize the Day, för olika författare, för några lagstiftare, för vissa investerare och för tjänstemän.

Alla deras handlingar verkar bakåt i tiden och ändrar i sin tur förutsättningarna för Seeds of Hope som tidigt på morgonen 29 januari 1996 satte igång kaskaden genom att hamra på Hawkflygplan. 

Motstånd kan förstärka makt och förtryck

Motståndshandlingar ändrar på förutsättningarna även för tidigare motståndshandlingar, kaskader verkar alltså även bakåt i tiden.

En lyckad motståndsaktion kan förvandlas till en misslyckad aktion genom en framtida motståndsaktion. Vilket sätter igång andra kedjeeffekter där en rad lyckade aktioner plötsligt förvandlas till misslyckade aktioner.

Ett motstånd kan mycket väl genom kaskader av handlingar förstärka motparten istället för att försvaga denne. Motstånd kan förvandlas till fetischistisk kraft för rådande maktordningar.

Politik hade varit enklare om världen fungerat mekaniskt, då hade det ju räckt med att mobilisera, med att vinna över motparten.

Motstånd som resonans och kaskader

Motståndshandlingar förstärker varandra. Detta kan ske på märkliga sätt. Effekten av en till synes obetydlig politisk handling kan tusenfaldigas genom andra politiska handlingar.

Motstånd som lyckas finstämma sina instrument och sitt samagerande mellan till synes helt olika grupper, verktyg och platser kan skapa resonanser mellan varandra.

Resonans är kaskader av ömsesidig förstärkning.

Kaskader genererar kraftiga förstärkningseffekter som alltså både kan vara användbara eller katastrofala för den politiska förändring motståndsgruppen försöker materialisera.

Förutsättningarna kan ändras radikalt med varje aktion. Varje politisk handling skär av mängder med möjligheter till motstånd som annars hade funnits. Samtidigt skapas hela tiden nya förutsättningar.

Enkla och till synes obetydliga handlingar som hälsningar, visad sårbarhet, eller hjälp till motparten med städning, kan generera oväntade förutsättningar för politisk förändring. Maktkamp, dogmatik och låsningar kan plötsligt förlora sin kraft. Vilket i sin tur gör revolutionerande förändringar möjliga.

Negativitet eller gnäll från en enda aktivist kan genom kaskader av distanserande och irritation effektivt stoppa önskade politiska förändringar. För att istället förstärka förtryck. För att istället förstärka över- och underordning.

Agera runt om i världen, och bakåt i tiden

När jag skriver lokal ska det inte läsas som närhet. Lokaliteter som direkt ändrar förutsättningarna för varandra kan vara utspridda över jordklotet. De kan även vara utspridda i tiden, hundratals eller tusentals år. Lokaliteter kan vecklas in i böcker. De kan produceras med kaffekoppar.

Enligt Karen Barad är handlingar med och skapar tid. Handlingar skapar också avstånd och närhet. Handlingar är alltså inte instängda i tiden och rummet.

”Not even a moment exists on its own. ‘This’ and ‘that’, ‘here’ and ‘now’, don’t preexist what happens but come alive with each meeting. The world and its possibilities for becoming are remade with each moment.”[2]

Kaskadernas förstärkningseffekter fram och tillbaka blir oförutsägbara och absurda. Stora politiska förändringar kan sättas igång på oväntade ställen, medan det inte blir några synbara förändringar där man trodde att det skulle bli en omställning.

Den politiska förändringen av en aktion kan mycket väl bli större på lokala platser på andra sidan jordklotet än på den plats där den utfördes.

Det finns därmed inga enfrågerörelser. Bara under mekaniska förhållanden skulle det kunna finnas enfrågerörelser. Ojoj, vad världen vore enklare ifall det ena ledde till det andra. Ifall det räckte med att mobilisera politisk kraft eller med att mobilisera massorna.

Ååh, om jag bara kunde vara säker på att mitt engagemang ledde till att saker blev bättre. Jag vill inte höra att mitt engagemang skulle kunna leda till att saker blev sämre, till att de mäktiga blev mäktigare.

Kaskadpolitik sysslar med små detaljer. Men kaskadpolitik fastnar aldrig i detaljer. Kaskadpolitik finstämmer resonanser mellan olika detaljer utspridda runt om i världen och ”runt om i tiden”. Detta möjliggör revolutionerande politiska förändringar. Det som kan kännas hoppfullt med kaskader jämfört med mekanisk politik är att små handlingar kan leda till revolutionerande politiska förändringar, och dessa förändringar behöver inte ligga långt in i framtiden.

Per Herngren

2012-10-05, version 0.1

Referens

Karen Barad, Meeting the Universe Halfway Quantum physics and the entanglement of matter and meaning, London: Duke University Press, 2007.

---

[1] Karen Barad, Meeting the Universe Halfway Quantum physics and the entanglement of matter and meaning, London: Duke University Press, 2007, p 394.

[2] Karen Barad, Meeting the Universe Halfway Quantum physics and the entanglement of matter and meaning, London: Duke University Press, 2007, p 396.