Hur man korrumperar en motståndskämpe - en självkritik

Korruption kommer från det latinska corruptus, skämd, bortskämd samt från corrumpere, ödelägga, förstöra eller bryta ner. Om vi tittar på en motståndsrörelsen kan vi förstå korruption som det som skämmer bort oss så att rörelsen ödeläggs och bryts ner.

Varje motståndsrörelse hotas av mutor, inte enskilda bidrag från våra motståndare, utan från lockelser i den borgerliga livsstilen eller frestelsen att välja den enkla breda vägen och omvandla en motståndsrörelse till en riskfri, trivsam, oförargerlig proteströrelse. För oss blir det då intressant att skilja på två varianter av korruption: Den som lockar bort från motståndet samt den som oskadliggör motståndet.

Plogbillsrörelsen är en motståndsrörelse som med hjälp av hammare oskadliggör och avrustar vapen. Men det blir inte så många vapen avrustade. Tydligen är det något som distraherar. I samtal plogbillar emellan har vi försökt rannsaka vad som korrumperar oss. Här följer ett försök till sammanställning:

Borgerlig korruption som fångat oss

Lönearbete och karriär: För oss har det varit lockande med ”meningsfulla” borgerliga yrken som bokskrivande, journalism, konst, religiösa eller politiska anställningar, samt forskning. När vi fångas av ett yrke tar det snart mer tid, och engagerar oss mer, än motståndet.

Privat egendom: Privat egendom suger upp en stor del av ens tid och engagemang. Någon motståndsnisse lär ha sagt att det är svårare att göra motstånd om man har egendom än att krypa igenom ett nålsöga.

Kärnfamilj eller tajta parförhållanden: Alla grupper som upptar mycket av ens engagemang tenderar att totaliseras. Kärnfamiljen är, tillsammans med arbetsplatsen, två gemenskaper där sekterism är socialt accepterat och dessutom uppmuntras.

Apartheid från förtryckta: Ensidigt umgänge med folk från medelklassen, eller de med samma ålder, likasinnade, starka och välartade, gör att vi slipper utmanas. Våra liv ruckas bara av den borgerliga .

Korruption inom motståndsrörelsen

Sidoaktiviteter och lågriskaktioner: Nyårsläger och mindre protest-civil olydnad har dragit vårt engagemang bort från motstånd: Nedtrappning är skönare än upptrappning.

Sidokarriärer: Konflikthantering har setts som en ickevåldslig karriärmöjlighet. Vi har fått för oss att vi behöver inkomster och om vi censurerar delar av det radikala motståndet kan vi tjäna pengar och till och med göra karriär. De senaste åren har suget efter konflikthanteringskurser varit lockande. Även informationskampanjer för den lydiga fredsrörelsen, eller idealistisk folkbildning har frestat.

Ickevåld som livsstil: Ickevåld förvandlas från hur man stoppar folk från att dödas och förtrycks till hur man ska leva med gott samvete. Medelklassens villaidyll har återuppstått som introverta kollektiv och ekobyar.

Ickevåld som personlig utveckling: Ickevåld som effektivt motstånd ersätts med självkontroll, snällhet och det egna jaget som ett utvecklingsprojekt. Man läser hellre uppbyggelselitteratur än motståndshandböcker. Man deltar i kvasiterapeutisk konfliktlösning eller gemen-skapande snarare än i motstånd. Också själva plogbillsaktionen kan vara korrumperande. Man avrustar ett vapen och känner att man gjort något gott för världen, sedan behöver man inte rörelsen längre.

Tycke och smak: Istället för att undersöka vad som handgripligen behöver göras för att skydda förtryckta och fattiga från våra vapen och multinationella företag ser man vilka man trivs med och vad som känns kul. Aktivistkompisar och aktiviteter blir en marknad. Slit och släng ersätter uthållighet och lojalitet.

Kanske tänker man sig att mutan, det som lockar oss bort från det vi ansåg vara viktigt, är något dåligt. Problemet är snarare att det som förleder är så bra. Det attraherar för att det fungerar bättre än det outvecklade motståndet, tillfredställer bättre, är mer utmanande och inspirerande. Mutan fungerar effektivare när den uppfattas som något gott, som mer genuin, som ett sätt att åtminstone själv få komma närmare det goda livet. Det är inte konstigt att det som känns gott är mer attraktivt än det som känns nytt och svårt och hotfullt. Det är inte säkert alls att vi ska göra oss av med allt som korrumperar. Vi får lära oss att göra val och hitta tekniker för att skydda våra beslut mot det som leder bort från det motstånd som kan avgöra om vi ska lyckas få ett bättre samhälle för alla.

Per Herngren

Först publicerad 2002 07 23, vers 1.1