Professorn i sociologi, Göran Ahrne, avlivar flera av de myter som ickevålds- och motståndsgrupper fortfarande ofta lever kvar i. Här är ett referat av hans spännande analys:
Nationer är inte samhällen
”Den globala revolutionen ”innebär att staten inte längre kan ses som mittpunkten i samhället.” Samhället kretsar inte kring staten. ”En stat är inget eget universum med en egen himmel”. Den viktigaste insikten med upptäckten av det globala, är för Göran Ahrne, professor i sociologi, ”kritiken av det traditionella samhällsbegreppet och axiomet att en stat skulle utgöra ett avgränsat samhällssystem. Den ”samhällssystemcentrerade världsbilden” har spelat ut sin roll. Det är inte bara så att globala processer korsar nations- och samhällsgränser, de upphäver dem. Det finns inget särskilt svenskt eller norskt eller Nya Zeeländskt samhälle. Lika lite som det finns en svensk natur finns det ett svenskt samhälle.” ”Stater är en typ av organisationer”.
Det är inte så att svenskarna är lika varandra, och att guatemaltekerna är lika varandra och att de därför är olika varandra. Kanske ”är storstäder i många länder mer lika varandra än de är lika sina små grannstäder i samma land. Varför skulle vi tro att den geografiska yta som begränsas av en stat skulle vara en samhällelig enhet?”
Folkrörelser och organisationer är samhällen
Ahrne föreslår teorier och forskning som visar hur ”människors handlingar kanaliseras och filtreras i olika former av kollektiv handling: i organisationer, i rörelser eller i nätverk.” Våra ”värderingar och sätt att se på varandra formas av kulturer, institutioner eller diskurser”. ”Detta kan vi kalla samhälle.”
För flertalet motstånds- och folkrörelseorganisationer innebär Göran Ahrnes analys att de måste definiera om sin svenskhet. ”De svenska folkrörelserna kan inte ha en svensk förklaring.” De behöver, överge tanken att man lever inuti Samhället. Föreningar och organisationer snarare än nationalstaten är samhällen. Eftersom det, enligt Ahrne, inte finns något svenskt samhälle måste man överge tron att Samhället är lika med nationalstaten.
Det innebär också att folkrörelserna behöver lämna metaforen att de påverkar Samhället. Istället för att se relationen vertikalt, som de svenska folkrörelserna eller att sociala rörelser skulle förändra nationalpolitiken, upptäcker vi ”en mängd horisontella relationer mellan organisationer och rörelser av olika slag.” Dessa relationer är inte symetriska eller platta utan innehåller makt och hierarki. När vi lämnar nations-samhälls-begreppet blir det lättare att upptäcka denna makt.
Jag tolkar det som att en folkrörelseorganisation istället för påverkan metaforen tänker sig att den lever det samhälle den vill ha. Men alla dessa samhällen är inte isolerade öar. Det finns konflikter mellan alla dessa samhällen (organisationer). Ett samhälle kan då intervenera i ett annat samhälle. Det som då sker blir ersättning, bortträngning (displacement) snarare än påverkan.
Dessutom väljer samhällen att samarbeta med varandra och även att underordna sig varandra. När organisationer organiserar sig i organisationer får vi metaorganisationer. Dessa kan vara War Resisters International, Universal postal Union, European Parking Association. De kan verka över stora delar av världen. De kan även specialisera sig och dominera inom sitt område. Om den tidigare nationella världsbilden gjorde klotet rutigt så gör metaorganisationerna jorden smalrandig.
Nationer är globala
Det är inte bara så att nationalstaten inte längre ses som ett samhälle. Staten och nationen är inte heller synonymt med ett landområde. Varje nation är internationell och global. ”En stat är inte ensam. Allt det som definieras som en stat skulle vara omöjligt att upprätta om det bara fanns en stat. Då skulle det inte behövas några gränser.” ”Stater hjälper varandra att kontrollera medborgarna och hindra dem från att flytta.”
Och istället för att reducera gränser till nationsgränser passerar vi dagligen en massa gränser: bostadsområden, arbetsplatser, daghem, turistanläggningar, krogar. Alla dessa har gränser.
”Nu har vi äntligen insett att världen hänger samman och att samhällsprocesser över hela jorden är sammankopplade med varandra. Och det har de alltid varit.” Vi tvingas äntligen ”inse att det inte finns några isolerade samhällen och att den mänskliga världen alltid hängt samman och att inga samhällen har börjat från början.”
Vetenskap utan nations-samhället
Upptäckten av det globala framstår ”som en kopernikansk revolution inom samhällsvetenskapen”.
Insikten om det globala har ”förändrat villkoren för sociologiska förklaringar och förståelsen av samhälleliga processer.” Den leder till ”en kritik av en hel del traditionell sociologisk och samhällsvetenskaplig teori.”
Det globala är inte något som skulle ha inträffat under de senaste tjugofem åren. Det är ingen ”ny era eller tidsålder”. Globaliseringen är lika gammal som ”the rise of the so-called world religions two thousand and more years ago”, enligt religionssociologen Robertsson. Frågan är om man inte också bör nämna en rad för oss självklara innovationer: tal- och skriftspråk, familj, hushåll, släkt och giftermål, samt lag och rätt.
Peter Wagner visar hur sociologins historiska utveckling som vetenskaplig disciplin kom att sammanfalla med ”en period av medvetna försök att nationalisera social praktik” (egen översättning, Wagner 2001:144). Samhällsvetenskap, både empirisk och teoretisk, ”kom på ett olyckligt sätt att inriktas på studiet av enskilda ’samhällen’”.
Göran Ahrne menar att även vår bild av historien måste omtolkas. Tanken ”om globalisering är ett upphävande av övningen att kategorisera olika samhällen” som moderna eller senmoderna, eller som jordbrukssamhälle eller industrisamhälle. ”Upptäckten av det globala kan förhoppningsvis få oss att förstå att det alltid varit fel att tänka sig världen som ett antal avgränsade stadier som befann sig i olika faser.”
Göran Ahrne avlivar inte bara myterna om nations-samhällen och historiska faser, han avlivar även flera av myterna om det globala:
· Det ökande resandet och Internet gör inte att världen krymper utan att den ”utvidgas och fragmenteras”.
· ”I den globala världen finns inte heller några majoritetsbefolkningar utan här tillhör alla en etnisk minoritet.”
· Det är inte så att företag sprids ut och globaliseras. De har ”en tendens att samlas i täta konstellationer”.
Per Herngren
2007-07-10, version 0.1, Blogg, hemsida
Källor
Göran Ahrne, ”Upptäckten av det globala”, Sociologisk Forskning, nr 1, 2007.
R. Robertson, Globalization and sociological theory, London: Sage, 1992.
R. Robertson, “Globalization and sociological theory”, i Robertson, White (red) Globalization, Critical Concepts in Sociology, London: Routledge, 2003, s 291-308.
Peter Wagner, A History and Theory of the Social Sciences, London: Sage, 2001.
Inlägg
