Motstånd kommer i gungning först efter tredje aktionen - politisk materialism IV
- En aktion är en enskild händelse och därmed en form av återvändsgränd.
- Två aktioner bestämmer ’bara’ intervallets längd.
- Först utifall tidsintervallet används igen för en tredje aktion har en puls uppstått.
En puls skapar med tiden resonans. Resonans förstärker
kraften i aktionerna, ofta tusenfalt. Jämför med hur väggar, tak och dansare kan
hamna i resonans med musiker. Ifall musikerna nu håller takten.
Resonans skapar gravitation, dragningskraft. Inte mot ett
ursprungligt centrum utan mot fortsatt pulserande. Ifall en motståndsrörelse
kan hålla takten producerar resonans och gravitation tillsammans en drivande
’motor” i motståndet. Denna motstånds-motor blir politisk
förändring. Och den blir senare tradition, vana, institution och historia.
Per Herngren
2012-05-28,
version 0.1
Tack till Bengt Andréasson som hjälpte mig reda ut detta
inför en civil olydnad vid SAAB Microwave 27 maj 2012 som om ett par år kan
komma i gungning.
Inlägg
Halloj! Jag klurade lite på det här med system, resonanser och gravitation igårkväll. När du pratar om resonans så uppfattar jag att du ser det som något positivt, två oberonde goda saker som stärker varandra.
SvaraRaderaMen jag tänkte att det kan finnas en negativ resonans också, att man dras med eller tvingas in i resonans med ett system som man inte vill stödja.
T ex fairtrade ser jag som ett 'gott' system men de är i resonans med kapitalism som jag ser som dåligt och orsaken till det som fair trade försöker motverka.
Ett system kan ha så stark gravitation att mindre system tvingas in i resonans med dem.
Utifrån din analys Jonas borde vi kunna begripa hur makt och motstånd fungerar utifrån tre typer av relationer.
SvaraRadera1 Olika härskande maktintensiteter förstärker varandra genom resonans.
2 Olika solidariska maktintensiteter (ex motståndscentran och solidariskt stöd)förstärker varandra genom resonans.
3 Solidariska maktcentran hamnar i resonans med härskande maktcentran. Och dessa förstärker därmed varandra.
Makt förstås här som förmåga. Ett maktcentra är förstås redan en resonans mellan olika saker. Men koncentrationer av sådan makt kan hamna i resonans med andra maktkoncentrationer och på så sätt bli väldigt stabila.
Här får vi en ganska jämlik analys av makt och motstånd. De går inte att skilja från varandra. Det finns ingen överordnad makt, eller någon gigantisk kapitalistisk sfär som vi befinner oss i.
Däremot kan många olika koncentrationer hamna i resonans med varandra.
Jag tror ex att motstånd hamnar i en dämpande, närmast antiresonans med lönearbete och banklån.
Då utvecklas ett försiktigt motstånd som förstärks genom lönearbete och tentor och avbetalningar. Ett mer ickevåldsligt motstånd med mer drastiska påföljder får därmed svårt att utvecklas, det behöver hitta resonanser med kollektiv och andra organisationer och motståndsgrupper för att kunna utvecklas.