25 augusti 2007

Yttrande om förundersökning

Bland Vin & Fikonträdsplanterarna försöker vi använda postprotest – visa lösningar utan att betona det negativa. Det är svårt när man går in i rättsprocessen eftersom den bygger på negationer. Här har jag dock gjort ett försök i mitt yttrande till polisen. Är det någon som har idéer och förslag på hur man kan formulera sig proaktivt snarare än reaktivt i rättsprocessen?

Yttrande Diarienr 1400-K133136-07

Tack för arbetet med förundersökningen!

Utredningen tycks inte ha undersökt ifall jag och mina medåtalade faktiskt försökte förhindra brott, då främst deltagande i av riksdagen fastställt olagligt krig, samt mord. I förundersökningen ser det ut som det är fastställt att det är vi som begått brott.

Jag antar att inte rättegången är uppgjord i förväg och begär därför att utredningen undersöker ifall brott begås av Saab Microwave, och ifall vår intention i Vin & Fikonträdsplanterarna var att skapa en trädgård med vinstockar och fikonträd inne på vapenfabriken vilken verkar rehabiliterande för att företaget istället för mord och brott ska kunna gå över till samhällsviktig verksamhet.

Vänliga hälsningar
Per Herngren, Angered 2007-08-24

16 augusti 2007

Beslagtagna foton inifrån vapenfabrik nu publicerade

Les Gibbons hade med sig kameran när Vin & Fikonplanterarna grävde och vattnade inne på Saab Microwave. Därinne är det fotoförbud. Och kameran beslagtogs när Les anhölls. Men nu är bilderna tillbaks och vi har äran att publicera dem på Internet (vilket också är civil olydnad). Delta i olydnaden och njut av bilderna!


(Plantorna med stora blad är fikonträd och de med smalare blad är vinrankor.)

10 augusti 2007

Tre trädplanterare gripna för civil olydnad på vapenfabrik

"Vin & fikon Saab Microwave 2007" började bygga om vapenfabrik i Mölndal
Åklagare begär Les Gibbons häktad fram till rättegång
På Hiroshimadagen den 6 augusti, gick gruppen Vin- och fikon Saab Microwave 2007 in på Saab Microwave i Mölndal och planterade ett vinträd och ett fikonträd. Sedan greps de klockan 18:00. Se bilder på planteringen inifrån vapenfabriken. Per och Jonas släpptes efter förhör. Les Gibbons är begärd häktad fram till rättegång av åklagare Jonas Almström. Häktningsförhandlling sker på Nagasakidagen 9 augusti kl 11:30 i Mölndals tingsrätt, Södravägen 25 i Göteborg.
De tre från Vin- & fikonplanterarna som greps är Jonas Johnsson 22 år, socionomstudent, Göteborg. Per Herngren 46 år, författare, Hammarkullen. Les Gibbons 49 år, mentalvårdare, Southhampton, England.
De anlade en trädgård inne på vapenfabrikens område. De har vid tre tillfällen under tre dagar planterat 3 vinträd och 2 fikonträd på området på ca 15 meters avstånd från fabriksbyggnaden. "Planteringen av vin och fikonträd är vårt sätt att gestalta liv och ickevåld, och med det faktiskt börja ombyggnaden av fabriken" berättar Jonas Johnsson 22 år, Göteborg. Vi försöker skapa en värld där 'Var och en skall sitta under sin vinstock och under sitt fikonträd, och ingen skall hota honom' eller henne - Mika 4:4
Planteringen gjordes som skapande civil olydnad istället för protest. "Istället för att protestera vill vi initiera en förändring. Protesten är negativ och överlåter beslutsfattande. Vi behöver sätta igång att förändra och inbjuda andra att fortsätta omvandlingen av vapenfabriken. Detta kallar vi postprotest. Vi föreslår att protestens epok är förbi", säger Per Herngren.

"Vår civila olydnad var öppen och ickevåldslig och en nödvändig del av demokratin." förklarar Les Gibbons från Southhampton. Vidare hävdar han att "Lydnad skulle vara ett större brott än att plantera vin & fikon inne på SAAB Microwave."

"Som socionomstudent vill jag göra göra mitt framtida yrke onödigt. Det är viktigt att förhindra att människor nödställs genom krig och fattigdom likaväl som att ge de redan nödställda en hand" motiverar Jonas sin medverkan i planteringen.
"Jag åkte till Irak för att utmana saktionerna, nu planterar jag vin- och fikon för att göra en proaktiv förändring" säger Les Gibbons 49 år, Southhampton, England.


Bortanför protesten
Vin-och fikonplanterarna har lämnat protesten, inga negativa slagord förekommer, istället föröker de betona det positiva skapandet. "Vi använder inga protestord: vi säger inte 'Nej!'. Inte heller ber vi ledare utföra jobbet åt oss. Henry David Thoreau menade att problemet inte är regeringen utan de som protesterar men ändå lyder. Här sådde han fröet till ett ickevåldsmotstånd som bygger på en helt annan logik än protester: att vara emot, uttrycka missnöje, att vara reaktiv. Vi kallar den skapande olydnaden för proaktivt motstånd" berättar Per Herngren, 46 år, Hammarkullen. "Vi undviker protestbudskap utan försöker istället visa på positiv förändring. Inget utpekande eller personangrepp förekommer" tillägger Jonas Johnsson, 22 år, Göteborg. Pressmeddelande.

02 augusti 2007

Antistrategiska vändningen

I soldiset från en sommar som enligt SMHIs hemsida möjligtvis kommer på måndag läser jag manuset till en ny intressant bok om civil olydnad av Annika Spalde, Pelle Strindlund och Klaus Engell. För dem gjorde jag en uppställning om den anti-strategiska vändningen inom motstånd och ickevåld. Det vore intressant att få andras synpunkter.

Den antistrategiska vändningen finns redan hos Gandhi men är nog mest radikal hos amerikanska plogbillar som Liz McAllister, Anne Montgomery, Phil och Dan Berrigan.

Motsättningen mellan instrumentellt och antistrategiskt tänkande inom motståndsgrupper motsvaras delvis av motsättningen mellan naturvetenskapligt inspirerade orsak-(på)verkan teorier kring makt och politik gentemot mer konstruktionistiska tankar från Foucault, poststrukuralistisk feminism, hermeneutik, fenomenologi och system teori.

Det antistrategiska tänkesättet vänder sig mot att man använder naturvetenskapens orsakskedjor på samhället, alltså tron att samtal och social gemenskap egentligen är orsak-verkan snarare än förståelse och dialog. Orsak-verkan är traditionellt kopplade till borgerliga tankar om strategiska maktspel mellan maktgrupper. Men de återfinns också inom proteströrelsens tro på påverkan genom informationsöverföring eller kraftfulla massaktioner.

Här har jag gjort en idéhistorisk översikt om övergången från instrumentellt tänkande till antistrategiskt och konstruktionistiskt tänkande. Tillägg, synpunkter och nyanseringar vore tacksamt!

Per Herngren

2007-08-02, version 0.1

Antistrategisk vändning

 

Instrumentellt

Antistrategi

Krig

Strategi är hur man vinner kriget. Taktik är hur man vinner slaget.

 

Gandhi

Karmalagen. Allt är orsak-verkan.

Målet och medlet är samma sak.

Plogbillar som Anne Montgomery, Liz McAllister, Dan och Phil Berrigan.

 

Anti-instrumentell direkt aktion som öppnar upp möjligheter snarare än orsakar en påverkan på andra. Motstånd är byggande av lokaliserad  motstånds ”community” snarare än ”aktioner” som verkar någon annanstans. Aktioner åstadkommer inte det de inte åstadkommer! De är konfrontation, gåvor och erbjudanden. Innovationer möjliga att upprepa och finslipa. Överskott på symbolisk kraft och mening istället för orsakskedjor. Leva det samhälle man vill ha.

Anarkism

Indirekt aktion: Sätta igång orsakskedjor som ändrar på folks tankar och handlingar.

Direkt aktion. Skapa eller leva (en bit av) det samhälle man vill ha. Inbjuda, erbjuda eller utmana istället för att ändra på folk (påverka).

Protest- rörelse

Orsak- (på)verkan. Organisera folk i en massa skapar en speciell kraft som påverkar opinion och makthavare. Det är makthavare som ska förändra.

Direkt aktion är egentligen indirekt aktion. Det som tycks vara direkt aktion har större genomslagskraft för att ändra på folks beslut och åsikter. Ickevåld och nonviolent direct action reduceras i denna tradition till instrumentella och indirekta handlingar.

Gene Sharp, socialt motstånd, civil- motstånd.

Maktspel. Aktioners kraft i en orsakskedja/ påverkan. Ju högre kraft i en aktion desto större (på)verkan på människors tankar och handlingar.

 

Aristoteles

Techne – omoralisk handling där andra är instrument för ens mål.

Praxis – moralisk handling där andra är mål i sig.

Habermas

Instrumentellt handlande

Kommunikativt handlande.

Foucault

 

Anti-strategi: Försöker innovativt bygga verktyg för befrielse från historien och från orättvisor. Ej orsakskedjor. Meningen är inte underordnat något framtida mål.

Pedagogik

Påverka elev. Transport-metaforen: överföra kunskap från lärare till elev.

Paulo Freire: Påverkan är manipulation och förbjudet. Befrielse och kunskap är gemensamt samtal och dialog.

Feminism

 

Butler: Mat(t)erialisering, förkroppsligande av makt och motstånd.

Butler, Derrida, Spivak, Bhabha

 

Meningen ligger inte någon annanstans, inte i något mystifierat annat, eller i något ännu fördolt.

Samhälls-vetenskap

Spelteori, rational choice, economic man.

Systemteori, hermaneutik, fenomenologi, poststrukturalism, kommunikativt handlande.

Social rörelseteori

Resurs- mobiliserings teorin: Målrationellt skapande av resurser för förändring; alltså instrumentellt handlande. Se även rational choice theory.

Nya sociala rörelser teorin: Skapar identiteter snarare än instrumentellt handlande.

 

18 juli 2007

Civil olydnad plikt enligt Martin Luther King

I sitt brev från fängelsecellen i Birmingham i Alabama skrev Martin Luther King: ”Man har inte bara juridisk utan också en moralisk förpliktelse att lyda rättfärdiga lagar. På motsvarande sätt är det en moralisk plikt att bryta mot orättfärdiga lagar. Jag är enig med Augustinus som säger att en orättfärdig lag är ingen lag.”

 

För dig som är redo att göra sin plikt!

10 juli 2007

Sverige är inget samhälle

Professorn i sociologi, Göran Ahrne, avlivar flera av de myter som ickevålds- och motståndsgrupper fortfarande ofta lever kvar i. Här är ett referat av hans spännande analys:

Nationer är inte samhällen
”Den globala revolutionen ”innebär att staten inte längre kan ses som mittpunkten i samhället.” Samhället kretsar inte kring staten. ”En stat är inget eget universum med en egen himmel”. Den viktigaste insikten med upptäckten av det globala, är för Göran Ahrne, professor i sociologi, ”kritiken av det traditionella samhällsbegreppet och axiomet att en stat skulle utgöra ett avgränsat samhällssystem.

Den ”samhällssystemcentrerade världsbilden” har spelat ut sin roll. Det är inte bara så att globala processer korsar nations- och samhällsgränser, de upphäver dem. Det finns inget särskilt svenskt eller norskt eller Nya Zeeländskt samhälle. Lika lite som det finns en svensk natur finns det ett svenskt samhälle.” ”Stater är en typ av organisationer”.

Det är inte så att svenskarna är lika varandra, och att guatemaltekerna är lika varandra och att de därför är olika varandra. Kanske ”är storstäder i många länder mer lika varandra än de är lika sina små grannstäder i samma land. Varför skulle vi tro att den geografiska yta som begränsas av en stat skulle vara en samhällelig enhet?”

Folkrörelser och organisationer är samhällen

Ahrne föreslår teorier och forskning som visar hur ”människors handlingar kanaliseras och filtreras i olika former av kollektiv handling: i organisationer, i rörelser eller i nätverk.” Våra ”värderingar och sätt att se på varandra formas av kulturer, institutioner eller diskurser”. ”Detta kan vi kalla samhälle.”

För flertalet motstånds- och folkrörelseorganisationer innebär Göran Ahrnes analys att de måste definiera om sin svenskhet. ”De svenska folkrörelserna kan inte ha en svensk förklaring.” De behöver, överge tanken att man lever inuti Samhället. Föreningar och organisationer snarare än nationalstaten är samhällen. Eftersom det, enligt Ahrne, inte finns något svenskt samhälle måste man överge tron att Samhället är lika med nationalstaten.

Det innebär också att folkrörelserna behöver lämna metaforen att de påverkar Samhället. Istället för att se relationen vertikalt, som de svenska folkrörelserna eller att sociala rörelser skulle förändra nationalpolitiken, upptäcker vi ”en mängd horisontella relationer mellan organisationer och rörelser av olika slag.” Dessa relationer är inte symetriska eller platta utan innehåller makt och hierarki. När vi lämnar nations-samhälls-begreppet blir det lättare att upptäcka denna makt.

Jag tolkar det som att en folkrörelseorganisation istället för påverkan metaforen tänker sig att den lever det samhälle den vill ha. Men alla dessa samhällen är inte isolerade öar. Det finns konflikter mellan alla dessa samhällen (organisationer). Ett samhälle kan då intervenera i ett annat samhälle. Det som då sker blir ersättning, bortträngning (displacement) snarare än påverkan.

Dessutom väljer samhällen att samarbeta med varandra och även att underordna sig varandra. När organisationer organiserar sig i organisationer får vi metaorganisationer. Dessa kan vara War Resisters International, Universal postal Union, European Parking Association. De kan verka över stora delar av världen. De kan även specialisera sig och dominera inom sitt område. Om den tidigare nationella världsbilden gjorde klotet rutigt så gör metaorganisationerna jorden smalrandig.

Nationer är globala

Det är inte bara så att nationalstaten inte längre ses som ett samhälle. Staten och nationen är inte heller synonymt med ett landområde. Varje nation är internationell och global. ”En stat är inte ensam. Allt det som definieras som en stat skulle vara omöjligt att upprätta om det bara fanns en stat. Då skulle det inte behövas några gränser.” ”Stater hjälper varandra att kontrollera medborgarna och hindra dem från att flytta.”

Och istället för att reducera gränser till nationsgränser passerar vi dagligen en massa gränser: bostadsområden, arbetsplatser, daghem, turistanläggningar, krogar. Alla dessa har gränser.

”Nu har vi äntligen insett att världen hänger samman och att samhällsprocesser över hela jorden är sammankopplade med varandra. Och det har de alltid varit.” Vi tvingas äntligen ”inse att det inte finns några isolerade samhällen och att den mänskliga världen alltid hängt samman och att inga samhällen har börjat från början.”

Vetenskap utan nations-samhället

Upptäckten av det globala framstår ”som en kopernikansk revolution inom samhällsvetenskapen”.

Insikten om det globala har ”förändrat villkoren för sociologiska förklaringar och förståelsen av samhälleliga processer.” Den leder till ”en kritik av en hel del traditionell sociologisk och samhällsvetenskaplig teori.”

Det globala är inte något som skulle ha inträffat under de senaste tjugofem åren. Det är ingen ”ny era eller tidsålder”. Globaliseringen är lika gammal som ”the rise of the so-called world religions two thousand and more years ago”, enligt religionssociologen Robertsson. Frågan är om man inte också bör nämna en rad för oss självklara innovationer: tal- och skriftspråk, familj, hushåll, släkt och giftermål, samt lag och rätt.

Peter Wagner visar hur sociologins historiska utveckling som vetenskaplig disciplin kom att sammanfalla med ”en period av medvetna försök att nationalisera social praktik” (egen översättning, Wagner 2001:144). Samhällsvetenskap, både empirisk och teoretisk, ”kom på ett olyckligt sätt att inriktas på studiet av enskilda ’samhällen’”.

Göran Ahrne menar att även vår bild av historien måste omtolkas. Tanken ”om globalisering är ett upphävande av övningen att kategorisera olika samhällen” som moderna eller senmoderna, eller som jordbrukssamhälle eller industrisamhälle. ”Upptäckten av det globala kan förhoppningsvis få oss att förstå att det alltid varit fel att tänka sig världen som ett antal avgränsade stadier som befann sig i olika faser.”

Göran Ahrne avlivar inte bara myterna om nations-samhällen och historiska faser, han avlivar även flera av myterna om det globala:

· Det ökande resandet och Internet gör inte att världen krymper utan att den ”utvidgas och fragmenteras”.

· ”I den globala världen finns inte heller några majoritetsbefolkningar utan här tillhör alla en etnisk minoritet.”

· Det är inte så att företag sprids ut och globaliseras. De har ”en tendens att samlas i täta konstellationer”.

Per Herngren

2007-07-10, version 0.1, Blogg, hemsida

Källor

Göran Ahrne, ”Upptäckten av det globala”, Sociologisk Forskning, nr 1, 2007.

R. Robertson, Globalization and sociological theory, London: Sage, 1992.

R. Robertson, “Globalization and sociological theory”, i Robertson, White (red) Globalization, Critical Concepts in Sociology, London: Routledge, 2003, s 291-308.

Peter Wagner, A History and Theory of the Social Sciences, London: Sage, 2001.

30 juni 2007

Välkommen på civil olydnad i augusti!

Anmäl dig för att göra civil olydnad eller bli stödperson till Jonas Johnsson - 0735-97 09 58

 

Pressmeddelande 12 Juni 2007

Planterar vin & fikonträd inne på Microwave i Mölndal

Vin- & fikonträdsplanterarna anlägger en vin- och fikonträdgård inne på Saab Microwave i Mölndal den 4-9 augusti 2007.

Saab Microwave tillverkar idag radarsystem och elektronik till vapen. Därför kommer vin- & fikonträdsplanterarna med civil olydnad börja bygga om del av fabriken till en fruktträdgård, som ger liv istället. Planteringen görs som en proaktiv aktion, där man initierar konstruktiv förändring utan att använda negativ protest.

 

Bortanför protesten

Vin-och fikonplanterarna har lämnat protesten, inga negativa slagord förekommer, istället föröker de betona det possitiva. "Vi använder inga protestord: vi säger inte 'Nej!'. Inte heller ber vi ledare utföra jobbet åt oss. Henry David Thoreau menade att problemet inte är regeringen utan de som protesterar men ändå lyder. Här sådde han fröet till ett ickevåldsmotstånd som bygger på en helt annan logik än protester: att vara emot, uttrycka missnöje, att vara reaktiv. Vi kallar det för proaktivt motstånd" berättar Per Herngren, 46 år, Hammarkullen. "Vi undviker protestbudskap utan försöker istället visa på positiv förändring. Inget utpekande eller personangrepp förekommer" tillägger Jonas Johnsson, 22 år, Göteborg.

"Planteringen görs som en civil olydnadsaktion. Det innebär ett lagbrott som bygger på öppenhet och ickevåld, där man inte smiter undan från konsekvenserna. Att vi tar ansvar för det vi gör, tar straffet." säger Jonas Johnsson. "Att det sker i ickevåldets anda innebär att vi bemöter alla med respekt och gör vårt yttersta för att undvika att våldsamma situationer uppkommer. Ickevåld innebär inte bara att avstå från våld, utan även att uppsöka det och bemöta det" förklarar Frida Jönsson, 23 år, Tommelila. Civil olydnad och ickevåld är på så sätt invävt i varandra.

Förberedelserna innan är viktiga, så att vin-och fikonplanterarna är beredda på vad som kan hända när de börjar bygga om del av fabriken. "För att garantera att planteringen sker ickevåldsligt, tränar vi i förväg olika situationer som kan uppkomma, så att vi är förberedda och kan undvika våld eller respektlöst beteende" förklarar Per Herngren. Det sker främst genom rollspel, så att deltagarna kan prova situationer som kan uppkomma under planteringen. Då vet man lite mer hur man reagerar och inga farliga eller respektlösa situationer behöver uppkomma.

Att det är just vin- och fikonträd som planteras kommer sig av deras inspirationskälla. "Inspirationen har vi fått från den bibliska profeten Mika. Vi vill börja bygga och leva den värld Mika profeterar om ('Var och en skall sitta under sin vinstock och under sitt fikonträd, och ingen skall hota honom' eller henne - Mika 4:4 ), där vin- och fikonträd ger människor skydd, mat och dryck. Där kan var och en sitta trygg under sin vinstock och allt förtryck är borta." berättar Frida Jönsson.

"Vi är del av vin & fikonträdsplanterarna som började använda proaktiv civil olydnad utan protest i England där två svenskar dömdes till en månads fängelse" säger Thomas Helgesson, 37 år, Göteborg, som var med och planterade på Aldermaston i England 2005. Vin- & fikonträdsplanterarna, startades av plogbillar och andra inom ickevåldsrörelsen och har verkat i England (Aldermaston 2005), Holland (2005) och Sverige (Bofors 2006, Microwave 2006).

 

Arrangörer av planteringen är Kristna Freds Göteborg, Kristna Freds Smeder, motståndskommuniteten Fikonträdet - Svenska Freds Göteborg, Speak Civil olydnad & Ickevåld.

Bilder från förra årets plantering på Microwave. Dessa bilder står 2006 års Vin & Fikonträdsplanteringsgrupp åtalad för i Mölndals Tingsrätt.
För att läsa om tidigare planteringar och tankar kring det hela.

 

Presskontakt Jonas Johnsson - 0735-97 09 58

 

Bilaga om förberedelserna

Ickevåldsträning och plantering

Innan aktionen kommer de att träna ickevåld, så inga våldsamma situtationer riskerar uppkomma vid planteringen. Träning och planering kommer att ske i vängrupper. En vängrupp består av både stödpersoner och de som gör civil olydnad. Den finns som stöd under aktion, rättegång och straff.

27 juni 2007

Kamp mot publik

Inom delar av vänster och proteströrelse lever tron att världen förändras när folk blir medvetna, får information eller insikt. Detta ifrågasätts skarpt av maktkritiker som Foucault, sociologer som Bourdieu, feminister som Butler, postkoloniala kritiker som Spivak och Bhabha, och motståndsaktivister som Montgomery och Berrigans. Gemenskap, färdigheter, dis/positioner, strukturer, system, samtal, berättande, textualitet, kroppslighet och materialisering lyfts fram som rimligare förklaringar till förändring än medvetandet.

Övertron på insikt och information har gjort föredraget till en huvudform för politiskt arbete. Det föredraget främst konstruerar är åskådare och tyst publik. Föredraget blir ett effektivt medel för att skapa politisk passivitet. Tron på insikt både förandligar och individualiserar politisk kamp. Vi kan kalla detta för politisk andlighet respektive politisk individualism.

Förslag för att motverka publik

1.        Ersätt föredrag med inledningar. Som grundprincip kunde man tänka sig att inledningar aldrig är längre än halva tiden. Deltagarna får i smågrupper rätt till halva den tillgängliga tiden för att samtala om ämnet eller inledarens reflektion. Möjligheten för deltagare att ta sig ordentlig tid till att samtala och undra gör dessutom att svårighetsnivån på inledningen kan höjas avsevärt jämfört med traditionella föredrag.

2.        Ersätt transportmetaforen med produktion och skapande. Istället för transport av tankar från någon insiktsfull föredragshållaren in i något mystiskt inre hos publiken, producerar deltagarna i smågrupperna aktivitet, kunskap och beslut.

3.        Ersätt frågestunden med smågruppsdiskussioner och så kallade bikupor direkt på plats. Arrangörer och föredragshållare uppfattar att de är demokratiska ifall de ger utrymme efter föredraget för frågor och diskussion bland publiken. Men i storgruppsdiskussionen tar några få över och skapar en självvald panel. Storgruppsdiskussionen är en effektiv maktteknik för att producera tysta åskådare som är svårare att genomskåda än föredraget. "Vi ger ju alla möjlighet att yttra sig." Genom att istället gå direkt till smågrupper, med max sju personer, har i princip alla en praktisk möjlighet att ta till orda: att högt tycka och tänka och undra. Med bikupor, tre till fem som flyttar ihop stolarna, går det dessutom snabbt att växla fram och tillbaka mellan samtal och anförande i storgrupp.

4.        Avskaffa redovisningar. Något märkligt behov; att man måste få veta; gör att många arrangörer slösar samtalstid med gruppredovisningar. Redovisningarna av smågruppsdiskussioner är sällan lika intressanta som gruppsamtalet. Redovisningarna får snarare funktionen av kontroll och konklusion. Låt istället smågrupperna fortsätta samtalet. Finns det möjlighet kan inledaren gå runt till de grupper som vill konfrontera eller undra över något. Eller så kan grupperna skicka reflektioner och frågor till inledaren för ytterligare tid i helgrupp.

5.        Även smågrupper kan domineras av några få. Använd därför samtalstekniker från feminism och ickevåldsrörelse för att bryta dominans. Om varje grupp får tilldelat sig, eller väljer: samtalsunderlättare, tidsunderlättare och maktingripare kan makt fördelas och undergrävas. Genom att dessutom inleda smågruppsdiskussionen med runda får alla tid att yttra sig innan den lilla gruppen går över till fri reflektion.

Per Herngren

2007-06-26, version 0.1

12 juni 2007

Yta utan djup

Vi måste bli misstänksamma mot de vardagsmetaforer som formar vårt tänkande, menar Kathy Ferguson. Alltför ofta stärker de makt. Hon bor på Hawaii och tituleras professor, feminist och postanarkist. Nyligen blev hon inbjuden som inledningstalare då forskarnätverket Resistance Studies startade i Göteborg 6 juni 2007.

Tolv timmars tidsskillnad, och värk i benen skyllde hon på då jag under kvällens fest frågade om jag fick lov att dansa med henne. Då jag satte mig med henne i ett hörn bredvid dansgolvet, lyfte hon fram metaforen yta och djup: Tron att det skulle finnas ett djup eller något nedanför ytan. Istället för att försöka hitta ett mer äkta djup nedanför eller innanför ytan av en person eller text bör vi leta efter relationer mellan ytor.

Här ligger hon nära den franske filosofen Jacques Ranciére som också fokuserar på ytan. Ytan döljer inte, den är en scen där kreativa språkspel spelas upp. Talet blir därmed inte effekter av något inre eller det omedvetna. Talhandlingar är inte heller orsakat av något yttre, något annat, något som kan förklara dem. De är snarare handlingar och politiska yttranden i sin egen rätt; och de kan förändra förutsättningarna för situationen där de uttalas.

Båda lyfter fram en mer direkt världsbild än proteströrelsen. Där ligger fokus istället på påverkan som är en metafor från naturvetenskapens orsak-verkan. Politiska handlingar anses inte direkta, skapande utan påverkar något annat. Genom påverkan är det tänkt att någon annan ska bli skapande.

Protesten fastnar då även i metaforen transport: att kommunikation skulle vara en överförelse av budskap och information. Man tänker sig en inre politisk insikt eller kunskap hos en sändare som transporteras via media in i en mottagare. Och vips händer det något "inne" i mottagaren. Aktioner, samtal och text ses som transportmedel på väg till något annat. Protestgruppen kämpar för att få "ut" sitt budskap, få ut informationen - istället för att leva och skapa det samhälle den vill ha.

Per Herngren
12 juni 2007, version 0.1

11 maj 2007

Deckare lär ut sociala systemteorin

Tv-deckaren Day Break lär oss grunden för teorin om sociala system. Tv-serien handlar om en deckare som återupplever samma dag igen och igen. Han kommer ihåg vad som hände när han agerat på olika sätt de tidigare samma dag; och han försöker nästa samma dag få kontroll över dagen för att rädda olika personers liv. Men även små ändringar i hans handlande skapar helt nya eventualiteter och helt andra händelseförlopp spelas upp och det blir aldrig samma dag. Små ändringar gör alltså att dagen kan se helt annorlunda ut.

Sociala systemteorin bygger, enligt Luhmann, på att varje handling skapar en oöverskådlig mängd eventualiteter. Det går alltså inte att förutsäga konsekvenserna av ens handlande. För att ändå göra världen överblickbar kommunicerar folk med varandra. När kommunikationen börjar hänvisa fram och tillbaka skapas system som skyddar sig själv mot påverkan från handlingar och händelser utanför systemet. Den ändlösa raddan av möjliga eventualiteter reduceras därmed och det blir någorlunda greppbart. Dessa system kan vi kalla samhällen eller organisationer.

06 maj 2007

Teaterpjäs om plogbillen Carl Kabat

Det har gjorts en teaterpjäs om plogbillen Carl Kabat som suttit femton år i fängelse för olika plogbillsaktioner. Här kan man titta på en video om pjäsen och läsa om Carl Kabat. Han är en katolsk präst som klär ut sig till clown när han med hammare eller slägga avrustar vapen. De flesta har han utfört i USA men han deltog i den första europeiska plogbillsaktionen 1983 i Tyskland.

04 maj 2007

Välkommen plantera vin & fikon i vapenfabrik

Civil olydnad, ickevåldsträning, bad & vandring i skön natur

Göteborg 4-9 augusti 2007

"Var och en skall sitta trygg under sin vinstock och under sitt fikonträd, och ingen skall hota honom" eller henne.

- Mika 4:4


Välkommen plantera vinstockar & fikonträd

inne på vapenfabriken Microwave



Ickevåld för en värld där människor kan leva i trygghet

Vi vill tillsammans med dig börja anlägga en trädgård där människor kan leva i trygghet. Vi vill börja bygga och leva den värld Mika profeterar om (Mika 4:4), där vin– och fikonträd ger människor skydd, mat och dryck. Där kan var och en sitta trygg under sin vinstock och allt förtryck är borta. Detta är en del av "vin- & fikonträdsplanterarna", som startade 2005 och har verkat i Holland, England och Sverige.


Ickevåldsträning och plantering

Vi kommer att börja den 4 augusti med två dagars ickevåldsträning. Vi kommer att träna och planera i vängrupper. En vängrupp består av både stödpersoner och de som gör civil olydnad. Den finns som stöd under aktion, rättegång och straff.

Vi kommer sedan att börja anlägga en vin- och fikonträdgård inne på Saab Microwave i Mölndal, som gör radarsystem till vapen. Detta görs som en proaktiv aktion, där vi initierar konstruktiv förändring utan att använda negativa protestbudskap. Allt vårt handlande sker i ickevåldets anda: vi tar ansvar för våra handlingar och vi bemöter alla med respekt.

Civil olydnad innebär här ett lagbrott, som bygger på öppenhet och ickevåld, där man inte smiter undan från konsekvenserna.

Vi kommer också att ha tid till reflektion och samtal.

Efter aktionen kommer vi att ha tid för stillhet samt att prata om det vi gjort och hur vi kan stötta varandra under rättegång och straff.


Välkommen!

Logi ordnas i Rosa Huset, som är tillgängligt för rullstol. Det är beläget nära naturskönt område och badplats. Maten är vegetarisk/vegansk.

Förväntade personliga konsekvenser av planteringen kan vara böter eller kort fängelsestraff samt eventuellt skadestånd. Vid fängelsestraff får du enligt svensk lag automatiskt ledigt från ditt jobb utan att semesterdagar dras. Arbetsgivaren får inte heller avskeda dig pga detta.


Arrangörer

Motståndskommuniteten Fikonträdet – Svenska Freds Göteborg, Speak Civil olydnad & Ickevåld , Kristna Freds Göteborg, Kristna Freds Smeder.


För anmälan eller frågor

Epost (ta bort mellanslag runt @): vinfikonplantering2007 @ gmail.com
Eller ring Jonas på 0735-97 09 58. Anmälan senast 1 juli.
Ange adress, telefon, email, och ev mat och boendeönskemål.
Överför samtidigt anmälningsavgiften till bankkonto: 9020 41 413 99 (9020 är clearingnummret), bank: Länsförsäkringar. Märk med ditt namn.
Anmälningsavgiften är till självkostnadspris och är 1200:- för arbetande, och 900:- för studenter, arbetslösa och pensionärer. Det inkluderar boende och mat för sex dagar, samt aktionskostnader. Du får dessutom rabatt om du är med i förarbetet. Hör av dig!


Schema

Samling och frukost i Rosa Huset: Kl. 9:00, lördag 4 augusti 2007
Ickevåldsträning & formande av vängrupper: Lördag 4 augusti & söndag 5 augusti.
Under dagarna kommer vi också att ha tid till reflektion, bad, naturskön vandring.
Stöd och rättegångsplanering: Torsdag 9 augusti.
Avslutning: Kl. 16:00, Torsdag 9/8 5 augusti.

25 april 2007

Civil olydnads största misstag

(Jag behöver hjälp av era erfarenheter: Stärker eller försvagar era erfarenheter av blockader min analys?)

 

Det största misstaget i den civila olydnadens historia är blockader. Att blockader har gjorts till den främsta metoden för civil olydnad leder till att den reproducerar det hegemoniska maktspelet istället för att innovativt lösa problem och bygga nya självständiga samhällen med nya möjligheter.

När Gandhi var som mest kreativ använde han proaktivt motstånd. Lösningen av ett problem blev också hans metod för den civila olydnaden. När lokal saltutvinning och bommullsproduktion förbjöds av kolonialmakten bröt han salt och spann bomull. Målet blev medlet. Det geniala hos Gandhi filtrerades dock till stor del bort när hans ickevåld exporterades till kolonialmakten och den övriga västvärlden.

I väst hade delar av vänstern redan under Gandhis tid fastnat i krigiska metaforer kring styrka och kraftmätning. Detta tog sig uttryck i en övertro på det som uppfattades som kraft: massrörelse, opinion, mediatäckning samt strejk. Det västerländska ickevåldet gjorde samma misstag som vänstern och sökte metoder för att göra olydnaden stark i en kraftmätning. Blockaden blev därför den logiska analogin till både strejken och massdemonstrationen.

Blockaden skulle som strejken faktiskt hindra motpartens verksamhet. Och precis som i massdemonstrationen blev antalet deltagare metafor för opinion och politisk styrka. Den våta fantasin blev att få med så många att man faktiskt stoppade en verksamhet.

Jag föreslår att det här tänkandet kommer från en metaforisk koppling mellan politik och manlighet, mellan makt och kroppsstyrka. Det leder till att kampen med hjälp av vakter och poliser reproducerar kroppsliga upplevelser där makt tycks bygga på närmast fysisk styrka.

 

Blockader stärker makt

Här är min analys över hur blockad bekräftar och stärker den rådande makten snarare än undergräver den:

  • Blockader pekar ut motparten som huvudperson i dramat. Blockaden ska hindra motpartens verksamhet. Deras verksamhet blir den produktiva skapande verksamhet som ska hindras. Motparten placeras därmed i centrum.
  • Blockader är reaktiva snarare än proaktiva. Blockader bekräftar det den reagerar emot. I Gandhis mer kända aktioner var det istället polisen som blev reaktiva och hindrade självständighetsrörelsen i deras verksamhet. Eller också blev polisen passiv som under saltmarschen och tillät saltutvinningen. På ett genialiskt sätt vände Gandhi elegant på de förväntade rollerna. Vem är det som regerar? Vem är aktör? Vem är samhällets subjekt?
  • Blockader blir en fysisk kraftmätning som främst reproducerar själva kraftmätningen. Därmed stärker blocken den redan starke. Precis som i brottning eller dragkamp skapas ett spel där teknik och styrka blir det logiska idealet. Kraftmätningen blir mål i sig själv.
  • I förlängningen av den fysiska kraftmätningen lockar våldet. I boxning och brottning finns domare som stoppar spelet så fort spelet bryter mot reglerna och övergår till våld. Detta behövs eftersom våldet finns inbyggt som förväntad överträdelse, som nästa steg, som frestelse när man är på väg att förlora.
  • Under blockader byggs förlusten in i kampen. Blockaden skapar med nödvändighet ett maktspel där ena parten ska segra och den andra förlora. För att motverka den inbyggda frustrationen har blockerare skapat provisoriska delsegrar.  Delsegern mäts i hur länge förlusten kan uppskjutas. ”Åh fantastiskt, vi blockerade i tre dagar!”

 

Blockadspelet har inbyggda mål som aktivisterna inte kan värja sig emot. Blockad producerar därmed sin egen förlust. Följden av dessa inbyggda mekanismer blir att blockaden motverkar verklig förändring och den motverkar dessutom själva syftet med ickevåld: direkt skapande av samhällen med andra regerande logiker än lydnad, styrka och våld.

 

Per Herngren

2007-04-23, version 0.1

17 april 2007

Folkrörelser blir oligarki

Oligarki kommer från grekiskans oligos som betyder och archo som är härska. Oligarki är ett fåmannavälde. Inom sociala system teorin förstås varje ideell organisation som samhälle. En organisation är lika mycket samhälle som en stad och kanske till och med mer samhälle än en nationalstat. Precis som för andra samhällen bör vi maktkritiskt analysera regerandet i organisationen.

I sin avhandling Tanter och representanter lyfter Gun Jonsson fram två idealtyper av ideella organisationer – oligarki och direktdemokrati. Oligarkin inom organisationen växer fram i sju steg. En uppdelning görs mellan aktiva och betalande medlemmar. Istället för rotation av arbetsuppgifter driver några få spindlar i nätet organisationen. Och istället för att styrelsen koordinerar olika lokal- eller arbetsgruppers verksamheter tar styrelsen över och driver en egen verksamhet. Styrelsen börjar leva sitt eget liv och skyddar sig mot lokala grupper vars verksamhet ibland uppfattas som ett hot mot organisationen. Organisationen ses inte längre som arbets- och lokalgruppernas verksamheter utan som styrelsens och personalens verksamhet.

Gun Jonsson visar att en organisation lika gärna kan organiseras mer delaktigt och demokratiskt. Hon nämner några tekniker för detta. Inom feminismen finns nu en avancerad uppsättning verktyg för effektivare och mer demokratiska organisationer. Det är dags för innovationer, träning och finslipning! Det Gun Jonsson föreslår blir en revolution för många ideella föreningar.

Per Herngren

2007-04-17, version 0.1

Källor

Gun Jonsson, Tanter och representanter, Dilemman i frivilliga organisationer – en fråga om oligarki eller demokrati, Akademisk avhandling vid Sociologiska institutionen, Umeå universitet, No 44, 2006.

Göran Ahrne, Recension av avhandlingen i Sociologisk forskning nr 4, 2006.

03 april 2007

Avancerad 2+4 dagars kurs i ickevåld och proaktivt konfliktingripande

Inbjudan till avancerad trestegsutbildning (2 +4 dagar) i ickevåld och konfliktingripande, med nya mötestekniker.

De senaste tre åren har utvecklingen av tekniker för konfliktingripande och ickevåld accelererat. Det är en spännande utveckling. Tack vare generöst bidrag från Ickevåldskommuniteten Fikonträdet, Fred i Våra Händer och Kristna Freds på tillsammans ca 20 000 kr kan vi subventionera en tvådagars grundkurs och en avancerad fyradagarskurs till ungefär halva priset mot normalt.

Om att leva det samhälle man vill ha

Kurser om hur ickevåld kan användas i vår vardag, men även i solidaritet med medmänniskor nära och fjärran. För att deltagarna ska få tillräcklig övning samt hög nivå på teoretiska och praktiska kunskaper är det max åtta deltagare per kurs.

Praktiska trestegs kurser i
Proaktivt konfliktingripande och ickevåld
med nya mötestekniker och organisationsutveckling

Grundkurs steg 1

Fredag-lördag 4-5 maj 2007

Man ska alltså ha gått grundkurs eller motsvarande för att kunna gå den avancerade. Du kan också gå bara grundkurs utan att gå avancerad.

Fortsättning & Träning för tränare Steg 2-3

Fyra dagar på Solvikens kursgård med badsjö inom 100 m!
Torsdag-söndag 14-17 juni, 2007. Du ska ha gått grundkurs först. För mer info se nedan.

För praktisk info klicka här

30 mars 2007

Akademin tar makt över rörelser

Genom att undergräva organisation och institution, gemensamma beslut och samarbete, stöd och gemenskap kan akademiker kolonisera rörelser och överta narrativt utrymme.

Jag använder kritik mot massa som organisationsform från Emma Goldman och Anti-Mass, samt den feministiska kritiken mot nätverk och informella möten från Jo Freeman.

Massa som maktteknik

En inventering över makttekniker för att undergräva folkrörelser:

  • Massa och mängd: Genom att förstå, och organisera, engagemang och kamp som massa, multitude, skapas myten om aggregerad mängd eller oöverskådligt myller. Mängden mystifieras som antingen aggregerat resultat av individers och gruppers engagemang eller som oöverskådlighet. Massan och mängden görs till fetisch som ska ge rörelsen den politiska sprängkraften. Eftersom mängden inte kan representeras av en institution, ett årsmöte eller någon demokratiskt vald grupp görs ledarna till den som tar plats i talarstolen, medier eller akademisk forskning. Tolkningar inom mäktiga akademiska och mediala institutioner konstruerar rörelsens och massans ledare och uttolkare.
  • Individer och massa: Massideologin använder individen som sin viktigaste maktteknik. Massan splittrar gruppens eller organisationens möjlighet att ta beslut. Att splittra upp gemenskap, interaktion och samarbete i individ och individuellt beteende blir ett effektivt maktmedel för att privatisera kamp och politisk förändring. Massa och individ växelverkar och undergräver interaktivitet, samarbete och demokratiska beslut. Pussen på kinden, handslaget, kramen – vad som händer mellan människor – är motmetaforer gentemot den metodologiska individualismen och dess massa.
  • Publiken görs till rörelsen: Under internationella konferens- evenemang framställs ensamma workshopledare och föredragshållare med stor publik som mer betydelsefulla än den lilla bestående gruppen. Trots bekännelsen till det glokala förstås det lokala som mindre globalt än den tidsbegränsade internationella konferensen. Den akademiska seminarieformen blir själva rörelsen, den senaste trenden. Akademiska föredrags- och seminarieformer är effektiva maktmedel för att konstruera publik och tysta åhörare.
  • Nätverk: Genom att systematiskt prata om nätverk istället för grupp, organisation eller institution omkonstrueras samarbete och engagemang till marknadsmekanismer. Marknadsformen stärker dem som redan har resurser. Den politiska bördan läggs över på individen och hennes förmåga att nätverka.
  • Nya sociala rörelser skapar despoter: När nya sociala rörelser definieras som platta nätverk utan hierarkier förvandlas akademikern, journalisten och den självvalde ledaren, till hierarkin. Årsmöten kan per definition inte sätta sig emot eller uttala sig.
  • Informalism och ”ledarlöshet” osynliggör despotism: Myten om informella och ledarlösa möten osynliggör, enligt Jo Freeman, att det alltid finns hierarkier och ledare. Det informella och ledarlösa blir maktmedel för att dölja kotterier och självvalda ledare. Det informella hindrar också gruppen från att formellt avsätta de självvalda ledarna och välja egna.
  • Nya sociala rörelser undergräver demokratin: Folkrörelser, med sina årsmöten, styrelser och regelverk för ideella föreningar definieras som gamla sociala rörelser. Den hierarkiska demokratin med sina årsmöten, styrelser och redovisningsskyldiga kommittéer definieras som gammalt. Det som feministen och socialisten Jo Freeman 1971 betecknade strukturlöshetens tyranni förstås som det nya. Det nya är på väg in, det gamla är på väg ut. Det som rörelseforskare uppfattar som vetenskaplig observation av nya trender förvandlas till normen.
  • Spontana aktioner: Genom att förstå folkliga aktioner som spontana exotiseras och idealiseras folket som spontant, naivt, oplanerat och oorganiserat. Medelklass och intellektuella har tillgång till institutioner och organisationer, medan underklass, ungdomar eller immigranter definieras som mindre institutionella. De underordnades institutioner - som högtider, festivaler, familjer, grupper, arbetslag, kvartersråd och andra organisationer - osynliggörs eller nedvärderas. ”Folket” konstrueras som det andra, det annorlunda, det mindre utvecklade, något med potentiella outlösta magiska krafter.
  • Det tillfälliga ställs över det bestående: Genom konsekvent användning av projekt, evenemang och kampanjer byggs avslutet in i engagemanget. Den institutionaliserade tillfälligheten leder till att mycket tid och kraft läggs på att bygga upp tillfälliga samhällen (communities) för att sedan avsluta, börja om och bygga nya samhällen. Samtidigt nedvärderas andra institutioner och det kontinuerliga organisationsarbetet. De samhällen som växer fram inom rörelser fråntas genom ”projektet” möjligheten att konkurrera ut etablerade samhällen.

Per Herngren

2007-03-28, version 0.1