14 september 2008

Offentliga samtal bara genom små grupper

Ett av mina inlägg på Christopher Kullenbergs blogg.
 
I Habermas kanske radikalaste bok: Borgerlig Offentlighet, från 1962, visar han hur offentliga samtal i tidig liberalism sågs som samtal, där folk pratade med varandra. Tanken att offentliga samtal skulle kunna vara envägskommunikation i massmedia fanns inte.

Publikationer lästes högt på salonger och i kaffehus, SEDAN satte det offentliga samtalet i gång. Opinion sågs då som problemlösning inte som en representation av vad folk tycker och tänker innan problemlösningsprocessen sätts igång.

Efter nästa sekel ersattes offentliga samtal med publicering och publicitet. Det skapades en illusion om att samtal kan vara massmedial envägsmonolog. Inte heller ett referat av elitens samtal med varandra (panelen) kan ses som samtal utan som envägs-referat, alltså en form av monolog.

Jag har försökt använda Habermas Borgerlig Offentlighet för att visa att även föredrag och paneldebatter i föreläsningssalar hindrar offentligt samtal och producerar publik som ska vara tyst och lyssna.

De öppna frågestunderna efteråt skapar istället en självvald panel som återigen kommunicerar ensidigt. Flertalet tystas av själva mötesformen.

Den här formeln: n(n-1)/2; visar antalet individuella relationer i en grupp. n=individ eller snarare nod. Det är ju en väldig förenkling men om vi tänker oss att varje individuell relation behöver reda ut åtminstone ett missförstånd i ett samtal: i en grupp med 5 behövs 10 missförstånd redas ut. I en grupp på 7 behövs 21 missförstånd redas ut. I en grupp på 9 är det 36. Med 11 deltagare 55. Stormöte med 250 blir det över trettio tusen “Va, vad menade du?”Vi kan också leka med tanken att det istället för missförstånd är antalet konflikter eller oenigheter som behöver redas ut.


Man anar att i grupper på över sju personer så tystas några för att samtalet ska fungerar. Det bildas alltså självvalda paneler. Om man undersöker stora kongresser så skulle jag kunna tänka mig att man finner att det aldrig är fler än sju som samtalar med varandra, de andra som sätter upp sig på talarlistan för antingen själva monologer eller blir inte tilltalade tillbaka.

Offentliga samtal behöver publikationen och föredraget men bara som inledning till samtal i små grupper.

Tja, offentliga samtal förs vid runda bord, i bikuppor, ev på bloggar - inte i massmedia.

Per Herngren
2008 09 14, version 0.1

10 september 2008

Sjunga, dansa och bejaka - Nietzsche-Deleuze I

Vi behöver skratta, dansa och spela – bejaka och bekräfta livet. Under det negativas herravälde är det alltid livet som nedvärderas[i]. Det gäller, enligt Nietzsche, ”att bekämpa en viss, nästan till epidemi stegrad trötthet och tyngd”[ii]. Det negativa vänder sig mot sin egen förmåga mer än mot det den protesterar emot. Detta kan brytas genom uppskattning istället för nedvärderande, genom viljan att skapa istället för protestens ovilja att skapa.

I Sålunda talade Zarathustra visar Nietzsche hur viljan att skapa är beroende av viljan att bejaka och uppskatta[iii]. Dansen, leken och skrattet ”omvandlar tungt till lätt, … lidandet till lycka”. Dansen kan dock inte leva sida vid sida med den reaktiva protesten. Skapandet och bejakandet måste förstöra och förinta det negativa[iv]. Annars besegras livet av protestens ovilja att skapa[v].

Lever motståndsgruppen det liv den bejakar? Eller vänder sig motståndsgruppen mot det liv den förnekar. Livsbejakande ska inte förstås som att vara allmänt positiv utan som att leva det bejakande livet. Det är inte en attityd eller åsikt utan en vilja, en kraft som förändrar och skapar.

Bejakandet ska inte heller förstås som en orsak till något annat. Det är ingen effektiv taktik för ett framtida mål. Den taktiska handlingen förnekar sig själv. Precis som representationen vill den taktiska handlingen något annat än sig själv. Det är inte detta vi vill, vi vill något annat.

Bejakandet har däremot sig själv som sitt objekt[vi]. Bejakandet är sammanvävt med skapandet och blivandet. Bejakandet handlar därmed inte om något färdigt. Bejakandet kan inte vara sig själv nog. Bejakandet är alltid i blivande.

Per Herngren
2008-09-10, version 0.1

— Detta är den första av en serie texter om Nietzsche och Deleuze.

Referens

Friedrich Nietzsche, Om moralens härstamning, Prisma Magnum, 1994, original 1887.
Friedrich Nietzsche, Thus Spoke Zarathustra, The Portable Nietzsche, Penguin Books, 1982.
Gilles Deleuze, Nietzsche och filosofin, Daidalos, 2003, original 1962.
Gilles Deleuze, Felix Guattari, A Thousand Plateaus: Capitalism and Schizophrenia, Trans. and Foreword by Brian Massumi. Minneapolis: U. of Minnesota Press, 1987.
Petra Perry, “Deleuze’s Nietzsche”, Duke University Press, 1993, 174-191.

Noter
[i] Gilles Deleuze, Nietzsche och filosofin, Daidalos, 2003, original 1962, s 257.
[ii] Friedrich Nietzsche, Om moralens härstamning, Prisma Magnum, 1994, original 1887, s 154.
[iii] Gilles Deleuze, Nietzsche och filosofin, Daidalos, 2003, original 1962, s 260.
[iv] Gilles Deleuze, Nietzsche och filosofin, Daidalos, 2003, original 1962, s 261, 264.
[v] Friedrich Nietzsche, Om moralens härstamning, Prisma Magnum, 1994, original 1887, s 36.
[vi] Gilles Deleuze, Nietzsche och filosofin, Daidalos, 2003, original 1962, s 276.

05 september 2008

Kontroll producerar paranoid vänster

Här är en fundering i en dialog med Karl Palmås om panoptikon och panspektrocism, en dialog som även förgrenat sig till Christopher Kullenbergs blogg.

Dagens övervakning skapar paranoia, att man aktivt söker efter och uppfattar olika representationer för en överhet som kartlägger ens kopplingar.
 

- I panoptikon blir problemet lillebror-ser-sig-själv snarare än storebror-ser-dig. (Seende genom ex övervakningskameror.)
 

- I panspektrocism blir problemet istället lillasyster- och lillebror-paranoia. (Att någon genom avlyssning eller övervakning av internet kartlägger kopplingar och relationer.)


Den paranoida dividerade underordnar sig genom att undvika att plugga in sig.

Panspektrocism producerar en paranoid praktik som blir en rädsla för kopplingar. Lydnaden som skapas genom rädslan för det panspektrocistiska sociogrammet blir därmed särskiljande: ickekopplande till motstånd, ickekopplande till olagliga motståndsgrupper, ickekopplande till araber …

Detta producerar isolering av olagligt motstånd. Motståndsassemblage och motståndsmolekyler blir svårare att skapa.


Anonymt kopplande

Hemligt kopplande, eller anonymt kopplande, måste också förstås som en underordning, som en rädsla för att plugga in sig i det samhällsomälvande, eller i det som uppfattas som farligt.

Hemligt kopplande reproducerar då det parnoida hos den paranoida praktiken i panspektrocism.

Jag försöker här producera en agnostisk maktanalys som inte blir beroende av hur eller ifall sociogrammen skapas hos marknadsanalytiker eller FRA.

Per Herngren
2008 09 05, version 0.1

27 augusti 2008

Tingsrättsdom idag mot Vin & Fikonträdsplanterarna

Pressmeddelande 2008-08-27
40-60 dagsböter för plantering på vapenföretag
De fem som 2006 samt 2007 planterat vinstockar och fikonträd inne på vapenföretaget Microwave dömdes i Mölndals Tingsrätt onsdag 27 augusti kl 14:30 till mellan 40 och 60 dagsböter.
— Domen inspirerar oss att fortsätta omvandla Microwave till en trygg trädgård som ger liv, menar Klaus Engell. Jag har därför bjudit in till en ny grupp som fortsätter plantera vinstockar och fikonträd påsken 2009.

Dom i Mål nr B737-07, 27 augusti 2008
Annika Spalde, 40 dagsböter (diakon i Svenska Kyrkan)
Klaus Engell 40 dagsböter (konflikthanterare, yogalärare)
Per Herngren, 60 dagsböter (författare, leder konfliktingripandekurser)
Pelle Strindlund 40 dagsböter (författare)
Jonas Johnsson 40 dagsböter (läser socialt arbete)
Presskontakt Vin & Fikonträdsplanterarna: 0735-97 09 58, 070-88 77 211
Mölndals Tingsrätt Mål nr B737-07, tel 031-7782900
Åklagare Jonas Almström 031-739 41 72

19 augusti 2008

När civil olydnad passiviserar

Motståndsgrupper fastnar alltför lätt i traditionella makttekniker vilka gör folk till publik och åskådare. När vin & fikonträdsplanterarna startade 2005 inspirerades vi av konstfestivalen Burning Man i Nevadaöknen. Under Burning Man är ingen åskådare, alla som är där skapar aktivt Burning Man-samhället. Efteråt städas alla spår av samhället bort för att ett år senare återskapas på nya sätt. Molly Steenson skriver: ”You're here to create. Since nobody at Burning Man is a spectator, you're here to build your own new world.”
Själv har jag några år åkt på Krokstrandsfestivalen vid Idrefjorden. Det är en dansfestival, där vi som dansar är i centrum. Banden är till för att hjälpa oss att dansa. Vissa band dyker dock upp utan att fatta festivalens revolutionära samhällsbygge och de behandlar oss som publik, gör oss till sina åskådare.
Sven Rånlund skriver i ”När varje åskådare blir medskapare” (GP) om den nya teatern där alla i publiken deltar, eller där skådespelarna under pjäsens gångs ersätts av folk från publiken. Han menar att denna form av deltagande teater och konst kommer att öka.
Jag skulle vilja kalla det för en kamp mot publik.
Inom vin & fikonträdsplanterarna försökte vi kommer underfund mer hur motståndsgrupper obetänksamt passiviserade folk genom att göra dem till åskådare och publik. Ett värde med civil olydnad är att bryta lydnaden, inte att forma folk till lydiga åhörare.
De publik-tekniker som används är föredrag, utan möjlighet till samtal i smågrupper där alla kan yttra sig. Genom att ge ordet fritt på stormöten skapar motståndsgruppen en självvald panel som gör flertalet till åhörare. Detta har vin & fikonträdsplanterarna försökt bryta genom att undvika beslut och diskussioner i storgrupper. Vanligtvis delar man upp sig så att det är mellan tre och sju i varje samtalsgrupp. Inledningstalare får inte tala längre än halva tiden, annars stjäl de samtalstid från de andra deltagarna.
Under rättegångar efter aktioner tenderar många olydnadsgrupper att välkomna till ett arrangemang: ”Välkommen till rättegången!” Vin & fikonträdsplanterarna bröt med detta genom att välkomna folk att göra något av rättegången. Istället för att se rättegången som ett arrangemang, en återvändsgränd, förstås den som processer och flöden vilka är till för att intensifiera engagemang och motstånd.
Vid första rättegången i England 2006 arrangerade konstnären Liz Jones så att de som satt på åhörarläktarna använde sig av det som hände och sades under rättegången för att måla funderingar kring ickevåld och motstånd, virka ersättningsstängsel för det vi klippte upp som trädgårdsgrind, eller tillverka skulpturer. Dessa konstverk var inte en bild av rättegången utan utvecklade och utökade motståndet. Konstverken avbildade inte, de representerade inte, de producerade nya tankar och ny kraft. Konstverken sattes under de tre dagar rättegången varade upp i rättegångssalen, i korridorer och på toaletterna. Domstolen förvandlades till vernissage och konstutställning.
Istället för att välkomna folk till rättegångar, arrangemang och föredrag bör motståndsgruppen uttryckligen välkomna folk till att återanvända kraften, teknikerna, innovationerna för att fortsätta motståndet. Detta kräver dock att man erbjuder utrymme, stöd och verktyg för att kunna producera nya tankar och nytt motstånd. Det man behöver få reda på i inbjudningar är hur man får stöd, träning och hur man bjuder in till, eller blir inbjuden till, framtida motstånd.
Per Herngren
2008-08-19, version 0.1
Detta är skrivet på ett självhjälpscafé för drogmissbrukare och hemlösa. Här är tanken att förändring inte utförs av behandlare eller ledare utan av folk själva i inbördes stöd.

Referenser

Sven Rånlund, “När varje åskådare blir medskapare, GP, 2008-08-19, del 3, s 70.

13 augusti 2008

Domare tystar de åtalade

Pressmeddelande 2008-08-13

Domare stoppade sakframställan samt slutplädering

Rättegång vid Mölndals Tingsrätt idag onsdag 13 augusti kl 14-16:30

- Detta blev en unik och spännande rättegång, hävdar Annika Spalde som är en av de fem åtalade. Vi fick en ovanligt stark grund för överklagan till hovrätten!

· ”Civil olydnad” fick inte nämnas av de åtalade under rättegången

· Försvaren stoppas i slutplädering

· Försvarare och åtalade stoppas under sakframställan

· Tre åtalade släpper bok samma dag som rättegång.

I rättegången vid Mölndals Tingsrätt idag onsdag 13 augusti kl 14-16:30 stoppas Per Herngrens försvare Mikael Baaz, lektor i juridik och specialiserad på internationell lag, mitt under sin slutplädering när han ska visa att målsägande SAAB Microwave levererar eldledningssystemet Arthur till Irakkriget. Han stoppas också från att visa att FN ej sanktionerat kriget och att Sveriges regering definierat kriget som olagligt och brott mot folkrätten.

Den åtalade Klaus Engel stoppas av domaren från att under sakframställan fråga sina fyra medåtalade något om varför de valt civil olydnad som metod för att ingripa mot vapenhandeln. ”Civil olydnad är inte en fråga under denna rättegång”, hävdar domaren.

Försvarare Mikael Baaz stoppas under sakframställan när han ställer följande frågor till sin klient Per Herngren:

Mikael Baaz börjar fråga: ”Du hävdar att du använder civil olydnad. Varför väljer du ej lagliga metoder?”

Detta får inte Per Herngren svara: ”Jo, det gör jag också. Idag har vi knappast några härskare kvar med totalitära anspråk. Men då har paradoxalt nog stora delar av vänstern och folkrörelserna blivit närmast totalitärt lydiga. Jag valde civil olydnad eftersom fienden idag inte är regeringar och storföretag utan folkrörelsernas lydnad gentemot orättvisa och krig. Total lydnad i folkrörelser ses som normalt idag. Det är otäckt!”

Mikael Baaz börjar fråga: ”På era hemsidor om vin och fikonträdsplanteringarna på Microwave står att ni valt bort protesten. Varför protesterar du inte?

Detta får inte Per Herngren svara: ”Det är Nietzsche och senare den franske filosofen Deleuze som visat att protesten gör en handlingsförlamad. Man blir genom protesten en negativ spegling av makten. Man pekar ut makthavare och bekräftar dem genom att säga emot dem. Vi bestämde oss för att vi istället behövde bli positivt skapande. Därför tog vi bort alla protestbudskap. Frågan var inte om vi var emot att Microwave säljer eldledningssystem till Irakkriget utan vad vi skulle göra åt det, och hur vi kreativt skulle kunna leva och reproducera de lagar och de samhällen vi vill leva med.”

Välkommen på Releaseparty för ny bok om ickevåld av de tre åtalade Annika Spalde, Pelle Strindlund och Klaus Engell, samma dag som rättegången onsdag den 13 augusti kl 19.30 Hagabion, Linnégatan, Göteborg

För bakgrundsinformation se tisdagens pressmeddelande nedan.

Presskontakt: 0735-97 09 58, 070-88 77 211

Åklagare Jonas Almström 031-739 41 72

Vin & Fikonträdsplanterarnas hemsidor

Bilder inifrån Microwave 14 april 2006

Bilder inifrån Microwave 6 augusti 2007

Bilder från plogbillsaktionen 26 juni 2008

Fem vin & fikonplanterare inför rätta

Pressmeddelande 2008-08-12

Inför rätta 13 augusti för plantering inne på vapenföretag

Fem från Vin & Fikonträdsplanterarna ställs inför rätta onsdag 13 augusti kl 14 i Mölndals Tingsrätt. De stämda har med trädgårdshackor planterat vinstockar och fikonträd inne på vapenfabriken Microwave i Mölndal långfredagen 14 april 2006, hiroshimadagen 6 och även 7 augusti 2007; samt 24 och 26 juni 2008 då en plogbillsgrupp förutom planteringen även avrustade en krigsradarkupol med smideshammare.
De som ställs inför rätta på onsdag är Annika Spalde diakon i Svenska Kyrkan, Klaus Engell-Nielsen konflikthanterare, Jonas Johnsson socionomstudent, Pelle Strindlund författare och Per Herngren plogbillsrörelsen.
"Profeten Mikas vision om vin och fikon innebär att vapen avrustas och att resurser istället satsas på mat och trygghet för människor. Jag vill, som kristen, försöka leva denna vision. Att börja omvandlingen av en vapenfabrik till en trädgård är ett litet steg i den riktningen" säger Annika Spalde, 39, diakon i Svenska kyrkan. (Mika 4:4 se nedan)
Presskontakt: 0735-97 09 58, 070-88 77 211
Mölndals Tingsrätt kl 14, 13/8 Södra Vägen 25, Göteborg
Välkommen på Rättegångsfest tisd 12 augusti kl 19 Rosa Huset, Lövgärdet, Rosmaringatan 52
Och välkommen på Releaseparty för ny bok av Annika, Pelle och Klaus, samma dag som rättegången onsdag den 13 augusti kl 19.30 Hagabion, Linnégatan
Åklagare Jonas Almström 031-739 41 72

Fakta

Vin & fikonträdsplanterarna är inspirerade av profeten Mika: ” Var och en skall sitta under sin vinstock och sitt fikonträd, och ingen skall hota honom” eller henne. Mika 4:3-4
Planteringarna är ingen protest utan konstruktiv civil olydnad och ickevåld. Rörelsen har valt bort alla motbudskap eller protestbudskap och fokuserar proaktivt på vad som behöver göras.
Annika Spalde
Diakon i Svenska Kyrkan, 38 år. Avtjänat 6 månader fängelse för plogbillsaktion i England.
Annika Spalde, Peller Strindlund, och Klaus Engell-Nielsen är aktuella med boken Ickevåld! Handbok för fredlig samhällsförändring (Karneval förlag) som släpps samma dag som rättegången. Releaseparty efter rättegången Hagabion, Linnégatan kl 19:30.
Klaus Engell-Nielsen,
Konflikthanterare, yogalärare från Tidaholm, 39 år. Klaus har jobbat som ickevåldsföljeslagare i Palestina/Israel.
Jonas Johnsson
23 år, läser till socionom i Göteborg
Följande är hämtat från Jonas slutplädering: "Jag hävdar här att vi står inför en orättfärdig användning av lagen och att det därför var våran moraliska skyldighet att bryta mot den och börja bygga om fabriken till något livgivande."
Följande är från sakframställan "Precis innan vi klättrade över staketet till Microwave tänkte jag att jag var tokig och ville mest springa därifrån, men efteråt blev jag väldigt stolt och glad att jag faktiskt kunde bryta lydnaden till något som är orättfärdigt, även när det kostar på lite"
Pelle Strindlund
Författare, Pelle Strindlund, 36 år, från Sundsvall. Avtjänat fängelse för öppna och ickevåldsliga djurrättsaktioner.
Från Pelles sakframställan: På Microwave tillverkas eldledningssystemet Arthur. Det har bland annat används av Storbritannien i Irakkriget. Vår plantering av vin- och fikonträd i gräsmattan vid vapenindustrin i Mölndal var ett litet bidrag till ett annat Sverige: där krigsfabriker omvandlas till trädgårdar som ger liv. Denna planteringsaktion anser jag inte bara moraliskt och juridiskt berättigad, utan framförallt nödvändig. Därför uppmanar jag tingsrätten att frikänna oss.
Per Herngren
Jobbar med kurser i konflikthantering, författare, har suttit 15 månader i fängelse i USA, England och Sverige för olika plogbillsaktioner, 47 år och bor i Hammarkullen. Förutom att plantera vin & fikonträd så har han med smideshammare även hamrat på testanläggningen inne på Microwave 24 samt på en krigsradarkupol 26 juni 2008.
Från Pers sakframställan: ”Det är Nietzsche och senare den franske filosofen Deleuze som visat att protesten gör en handlingsförlamad. Man blir genom protesten en negativ spegling av makten. Man pekar ut makthavare och bekräftar dem genom att säga emot dem. Vi bestämde oss för att vi istället behövde bli positivt skapande. Därför tog vi bort alla protestbudskap. Frågan var inte om vi var emot att Microwave säljer eldledningssystem till Irakkriget utan vad vi skulle göra åt det, och hur vi kreativt skulle kunna leva och reproducera de lagar och de samhällen vi vill leva med.” Se även hans artikel postprotest som skrevs inför första Vin & Fikonträdsplanteringarna i England 2005 där Per Herngren fick en månads fängelse.
Mikael Baaz är juridisk representant under rättegången (formellt för Per H). Mikael Baaz är doktor i freds- och utvecklingsforskning samt lektor i juridik med inriktning på internationell rätt. Baaz ska under rättegången bevisa att ”Sverige är världens åttonde största vapenexporterande land. På tio år har värdet trefaldigats och uppgår till cirka 10 miljarder kronor årligen.” Samt ”att SAAB Microwave tillverkar bland mycket annat Eldledningssystemet ARTHUR. ARTHUR används av Storbritannien, allierade till USA i det olagliga aggressionskriget mot Irak.” ”Kriget är ett mycket allvarligt brott, SAAB Microwave är medbrottslingar och bryter därmed mot såväl svensk som internationell lagstiftning.”

09 juli 2008

Deleuze & Blivande motstånd

Deleuze-forskarseminarie i Göteborg var torsdagen 26 juni ihoppluggad med Saab Microwave Blivande2 Plogbill då de med smideshammare började avrusta en krigsradarkupol och bitar av testanläggningen inne på fabriken. Forskarna och plogbillarna undersökte tillsammans hur motstånd och Deleuzes filosofi sätter fart på varandra. På plogbillsgruppens websajt har jag samlat lite Deleuze-citat som kan vara en hjälp för att utveckla postprotest motstånd. Nedan är några av citaten kring blivande. På websidan har jag också lagt in citat kring rhizom och multiplicitet.


"becoming is creation" Thousand Plateaus p 106
"A becoming is not a correspondence between relations. But neither is it a resemblance, an imitation, or, at the limit, an identification." Thousand Plateaus p 237
"Above all, becoming does not occur in the imagination" "They are perfectly real." "Becoming produces nothing other than itself. We fall into a false alternative if we say that you either imitate or you are. What is real is the becoming itself" "it is in the domain of symbioses that bring into play beings of totally different scales and kingdoms, with no possible filiation." "Becoming is involutionary, involution is creative." Thousand Plateaus p 238
"Becoming is certainly not imitating, or identifying with something; neither is it regressing-progressing; neither is it corresponding, establishing corresponding relations; neither is it producing, producing a filiation or producing through filiation. Becoming is a verb with a consistency all its own; it does not reduce to, or lead back to, "appearing," Thousand Plateaus p 239
"powers (puissances) of becoming that belong to a different realm from that of Power (Pouvoir) and Domination" Thousand Plateaus p 106
"become operative and lines of deterritorialization positive and absolute, forming strange new becomings, new polyvocalities. Become clandestine, make rhizome everywhere, for the wonder of a nonhuman life to be created." Thousand Plateaus p 191
"to have dismantled love in order to become capable of loving. To have dismantled one's self in order finally to be alone and meet the true double at the other end of the line. A clandestine passenger on a motionless voyage." Thousand Plateaus p 197
"The genius is someone who knows how to make everybody/the whole world a becoming" Thousand Plateaus p 200
"becoming-molecular that undermines the great molar powers of family, career, and conjugality" Thousand Plateaus p 233
"Although there is no preformed logical order to becomings and multiplicities, there are criteria, and the important thing is that they not be used after the fact, that they be applied in the course of events, that they be sufficient to guide us through the dangers." Thousand Plateaus p 251

27 juni 2008

Hamrade på krigsradar-kupol

Här är lite uppdatering från plogbillsaktionen. Se pressmeddelandet i förra artikeln.

Pressmeddelande fredag 2008-06-27

Uppdatering

Nu finns bilder från plogbillsaktionen.

  • Ulla Røder och Per Herngren hamrade på en tre meter (ø) kupol för krigsradar samt delar av Test Range (Microwaves testanläggning).
  • De var inne på skyddsklassat område (Saab Microwave) i en halvtimme innan de greps av vakt.
  • Vakten var vittne när de två plogbillarna hamrade på kupolen för krigsradar. Vakten vittnade inför polisen att allt gick lugnt tillväga från plogbillarnas sida.
  • Både Ulla Røder från Danmark och Per Herngren från Hammarkullen är nu släppta i väntan på åtal.
  • Allt gick mycket lugnt till enligt de båda plogbillarna. Ulla och Per säger att de fick fina samtal med både vakt och polis. ”En av dem undrade hur det kommer sig att inte krig har olagligförklarats”, berättar Per Herngren.

26 juni 2008

Plogbillsaktion på Saab Microwave Mölndal

Pressmeddelande 2008-06-26
Med var sin smideshammare började Ulla Røder och Per Herngren avrusta Microwaves test-anläggning i Mölndal torsdagen 26 juni. Plogbillsgruppen som kallar sig Saab Microwave Blivande2 Plogbill greps inne på Saab Microwave. Förutom den handgripliga desarmeringen har de även planterat fikon inne på fabriksområdet.
— Ett gammalt profetord från Mika sätter oss i rörelse, berättar Ulla Røder. Vi smider svärd till plogbillar. Vi protesterar inte mot Microwaves eldledningssystem eller att de sägs vara femte störst i världen på krigsradar. Vi väljer bort protesten eftersom den blir reaktiv och negativ. Det är tid för ingripande och positivt skapande.
Profetcitatet från Mika återfinns längre ned i faktadelen.
— Vi har möjligheten att gripa in, menar Ulla Røder. Det blir därmed en plikt när det finns våld och nöd i världen. Vi använder ickevåld. Däremot menar jag, till skillnad från min vän Per, att vi inte utför civil olydnad. Vi upprätthåller internationell lag! Det är Saab Microwave som bryter mot lagen genom att med eldledningssystem ha deltagit i Irakkriget.
— Blivande upphöjt till två, som står mitt i vårt namn, ser kanske lite märkligt ut, säger Per Herngren. Det växter fram ur att vi under torsdagens aktion samarbetar med Deleuze-forskare i Göteborg. Forskarna undersöker tillsammans med oss hur motstånd och Deleuze filosofi kan sätta fart på varandra. Deleuze betonar det dubbla blivandet: Vi ska skapa skapande! Inte något färdigt. Motstånd och filosofi är ständiga processer som inte ger färdiga resultat. Deleuze tvingar oss plogbillar att undvika tänka mål och medel eller den Stora Aktionen; istället för ändstationer är civil olydnad påfarter som sätter oss i rörelse. Syftet är inte att vara någon annanstans, att komma fram till en viss punkt. (Gruppens namn är Saab Microwave Blivande2 Plogbill)

Kontakt

När de är släppta kan Ulla Røder och Per Herngren nås på 070-88 77 211.
Ullas email: bur200854(snabel-a)hotmail.com

Bilder från plogbillsaktionen


Profetord i tre världsreligioner

”De skall smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall inte lyfta svärd mot varandra och aldrig mer övas för krig. Var och en skall sitta under sin vinstock och sitt fikonträd, och ingen skall hota honom” eller henne. Mika 4:3-4
Detta citat finns i texttraditionen från islam, kristendom och judendom.

Ulla Røder

Ulla Røder, 53 år från Danmark, avrustade delar till kärnvapenubåten Trident i Loch Goil i Skottland 1999 tillsammans med plogbillsgruppen Trident Three. De vann rättegången. Strax före andra Irakkriget 2003 avrustade Ulla Tornado-flygplan som skulle användas under angreppen mot folk i Irak. Ulla har suttit fängslad i lite över ett år för dessa och andra ickevåldsaktioner.

Per Herngren

Per Herngren har avtjänat 15 månader av ett åtta års fängelsestraff i USA för att tillsammans med sju andra i Pershing Plowshares avrustat Pershing II kärnvapenraket 1984. Under första Irakkriget 1991 avrustade han två Carlgustaf granatgevär på FFV i Eskilstuna. Per Herngren var med och startade plogbillsrörelsen i Europa. Han är 46 år och bor i Hammarkullen och arbetar som författare och ickevåldstränare. Hans böcker har utkommit på svenska, polska och engelska.

Plogbillsrörelsen

Plogbillsrörelsen har sedan 1980 under ett hundratal aktioner avrustat handeldvapen, flygplan och helikoptrar för västvärldens krig i tredje världen, kärnvapen och Trident-ubåtar. Enligt Per Herngrens inte helt exakta uträkning har plogbillsrörelsen med enkla smideshammare desarmerat mer sprängkraft än vad som använts under alla krig från stenåldern till idag. Första plogbillsgruppen bestod av katolska nunnor och präster. Idag deltar allt från ateister och agnostiker till buddhister.

Arrangörer

Plogbillsaktionen 26 juni 2008 är ett samarbete mellan Saab Microwave Blivande2 Plogbill, Fikonträdet – Svenska Freds i Göteborg, Deleuze & Guattari Forskargrupp i Göteborg, samt Kristna Freds Smeder.

Länkar

Hemsidor för Saab Microwave Blivande2 Plogbill

14 juni 2008

Hur du saboterar övervakning på internet

För en motståndsgrupp är det ofta funktionellt att privata och statliga säkerhetstjänster vet vad man sysslar med. Ökar tryggheten och alla sover mycket bättre på nätterna. Minskar dessutom paranoian i motståndsgruppen.


Men för andra är övervakning kränkning och förtryck. Makten i ett övervakningssystem kommer från hur den övervakade börjar ändra sitt beteende och sitt tänkesätt. En agnostisk maktteori om övervakning innebär att det inte är speciellt avgörande ifall det faktiskt finns en person eller en dator där bakom. Makt är lydnad; hur vi underordnar oss. Ifall makthavare eller övervakare faktiskt existerar i verkligheten, det ändrar knappast något.


Makt från övervakning

  1. Organisationer och privatpersoner överför gärna övervakningen på sig själva och man förändrar hur man rör sig, talar och tänker. Man övervakar sig själv.
  2. De som övervakas tenderar att disciplinera sig själva.
  3. Dessutom blir de övervakade lätt paranoida. Man tror att det finns dolda meningar bakom det man ser.
  4. Övervakade blir dessutom ofta reaktiva. Reaktiv innebär att man blir en trotsig motbild, allmänt anti, vilket fungerar som en bekräftande och stärkande spegel för makten.
  5. Övervakning gör gärna sina offer hemlighetsfulla och sekteristiska. Man gömmer undan sin egen betydelse.


Ett sätt att undergräva övervakning är att sabotera möjligheten till övervakning på internet. Här är några motståndstekniker:
Alla dessa motståndstekniker riskerar att hamna i de fem maktfällorna jag nämner ovan. De blir då förstärkning av övervaknings-makten. Det är därför avgörande att man inte använder motståndsteknikerna för att förminska sig själv och bli hemlig, eller för att bekräfta makten genom att bli allmänt trotsig. Motstånd handlar istället om att leva det samhälle man vill ha och handgripligt demontera ner det som skadar och förtrycker. Skapa och ingripa - motståndets två ben.

13 maj 2008

Nätverka som maktteknik

Nätverket har lyfts fram som ett magiskt svar till maktkritiken under femtio- och sextiotalen mot auktoritära organisationer och system. Enligt Brian Holmes producerar nätverken dock nya tekniker för makt. Nätverkaren ser han som ”en ny form av internaliserat yrke, en kallelse till kreativt självförverkligande i och genom varje arbetsprojekt”. Nätverkaren formas till individer som blandar arbete och fritid.

Kaptitalistiska företag och offentliga arbetsgivare styr oss att se på arbetet som ”kreativ verksamhet och självförverkligande”. På så sätt slipper företaget och arbetsgivaren använda direkt övervakning. Den anställde styr ”sin egen tillfredsställande aktivitet”, fast bara så länge verksamheten kan omvandlas till ett utbyte. Det är så man får stanna kvar i nätverken. Företaget eller de andra nätverkarna vill ha något i utbyte. Annars osynliggörs man eller glöms bort i inbjudningar. Uteslutningsmetoderna i nätverken uppfattas inte som uteslutning, man liksom ramlar ut.

Genom nätverken skapas en ny personlighetstyp som underordnar sig, och den underordnar sig med stor tillfredsställelse. Denna personlighetstyp kallar Brian Holmes för den flexibla personligheten.

Den flexibla personligheten fungerar annorlunda än den auktoritära personligheten som Horkheimer, Adorno och andra inom kritisk teori påvisar redan 1950. Den auktoritära personligheten underordnar sig auktoriteter, lyder regler och är ovillig till förändring. Den flexibla personligheten är snarare självständig och den anpassar sig snabbt.

Om den auktoritära personligheten censurerar sig själv använder den flexibla personligheten istället en avpolitiserande individualistisk jargong eller också cynism och distans. Den flexibla personligheten ser inte sin verksamhet och sina beslut som politiska. Politik är något främmande som andra sysslar med.

Per Herngren
2008-05-13, version 0.1


Referens

Brian Holmes, ”Den flexibla personligheten: mot en ny kulturkritik”, Kairos nr 12, 2007.
Adorno, T.W., et. al, The Authoritarian Personality. New York: Norton Press, 1950.

30 april 2008

Första plogbillsaktionen på Nya Zealand!

För första gången i historien utförs en plogbillsaktion på Nya Zealand! En plogbillsaktion är att avrusta och oskadliggöra vapen oftast med hjälp av hammare.
Se video på plogbillsaktionen: http://tvnz.co.nz/view/page/1320238/1755601

Waihopai Spy Base Penetrated
“The morning, 30 April 2008, we entered the Waihopai Spy Base near Blenheim.
Our group, including a Dominican Priest, temporarily closed the base by padlocking the gates and proceeded to deflate one of the large domes covering two satellite dishes.
At 6am we cut through three security fences surrounding the domes - these are armed with razor wire, infrared motion sensors and a high voltage electrified fence. Once inside we used sickles to cut one of the two 30-metre white domes, built a shrine and knelt to remember the people killed by United States military activity.
We have financed our disarmament through personal savings, additional part-time employment and a small interest-free loan from one of our supporters."
"Sam, Peter and Adi have been denied bail and will remain in custody. The next hearing at Blenheim District Court."

Ploughshares actions
"There have been over 100 Ploughshares actions over the last twenty years around the world. Ploughshares direct actions are linked through the common factors of: entry to locations connected to military activity, and involve some form of property destruction, which is called disarming weapons or dismantling weapon systems."
“They shall beat their swords into ploughshares, their spears into pruning hooks; nation shall not lift sword against nation; and there shall be no more training for war.” Isaiah 2:4

22 april 2008

Ledarfixering

”Jag har stött på temat om den viktiga ledaren många gånger under de år jag arbetat med mångfalds- och jämställdhetsfrågor”, berättar Lena Martinsson, docent på Genusvetenskap vid Göteborgs Universitet. ”Detta är en ledarnormativ diskurs som upprepas i en mängd olika sammanhang och som naturaliserar betydelsen av ledaren.”
För att förstå hur ledarpositionen görs viktig måste man förstå hur positionen ledd konstrueras. Lena Martinsson visar att den starka ledar-diskursen de senaste åren är en del av en pågående naturalisering av klass-relationer där några ”ges större organisatorisk makt än andra och där över- och underordning naturaliseras som något ofrånkomligt”.
Ledaren framställs som den aktive och den som ska starta, legitimera och organisera jämställdhetsarbete och andra förändringar. Den som är ledd ska dock utföra själva arbetet. Här behövs då makttekniker för att pränta in att den som är ledd inte själv kan ta initiativ.
I en undersökning av en jämställdhetskonferens använder Lena Martinsson en intersektionell feministisk kritik. Intersektionell kritik kan förstås som att påvisa hur olika makttekniker och maktsystem interagerar, konkurrerar eller stärker varandra. Under konferensen återberättas gång på gång att eldsjälen blir utbränd om hon inte har chefen eller ledaren med sig. Det präntas in att det är avgörande för jämställdheten att man får med sig cheferna och ledarna.

Undergräva ledarnormativitet

Lena Martinsson lyfter fram möjligheten att jämställdhetsarbetet lika gärna skulle kunna undergräva den ledarnormativa föreställningen. ”Varför inte istället understryka vikten av alliansskapande?”
På konferensen framställs eldsjälar som bloss som inte åstadkommer varaktiga förändringar. Det skulle vara ledaren som gör jämställdhetsarbetet stabilt och genomsyrande. Denna maktteknik kan undergrävas genom att istället betona kollektiv organisering, stöd till varandras initiativ, skapa alternativa former för organisering. Detta blir då en organisering som ”inte så självklart återskapar en klasshierarki av över- och underordnade, av aktiva och inväntande”.
Tanken att man måste ha ledarna med sig för att åstadkomma varaktiga förändringar innebär att man måste ha hierarkin med sig. Organisationen ska inte utmanas i sig. Därmed skapas tron på att ledaren är subjektet för förändring. Organisationen kan bara förändras som helhet, någorlunda harmoniskt utan inbördes kamp eller motstånd från ledarna. Denna ledarföreställning motverkar möjligheten till allianser mellan vanliga deltagare eller mellan anställda eller mellan anställda och deltagare. Möjligheten ”att förändra något tillsammans med andra – underifrån.”

Moderskap som ledarskap

Lena Martinsson visar att denna ledarsyn är parallell med den heteronormativa föreställningen om den aktive mannen och den ”passiva och underordnade kvinnan”. Den är också parallell med den imperialistiska synen på tredje världens folk som efter i utveckling och själva oförmögna att lösa sina problem utan vår hjälpande och förmanande hand.
Hon nämner dessutom nyare makttekniker där kvinnor  framställs som de goda ledarna genom ”jämförelser med rollen som moder”. Denna metafor framställer alltså modersrollen som ledarskap. Den skapar också liknelse mellan vuxna-barn och ledare-ledda. Vi får en naturalisering av föreställningen om modern som ledare, samt även om den gode ledaren som vårdar, sköter och älskar sina underlydande.

Föreställningen om ledare får paralleller i förmedlingspedagogiken som används i värdegrundsarbete, på jämställdhetskonferenser och ledarkurser såväl som i delar av grundskola. Detta är en pedagogik där man föreställer sig att kunskap överförs från kursledare till deltagare, från lärare till elev. Lena Martinsson lyfter fram helt andra pedagogiker där deltagare eller elever aktivt söker kunskap. Istället för att läraren, ledaren återigen görs till subjektet och deltagaren blir objekt som ska ta emot en förmedlad kunskap så behöver deltagare och elever träna sig på att göra sig till subjekt – både individuellt och som kollektiv.
Lena Martinsson visar hur ledarfixeringen blir en ”naturalisering av ett klasstänkande där under- och överordning ses som något oundvikligt, som en paradoxal förutsättning för rättvisa.” Genom en intersektionell kritik kan hon visa hur ett jämställdhetsarbete kan reproducera ett klassperspektiv. Hon visar också att ett snävt klassperspektiv på sjuttiotalet på ett liknande sätt kunde reducera maktrelationer kring kön, ras, funktionshinder och andra skiktningar.
Det är dags att stärka och utveckla tekniker för engagemang, organisering och alliansskapande underifrån.

Per Herngren
2008-04-22, version 0.1

Referens

Lena Martinsson, ”Utbrända eldsjälar Om intersektionalitet och den (o)möjliga kritiken”, Paulina de los Reyes, Satu Gröndahl (red), Framtidens feminismer Intersektionella interventioner i den feministiska debatten, Tankekraft förlag, 2007, s 72-79.

16 april 2008

Skicklig inkompetens - från ledarkurser

Skicklig inkompetens uppkommer när ledare och chefer tränar sig på att visa upp en okritisk attityd, ge lättvindiga lösningar och modeller, samt bruka en ledarskaps- och management-jargong där uttryck och begrepp inte preciseras vilket skapar pseudokommunikation[1]; de pratar förbi varandra. Detta sker på ett sofistikerat och konstfärdigt sätt vilket kräver mycket träning. Inkompetensen är en avancerad skicklighet.
Chris Argyris lanserade begreppet skicklig inkompetens 1986[2]. Redan 1914 påvisade Thorstein Veblen ett liknande fenomen: intränad oförmåga[3]. Intränad oförmåga är att lära sig att inte se, eller att inte agera. Om intränad oförmåga förekommer på alla möjliga nivåer uppkommer skicklig inkompetens snarare hos ledare och chefer.
Skicklig inkompetens förklaras av forskarna som upptränade försvarsmekanismer för att undvika konflikter. Ledare och chefer tränar sig på att samtala med andra - klienter, medarbetare eller andra chefer - på ett sätt som skickligt undviker att göra mottagaren upprörd. Dessa tekniker används även då ledaren ska styra eller övertyga den andre. Detta kan tyckas effektivt men blir, enligt Argyris, inkompetent eftersom det inte tar itu med grundläggande frågor och problem i organisationen eller samhället. Undviker man skickligt konfrontationer får det olika sidoeffekter som skadar arbetet, organisationen och de relationer man befinner sig i.
Man ska egentligen inte förstå de skickliga ledarna som avsiktligt manipulativa. Det är inte högre eller instrumentella mål som styr. Ledaren försöker undvika att uppröra. Det är alltså inte ett medvetet planerat sätt att få kontroll och makt. Det är snarare intränad omedvetenhet, ett sätt att se som också innebär ett sätt att inte se. Det är ett inlärt automatiserat beteende. Det är en defensiv försvarsmekanism för att individen och gruppen ska slippa ändra fundamentala antaganden, och slippa ta itu med grundläggande konflikter och problem.
Skicklig inkompetens är, enligt Argyris, vanligt förekommande i organisationer, inte minst bland organisatörer, ledare och chefer[4]. Från en viss typ av ledarskapskurser snappar man upp teorier och modeller som redan är förlegade. Från kurserna får man med sig ett vokabulär som legitimerar ens ledarskap snarare än bidrar till praktisk användbar kunskap.
Ledarskapskurserna kan, enligt Henry Mintzberg, skapa rena vanföreställningar[5]. Men mer avgörande är att ledare och chefer tränar in en oförmåga att ifrågasätta grundantaganden: man blir skicklig på att inte tänka om och att inte avlära sig förlegade teorier och modeller. Skicklig inkompetens bygger på skickligt utförda teorier-i-handling vilka man alltså kan snappa upp i ledarskapslitteratur och på ledarskapskurser.
Man ska, enligt Argyris, inte förklara skicklig inkompetens genom individuella egenskaper hos ledarna. Inkompetensen är snarare organisatorisk, den består även om personer kommer och går[6].

Undersökning av empowerment-kurs

I sin egen undersökning av en empowerment-kurs upptäcker de båda forskarna Robert Wenglén och Peter Svensson 1) en bejakande, tillmötesgående och okritisk attityd, 2) lättvindiga lösningar på olika problem, 3) samt ett utövande av pseudokommunikation.
Redan i början av empowerment-kursen anslår seminarieledarna förutsättningarna för kursen: Negativ kritik och ifrågasättande ska undvikas. Attityden ska vara ”Ja!”, inte ”Nej!” Det påstods under kursen att det var vetenskapligt bevisat att hjärnan inte kunde tänka kreativt och kritiskt på en gång.
I gruppdiskussionen bryter kursledare in när någon deltagare gör fel: ”Nej, nej. Tänk på ja-och-attityden. Ingen negativ kritik.” Detta inbrytande ska, enligt de båda forskarna, i sig förstås som en kritik av deltagarna. Här får vi alltså en motsägelse i kursen.
Forskarna upptäckte också att en rad lösningar presenterades och lyftes fram utan att det fanns något uttalat problem. Deltagarna skulle alltså själv söka de problem lösningarna skulle lösa.
De lade också märke till kursledarna gång på gång påstod att man skulle ”tänka bort” gränser, vilket ledde till nickande och bifall hos deltagarna. Detta blir intressant eftersom forskarnas observation påvisade att empowerment-kursen skapade ett begränsat tänkande.
Den pseudokommunikation forskarna upptäckte var att deltagarna tycktes prata förbi varandra. Första upplevelsen var att det pågick lyssnande, bekräftelse, samtal och dialoger men i praktiken pratade man inte riktigt med varandra. Egentlig dialog och respons på det som sades saknades. Det som istället uppstår är, enligt Robert Wenglén och Peter Svenssons undersökning, parallellt tal utan egentlig erfarenhetsutbyte.
Under empowerment-kursen lanserades flera uttryck vilka användes utan att preciseras eller kritiskt diskuteras. Exempel var ”ny kultur”, ”individuell mognad”, ”mental träning”, ”trygghet”, ”enighet kring vision och mål”, ”ny ledning”, ”commitment nedåt och förändring uppåt”, ”tvärfunktionella team”, ”informationsflöde”, ”aktivt få in nya impulser”. Man kan tolka en sådan jargong som att samtalet på ledarskapskursen abstraherar sig från deltagarnas erfarenheter och sedan börjar leva sitt eget liv i ledarskaps-jargongen. Som deltagare möter man, enligt forskarna, en osammanhängande hagelskur på lösningar, som enligt ja-attityden inte ska ifrågasättas.
Det går inte att förklara skicklig inkompetens hos empowerment-kursen enbart med kursupplägget. Man kan inte bara skylla på kursledarna. Att deltagarna redan är intränade i oförmåga var en förutsättning för att påståenden inte skulle ifrågasättas.
En av Robert Wenglén och Peter Svenssons möjliga förklaringar till skicklig inkompetens blir extra intressant. Att faktiskt vara vag, glidande och bejakande skulle kunna vara viktiga egenskaper på många ledar-positioner. De båda forskarna föreslår att frånvaron av ”en fördjupad förståelse av olika organisatoriska fenomen” kan vara en viktig byggsten i ledandet[7]. Man behöver alltså skapa okunnighet hos ledarna så de inte lägger sig i och stör organisationen och dess verksamhet. Detta motsäger en bild av att makt kommer från ledarna. Makt i organisationer utgår kanske inte främst från ledare eller chefer utan utifrån andra mekanismer.
Skicklig inkompetens kan vara ödesdigert både för organisationen och de omgivande samhällena, enligt Robert Wenglén och Peter Svensson. Kortsiktighet och opportunism kan skapa instabilitet kring demokrati, ekonomi, miljö och rättvisa.
Per Herngren
2008 04 16, version 0.1

Källa

Robert Wenglén, Peter Svensson, ”Den skickligt inkompetente chefen”, Sociologisk forskning nr 1, 2008.
Chris Argyris, On organizational learning, Oxford: Blackwell, 1999.
Chris Argyris, ”Skilled incompetence”, Harvard Business Review 64 (5), p 74-80, 1986.
Kenneth Burke, Permanence and change: An anatomy of purpose, Los Altos, California, Hermes, 1954.
Henry Mintzberg, “The MBA Menance”, Fast Company 83, p 31-32, 2004. Mintzberg, H, Managers not MBAs: A hard look at the soft practice of managing and management development, San Francisco, CA: Berret-Koehler Publishers, 2005.
Thorstein Veblen, The instinct of workmanship and the state of the industrial arts, New York, Macmillian, 1914.

[1] Robert Wenglén och Peter Svensson, ”Den skickligt inkompetente chefen”, Sociologisk forskning nr 1, 2008, s 57.
[2] Argyris, C, ”Skilled incompetence”, Harvard Business Review 64 (5), p 74-80, 1986. Från Robert Wenglén och Peter Svensson, ”Den skickligt inkompetente chefen”, Sociologisk forskning nr 1, 2008.
[3] Veblen, T, The instinct of workmanship and the state of the industrial arts, New York, Macmillian, 1914.
Burke, K, Permanence and change: An anatomy of purpose, Los Altos, California, Hermes, 1954. Från Robert Wenglén och Peter Svensson, 2008.
[4] Argyris, C, On organizational learning, 2a upplagan, Oxford: Blackwell, 1999. Från Robert Wenglén och Peter Svensson, ”Den skickligt inkompetente chefen”, Sociologisk forskning nr 1, 2008.
[5] Mintzberg, H, “The MBA Menance”, Fast Company 83, p 31-32, 2004. Mintzberg, H, Managers not MBAs: A hard look at the soft practice of managing and management development, San Francisco, CA: Berret-Koehler Publishers, 2005. Från Robert Wenglén och Peter Svensson, 2008.
[6] Argyris, C, On organizational learning, Oxford: Blackwell, 1999.
Argyris, C, ”Skilled incompetence”, Harvard Business Review 64 (5), p 74-80, 1986. Refererat från Robert Wenglén och Peter Svensson, ”Den skickligt inkompetente chefen”, Sociologisk forskning nr 1, 2008.
[7] Robert Wenglén och Peter Svensson, ”Den skickligt inkompetente chefen”, Sociologisk forskning nr 1, 2008, s 57.