Nätverka som maktteknik
Nätverket har lyfts fram som ett magiskt svar till maktkritiken under femtio- och sextiotalen mot auktoritära organisationer och system. Enligt Brian Holmes producerar nätverken dock nya tekniker för makt. Nätverkaren ser han som ”en ny form av internaliserat yrke, en kallelse till kreativt självförverkligande i och genom varje arbetsprojekt”. Nätverkaren formas till individer som blandar arbete och fritid.
Kaptitalistiska företag och offentliga arbetsgivare styr oss att se på arbetet som ”kreativ verksamhet och självförverkligande”. På så sätt slipper företaget och arbetsgivaren använda direkt övervakning. Den anställde styr ”sin egen tillfredsställande aktivitet”, fast bara så länge verksamheten kan omvandlas till ett utbyte. Det är så man får stanna kvar i nätverken. Företaget eller de andra nätverkarna vill ha något i utbyte. Annars osynliggörs man eller glöms bort i inbjudningar. Uteslutningsmetoderna i nätverken uppfattas inte som uteslutning, man liksom ramlar ut.
Genom nätverken skapas en ny personlighetstyp som underordnar sig, och den underordnar sig med stor tillfredsställelse. Denna personlighetstyp kallar Brian Holmes för den flexibla personligheten.
Den flexibla personligheten fungerar annorlunda än den auktoritära personligheten som Horkheimer, Adorno och andra inom kritisk teori påvisar redan 1950. Den auktoritära personligheten underordnar sig auktoriteter, lyder regler och är ovillig till förändring. Den flexibla personligheten är snarare självständig och den anpassar sig snabbt.
Om den auktoritära personligheten censurerar sig själv använder den flexibla personligheten istället en avpolitiserande individualistisk jargong eller också cynism och distans. Den flexibla personligheten ser inte sin verksamhet och sina beslut som politiska. Politik är något främmande som andra sysslar med.
Per Herngren
2008-05-13, version 0.1
Referens
Brian Holmes, ”Den flexibla personligheten: mot en ny kulturkritik”, Kairos nr 12, 2007.
Adorno, T.W., et. al, The Authoritarian Personality. New York: Norton Press, 1950.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar