'Tecken' som härskarteknik

När något inte förväntas vara gott nog så kan det göras till tecken på något annat. Något bortom. Något som inte är här.

• Det paranoida föreställer sig något annat bakom det som framträder. 
• Det instrumentella har en annan avsikt än det som görs.
• Det individualistiskt subjektiva föreställer sig att handlingar är uttryck för något inre, något äkta innanför ytan.

• Tecken kan vara en glimt av något som saknas.
• Pekande mot ett avlägset mål eller framtida revolution.
• En orsak eller ett motiv bakom det som görs. 
• En grund, värdegrund eller ursprung som styr det som händer.
• Avslöjande av dold eller konspiratorisk makt. 
• Avslöjande av ett bakomliggande maktsystem.
• Tecken kan också vara ett nej. En protest. En vilja till intet. Det vill vi inte.

Visst, tecken som pekar på något annat existerar. Bokstäver. Skyltar. Saker kan vara till för att bara peka på något bortom. Tecken kan dock effektivt användas för att kamouflera förverkligandet. På så sätt kan politiskt förverkligande hindras. Tecken används också för att producera paranoida världsbilder: Allt är egentligen kod för något annat. Allt skulle handla om något annat än det vi gör.

Per Herngren
2013 12 17, version 0.1.1

Gå kurs om att ingripa vid härskartekniker

Referens

Mikrobestraffning härskar över härskarteknik
100 härskartekniker
Lycka som maktteknik
Individualiserad jämlikhet en härskarteknik
Klimatångest som passiviseringsteknik

Civil olydnad bygger samhällen istället för att protestera

Här är en artikel som Kvinnor för fred vill publicera i sin tidning. Gärna synpunkter.

Henry David Thoreau uppfann civil olydnad. I sin lilla skrift Civil olydnad från 1849 skrev han att problemet inte är regeringen utan de som protesterar men ändå lyder. Här sådde han fröet till ett ickevåld som konstruerar en annan logik än protest: att vara emot, att uttrycka missnöje.

Mohandas Gandhi drev brytningen med protesten ytterligare ett steg. Civil olydnad kombinerar olydnad med det konstruktiva programmet. Civil olydnad är att bygga, inte att säga nej, inte att protestera. Civil olydnad gör målet till medel. När ickevåldsgruppen sedan fängslas får andra finslipa och göra om olydnaden, igen och igen. Alla samhällen är egentligen upprepningar. Nya samhällen smittar av sig. Åt alla håll. De skapas sällan uppifrån av regeringar eller härskare. Civil olydnad regerar istället för att peka ut någon annan som regerande. 

Gandhis civila olydnad utvecklas vidare av queerfeminismens sårbarhetspolitik samt performativa förverkligande. 

Judith Butler visar hur viljan till säkerhet leder till våld och härskande. Istället behöver vi göra oss sårbara inför varandra. Vi behöver varandra. Sårbarhetspolitik organiserar inte ’egna aktioner’ utan bygger allianser med grupper som tänker annorlunda. 

Performativa handlingar förverkligar målet i och med att handlingen genomförs, förklarar Judith Butler. Som Gandhis civila olydnad där målet är medlet. 

Ickevåld går direkt in i våld och förtryck, och bygger samhällen som genom sårbarhet tränger undan lydnad. För makt är ingen mystisk kraft. Makt är lydnad.

Per Herngren 
2013-12-12, version 0.1

Gå kurs i ickevåld

Referens
Postprotest och proaktivt motstånd
Deleuze, Nietzsche & postprotest
Protest avsätter oss som regerande
Anti ger makt makt - Sara Ahmed
Kritik döljer lydnad - Sara Ahmed
Protest blir fetischism - Zizek
Protest mot det negativa gör det positivt
Problemet är de som protesterar: Thoreau
Samhällsförändring är rekursiv
Motstånd i resonans - påverkar inte
Respons ej politisk påverkan: Judith Butler
Påverka inte - Islamisk occasionalism
Demonstrationståg från militär styrka

Är Sverige egentligen ett kungarike? Spinoza

Den parlamentariska revolution som ersatte kungaväldet saknar föreställningar om andra ordningar, om andra system. Den saknar fantasi, och just därför återskapar den kungariket.

Filosofen Spinoza (1632-1677) var skeptisk till revolutioner utan fantasi och föreställningsförmåga, hävdar Chiara Bottici. Hon verkar som professor i filosofi i Europa och New York. Hon reflekterar kring anarkism och nödvändigheten av fantasi för politiska förändring.

En demokratisk revolution som inte föreställer sig andra former av demokratier än att ta över riket (staten) och centralmakten (parlamentet/regeringen) återskapar ett nytt kungarike.

“Spinoza’s alleged skepticism towards revolutions goes however hand in hand with his critique of superstition and the political use of imagination more generally. This is particularly clear in the Theological-Political Treatise, where Spinoza explicitly says that revolutions are doomed to fail, because a people used to monarchy will inevitably follow the same pattern of imagination and institute another monarch.” (Chiara Bottici , 2012, p 588.)

Avsaknad av myter producerar vidskepelse

Avsaknad av politisk fantasi, politiska myter, tvingar in det politiska i vidskepelse. Avsaknad av myter fångar oss i Myten.

En möjlig 'realistisk vidskepelse' skulle kunna formuleras som att nu har vi en Ordning eller ett System, och all verklig förändring kan bara göras inom Systemet. Lokala revolutioner, revolutioner i periferin, eller svärmar av revolutioner, vore orealistiska.

Det är alltså till stor del vidskepelse hos nationalstater och riksorganisationer som får deras 'demokrati' att formas som nya kungariken, som pyramider med ett styrande organ längst upp.

Kungariket återskapades genom nationalstaten. Riket återskapas dessutom genom föreställningen om Samhället, samhället som en stor sfär eller container som vi skulle vara instängda i. 

Lydiga medborgare återskapar undersåtar. Centralism återskapar suveränen i riksstyrelse, riksdag och regering. Militären återskapar kejsarens krigsmakt.

Individualismen återskapar ett mini-kungarike där individen är Herre över sig själv, sina tankar och sina handlingar. 'Kungens rådgivare' återskapas genom föreställningen om en rationellt handlande individ, med sig själv i centrum.

Fantasier är del av verkligheten

Politiskt realiserande realiseras genom fantasi. Politisk förändring kräver att vi övar oss i att föreställa oss olika möjligheter. Det politiska samtalet bygger mycket på fantasi. Politik utan fantasi vore inte politik utan administration och rutin. Hmm, fast även administration kräver fantasi.

Verklighet skulle vara obegripligt utan fantasi. "Va? Har månen en baksida?" "Men vaa! Varför skulle du behöva gå i en skola?" "Ääh! Varför skulle vi investera i sjukvård?"

Förverkligande realiseras genom att vi kan föreställa oss något annat. Detta gäller såväl hantverk, vetenskap som politik.

Fantasin är lika viktig för den härskande ordningen som för den revolutionära förändringen. Oförmågan att föreställa sig en annan ordning är i sig en fantasi. Att andra ordningar skulle vara omöjliga, att de skulle vara orealistiska, är vidskepelse visar Spinozas filosofi.

I proteströrelser kan denna vidskepelse ta sig uttryck i negationen, vara emot. Istället för att bygga bättre ordningar så negeras den bestående ordningen. Protesten blir då att inte vilja. Viljan att inte vilja. Istället för att bygga och föreställa sig nya ordningar vänder en sig mot Ordningen. För det finns ju ingen annan ordning att vända sig till.

Men även en revolutionär vision om en viss bestämd Ordning; en Annanordning vilken skulle vara den enda ordning som verkligen kan ersätta den nuvarande; även en sådan revolutionär vision är vidskepelse. Fantasi mångfaldigar möjligheterna.

Att komma förbi vidskepelse är inte att bli strikt saklig eller logisk, menar Spinoza, inte heller att vi skulle behöva mer fakta eller mer information. Vidskepelse övervinns med fantasi, föreställningar om andra möjligheter. Fantasifullt förverkligande övervinner politisk vidskepelse.

Fantasier är kroppsliga och materiella

Föreställningar, idéer, myter, fantasier är del av det materiella, de är materialiserande. De lever inte i en egen idévärld vid sidan av den materiella verkligheten. 

Chiara Bottici ovanliga läsning av Spinoza tar bort dualism mellan kropp och tanke, mellan den verkliga materiella världen och idévärlden. Föreställningar och fantasier är verkliga, och de är del av verkligheten. Lögner, falska föreställningar, är del av verkligheten såväl som sanna föreställningar.

Genom denna speciella läsning av Spinoza överskrider hon föreställningen om att föreställningar är representationer. Representationer av en annan värld. En värld som vi föreställer oss som mer verklig än våra föreställningar om den världen. 

Att en lögn är verklig så fort den uttalas innebär inte att den är sann. Genomskådandet av lögner sker främst genom en väl utvecklad föreställningsförmåga, menar Spinoza.

"Imagination has a bodily grounding; the mind is just the body that is felt and thought. Furthermore, an idea is for Spinoza “a conception of the  mind.” In contrast to Descartes, for whom an idea is a content that the mind has, Spinoza emphasizes that ideas imply an action". (Chiara Bottici , 2012, p 592.)

Per Herngren
2013 12 10, version 0.1

Referens

Chiara Bottici , "Another Enlightenment: Spinoza on Myth and Imagination", Constellations Volume 19, No 4, 2012.

'Mångfald' tränger jämlikhet: Sara Ahmed om samtidsslaveri

Mångfald används ibland för att förpassa jämlikhet till det som gjordes förr, till något som uppfattas gammalt. Det visar queerfeministen Sara Ahmeds forskning om mångfaldsarbete i olika organisationer.

Rättighetsarbete och mångfaldsarbete kan användas för att engagera medlemmar i något som inte hotar organisationens maktordning. Rättigheter och mångfald omvandlas till flykt från radikal förändring.

Genom att engagemanget kopplas till samtidsslaveri (tvånget att vara aktuell) kan det tränga undan och ersätta en mer omvälvande kamp.  Rättvis fördelning av makt och resurser ses som förlegat. Rättigheter däremot känns fräscht och realistiskt att genomföra.

"Equity work" is understood here as dated and as alienated from the core business ..., as out-of-time and out-of-kilter. The appeal of diversity might not simply be that it is a new word but that it shares an emphasis on the new". (Sara Ahmed s 63)

Ifall en organisation verkligen vill förändring behöver den ta sig ur samtidslaveri, befria sig från tvånget att vara aktuell. Den behöver också ha fokus på makt. Hur jämlikhet ska kunna tränga undan över- och underordning. Hur rättvisa ska få ersätta rätten att exploatera andra.

Per Herngren
2013 12 06, version 0.1

Referens

Sara Ahmed, On Being Included Racism and Diversity in Institutional Life, London: Duke University Press, 2012.
Per Herngren, Samtidsslaveri: hur aktivism hindrar politisk förändring, 2013.

Kapitalism vaccineras mot demokrati

Här i Göteborg finns många bra organisationer som fungerar demokratiskt. Men flertalet organisationer, institutioner och företag i Göteborg organiseras fortfarande som diktaturer. Så vad hände med kampen för demokrati?

Kapitalism har gjorts alltmer immun mot demokratiska interventioner, visar den tyske sociologen Wolfgang Streeck. Detta sker genom att kapitalism avdemokratiseras. Frågor om rättvis fördelning av makt och resurser görs irrelevanta. Immuniseringen av kapitalism sker dessutom genom att demokrati avekonomiseras. Demokratier undviker att intervenera i företag.

Metoder för att vaccinera kapitalism mot demokrati

1. Fackförbund ekonomiserar sin kamp samtidigt som den avdemokratiseras. Istället för att genom proaktiva strejker bygga demokratier på företag, institutioner och avdelningar så reducerar flertalet fackförbund sin kamp till löner och ekonomisk ersättning.
2. Hyresgästföreningar ekonomiserar sin kamp samtidigt som den avdemokratiseras. Istället för att kämpa för demokratiska bostadsområden så förhandlar hyresgästföreningar om hyra. Samt till viss del om belysning och liknande funktioner.
3. Demokratiska fantomsfärer. Genom att göra en riksstyrelse eller ett parlament demokratiskt produceras en virtuell sfär som döljer att flertalet grupper, organisationer, institutioner eller företag inom denna fantomsfär fungerar som diktaturer. Ett område med en överväldigande majoritet diktaturer uppfattas ändå som demokrati. (Se Postdemokrati)
4. Protest förvandlar kamp till negation. Genom att fokusera på protester, att vara emot verksamheter och beslut, tas kraft från att innovativt bygga olika former av demokratier. Demokratier som i sin tur hade kunnat utföra demokratiska interventioner i diktatoriska organisationer. Regering pekas genom protester ut som regerande, de som borde lösa problemen. Den egna gruppen och organisationen avsätts därmed som regerande. (Se Postprotest.)
5. Avdemokratisering av ägande. Världens största aktieägare, pensionsfonderna, har förminskat sig till ansvarslösa ägare. Pensionsfonderna skulle revolutionera världen ifall de demokratiserade sitt ägande. "Vi är ägare! Och genom vårt ägande bygger vi det samhälle vi vill leva." Istället har pensionsfonderna avdemokratiserat och neutraliserat sitt enorma inflytande. Fackförbund och religioner är andra stora aktieägare som avdemokratiserar sitt ägande. De vägrar ta ansvar för de samhällen där vi lever våra liv.

Kan någon komma på fler exempel? Skriv gärna kommentarer!

Per Herngren
2013 11 27, version 0.1

Metod

Jag använder symmetrisk analys av organisationer, vilket jag börjat kalla jämlik metod. Organisationer analyseras med samma metod oberoende av om det är stater, företag, institutioner, ideella föreningar eller familjer.

Referens

Wolfgang Streeck, Köpt tid. Den demokratiska kapitalismens uppskjutna kris, Bokförlaget Daidalos, 2013.
Per Herngren, Demokrati blir postdemokrati, http://perherngren.blogspot.se/2012/02/demokrati-blir-postdemokrati-demokrati.html, 2012.
Per Herngren, Postprotest, http://ickevald.net/perherngren/postprotest_per_herngren.htm, 2005.

Sociala tränger bort det politiska: Hannah Arendt

Filosofen Hannah Arendt menar att vi är både politiska människor och sociala människor. Men inte samtidigt. Det politiska är aktion. Och det sociala är att fungera ihop. Det sociala och det politiska måste skiljas åt. Ifall det inte skiljs åt tränger det sociala undan det politiska.

Hannah Arendt som blev fängslad och levde i flykt i olika omgångar menar att vi behöver bekämpa lydnaden snarare än onda ledare. I The Human Condition från 1958 lanserar hon sin revolutionerande teori om att det sociala och det politiska behöver skiljas åt, även om båda behövs i våra liv.

Det sociala handlar om att ta hand om varandra, fungera ihop, skapa en god arbetsgemenskap och arbetsmoral, förhandla och sluta avtal, vara vänskapliga, ta på sig fina kläder, festa tillsammans och trivas ihop, flirta, bli vänner, behålla vänskapen, leva tillsammans, vara goda grannar, vara lojala mot varandra.

Det politiska är aktion och ingripande. Det politiska är möjligheten att samtala och tänka tillsammans, att argumentera och tänka olika, att vara i konflikt och göra motstånd mot varandra, att förundras och tänka nytt, att bygga något annat, att ta obekväma beslut och ingripa. Det politiska måste alltid värja sig mot det sociala för att fungera. Argumenterandet får inte förvandlas till konversation, trivsamhet och intimitet.

Feministiska rörelser, solidariska rörelser, motståndsrörelser, riskerar att ockuperas av det sociala. De riskerar att bli sociala rörelser. När detta händer övergår feminism, solidaritet och motstånd från att vara direkt aktion, från att vara politiska, till att bli trivsamma, lojala, välgörande, vänskapliga, mysiga.

Idag håller det sociala och vänskapliga på att tränga undan det politiska. Vänskap och vardagsgemenskap blir ett större hot mot det politiska än antipolitisk och auktoritär konservatism.

Det sociala förvandlar det politiska till trivsamma politiska "events". Politiska manifestationer förvandlas till fetischism för att få kraft och ladda batterierna.

Politisk aktion ersätts av individuell duktighet, att göra så gott en kan, att försöka att själv inte vara så sexistisk och rasistisk, att själv leva klimatsmart, att som individ leva enkelt, att vara snäll mot andra.

Rättvis fördelning av makt och resurser ersätts med rättigheter. Kampen för jämlikhet ersätts med mångfald.

Det privata blir alltmer modellen för hur våra samhällen fungerar. Hannah Arendt menar att vi behöver värna det politiska och det offentliga för att kunna skapa frihet, rättvisa och demokrati.

Per Herngren
2013 11 12, version 0.1

Tack till Berit Larssons föreläsning om Hannah Arendt 12 november 2013.

Etik står över nationalstaten: Erich Fromm

Fascismen är när vi sätter nationen som högsta värdet. När våra handlingar följer en ideologi som överordnar nationen. Och som därmed samtidigt underordnar andra värden som etik, solidaritet, befrielse.

I demokratier brukar vi dock inte ideologiskt sätta nationen över alla andra värden. Ifall nationalstaten i praktiken ändå överordnas etik och befrielse är fascismen sällan ideologisk. Den är snarare en oavsiktlig följd av vår lydnad, av att vi låter nationalstaten dominera. Vi vänder oss gärna mot det som dominerar. När vi riktat oss mot staten vänder vi samtidigt andra värden ryggen. Andra värden försvinner in i bakgrunden.

Befrielse, enligt socialpsykologen Erich Fromm, är att sätta etiken över nationen. Befrielse är att sätta varandra och vår gemensamhet över staten. Befrielse är att bryta vår underordning till staten. Befrielse innebär därför alltid olika former av olydnad mot nationalstaten.

"This problem, however, cannot be solved basically by skilful propaganda but only by the victory in all countries of one fundamental truth: that ethical principles stand above the existence of the nation and that by adhering to these principles an individual belongs to the community of all" (Erich Fromm, Escape From Freedom, 1941, p181)

Per Herngren
2013 11 07, version 0.1.1

  

Referens

Erich Fromm, Escape From Freedom, New York: Henry Holt and Company, 1941, Owl Books Edition 1994.

Fascism i bredare betydelse - bilaga 1

Fascism används idag även i betydelsen av att sätta ett värde över alla andra värden. När allt annat underordnas en sak kallas det ibland för fascism. Nationalstatsfascism blir då bara en variant bland flera olika fascismer. Jag vet inte ifall Erich Fromm såg fascismen som ett stort system. Själv begriper jag fascism snarare som svärmar av små mikrohandlingar där ett enda värde sätts före alla andra värden. Fascism är alltså små system som kan imiteras, smitta av sig, mångfaldigas och kopplas ihop med andra system.

Etik - bilaga 2

Etik är hur sårbarhet, oförutsägbarhet, okontrollerbarhet ställer krav på grupper och organisationer att ingripa, och därmed att fatta beslut.

Beslut är oförutsägbart, inte härlett ur en princip, formel, tvång, kausalitet eller logik. Ifall det visar sig att ett "beslut" kan härledas ur något annat så ersätts beslutet av förklaringen.

Etiken som sårbarhetens krav på beslut och ingripande innebär i så fall att etiken inte kan härledas. Etiken kräver beslut. Etiken är till sitt väsen politisk. Det politiska är till sitt väsen etiskt.

Fascism som saker och tings underordning under EN princip blir därmed en flykt från kravet på beslut och ingripande, en flykt från det etiska och politiska.

Mahatma neutraliserar Mohandas Gandhi

Mohandas Gandhi kallas ofta Mahatma Gandhi. Mahatma betyder upphöjde, vördnadsfulle eller ädle. Genom att kalla Gandhi för Upphöjde Gandhi, Vördnadsfulle Gandhi, Ädle Gandhi, så lyfter vi upp honom över folk.

Just genom att lyfta Gandhi så neutraliserar vi honom. Piedestaler är en genialisk maktteknik för att neutralisera någons inflytande. Gandhi blir inte längre som vi andra. Vilket också innebär att vi inte är som Gandhi.

Gandhi görs inte till en jämbördig vars innovationer och metoder vi skulle kunna imitera, finslipa och innovativt utveckla vidare i andra riktningar. Gandhi hamnar i karantän. Hans civila olydnad hindras från att smitta av sig. Hans ickevåld får inte mutera.

Som upphöjd görs Gandhis civila olydnad statisk. Hans teorier och praktiker tillåts inte att kritiskt justeras och omvandlas. Gandhi ser ickevåld och civil olydnad som experiment. Ifall hans idéer och metoder är upphöjda över oss hindras vi från att experimentera med dem. Vi hindrar oss själva från att använda dem för att uppfinna något bättre.

Per Herngren
2013 11 03, version 0.1