Är Sverige egentligen ett kungarike? Spinoza

Den parlamentariska revolution som ersatte kungaväldet saknar föreställningar om andra ordningar, om andra system. Den saknar fantasi, och just därför återskapar den kungariket.

Filosofen Spinoza (1632-1677) var skeptisk till revolutioner utan fantasi och föreställningsförmåga, hävdar Chiara Bottici. Hon verkar som professor i filosofi i Europa och New York. Hon reflekterar kring anarkism och nödvändigheten av fantasi för politiska förändring.

En demokratisk revolution som inte föreställer sig andra former av demokratier än att ta över riket (staten) och centralmakten (parlamentet/regeringen) återskapar ett nytt kungarike.

“Spinoza’s alleged skepticism towards revolutions goes however hand in hand with his critique of superstition and the political use of imagination more generally. This is particularly clear in the Theological-Political Treatise, where Spinoza explicitly says that revolutions are doomed to fail, because a people used to monarchy will inevitably follow the same pattern of imagination and institute another monarch.” (Chiara Bottici , 2012, p 588.)

Avsaknad av myter producerar vidskepelse

Avsaknad av politisk fantasi, politiska myter, tvingar in det politiska i vidskepelse. Avsaknad av myter fångar oss i Myten.

En möjlig 'realistisk vidskepelse' skulle kunna formuleras som att nu har vi en Ordning eller ett System, och all verklig förändring kan bara göras inom Systemet. Lokala revolutioner, revolutioner i periferin, eller svärmar av revolutioner, vore orealistiska.

Det är alltså till stor del vidskepelse hos nationalstater och riksorganisationer som får deras 'demokrati' att formas som nya kungariken, som pyramider med ett styrande organ längst upp.

Kungariket återskapades genom nationalstaten. Riket återskapas dessutom genom föreställningen om Samhället, samhället som en stor sfär eller container som vi skulle vara instängda i. 

Lydiga medborgare återskapar undersåtar. Centralism återskapar suveränen i riksstyrelse, riksdag och regering. Militären återskapar kejsarens krigsmakt.

Individualismen återskapar ett mini-kungarike där individen är Herre över sig själv, sina tankar och sina handlingar. 'Kungens rådgivare' återskapas genom föreställningen om en rationellt handlande individ, med sig själv i centrum.

Fantasier är del av verkligheten

Politiskt realiserande realiseras genom fantasi. Politisk förändring kräver att vi övar oss i att föreställa oss olika möjligheter. Det politiska samtalet bygger mycket på fantasi. Politik utan fantasi vore inte politik utan administration och rutin. Hmm, fast även administration kräver fantasi.

Verklighet skulle vara obegripligt utan fantasi. "Va? Har månen en baksida?" "Men vaa! Varför skulle du behöva gå i en skola?" "Ääh! Varför skulle vi investera i sjukvård?"

Förverkligande realiseras genom att vi kan föreställa oss något annat. Detta gäller såväl hantverk, vetenskap som politik.

Fantasin är lika viktig för den härskande ordningen som för den revolutionära förändringen. Oförmågan att föreställa sig en annan ordning är i sig en fantasi. Att andra ordningar skulle vara omöjliga, att de skulle vara orealistiska, är vidskepelse visar Spinozas filosofi.

I proteströrelser kan denna vidskepelse ta sig uttryck i negationen, vara emot. Istället för att bygga bättre ordningar så negeras den bestående ordningen. Protesten blir då att inte vilja. Viljan att inte vilja. Istället för att bygga och föreställa sig nya ordningar vänder en sig mot Ordningen. För det finns ju ingen annan ordning att vända sig till.

Men även en revolutionär vision om en viss bestämd Ordning; en Annanordning vilken skulle vara den enda ordning som verkligen kan ersätta den nuvarande; även en sådan revolutionär vision är vidskepelse. Fantasi mångfaldigar möjligheterna.

Att komma förbi vidskepelse är inte att bli strikt saklig eller logisk, menar Spinoza, inte heller att vi skulle behöva mer fakta eller mer information. Vidskepelse övervinns med fantasi, föreställningar om andra möjligheter. Fantasifullt förverkligande övervinner politisk vidskepelse.

Fantasier är kroppsliga och materiella

Föreställningar, idéer, myter, fantasier är del av det materiella, de är materialiserande. De lever inte i en egen idévärld vid sidan av den materiella verkligheten. 

Chiara Bottici ovanliga läsning av Spinoza tar bort dualism mellan kropp och tanke, mellan den verkliga materiella världen och idévärlden. Föreställningar och fantasier är verkliga, och de är del av verkligheten. Lögner, falska föreställningar, är del av verkligheten såväl som sanna föreställningar.

Genom denna speciella läsning av Spinoza överskrider hon föreställningen om att föreställningar är representationer. Representationer av en annan värld. En värld som vi föreställer oss som mer verklig än våra föreställningar om den världen. 

Att en lögn är verklig så fort den uttalas innebär inte att den är sann. Genomskådandet av lögner sker främst genom en väl utvecklad föreställningsförmåga, menar Spinoza.

"Imagination has a bodily grounding; the mind is just the body that is felt and thought. Furthermore, an idea is for Spinoza “a conception of the  mind.” In contrast to Descartes, for whom an idea is a content that the mind has, Spinoza emphasizes that ideas imply an action". (Chiara Bottici , 2012, p 592.)

Per Herngren
2013 12 10, version 0.1

Referens

Chiara Bottici , "Another Enlightenment: Spinoza on Myth and Imagination", Constellations Volume 19, No 4, 2012.