Gentrifiering - radikal medelklass tränger bort underklass
Gentry betyder fint folk. Ruth Glass myntade begreppet gentrifiering 1964. Hon var sociolog i England, och hade tidigare flytt nazityskland.
När radikal medelklass flyttar in i "lågstatus" eller "fattiga" områden startar de ibland förfiningsaktiviteter. Proggresiv konst, stadsodling och häftig design sätter igång processer som lockar investerare, bostadsbolag och lokalstaten att göra området finare, trivsammare och mer accepterat bland fint folk.
Fint folk (gentry) och höjda hyror tränger sedan undan arbetarklass, nysvenskar, bidragstagare, missbrukare och arbetslösa. Deras nätverk och gemenskaper i området slås sönder. Även radikala aktivister, kollektiv och konstnärer som satte igång processen att göra området "inne" kan trängas undan. Ett tidigare heterogent område blir med denna process ett mer homogent och segregerat medelklassområde. Detta kallas gentrifiering.
Ett sätt att motverka gentrifiering är att börja demokratisera och ta över området istället för att börja med att göra området finare, mysigare och mer "kulturellt". Demokratiseringar i ett område tränger undan ägande och andra maktordningar. Ersätta och tränga undan (displace) är antagligen politiskt effektivare än att försöka påverka de som man tror "styr". Med gentrifiering möjliggör Ruth Glass en annan teori om förändring än föreställningen om "styrande". Politik är att trängas. Makt och motstånd trängs med varandra.
Per Herngren
2012 07 26, version 0.2
Referens
Tack till Anders Westerström och Robert Anderssons föredrag på Krokstrandsfestivalen 2012 07 26. Jag publicerar denna text via två hopkopplade mobiler tio minuter innan föredraget är klart, så se den inte som ett fullständigt referat.
Inlägg
Hej Per,
SvaraRaderaJag gillar din text! Två saker skapar ett frågetecken hos mej:
–Deras nätverk och gemenskaper i området slås sönder.
Varför är det så? Vad är det som händer? Detta gör mej nyfiken!
–Ett tidigare heterogent område blir med denna process ett mer homogent och segregerat medelklassområde.
Är det så? Blir det verkligen homogent? Och bara medelklass?
Det vore väldigt spännande om du kunde komma med exempel från Hammarkullen på det du skriver! Kan det bli en möjlig fortsättning?
Hälsningar Jenny
jenny.stenberg@chalmers.se
Här är böcker om gentrifiering jag hittade i mitt referensbibliotek:
Lees, L., T. Slater and E. Wyly, Eds. (2010). The Gentrification Reader. New York, Routledge.
Slater, T., E. Wyly and L. Less (2008). Gentrification.
Hej Jenny! Det var en ära att få en forskare från Chalmers Arkitektur på besök!
SvaraRaderaOm jag förstår Ruth Glass och gentrifiering rätt så slås gemenskaper och nätverk sönder både genom att fint folk börjar ta över olika verksamheter och utrymmen, samt genom att hyrshöjningar gör att vissa i de gamla gemenskaperna trängs/flyttar bort. Vilket i sig tränger bort dem som stannar kvar men börjar känna sig mer ensamma i området när vänner flyttar.
Mer homogent och segregerat medelklassområde ska nog inte tolkas absolut som hundra procent. Det är snarare så att det heterogena minskar ifall medelklass börjar tränga bort arbetslösa, fattiga, arbetarklass, nysvenskar etc.
Jag själv skulle nog formulera det som att homogena och segregerade gemenskaper ökar i ett område under gentrifiering, trots att det statistiskt sett fortfarande kan vara någorlunda blandat. I så fall kan kyrkor, privata fester, organisationers fester, musikundervisning, amatörteater, konstnärskollektiv och kulturarrangemang bli "rena" medelklassmiljöer. Dessa homogena organisationer och grupper skulle i så fall börja tränga bort mer blandade gemenskaper runt omkring.
Gentrifiering skulle då inte vara en helhetsprocess i ett område utan istället svärmar av gentrifieringsprocesser som sker inom olika grupper i ett område. Det skulle i så fall vara viktigare att undersöka vad som händer på arbetsplatser, i organisationer och i gemenskaper än vad som händer totalt i ett område, för att begripa dynamiken.
Här är möjligen exempel på gentrifiering i Hammarkullen:
Organisationer och myndigheter frågar invånarna hur de vill ha Hammarkullen. Och man förväntar sig att svaren ska handla om hur Hammarkullen ska "se ut". Hammarkulle blir vackrare snarare än mer demokratiskt, vilket tenderar att öka hyrorna.
Radikal medelklass har de senaste tio åren börjat med en massa stadsodlingsprojekt i Hammarkullen. Gentrifieringen motverkas dock här av att vissa odlings-grupper arbetar för att inkludera kvarterets barn och andra som inte tillhör medelklassen i dessa projekt.
Bostadsbolagen har i olika omgångar blivit mycket hårdare med att hyra ut till drogmissbrukare och arbetslösa. Vissa av dessa grupper som var del av torglivet i Hammarkullen på sjuttiotalet har försvunnit eller minskat drastiskt.
Radikala och socialt engagerade grupper i Hammarkullen gör ibland en åtskillnad mellan vilka som är inbjudna till "det politiska engagemanget", och vilka som är inbjudna till deras privata gemenskap. Det måste på ett sätt vara så, inget fel i det. Men ifall denna åtskillnad följer klassgränser får vi ett heterogent socialt eller politiskt engagemang, och ett homogent privat umgänge.
Hej, och tack Per för inbjudan till debatten.
SvaraRaderaGentrifiering är ett viktigt begrepp, om än komplext. Det är ju alltid lite knepigt att definiera en sådan sak som "fint folk". Som jag ser det finns två grundläggande frågor i detta fall:
1. I en marknadsekonomi utan socialpolitisk styrning kommer olika områden att skiktas efter vad det kostar att bo och verka där. Detta leder till segregering - en stad där rika och fattiga hamnar på olika ställen och där människor tvingas bort från eller stängs ute från områden de vill höra till.
2. Det finns alltid ett inslag av territoriell kamp mellan olika grupper som delar samma område. Det kan t.ex. handla om att det blir en konflikt mellan skateboardåkare, trädgårdsodlare och småbarnsföräldrar som alla vill utnyttja samma offentliga yta.
Gentrifiering kan ofta rymma kombinationer av dessa två typer av processer, där hyreshöjningar går hand i hand med social bevakning och bannlysning av vissa beteenden. T.ex. kanske inflyttande medelklass börjar klaga över grupper som de tycker för oväsen eller stökar ner, och kanske motar bort dessa genom att själva ta platsen i anspråk med egna aktiviteter - det senare kallas ofta "appropriering".
Dock finns det oftast alternativa perspektiv på samma händelse. Inte sällan beskrivs det som en form av återerrövring av en plats när grannar går samman och tar en yta i anspråk som tidigare varit en plats för "störande" eller kriminella aktiviteter, t.ex. genom att skapa en trädgård där ungdomar eller missbrukare brukat hänga. De som motas bort har förstås förlorat både plats och trygghet, men det kan hända att större grupper vinner ett utrymme de saknat. Det bästa är förstås om grupper som lever inpå varandra lyckas mötas i en dialog, lära känna varandra och samordna sina intressen och jag antar att det är något sådant du syftar på med demokratisering, Per? Jag har hur som helst svårt att se hur odlingsintresserade generellt sett kan bli ett hot mot utsatta grupper, i synnerhet i ett område med så mycket relativt outnyttjade markytor som Hammarkullen. Det är få jag pratat med som upplever trängsel i grönytorna som ett problem där, utan snarare tvärtom.
Frågan om boendekostnader och vräkningar däremot kan utgöra ett allvarligt hot inte bara i innerstadens nycoola områden (dominerade av bostadsrätter med helt oreglerad prisökning) utan också i hyreshusområden i stadens utkanter. För att motverka det behövs en medveten bostadspolitik och att hyresgäster går samman och tar strid mot fastighetsägare som vill maximera vinsterna. Det finns ingen självklarhet i att hyrorna måste gå upp för att ett område får förbättrad service och blir trivsammare. Utveckling behövs ju trots allt, i synnerhet i områden som lider stor brist på offentliga mötesplatser och grundläggande handelsutbud (så är det ju tyvärr med Hammarkullen). Lite svårare kanske när det kommer till nödvändiga bostadsrenoveringar och uppgradering av bostädernas utemiljöer, men det är här kampen behövs för att få kommunen och fastighetsägarna att ta ansvar för eftersatt underhåll och hitta ekonomiska lösningar i samverkan med de boende. Jag har svårt att tro annat än att det kan vara till nytta i den kampen om det finns såväl folk som bott länge som nyinflyttade, olika utbildnings- och inkomstnivåer och olika bakgrunder så länge de själva vill engagera sig i utvecklingen, t.ex. genom odlingsinitiativ. Just odlingsintresse är väl för övrigt inget som bara finns hos en akademisk medelklass, det har i så många fall visat sig vara en synnerligen framgångsrik typ av aktivitet för att skapa bryggor mellan olika befolkningsgrupper och ge en roll i samhället för många som innan känner sig sakna det.
Några funderingar från en landskapsarkitekt som för tillfället saknar de halvoffentliga bostadsgårdarnas dynamik i den egna vardagen...
/Pål Castell
Tack Pål! Och kul att ha ytterligare en Chalmers-arkitekt på besök.
SvaraRaderaJag tro dina analyser stämmer!
Det som jag vill översätta från Ruth Glass som ibland går förlorad i gentrifierings-undersökningar idag är hennes analys av hur radikala från Labour-partiet mot sin vilja skapar fint-folk-processen. Som sedan leder till att området blir "fint" och att hyrorna höjs, och att arbetarklass och underklasser trängs undan.
Sedan vill jag översätta den vanliga "container"-analysen av ett helt område till en svärm-analys. Det skulle då vara mängder med gentrifierings-processer som pågår i olika grupper, det är alltså först grupperna som blir mer homogena. Dessa gentrifieringar kan hamna i resonans och dissonans med andra finhets-processer.
Men de kan också motverkas av svärmar av demokratiseringar, och andra motståndsprocesser som pågår i området, och i områden runt omkring.
Gentrifiering blir då inte (lika lite som kapitalism, kolonialism, rasism etc) stora system eller stora processer utan mängder med små system.