Opium för aktivister
Jag undersöker här hur aktivism ibland genererar sin egen stimulans som förvandlas till droger och gör aktivister passiva.
Informationsmissbruk
Symptom: Missbrukaren känner behov att informera och bli informerad. Man fyller gärna sina vänners ’inkorg’ med fakta och information om vad som sker i rörelsen eller i världen. Vänner görs därför gärna medberoende.
Informationsmissbrukaren upplever att information har en magisk kraft som gör världen, regeringen eller individen bättre.
Behandling: Ursäkta dig och gå iväg när folk prackar på dig information vid föredrag eller vid kaffebordet. Använd filter i din email. Skicka inte information vidare även om den känns frestande viktig.
Information dränerar aktioner på kreativ kraft. Ifall du är organisatör, skicka inte ut information, ange istället en länk eller hänvisa till ett arkiv. Viss information som datum, plats och klockslag kan vara nödvändigt, det går inte att vara informations-absolutist.
Informationsmissbrukaren kan träna sig berätta berättelser istället för att informera. Berättelser och politiska aktioner kan hamna i resonans och stärker då varandra. Berättelser blir ofta ett effektivt skydd mot informationsmissbruk.
’Förtryck’-missbruk
Symptom: Negativ information är en farligare variant av informationsdrogen. ’Förtryck’-missbrukaren vill inte gärna acceptera att hon eller han är missbrukare. Missbrukaren känner behov av att informera andra, och själv bli informerad, om förtryck, våld, övergrepp, krig och missförhållanden. ’Förtryck’-missbrukaren får stimulans av att tänka på motståndaren och låta dennes handlingar fylla ens tankar. Man blir mer stimulerad av motståndarens ondska än av att försöka leva lösningen.
En variant är att utvinna stimulans ur skvaller om enskilda personers misstag eller övergrepp.
’Förtryck’-missbrukaren gör gärna andra medberoende genom att pracka på dem historier och skvaller om missförhållanden och elände.
Behandling: Fokusera på att bygga istället för att vara emot. Utveckla innovativa lösningar istället för att bara säga nej till det som fungerar dåligt. Träng undan det negativa genom att försöka leva det samhälle man vill ha.
Föredragsmissbruk
Symptom: Föredragsmissbrukare söker aha-upplevelser och nya insikter. Föredragsmissbrukaren utvinner kraft och tillfredsställelse av att förvandlas till åhörare, åskådare och publik. I USA kallas föredragsmissbrukare för seminar junkie.
Föredrag genererar olika former av stimulans som gör att den stillasittande åhöraren utvinner kraft och en känsla av engagemang. Föredrag blir då magisk fetischism. Effekten avtar snabbt så man söker snart nya föredrag.
Behandling: Undvik föredrag där det inte ges möjlighet till aktiva samtal i smågrupper. Diskutera, konspirera och organisera är bra behandlingar mot föredragsmissbruk.
Per Herngren
Inlägg
Klockren analys.
SvaraRaderaVi är nog informationsmissbrukar-generationen om något.
Att sätta information in i kontexten av diskussion och aktivism är alltid både svårare och roligare än att "bara" informera. :-)
/T
Jätteintressant Per! Det jag undrar är om du kan utveckla detta med skillnaden mellan information och en berättelse? Är berättelsen anekdotisk och peppande? I motsats till förtrycksmissbrukarens berättelse om missförhållanden.
SvaraRaderaÄnnu bättre kanske vi ska ses ett gäng imorgon kväll i gbg och prata om det över en öl?
Tack Tofan och Monki för er uppmuntran!
SvaraRaderaMonki: Gärna öl onsdag kväll!
Monki: "utveckla detta med skillnaden mellan information och en berättelse?"
Berättelser är utopiska och dystopiska. De bygger innovativt upp möjligheter eller möjliga katastrofer. Inte som paranoid framtid utan som möjligt nu.
Berättelser är molekyler där delarna ger varandra nya egenskaper genom resonans och puls.
Information blir vanligtvis atomisk. Informationsbitar kan visserligen pusslas ihop och användas i berättelser men ofta bildar de bara tung massa och producerar genom ansamlande tröghet.
Information kan dock fungera stimulerande, man kan bli informationssamlare, besatt av information, eller också bedövar man sig med information. Jag bedövar mig ibland med att läsa datortidningar. Det motsvarar väl Buddhismens tömning av medvetandet.
Monki "I motsats till förtrycksmissbrukarens berättelse om missförhållanden."
Här upptäckte du en motsägelse i min text. Info-om-förtryck-miljöförstöring-krig-missbrukare är något annat än skvaller/historier-om-elände-övergrepp-missbruk. De har olika dynamiker vilket inte framgår i mitt avsnitt om Förtryck-missbrukare.
'Informationsmaterialism' kanske kan vara en användbar term?
SvaraRaderaJag 'stal' begreppet ifrån den kontroversielle Chögyam Trungpa Rinpoche. Han myntade begreppet 'andlig materialism' som betyder att samla upplevelser, böcker mm i den andliga sfären, och i praktiken byta ut sina gamla beroenden till nya beroenden.
Mer efemärt: 'informationskonsumerism'?
/ Per
Välkommen igen Vairocana! Jag har saknat dig och dina kunskaper, speciellt nu när jag skriver en serie om ickelinjärt och komplexitet! Jag behöver lite hjälp av en matematiker med det. Programmerar du fortfarande i Seattle någonstans?
SvaraRaderaJag gillar din -konsumerism ändelse.
Den blir tydligare än -materialism som ju används i helt andra betydelser än konsumerism: att materia finns, att materia och ande inte går att särskilja, att materia har stor betydelse för att förklara saker och ting, eller vulgärmaterialismen där materia kausalt orsakar allt som sker, etc etc.
Hej Per!
SvaraRaderaNär du beskriver vissa beteenden som missbruk eller beroende måste du föra in konsekvenstänkandet för att bilden ska bli fullständig, alltså en människa har ett avikande, oönskat eller överdrivet beteende men om det höjer den människans livskvalitet utan att det får negativa konsekvenser människan själv eller omgivningen, so what?
T.ex. är det inte särskilt intressant hur mycket alkohol en människa dricker (utom möjligen hälsoaspekter i ett längre perspektiv) utan det är KONSEKVENSERNA som av drickandet på olika livsområden som är intressant, orolig familj, dålig ekonomi, misstänksamhet på jobbet, ångest o.s.v.
GÖR OM!
Mvh Bruno
Tack Bruno! Det är tacksamt att få kommentarer från en som arbetar med professionell drogbehandling! Du har helt rätt: vad är problemet med dessa tre droger?
SvaraRaderaDu avslutar med "Gör om!", vilket ju är bloggandets väsen. Genom att du 'skriver om' min text börjar min text 'skrivas om'.
Här är försök att lösa problemet du efterfrågar:
Jag försöker undvika ett konsekvenstänkande som helt särskiljer handling och konsekvens. Konsekvensen blir i min analys alltså del av drogberoendet (se min artikel om rekursiv).
Vad är problemet, den olyckliga konsekvensen av de tre drogerna?
Själv kopplar jag bort mitt engagemang med information, gnällande eller passivt lyssnande. Detta är inte drogberoende. Det är avkoppling. Man behöver döva sig själv för att komma åter med ny kraft.
Men när politisk information eller föredrag blir självgenererande och börjar tränga undan motståndet/ olydnaden, när de gör mig politiskt passiv och lydig, då kan man prata om opium för aktivister (i liknande betydelse som Marx skriver om religion som opium för folket: stimulans, passivitet och lydnad.)
Och när stimulansen från information eller föredrag gör att jag inte försöker leva lösningen, leva det samhälle som jag vill ha. Då kan man prata om drogberoende som ett problem. Motstånd och ickevåld trängs undan av politiska föredrag och information om elände och annat.
Är detta ett rimligt svar Bruno? Vad saknas från drogrehabiliteringsteori för att min analys ska fungera?
(Med fungera menar jag inte att den behöver vara rätt utan att den ska kunna prövas utifrån aktuella teorier om drogberoende.)
Hej igen!
SvaraRaderaNästa tanke för mig blev "tillfrisknande junkies" och dom finns det ganska gott om. Dom lever verkligen lösningen, springer på möten i tid och otid, umgås bara med likasinnade, pratar bara om programmet o.s.v., ingen sans och balans. Skulle någon närstående påpeka detta kommer svaret blixtsnabbt -" jasså, vill du hellre att jag blir som förut?"
Hur mäter man tillfrisknande, livskvalitet, o.s.v.? Kanske
genom dom djupare liggande motiven till vårt handlade.
I tolvstegsprogrammet talas det om den mänskliga svagheten att dölja ett dåligt motiv med ett gott.
Jag kanske gör mycket "gott" men det som driver mig är låg självkänsla, överdrivet behov av bekräftelse och uppmärksamhet.
Nu känns det som jag kommit långt från ämnet,men avslutningsvis: Vårt djupaste behov är att bli älskade, för att bli älskade måste vi vara älskvärda!
Dina tre "missbrukare" är ju inte särskilt älsvärda och kommer antagligen att maximera sitt "missbruk" p.g.a.kärleksbrist.
NU ska jag sluta!
/Bruno
p.s kärlek är bl.a. att vara lyhörd för den ANDRES behov d.s.
Tackar Bruno!
SvaraRaderaEn 'tillfrisknande junkie' i det sammanhang jag skriver om skulle väl vara att fastna i ickevåldism, göra civil olydnad som stimulerande behov. Jag har inte stött på det än. Men det finns något liknande: aktivismism. Här gäller det att hela tiden få göra något för världen oberoende av om det är fruktbart eller inte, kraftfullt eller kontraproduktivt.
Aktivismism tar väldigt mycket energi genom mängder med småaktioner och gör många medberoende.
Behandlingen skulle vara att fokusera på kraftfulla aktioner som tar tid och kräver efterarbete. Alltså istället för att hetsa: jag måste göra något.
Aktivismism kan nog vara vanlig i proteströrelsen och kombineras då med Förtryck-beroende, att få vara emot, att säga nej, att bli negativ. Eller som Nietzsche skriver - en vilja till intet. Att inte själv vilja bli lösningen.
Oh awesome! :D
SvaraRaderaFör ett tag sedan funderade jag på varför jag inte gör MER, och kom fram till att en allt för stor del av min tid går åt till att läsa om vad andra gör. Eller så kunde jag bli jättearg för att folk behandlade varandra illa med tortyr.
Eftersom i princip all aktivism jag deltar i är nätaktivism så innebär det att man sorterar en väldigt stor mängd information varje dag. Det verkar ju inte finnas något annat att göra som nätaktivist, annat än att modulera och sprida information.
Min slutsats var att det inte är sant. Det är viktigt att sprida information om förtryck, men snarare än att göra det själv kan man tillverka censur-resistant infrastruktur. Sedan kan ANDRA använda den infrastrukturen.
Lösningen på problemet: Håll käft och arbeta. I mitt fall har jag kommit till den något knäppa lösningen att alla blir bättre på att kommunicera med varandra om jag inte säger något till någon.
Lösningen kräver att man kan programmera, så att i alla fall robotarna förstår vad man säger :)
KRAM!
Hej Awesome (är det ok jag kallar dig det)
SvaraRaderaJag läser ditt inlägg som att man behöver skilja på kommunikation som 'överföring av information' och kommunikation som rekursiv programmering. Det första skapar beroende där information blir självgenererande svarta hål som slukar oss, och det andra skapar singulariteter, verktyg och program, vilka andra kan pröva, återanvända och förbättra för befrielse.
Finns det resonans mellan våra funderingar?
Jättebra Per! Tack för dessa kloka ord, och mycket enklare att förstå och ta till sig tycker jag än en del tidigare texter av dig - och ännu mer relevanta.
SvaraRaderaJag, 32 år och ett 70-talistbarn i denna både idealistiska (lite förenklat?) och informationsteknologiska generation känner verkligen att dina diagnoser är viktiga.
Dessutom är jag journalist och jobbar delvis med den negativa information som ingår i det du kallar förtrycksmissbruk.
I journalistiken, som en del av samhället, är förstås den typen av kritisk info om diverse elände jätteviktig. Men man kan förstås även där känna att folk informeras om oerhört mkt elände, korruption, tokeri, skandaler osv och ändå inte agerar, röstar på ett annat parti, kräver ändring, engagerar sig osv.
Då har man ju där en kollektiv information overload, kanske delvis knarkar folk detta.
Jag upplever att jag tar en daglig "fix" av eländesinformation/nyheter, när andra kanske tar en daglig dos sitcoms. När man gör det som tidsfördriv är det förmodligen mer hälsosamt att konsumera fiktion, drama osv istället för dokumentärer, nyheter osv, som är mer påfrestande och deprimerande.
Håller helt med dig om att man behöver begränsa sin exponering mot onödig eller destruktiv information (och naturligtvis inte tära på andra med överdriven info).
Jag tror att många i min generation är väldigt medvetna om detta och inte vidarebefordrar mejl med eländesberättelser om de inte känner att det är extremt viktigt och att mottagarna kan inverka på den aktuella situationen eller är intresserade.
En lösning för mig är att försöka vara medveten om vad jag konsumerar och varför. Och naturligtvis att vara proaktiv. Kram, Andreas.
Tack Andreas för din analys av media och informationmissbrukare! Jag håller med om flera saker.
SvaraRaderaHär är möjligen där vi skiljer oss:
Andreas: "I journalistiken, som en del av samhället, är förstås den typen av kritisk info om diverse elände jätteviktig."
Jag tror snarare massmedia som rapporterar nyheter om elände fungerar som opium för folk. Undantag är de som rapporterar tekniker, metoder, misstag, lärdomar om hur man ingrep vid eländet.
Andreas: "En lösning för mig är att försöka vara medveten om vad jag konsumerar och varför."
Jag tänker mig mer som du ju läst tidigare i min blogg att lösningen är att bli omedveten (se Heidegger-diskussionen). Det gäller att repa (träna) färdigheter för ingripande genom att ingripa, och fångas upp av den gravitation och de resonanser som kommer ur repetitionerna (repandet).
Fokus på medvetande är en återvändsgränd som inbjuder till information overload och självcentrering och politisk individualism.
Hej igen Per.
SvaraRaderaAll infrastruktur som möjliggör att människor kan prata med varandra utan insyn från makthavare resulterar i en form av befrielse.
Helt plötsligt kan människor säga saker till varandra, som resulterar i att korrupta auktoriteter förlorar förtroende. Irak och Afghanistan är exempel på krigszoner där information om vad som verkligen har hänt har resulterat i att stora länders arméer har förlorat förtroende. För tio år sedan hade den informationen inte lika enkelt kunna spridas, alternativt hade kunskapen om övergreppen helt tystats ner.
Med auktoritetsbefriande infrastrukturer behöver man inte oroa sig lika mycket för att bli bestraffad bara för att man berättar vad som händer. Fri kommunikation ger makt till varje enskilld människa att själv välja vilken information de ska basera sina verklighetsuppfattningar på. Den fria kommunikationen mellan människor behöver idag konkurrera med centraliserade infrastrukturer. TV, radio och tidningar. Att tro att det inte går att forma människors åsikter med TV är enligt mig lika konstigt som att tro att reklam inte fungerar. Fri kommunikation konkurrerar om människors tankar med ofri kommunikation.
Den revolution jag eftersträvar ger varje människa möjlighet att tala fritt. Hur lyckas man med det? Fildelningslagar och övervakning får människor att söka sig efter alternativ. Genom att erbuda främst warez-fildelare möjligheten att med minimala risker dela filer med varandra, om de bara tankar ner rätt program, så lär sig barnen konsten att tala fritt på köpet. Min dröm är att miljontals barn ska lära sig det. Det som krävs är att jag håller käft, slutar skriva kommentarer på din blogg, och kodar. Sedan kommer den tysta revolutionen utan att jag behöver ha sagt ett ord till någon och utan att en enda polis eller vakt har behövt bli nerslagen.
Det är i alla fall min dröm.
Tack för din analys!
SvaraRaderaJag spinner vidare:
Som du ju vet från mina tidigare blogginlägg så tror jag världen till stor del fungerar rekursivt (läs bloggartikel med rekursivt i titeln).
Gandhis tänkande var rekursivt på det sättet att han såg målet som medlet. Målet är alltså det medel vi ska använda. Mål och medel är samma sak.
Fria samtal genererar alltså fria samtal samt metoder/innovationer för fria samtal.
Om man dessutom vill ha rättvis fördelning av resurserna så får man börja fördela resurserna (robinhood, fairtrade etc).
Vill man ha fri rörlighet i världen får man hitta sätt för fattiga och förtryckta att röra sig fritt över gränserna. Och givetvis gästfrihet och välkomnande när de kommer fram.
Vill man ha avrustning av vapen så får man avrusta vapen.
Inom reduktionism och i linjära orsak-(på)verkan föreställningar kan man tänka sig att fria samtal skulle sätta igång orsakskedjor som löser alla möjliga problem. Men samtal genererar främst sig själva, tal leder till tal.
Däremot behöver man koppla ihop fria samtal och ex gräns-tunnlar till molekyler för att göra gränsöverskridandet smart, hänsynsfullt, solidariskt.
Vi behöver alltså i de flesta motståndsrörelser molekyler där fria samtal blir del av, och används, för att lösa problem med att ex producera pass och identitetshandlingar.
Kopplar man bra samtal till problemlösningen att hjälpa folk att röra sig fritt över gränserna, då blir fria samtal en del av målet/medlet 'fri rörlighet'.
En del tror dock att en bättre värld är en direkt följd av fritt samtalande. Men det är ett för linjärt tänkande.
(Jag drar inte slutsatsen att du menar så, jag bara ville lyfta fram det rekursiva tänket.)
Kort observation om buddhistiska begrepp.
SvaraRadera'Utömmning av medvetandet' är en något olycklig översättning av begrepp som förekommer ibland.
Vad som menas är att man kommer till ett läge där man överger alla egoistiska bindningar, begär, fastklängande. På det sättet kan man fungera bättre i världen. En Buddha lever i precis samma värld, med samma grundläggande villkor som vem som helst.
Koncentrationen du beskriver är egentligen motsatsen till detta.
Ibland liknas den Buddhistiska koncentrationen som rådjuret vs. jägaren. Rådjuret har 360 graders koncentration åt alla håll, alla sinnen.
Jägaren har en mycket mer fokuserad koncentration, egentligen en hårdare binding till objektet.
I zen meditation sitter vi t ex med ögonen öppna, undviker att stänga ute något, världen ska inte förintas sas.
Per
Tack Vairocana! Det finns kanske en resonans mellan viss buddhism och Johannes av Korset. Hans böcker från 1500 talet är manualer för hur man överger och bryter med begäret och bundenheten till andlighet, själslighet och saker. Längtan efter det andliga och andliga upplevelser gör en lika fånge som längtan efter prylar.
SvaraRaderaOm man ska blanda in mina ickelinjära reflektioner kring gravitationskraft, dragkraft, omloppsbanor så kanske buddhismen skulle kunna ha manualer för hur man tar sig ur en eller flera gravitationer som binder en(ex lönearbete, egna hem, personlig utveckling) och ge möjlighet att ta sig över till andra gravitationskrafter som ickevåld, motstånd, civil olydnad, solidariska verksamheter för förtryckta etc.
Att låta sig dras med är konstruktivt men det du skriver som fastklängande och bindningar ska väl förstås som en form av fångenskap.
Ja, buddhismens huvudsyfte är att minska lidande (fysiskt, psykiskt) hos varelser.
SvaraRaderaEn stor anledning till detta lidande är fastklängning till objekt (jmfr Sarte's Äcklet), och ideer, även andliga ideer som Buddhism.
Man tar en ide så långt det går, men man måste kanske överge den vid någon punkt, ersätta med en bättre eller ingen alls, med förhoppningen om att visdomen har ökats något.
En konstruktiv handling som medför ett minskat lidande är en rättfärdig handling, dock är konsekvenserna av en handling (eller icke-handling) svåra att räkna ut sas.
Man vill inte ha revolution om de nya makthavarna inte gör livet bättre för folket.
Särskilt sk 'Engaged Buddhism' med rötter i Vietnam arbetar med att minska socialt förtryck, jag tror att det finns starka kopplingar med civil olydnad här.
Det stora problemet nu är att det kapitalistiska synsättet har tagit över mer och mer, och där finns mindre utrymme för altruism, och kontrollen över informationspridning och innehåll har blivit allt viktigare. WikiLeaks är väl ett bra exempel.
Jag har en fråga dock: vad blir konsekvenserna av en ökad informationskonumtion vad gäller rättvisa mm? Skapar det mer incitament för handling? Eller skapar det en artificell känsla 'jag känner mig delaktig', utan egentlig handling?
Hej igen Vairocana
SvaraRaderaJag kanske inte är så negativ till lidande generellt som buddhism, jag kämpar främst mot det lidande som finns i våld och förtryck. Motstånd, förälskelse, gemenskap innebär ju ökat lidande än att leva för sig själv. Men där är lidandet ofta konstruktivt, skapande.
Vairocana: "vad blir konsekvenserna av en ökad informationskonsumtion"
Till skillnad mot "medvetande"-rörelser och "informations"-rörelser ser jag information som vanligtvis passiviserande. Alternativet är ett motstånd som liknar mer dans, att hamna i resonans och dragningskraft. I dans handlar träningen mycket om att bli omedveten. Så fort man tänker och blir medveten om fötterna och kroppen så blir det fel. Så för att komma in i motståndspulser, rytmer och resonanser behöver vi träna tills vi inte längre är medvetna. Undantag är när motståndet går fel eller vi tappar takten, då behöver man fundera vad det var som hände och hur man innovativt kan förändra det så att resonans börjar byggas upp igen.
Aha!
SvaraRaderaNu associerar jag till Flow teorin av Mihály Csíkszentmihályi. Ett mentalt/operativt tillstånd där en person är fullt 'nedsänkt' i en aktivitet, med en känsla av engergiskt fokus, fullständig delaktighet och framgång.
T ex bergsbestigning, dans, jazz, idrott, poesi mm.
Om utmaningen matchar personen kan man komma i 'flow'. Annars blir man uttråkad eller orolig, börjar tänka igen.
En annan association är dadaismen, en form av kreativ motståndsrörelse som influerat mycket, långt efter sin död.
Det mest minimalistiska exemplet kan var en bra haiku. Den expanderar medvetandet, med väldigt få ord.
Tack för de länkar du gör Vairocana!
SvaraRaderaJag skulle behöva din hjälp (speciellt matematiska) på några av de blogginlägg som finns i serien om Ickelinjärt (det syns i rubrikerna). Du får gärna titta och se om något intresserar dig!