ProVoka pris till Ofog! Men priset missförstår civil olydnad
Grattis till Ofog för att de får ProVoka pris för att Ofog avrustat haubits och carlgustaf granatgevär! I motiveringen till priset ser man dock att ProVoka-priset förvandlar civil olydnad till en paranoid handling som bekräftar och återinsätter makten/lydnaden. Andra sätt att se på civil olydnad är att den ersätter och tränger undan (displace) makt genom att återskapa lösningen igen och igen. Gandhi skulle säga att civil olydnad är att låta målet bli medlet. Tarde skulle säga att civil olydnad smittar genom att den imiteras igen och igen (samhällen är imitationskedjor).
Civil olydnad som paranoia
'Paranoia' används ibland av sociologer, som Latour, och poststrukturalister, som Deleuze, om föreställningen att det skulle finnas konspirationer eller något gömt som behöver avslöjas. I den paranoida traditionen tror man att detta avslöjande leder till ett nytt seende, en insikt, ett nytt medvetande. Denna insikt om det som tidigare var gömt skulle sedan skapa någon sorts kraft som leder till samhällsförändring.
Här är några exempel på paranoida föreställningar i motiveringen till ProVoka priset:
"syfte att uppmärksamma den militära upprustningens vanvett och avslöja våldets"
"för att synliggöra"
"inte tycks vilja inse vår egen medverkan"
"med små medel och ideellt arbete satt strålkastare på"
Uppmärksamhet som bekräftelse och återinsättande av makt
Postprotest, Nietzsche och Deleuze, Judith Butler och många feminister har visat hur "kritisk uppmärksamhet" tenderar att återinsätta och bekräfta makt och härskande. Alternativet till att vända sig mot makten, alternativet till att återinsätta och bekräfta makten genom uppmärksamhet, är att vika av, producera och leva andra lösningar. Detta sätt att bli "politiken", bli det samhälle man vill ha, har möjlighet att tränga undan och ersätta (displace) destruktiv makt.
Här är ett exempel hur ProVoka motiveringen uppfattar civil olydnad som (negativ) reklam:
"Ofog har således såväl aktivt informerat om" och "uppmärksammat den ökande svenska vapenexporten"
Per Herngren
20101227, version 0.1
Bilaga
Motivering för ProVoka priset: "Nätverket OFOG får 2010 års ProVoka-pris för "en envis och personligt uppoffrande kamp med syfte att uppmärksamma den militära upprustningens vanvett och avslöja våldets förödande följder". I "bästa provokation" inbegriper vi såväl personligt mod och kurage som envist agerande för att synliggöra en ökad politisk acceptans av militära strukturer och ökad svensk medverkan i krigshandlingar där allt fler oskyldiga människor blir offer, medan vi i Sverige inte tycks vilja inse vår egen medverkan. Därför går årets pris till nätverket Ofog. Nätverket har med små medel och ideellt arbete satt strålkastare på sådant som stora delar av mainstreammedia tycks anse vara helt i sin ordning. Ofog har således såväl aktivt informerat om, och agerat mot, att Sverige upplåter Europas största övningsområde för Natos träning för bombflyg, som uppoffrande och modigt uppmärksammat den ökande svenska vapenexporten."
Civil olydnad som paranoia
'Paranoia' används ibland av sociologer, som Latour, och poststrukturalister, som Deleuze, om föreställningen att det skulle finnas konspirationer eller något gömt som behöver avslöjas. I den paranoida traditionen tror man att detta avslöjande leder till ett nytt seende, en insikt, ett nytt medvetande. Denna insikt om det som tidigare var gömt skulle sedan skapa någon sorts kraft som leder till samhällsförändring.
Här är några exempel på paranoida föreställningar i motiveringen till ProVoka priset:
"syfte att uppmärksamma den militära upprustningens vanvett och avslöja våldets"
"för att synliggöra"
"inte tycks vilja inse vår egen medverkan"
"med små medel och ideellt arbete satt strålkastare på"
Uppmärksamhet som bekräftelse och återinsättande av makt
Postprotest, Nietzsche och Deleuze, Judith Butler och många feminister har visat hur "kritisk uppmärksamhet" tenderar att återinsätta och bekräfta makt och härskande. Alternativet till att vända sig mot makten, alternativet till att återinsätta och bekräfta makten genom uppmärksamhet, är att vika av, producera och leva andra lösningar. Detta sätt att bli "politiken", bli det samhälle man vill ha, har möjlighet att tränga undan och ersätta (displace) destruktiv makt.
Här är ett exempel hur ProVoka motiveringen uppfattar civil olydnad som (negativ) reklam:
"Ofog har således såväl aktivt informerat om" och "uppmärksammat den ökande svenska vapenexporten"
Per Herngren
20101227, version 0.1
Bilaga
Motivering för ProVoka priset: "Nätverket OFOG får 2010 års ProVoka-pris för "en envis och personligt uppoffrande kamp med syfte att uppmärksamma den militära upprustningens vanvett och avslöja våldets förödande följder". I "bästa provokation" inbegriper vi såväl personligt mod och kurage som envist agerande för att synliggöra en ökad politisk acceptans av militära strukturer och ökad svensk medverkan i krigshandlingar där allt fler oskyldiga människor blir offer, medan vi i Sverige inte tycks vilja inse vår egen medverkan. Därför går årets pris till nätverket Ofog. Nätverket har med små medel och ideellt arbete satt strålkastare på sådant som stora delar av mainstreammedia tycks anse vara helt i sin ordning. Ofog har således såväl aktivt informerat om, och agerat mot, att Sverige upplåter Europas största övningsområde för Natos träning för bombflyg, som uppoffrande och modigt uppmärksammat den ökande svenska vapenexporten."
Inlägg
Provoka ger priset för bästa provokation (2010) och likställer inte begreppet provokation med civil olydnad. Det som citeras som felaktigt i motiveringen för priset här, är inte några försök till definitioner av civil olydnad. Citaten är delar av motiveringen till ett pris och gäller vissa (aspekter) av Ofogs aktioner som överensstämmer med de kriterier som Provoka har för prisutdelningen.
SvaraRaderaNej, du har helt rätt. Provoka försöker inte definiera civil olydnad.
SvaraRaderaMin analys rör hur Provoka förvandlar/tolkar Ofogs civila olydnad som en handling som återinsätter makten som makt. Och mystifierar makt och makthavare. Och att Provoka gör Ofog till icke-subjekt när det gäller själva förändringen Ofog skapar inte förändring, ofog avslöjar, det är någon annan som är det förändrande subjektet.
Ursäkta att jag var otydlig.
Ofog nominerades för sitt synliggörande av, påvisande av andras makt (om vi utgår från att någon har makt och att makt inte finns i en relation). Det gällde konkret det arbete som handlar om att uppmärksamma bl.a. NEAT. Här har inte ProVoka missförstått, och som ajg förstår bland annat därför inte heller blandat in begreppet civil olydnad.
SvaraRaderaSedan står det även om Avrusta i samma blogginlägg som prismotiveringen, och hade det bara gjort det, och hade Avrusta själva bara framställt sitt arbete som förändrande, så hade jag hållt med dig.
Jo, du har rätt. Det kan nog finnas en motsägelse i Ofogs Avrusta kampanj.
SvaraRaderaÅ ena sidan kommer kampanjen ur traditionen från ickevåld och skulle då vara direkt förändrande (som Gandhis rekursiva synsätt som jag skrivit om tidigare på den här bloggen).
Å andra sidan kommer Avrusta kampanjen från protesttraditionen. I proteströrelsen finns ofta ett paranoid drag, där makt mystifieras och därför behöver av-slöjas.
Proteströrelsen avskaffar dessutom gärna sig själv som förändrande subjekt och utnämner regeringar som den som ska förändra.
Den kan nog mycket väl vara så att ProVoka har förstått Ofogs tänkande bättre än jag. I så fall skulle det vara Avrusta som väljer bort ickevåldstraditionen och i stället väljer protest och av-slöjande.
I så fall behöver man väl problematisera om det verkligen finns någon mystisk makt som behöver synliggöras eller avslöjas?
Då är vi överens tror jag - Avrusta byggde också på opinionsarbete, inte bara på det som du benämner förändring (och omvandling enligt Gandhi?) och ProVoka missuppfattade nog ingenting, men ville i sin tur uppmärksamma och synligöra Ofog (bland mycket annat kampanjen Avrusta) :-)
SvaraRaderaSedan är det (kanske) en annan diskussion om synliggörandet och utpekandet av makt undergräver omvandling - det kan man ha olika ståndpunkter och argument kring. Jag menar inte att det nödvändigtvis fanns en (negativ) motsägelse i Avrustas kampanj.
Jag menar till exempel, i enlighet med normkritiken, att normer måste synliggöras för att förändring ska vara möjlig. Och att det per definition innebär ett utpekande av den som automatiskt/oftast/av de flesta ges makt. En paradox eftersom utpekandet i någon mån återskapar maktordningar, som du själv påpekar - men nödvändigt som strategi om den som underordnas inte annars kan ta den plats som önskas för att förändra? Det är kanske en empirisk fråga vad som är rimligt.
Har du förresten tips att ge om vad som skrivits kring normkritik och ickevåld? Vore tacksamt.
Annelie S
Hej Annelie
SvaraRaderaDu för en spännande analys som sätter press på min! Det tvingar mig att producera bättre teori. Tack!
"Och att det per definition innebär ett utpekande ... En paradox eftersom utpekandet i någon mån återskapar maktordningar"
Fast det behövs ett steg till för att återinsätta maktordningen om jag förstår det rätt. Det är att återinsätta ex regeringen som det huvudsakliga förändrande subjektet, genom pekandet (a-point the government).
"nödvändigt som strategi om den som underordnas inte ... kan ta ... plats ... för att förändra?"
Här tror jag vi är beroende av varandra (förtryckta, motståndsrörelse etc) så som jag skriver i mina senaste blogg-artiklar om Judith Butlers ickevåld. Det är solidaritet, allianser och samarbete, inte regeringen, som kan börja verkligt förändra.
"ProVoka missuppfattade nog ingenting" Nej, där tror jag du har rätt. Min rubrik blev fel när jag skriver "missförstår". Nere i min text blir det mer som jag egentligen tänker: där använder jag ordet "förvandlar".
ProVoka knuffar över, förvandlar, Avrusta-kampanjen till en paranoid kampanj (som av-slöjar). Ofog bestämmer ju inte helt själva över sin kampanj när aktionerna väl är utförda, utan tidningar, ProVoka, polis, åklare, och andra drar Avrusta åt olika håll.
Det är som en författare, hon bestämmer inte betydelsen av sin text utan hon blir en läsare bland alla andra läsare. Detta gäller så fort texten är tryckt enligt Paul Ricoeur.
"Har du förresten tips att ge om vad som skrivits kring normkritik och ickevåld?"
Under taggen "postprotest" på min blogg finns för ett par år sedan en serie på ca sex artiklar om Nietzsche och Deleuze. De båda attackerar ju det negativa, negerandet och protesterandet.
Det är förresten Deleuze som benämner teorier som försöker avslöja som paranoida.
Kritisk teori riskerar att bli paranoid så fort den försöker avslöja makten. Butlers och Foucaults kritiska teorier ramlar dock inte in i den fällan. De försöker inte avslöja makten.
Andra tänker använder ockult som begrepp för tron på att något behöver avslöjas. Ockult betyder av-gömma, alltså avslöja.
Paranoida och ockulta vetenskaper och teorier är ofta dessutom gnostiska i den bemärkelsen att medvetande och medvetandegörande kommer före handling och politisk förändring.
Senaste åren har det gnostiska fått en rennesans i alla politiska rörelser som bombar oss med information om krig och elände. Bara vi/regeringen har tillräckligt eller rätt information så sker förändringen.
Ursäkta dåliga formuleringar ovan. Det är sent på kvällen och jag är seg efter en konsert i Hammarkullen med musik från tre kontinenter.
SvaraRaderaTusen tack Per för ditt utförliga och snabba svar på min kommentar ovan. Ledsen att jag är (långtifrån) lika snabb själv - har haft oförutsett dåligt med internetmöjligheter senaste månaden. Tack för tipsen och jag ser fram emot att läsa din blogg mer framöver!
SvaraRaderaAnnelie S
Tack själv Annelie! Vi har tänkt tillsammans! Och det ger alltid bättre resultat än när man försöker själv.
SvaraRaderaNär jag läser om mina svar märker jag ibland en defensiv ton. Jag försöker att undvika ramla in i debatt men lyckas inte alltid. Poängen är ju att innovativt komma vidare, inte att hävda.