04 oktober 2014

Sverige flockar sig - containerföreställningar

Föreställningar om maktordningar som stora sfärer kallas containerföreställningar: chimärer av stora lådor eller sfärer som omsluter mängder med saker.
Förutom mode, kolonialism och kapitalism så använder vi gärna containerföreställningar på kultur. Folk påstås vara annorlunda för att de skulle komma från en annan kultur. Som om kulturer vore lådor snarare än vanor som trasslar in sig i varandra.

Drömmen om Nationalstaten

Med hjälp av den borgerliga drömmen om nationalstater pekas Sverige ut som en stor låda som omsluter ett landområde. Det som befinner sig därinne i sverige-containern skulle vara svenskt. Insekter pekas ut som svenska insekter och fåglar pekas ut som svenska fåglar. Det blir väldigt mystiskt. Speciellt då exempelvis många svenska svalor bor halva året i Sydafrika. Tja, i Sydafrika? Svalor borde väl främst hålla sig över Sydafrika?
Containerföreställningar om nationalstaten Sverige frestar oss att prata om invandrare. Men vadå vandra in? Inuti vad? “Hallå! Ser ni inte? Jag är instängd härinne! Kan någon släppa ut mig!”
Staten Sverige är mindre än deklarationsblanketten på köksbordet. Sverige flockar sig i dokument, i flaggor, i körkort, i sammanträdesrum och genom olika ceremonier. 

Sverige flockar sig

Sverige är inte större än dessa vardagliga saker och handlingar. Däremot är Sverige många. Flockar av sverigehandlingar åkallar och återskapar Sverige. Men inte ens dessa sverigehandlingar är renodlade. När jag skriver under deklarationsblanketten åkallas min adress och lägenhet i Hammarkullen. Underskriften åkallar också min släkt och min familj. Dessutom åkallar underskriften kön och könsordning. Och så lovar underskriften på deklarationsblanketten att korrekt redovisa inkomst. 
Makt är inte en stor borg. Makt skapar sig utrymme genom att flocka sig. Det öppnar genast upp utrymme för motstånd. Ifall makt och befrielse flockar sig så blir befrielsen inte något som behöver ske i en avlägsen framtid. Så fort kapitalism, mode eller stat uppstår så skapas utrymme. Utrymme som kan användas för befrielse. 


Texten är utdrag ur den kommande boken Mode och motstånd av Otto von Busch och Per Herngren. Är den begriplig? Var fastnar man?

5 kommentarer:

  1. Det ska bli spännande att läsa vad ni kommer fram till i "Mode och motstånd". Det enda ställe jag fastnar på - eller snarare stannar vid - är det sista stycket som handlar om att flockande av makt skapar "utrymmen" - och därmed också "utrymmen" för motstånd. Frågor som dyker upp är: är motstånd avhängigt av flockandet? Eller gäller det en speciell form av motstånd? Flockande och utrymme kan ses som abstraktioner, men jag kan ändå inte låta bli att se dem även som konkret rumsliga. Därför försöker jag också få en bild av vad som utlöser motståndet, vilka "trösklar" som uppstår, och hur själva rumsligheten formeras och utmanas.

    SvaraRadera
  2. Tack Jon! Jag tror du gör rätt i att se flockar och utrymme som konkret rumsliga. Genom att begripa maktordningar och system som svärmar eller flockar blir det begripligt hur de fungerar. Att begripa kapitalism som gigantisk sfär eller låda som omsluter oss gör kapitalismen mystisk. Kapitalism är inte konstigare än att dansa salsa. Varje gång någon dansar salsa så är den där. När det myllrar av salsadansare skulle en möjligen kunna uppfatta Salsa som ett stort System som vi inte kan ta oss ur.

    SvaraRadera
  3. Kapitalism blir då ett myller av handlingar - eller flock som flockar sig. Det finns mycket utrymme mellan alla dessa kapitalistiska handlingar, ex för fika, vänskap, humor och annat som inte kan reduceras till kapitalism. Hmm, nu gjorde jag knappast texten enklare ...

    SvaraRadera
  4. Jag tycker det blev tydligare. Speciellt i det att rumslighet här kan ses som fysiska, konkreta rum i flockandet som man kan agera i. Jag gillar dansmetaforen. Den fick mig att tänka till. För min inre syn placerade jag spontant in flockandet som dans på en plats avsedd för dans (låt oss kalla det dansbana eller salsaklubb) - och insåg att jag just föreställt mig en container snarare än att förskjuta perspektivet och se flockandet.

    SvaraRadera
  5. Tack Jon för generös läsning! Jag tror det blir mer utmanande ifall det faktiskt är flockar, containrar, danser snarare än metaforer. Ifall dessa inte är bilder så tvingas jag undersöka hur danser och flockar fungerar, vad de är, och om de faktiskt uppstår i situationer där vi inte förväntar oss dem. Jag gör som du, jag försöker begripa kapitalism, stater, globalisering utifrån hur en salsaklubb fungerar, eller hur en affär fungerar. Jag tycker det hjälper för att komma ur den mystik som kringgärdar maktsystem.

    SvaraRadera