Moral motstår lojalitet
Moral väljer främlingar framför de nära relationerna. Moral är det som bryter med lojalitet och närhet. Moral väljer de vi inte känner nämnvärt för framför lojalitet med chefer, arbetskamrater, självintresse, avtal, nation eller familj. Moral är radikal jämlikhet och rättvisa. Mina är inte mer värda än era. Moral gör motstånd och intervenerar när närhet och lojalitet producerar orättvisa.
Anteckning 2011 09 24 vid floden Tigris i Kurdistan på gränsen till Syrien där jag just nu tränar folk från Kurdistan, Syrien, Irak, Turkiet, Iran i civil olydnad och ickevåld.
Inlägg
Samtidigt borde vi tala om moralens drivkraft. Varför väljer personer att agera moraliskt? Vad vill vi att människor har för skäl att agera moraliskt? Jag är inte säker på att det mest önskvärda är att människor agerar på transcendentala principer. Vi kan erkänna att de finns, visst. Jag själv är moralisk realist. Men transcendentala principer är en dålig drivkraft. Det räcker bara så långt.
SvaraRaderaAlternativet för mig är att vi agerar på känslor. Jag tror att en moralisk person behöver utveckla empatin som den främsta dygden. Empatin kan vara en riktigt stark drivkraft, och den är grund till en sund moral. Den är visserligen inte jämlik på samma sätt som principer. Det är lättare för många att vara empatisk med sin familj och sina kollegor än med människor långt borta eller djur som har svårt att kommunicera.
Men vi kan träna empatin till att nå så långt som möjligt. Vi kan öva oss i att bry oss om alla. Då är den närmsta kretsen människor bara första steget utanför jaget, men det är ändå ett första steg.
Tack Isak för intressant kommentar och kul att ha dig på besök!
SvaraRaderaJag skriver fortfarande på mobilen i Amed i Kurdistan och det får bli mer reflektion när jag är tillbaka i Göteborg.
Isak: "Moralens drivkraft"
SvaraRaderaDet är intressant det du skriver om drivkraft. Jag tror drivkraften i moraler finns utanför individen. Även moraler är singulariteter utanför individen. De kan därmed inte härledas ur individen.
Det uppstår givetvis många kopplingar mellan moral och individ. Men individer kan bara i undantagsfall själva följa moral. Man behöver nästan alltid vara organisationer och grupper för att förverkliga moral (ex stoppa krig, ge flyktingar fristad och låta dem gömma sig tills fristaden är etablerad, ingripa vid mobbning etc)
Moraliska svärmar av handlingar pulserar tillsammans. Det gör att moral skapar gravitation, som ex affekt och andra dragningskrafter. Detta borde kunna fungera som drivkrafter för moralen som gör att den kan dra med sig organisationer och även personer. Tack Isak för att du påminde om det.
Jag försöker ju bryta med metodologisk individualism. Visst, att härleda moral, händelser eller samhällen ur individuella förklaringar är rimligt ibland, i undantagsfall, men det har vanligtvis begränsat förklaringsvärde.
Därför blir intellektuella, känslomässiga eller rationella processer hos individen inte det som moral härleds ur.
Obektrealismen har en poäng i att moraliska handlingar inte kan härledas ur sina rationella, känslomässiga, materiella, mäktiga, tvingande och organisatoriska beståndsdelar.
Moral (som svärm av handlingar och kopplingar) är aktör, subjekt som sätter igång saker i organisationer, i gemenskaper. Moral är singulariteter som hoppar i runt i olika samhällen och organisationer, ibland även över till individuella personer.
Moraliska handlingar är som egna individer. De skapar affekt, inte inom människor, utan i moralens återkommande (gravitation). Vi dras dit så som man dras till en karneval eller en solig äng.
Så empati som du skriver om borde kunna bli del av moraliska svärmar tillsammans med andra moraliska aktörer så som svärmar av enkla principer som samverkar och motverkar varandra.
Moral blir oförutsägbart, komplext genom många små principer och rationaliteter. Moral är inte kontrollerat av "Principen", någon enhetlig logisk princip som skulle ligga bakom.
Moral kan alltså översättas mellan handlingar, språkhandlingar, texter, saker, byggnader, organisationer, logiker, principer och givetvis, som du skriver, även till empati. Men moral kan inte härledas ur beståndsdelar. Moral förstås genom vad den försöker göra, ingripa i förtryck, fördela resurser ...
Vi får hoppa på, och följa med, moraler, så som man hoppar på ett tåg. Sätta oss tillsammans på några tågstolar, beställa in kaffe eller vad som behövs. Ibland får vi hoppa av ett moral-tåg över till ett annat. Individen kan sällan utföra moralen själv. Individen kan delta,ibland får den prioritera ett annat moral-tåg.
Individen bör ha kravet på sig att haka på de moraliska krav där alltför få deltar. Moralen bryter då med vad som för tillfället är inne i media.
Moraliska krav på oss är alltså främst kollektiva. Individen har dock krav på sig att haka på och följa med moraler (kluster av moraliska ingripanden). Att man inte kan delta i alla moraler är något som gör oss beroende av varandra.
Såg denna artikel om empati och moral:
SvaraRaderahttp://www.nytimes.com/2011/09/30/opinion/brooks-the-limits-of-empathy.html?partner=rss&emc=rss&src=ig
Den artikeln var intressant Per Bergman:
SvaraRadera"Empathy orients you toward moral action, but it doesn’t seem to help much when that action comes at a personal cost."
Det skulle kunna tyda på att motståndsgemenskapen (och motståndsgruppens gemenskap med andra gemenskaper) är viktigare än någon egenskap hos individen.