Makthavare finns inte - ickelinjärt V
Ickelinjära sociologer och samhällsvetare, som John Urry och John Law, gör upp med föreställningar om att det skulle finnas makthavare. Traditionella teorier kring politik och samhällsförändring utgår gärna från att makt är något som kan ägas och innehas: “in much social science power conceived as a property of agents remains central to the analysis of social relations. … Power gets attached to agency in the couplet agency-structure.”[1]
Makt är inte egendom. Makt kan inte innehas. John Urry ser istället makt som flöden och relationer. “Power would not be regarded as a thing or possession. It is something that flows or runs and may be increasingly detached from specific territory or space”[2].
Det går därmed inte att hävda att en regering, styrelse, klass, eller kön har makten: “this refusal of reduction, is why (one) doesn’t see power as something that a group, a class or an apparatus might ‘have’. Power isn’t … driving other parts of the system … it is a ubiquitous relational effect.”[3]
Ickelinjär sociologi kan ses som en mer optimistisk syn på samhällsförändring än föreställningen om makthavare. Makten finns inte långt där borta eller högt upp i toppen.
Makt kommer inte uppifrån
I pyramidmetaforen kommer makt uppifrån. Här får ickelinjär samhällsteori, enligt John Law, bygga vidare på Foucaults analys av makt: “Michel Foucault advises us against treating power as something that trickles down from the top. He pictures it, instead, as an effect, a product, that is generated and penetrates right through the social body.”[4]
Foucault menar att makt och motstånd producerar varandra. Makt kan bara produceras där det finns motstånd. Motstånd är då inte något som finns bortom makten. Motstånd är inte bara det där som är i vägen, som hindrar och blockerar makten. Precis som makt så är motstånd producerande.
Makt och motstånd, lydnad och olydnad, genomsyrar alla organisationer och samhällen: ”we all seek to resist the orderings that are laid on us at least some of the time.”[5]
Tidigare har jag skrivit om hur Maine de Biran (1766-1824) och Paul Ricoeur visar att motstånd möjliggör medvetande. Vi börjar tänka och utveckla språk för att vi möter motstånd. Jag menar att man kan använda deras resonemang för att visa att motstånd möjliggör samhällen. Och motstånd möjliggör makt. Makten kommer alltså inte före motståndet. Motståndet måste finnas före makten. Utan motstånd kan inte makt börja producera sig själv. Makt producerar därför att den möter motstånd. Sedan skapas förstås sammanvävningar och särskiljanden, resonanser och dissonanser. Då blir frågan om vad som kommer först ganska irrelevant.
John Urry och John Law använder symmetri som vetenskaplig metod. Ifall vi analyserar makt och motstånd symmetriskt förstår vi dem med samma metod och samma analyssätt. De förutsätts inte vara väsensskilda. Därmed blir det lättare att upptäcka hur de konkreta skillnaderna i makt förändras över tid. Makt och motstånd skapar komplexa dynamiker som är oförutsägbara: ickelinjära.
En enkel symmetrisk metod är att byta begrepp: Makt krockar med andra makter. Eller lika gärna: Motstånd möter motstånd. En motståndsgrupp stöter alltid på motstånd, i form av poliser och vakter, när den intervenerar i mäktiga organisationer. Motståndsgruppen stöter också på motstånd från medlemmarna, från svårigheter med att samarbeta i gruppen, och från trötthet och andra kroppsliga begränsningar hos muskler och medvetande.
Därför bör vi inte utforma teorier där motståndsgrupper definieras som underordnade staten eller som underordnade multinationella storföretag. Genom interventioner, ex civil olydnad, krockar olika organisationer och verksamheter. Komplexa dynamiker uppstår. Det ickelinjära innebär oförutsägbarhet. Vi kan upptäcka maktskillnader. Vi kan upptäcka stabila ordningar. Men dessa är inte konstanta, de är historiska och dynamiska. Vi kan därmed inte förutsäga resultatet av motstånd. Vi behöver utveckla ickelinjära motståndsteorier.
Per Herngren
2010-05-24 , version 0.1
[1] John Urry, Global Complexity, Polity Press, 2003, p 111.
[2] John Urry, Global Complexity, Polity Press, 2003, p 112.
[3] John Law, Organizing Modernity, Oxford
[4] John Law, Organizing Modernity, Oxford
[5] John Law, Organizing Modernity, Oxford
Inlägg
Makt får man när man skapar rädsla hos andra. Makten tar man tillbaka genom att sluta vara rädd och foga sig under skrämselpropagandan. Vi ser den överallt, vi pumpas på ett subtilt sätt hela dagarna med negativa/sublima budskap från både TV, tidningar, media och varann. Sedan sprids den som ringer på vattnet. Vi är så rädda att förlora det vi tror betyder nåt (pengar). När man lever med den rädslan blir man aldrig Fri eftersom rädsla är motsatsen till kärlek, eller snarare avsaknad av kärlek. Man kan faktiskt välja att inte vara rädd och när man gjort det kan man göra precis vad man vill eftersom man alltid gör det utav kärlek och medmänsklighet. En människa som är fri på det sättet i sitt sinne, är fri varthelst hon befinner sig, även i ett fängelse, eftersom rädslan aldrig når in i sinnet. Rädsla är en illusion, den allra största, skapad utav samhället endast för att hålla dig fast i slaveriets bojja. Det finns alldeles för många människor som är rädda, rädsla föder hat och våld och är grundorsaken till ALLT elände i världen. Det paradoxala här är folk tror de handlar utav kärlek i många fall men där det för det mesta bara är självbedrägeri. Då även den allmänna synen på vad sann kärlek är är helt förvrängd. Att leva i lögn är ofta behagligare än att leva i sanning eftersom sanningen smärtar mer att höra. Människan gör allt för att undvika att känna smärta, men då far andra illa istället. Det är att vara självisk och det finns ingen kärlek alls i det!
SvaraRaderaDet är precis som du säger, det finns inget som heter makt. Det är du själv som TILLÅTER andra att hantera dig som en leksak. De leker med dina känslor i egoistiskt syfte och sedan tycker du synd om dig själv. Vi är inga offer! Man kan alltid välja även där. Ta makten över dig själv! Gör, tänk och känn vad sjutton DU vill istället för att låta andra bestämma vem och vad du skall vara! Men gör det ALLTID utifrån kärlek med önskan om fred och frid för oss alla.
De släpper ut mördare och pedofiler, men sätter människor som planterar blommor; som odlar LIV på kåken! Nä, det är inte regeringens fel. Det är "Svenssons" som inte vågar göra något utan bara står och ser på. Om vi nu har demokrati i Sverige, hur kommer det sig då att folk inte använder sig just utav den rätten? Civil olydnad utav nåt ÄR väl demokrati, man gör ju något för folkets skull och inte för "de där uppe". Skall man sitta i fängelse för det? För att man faktiskt följer lagen. Folk har ju totalt missförstått innebörden utav det Ordet - (Demos Kratos, grek. Folk Styr(e). Det är vi som bestämmer, alltså gör vi vad vi vill! Det finns inga subjektiva tolkningar alls, det är ordens rätta betydelse och den borde alla följa om man skall följa lagen; både kärlekens och lagbokens!
/Jessica B
Jessica, jag gillar din läsning av demokrati, som vår praktik. "Folkstyre" blir då civil olydnad, självförvaltning, folkrörelse, ingripande ... Demokrati är inte att avsäga sig styrandet till en elit.
SvaraRadera