Motstånd i blivande eller axiomatik - Deleuze & revolution I
I en serie artiklar visar jag hur Gilles Deleuze vänder upp och ner på traditionella föreställningar om hur motstånd och revolution går till.
I A Thousand Plateaus gör Deleuze och Guattari upp med en kraftlöshet som driver in politisk kamp i återvändsgränder. I trettonde platån (kapitlet) lyfter de fram den skarpa åtskillnaden mellan kamp i blivande och kamp i axiomatik[1]. Det är kamp i blivande och aktualiserande som ger möjlighet till revolutionära förändringar. Axiomatisk kamp skapar istället kraftlöshet.
Axiomatisk kamp kan förstås som hävdande och krävande. Den kan hävda mänskliga rättigheter, kvinnlig rösträtt, stopp för ett krig eller rätt till mat och husrum. Axiomatisk kamp är viktigt, enligt dem, men den når alltid en punkt där den går in i en återvändsgränd. Det axiomatiska har svårt att lösa problem.
Deleuze och Guattari betecknar den axiomatiska kampen som impotent. Om jag läser dem rätt ska impotens förstås som makt oförmögen att producera — en kraftlös makt. Idag känns impotens som en något sliten och förlegad metafor. Dessutom producerar den en sexistisk idealbild av ett potent motstånd. Deleuze och Guattari såg dock inte impotens som metafor utan som en faktisk egenskap hos axiomatisk kamp.
Axiomatisk kamp ska inte uteslutas helt. Den pekar på en annan kamp. Axiom fungerar som index: utpekande av något annat. Axiom manifesterar därmed ett gap mellan de två formerna för kamp: Å ena sidan skapas flöde och blivande, och å andra sidan hävdas axiom: protest, krav och anspråk.
Om vi använder blivande och axiomatisk på motstånd knyter de an till två begrepp jag lanserade i ”Postprotest” (2005): proaktivt motstånd respektive reaktivt protestmotstånd. Jag betonade skillnaden mellan att initiera den förändring man vill ha gentemot att reaktivt säga nej till det man inte vill.
Axiomatisk och blivande knyter också an till de gamla motståndsbegreppen indirekt och direkt aktion. Direkt aktion är handlingar som börjar lösa problemen. Och indirekt aktion är handlingar som inte löser något men som kräver att någon ska göra det.
Per Herngren
2009-02-23, version 0.1
2009-02-23, version 0.1
Referens
Gilles Deleuze, Félix Guattari, A Thousand Plateaus Capitalism and Schizophrenia, Continuum, 2007, first published 1980.
Gilles Deleuze, Nietzsche och filosofin, Daidalos, 2003, original 1962.
Gilles Deleuze, Difference and repetition, Columbia University press, 1994, original 1968.
Gabriel Tarde, On communication and social influence, The University of Chicago Press, 1969.
Gabriel Tarde, The laws of imitation, Henry Holt and Company, New York, 1903, facsimile 2007 by Books on Demand UMI, franska original 1882-1888.
Gabriel Tarde, Social Laws An outline of sociology, 1899, reprinted by Batoche Books, Kitchener, 2000.
Gabriel Tarde, Penal Philosophy, Patterson Smith, New Jersey, 1968, original 1890.
Kimberlé Williams Crenshaw, “Mapping the margins, Intersectionality, Identity Politics, and Violence Against Women of Color”, In: Martha Albertson Fineman, Rixanne Mykitiuk, Eds. The Public Nature of Private Violence, New York: Routledge, 1994, p. 93-118.
Manuel DeLanda, Intensive science and virtual philosophy, Continuum, NY, 2002.
Manuel DeLanda, “Virtual Environments and the Emergence of Synthetic Reason”. Flame Wars: the Discourse of Cyberculture. Edited by Mark Dery. Durham: Duke University Press, 1994.
Inlägg
Tror du att motståndet förändras på något sätt pga den finansiella, globala krisen?
SvaraRaderaPå något sätt syns nu att vare sig kommunism eller kapitalism funkar i längden.
Litet lästips: Jag tycker att Jeffrey Bells papper "Between individualism and socialism: Deleuze's micropolitics of desire" funkar rätt bra.
SvaraRaderaTamigfan, detta var riktigt intressant, även om "kamp i blivande" och "kamp i axiomatik" är mig något för binärt (med reservation för alla de åtföljande uppdelningarna). Anyhow; hur fick du in intersektionalitets-Crenshaw-referensen i detta? Dyker den upp senare, i de andra avsnitten?
SvaraRaderaTackar, kul du tycker det är intressant. Hoppas du kommer tillbaka, hänger här lite och kommenterar de andra texterna i serien om Deleuze och revolution. Det borde bli ngt halvt dussin texter - den sista förhoppningsvis i april.
SvaraRaderaJag kommer i en senare text ganska kort jämföra Gabriel Tardes intersektionalitet med dagens intersektionalitetsbegrepp. Det handlar egentligen om Tardes imitationskedjor och hur de kan bildar intersektioner.
Referenserna är för hela textserien, fast det lär tillkomma fler referenser under tiden.
Binärt: Jag läser också många av Deleuzes begreppspar som lite tråkigt binära. Fast det stämmer inte helt i det här fallet:
Kamp i blivande står inte helt binärt mot axiomatik/protest. Det är snarare så att kamp i blivande förutsätter eller inkluderar axiomatik fast utan att göra för stor poäng av det, eller slösa för mycket kraft på det.
Men att axiomatisk kamp sällan hamnar i blivande rättvisa, blivande det samhälle man vill ha. Axiomatik är ju hävdandet, tyckandet, repeterandet av yttrandefrihet. I värsta fall (protesten) blir axiomatik närmast ren negation, nej-sägande.
(Hur hittade du hit förresten?)
Och till Vairocana:
SvaraRaderaJag tror reaktiv axiomatisk kamp, protester, kommer att förhålla sig till krisen.
Blivande-kampen ägnar sig mer åt innovationer som kan repeteras, justeras, ändra riktning. Blivande kamp är möjligtvis en del av lösningen på ekonomisk kris men det är inte säkert den kommer att förhålla sig till den del av krisen som beror på ekonomiska svängningar. Men det finns ju möjligheten att USA kommer att kollapsa som ekonomisk stormakt och de som klänger sig fast kommer att dras med. Då skulle motstånd runt om i världen kunna lägga beslag på resurser och fabriker från konkursdrabbade företag. Även fildelning och smuggling av varor från tredje världen förbi protektionistiska gränser i EU eller USA kan få betydelse för krisens lösning.
Marcus: Tack för ett riktigt intressant lästips. Nu har jag bara hunnit skumma den, men det var flera intressanta delar.
SvaraRaderaSlutsatsen (sista sidan): "the revolutionary potential to transform the current system, är dock den föreställning jag med mina artiklar försöker lämna (avvika ifrån, bifurkation).
Per: Ingen aning faktiskt om hur jag hitta hit vid kommentaren (går det inte att ställa in så att du ser det?), men nu fann jag hit genom att googla. (Har läst här ganska ofta, dock utan att kommentera - ja, då vet du det.) (I övrigt har jag väl inga axiomatiska problem med binärt tänkande, eller dito praktiker för den delen, men det är givetvis kul att i förbigående påpeka detta för folk som jobbar med modern europeisk filosofi ;-) - ett europa som jag hoppas att samma filosofi lyckas provinsialisera, detronisera.)
SvaraRadera