05 april 2012

Demonstration+Motdemonstration=En sak

I objektorienterad filosofi är en relation lika mycket en sak eller ett objekt som en sten. Ett danspar blir ett nytt objekt. Och detta objekt kan inte reduceras till de individuella dansarna eller deras avsikter. Objektet (dansparet) skapar sig ett eget 'liv', som gör sig oberoende av de delar som är med och dansar tillsammans. Men oberoendet är dock beroende av att delarna deltar. Skulle delarna försvinna eller göra något annat så upphör objektet att existera, dansen är över.

Samma sak gäller delarna (de enskilda dansarna). De är också egna individuella objekt frigjorda från sina delar. Men ifall alla mag- och tarmbakterier hos en av dansarna dör så dör också dansaren. Dansaren som dansare kan dock inte förklaras med bakteriernas agerande i tarmarna. Möjligtvis vid magsjuka. Fast då blir magsjukan ett eget objekt, hmm.

Graham Harman lyfter fram hur relationer blir ett eget objekt, en egen sak: "every relation must form an object"(1)."Any relation forms a kind of new reality"(2). Och dessutom är varje sten och varje sak också uppbyggda av relationer, händelser och andra objekt. Dualismen relation och ting försvinner därmed i objektorienterad filosofi.

En demonstration och en motdemonstration blir i så fall ett enhetligt objekt eller sak. Denna sak lever sitt eget liv. Saken kan inte reduceras till de individer eller grupper som deltar. Deras enskilda sak är något annat än den gemensamma saken. 'Saken' kan alltså inte heller reduceras till avsikter eller åsikter. Mot/demonstrationen frigör sig både från deltagarna och från deltagarnas avsikter. Den blir ett eget objekt. Samtidigt är denna saks oberoende beroende av att grupper, poliser, individer, plakat och slagord agerar ihop. Ifall de slutar agera tillsammans så upphör saken (mot/demonstrationen) att existera.

Per Herngren
2012-04-05, version 0.11


Fotnot
1) Graham Harman, "Physical nature and the paradox of qualities",  Towards Speculative Realism, zero books, 2010, article first published 2006, p 133.
2) Graham Harman, "The revival of metaphysics in continental philosophy",  Towards Speculative Realism, zero books, 2010, article first published 2002, p 119.

3 kommentarer:

Liv sa...

Jag känner igen det vi pratade om idag, om vi inte hade pratat hade jag nog inte förstått - men nu förstår jag nästan iaf. Kul att ha fått inspirera!

Liv

Fredrik sa...

Att förstå demonstration+motdemonstration som ett eget objekt är intressant, och lite skrämmande då det innebär att vi ingår i samma enhet som de vi vill motverka. Jag skulle vilja bygga vidare på den tanken, och som exempel använda mig av demonstrationen mot ND:s torgmöte på Kortedala Torg, eftersom det är aktuellt och jag var delaktig i objektet.

Till en början kan det vara intressant att titta på de kriterier som måste uppfyllas för att något ska vara ett objekt, som Marcus talade om på workshopen, för att undersöka om motdemonstration + torgmöte (härefter md+tm) faktiskt var ett verkligt objekt.

Först kan vi konstatera att det hade emergenta egenskaper, till exempel den höga ljudvolymen som inte hade uppstått ifall någon av parterna uteblivit och det bara rört sig om ett nazistiskt torgmöte eller en enskild antifascistisk manifestation.

Dessutom utövade tm+md trubbig kausering. Om det var någon bakfull stackare som försökte
sova i en lägenhet intill torget blev denne kraftigt påverkad av md+tm utan att md+tm hade någon som helst vetskap om sjusovarens existens. Md+tm hade alltså inflytande på andra objekt utan att behöva rikta sig mot dem. Den påverkade bara genom att utöva sin existens.

Tm+md var också förmögen till redundant kausering, och var således inte bara en mängd. Den blev till exempel inte till ett annat objekt när jag bröt mig ut och gick in på Hemköp för att köpa en burk apelsinsaft.

Det fjärde kriteriet för att något ska vara ett objekt är att det har dolda (submergenta) egenskaper. Det är svårare att avgöra än de andra kriterierna. Antagligen fanns där affinitetsgrupper som aldrig manifesterade sig eftersom det inte uppstod någon situation då det var lämpligt eller nödvändigt.

Det verkar tveklöst röra sig om ett objekt. Och med tanke på att kausering alltid sker asymmetriskt, så måste det ha funnits åtminstone två olika objekt. Förutsatt att både vi och nazisterna påverkade varandra, vilket vi har all anledning att tro. Torgmöte-motdemonstration är ett objekt, och motdemontration-torgmöte är ett annat.

Frågan är om denna demonstrationsontologi förser oss med några imperativ för en antifascistisk verksamhet? Vad är det för ontologiska villkor som en motdemonstration måste förhålla sig till? Är det alls en fruktbar strategi osv...

Det är åtminstone en spännande insikt att när ett objekt (motdemon) vill förstöra ett annat objekt (torgmötet) måste det, som du skriver, göra det inuti ett tredje objekt, som är autonomt gentemot delarna och därmed står bortom vår(motdemons) kontroll. (Inte för att ett objekt har full kontroll över sig själv heller, för den delen). Det tredje objektet gör saker som överstiger våra och nazisternas avsikter. Det blir märkbart som _ett_ objekt i nyhetsrapportering, och är kanske delaktigt i att producera det politiska spektaklet.

Nå, det här var bara mina första ogenomtänkta kommentarer.. Låt oss bygga vidare.

Per Herngren sa...

Spännande emergent analys av Kortedala anti/demonstrationen! Tack!
(Emergera - börja existera)

Fredrik: "om denna demonstrationsontologi förser oss med några imperativ för en antifascistisk verksamhet?"

Jo, det tycker jag: undvika anti-xxx och mot-xxx ifall man inte tycker enheten är kreativ.

Jag tar ju upp mer kritik mot anti-xxx i mina postprotest-texter. Ex denna:
http://ickevald.net/perherngren/deleuzenietzsche.htm

Gadgeten innehöll ett fel