Civil olydnad är att misslyckas: Erich Fromm

Enligt Mohandas Gandhi är civil olydnad och ickevåld experiment med sanningen. Experiment används främst när varje experiment kan uppnå sitt mål. Eller misslyckas. Därmed blir mål och experiment ett. Målet finns inbyggt i experimentet. Ickevåldets politik blir, enligt Gandhi, att uppfinna. Och testa, analysera, justera, och testa igen.

 

Innovativa rörelser misslyckas, annars skulle ju inte experimenterandet behövas. Att experimentera är att misslyckas igen och igen. När experimenten börjar lyckas håller experimenterandet på att bli överspelat. När saker och ting fungerar behövs experimenten inte längre.

Utveckling är olydnad

Kontroll och lydnad hindrar utveckling. Socialpsykologen Erich Fromm menar att utveckling kräver olydnad. Och olydnad förutsätter misslyckande. Historisk och politisk utveckling växer, enligt honom, fram ur olydnad och misslyckande.  Utveckling är alltså avvikelse snarare än (straight) fortsättning och konformitet.

I både Gandhis och Fromms teori blir misslyckandet viktig del av civil olydnad och befrielse. Att misslyckas är dock både jobbigt och skrämmande. Det krävs, säger Erich Fromm, mod för att våga misslyckas.

Motståndsgruppen behöver utvecklas

Mod att misslyckas krävs alltså för att skapa utveckling. Men sedan vänder Fromm på det. För att en motståndsgrupp och dess deltagare ska våga misslyckas behöver gruppen ständigt utvecklas. Utveckling behövs för att vi ska våga.

Det innebär att allt som nämnts här om förutsättningarna för historisk och politisk befrielse också gäller motståndsgruppen. Dess organisation är lika politisk som andra samhällen. Det krävs olydnad och mod även i motståndsgruppen. Den är inget undantag. Den står inte för dig själv. Den är lika mycket ett samhälle i utveckling (eller så fastnar den i konformitet och stagnation).

"In order to disobey, one must have the courage to be alone, to err, and to sin. But courage is not enough. The capacity for courage depends on a" groups "state of development. ... thus has acquired the capacity, ... only then can" they "have the courage to say "no" to power, to disobey. A" group "can become free through acts of disobedience by learning to say no to power." (Fromm, Disobedience, 1963)

Per Herngren
2013 08 29, version 0.1

Referens

Erich Fromm, "Disobedience as a Psychological and Moral Problem", 1963. Publicerad bland annat i Ed. Larence Behrems and Leonard Rosen, Writing and Reading Across the Curriculum, New York: Pearson, 2009, samt även i Erich Fromm, On Disobedience and Other Essays, Routledge & Kegan Paul, 1984.

Metod

Erich Fromm analyserar hur utveckling kräver olydiga individer och organisationer. Mycket av analysen handlar om hur individen blir lydig eller olydig. Han skapar en socialpsykologi med betoning på individens betydelse i det politiska. Flera av hans analyser om individer går dock att överföra på grupper, menar jag. Jag läser därför Fromm som en undersökning om gruppens lydnad och olydnad mer än individens. Fromm producerar på så sätt en kreativ grupppsykologi där gruppen inte reduceras till deltagarna.

Rebell blir underordning och hetero: Erich Fromm

Den auktoritetsbundne producerar två kön, säger Erich Fromm: De med makt och de utan makt. Denna heterorelation blir det normala. Som varandras motsatser genererar dominans och underordning attraktion. Den auktoritetsbundne attraheras av de med makt.

I några fristående texter tar jag upp socialpsykologen Erich Fromms analys om varför organisationer och personer flyr befrielse och går in i laglydigt engagemang och aktivism. Fromm menar att rebellen och den underdånige båda dras mot "makt". Båda producerar attraktion till makt. Det blir deras läggning.

Den auktoritetsbundne anstränger sig för att få uppmärksamhet från parlament och regering, eller från chef och styrelse. Dessa ledare borde ta hand om oss. De borde lösa våra problem. Den lydige vänder sig inte i andra riktningar. Inga queera politiska avvikelser. Inte själva börja regera. Otänkbart! Det vore onormalt! Nej, makten ska ta hand om oss.

"For the authoritarian character there exist, so to speak, two sexes: the powerful ones and the powerless ones. His love, admiration and readiness for submission are automatically aroused by power, whether of a person or of an institution. Power fascinates him not for any values for which a specific power may stand, but just because it is power." (Escape from freedom, 1941, p 144)

Rebeller underordnar sig

Heteromatrisen ger två riktningar. Den auktoritetsbundne behöver inte alls bli lydig ja-sägare. Hen kan lika gärna bli nej-sägare. Och därmed ständigt säga nej till auktoriteter. Trotsa. Avfärda. Aldrig lyda. Aldrig följa. Enligt Fromm blir detta en variant av underordning. Rebeller är inte revolutionärer.

"There is one feature of the authoritarian character which has misled many observers: a tendency to defy authority and to resent any kind of influence from "above". Sometimes this defiance overshadows the whole picture and the submissive tendencies are in the background. This type of person will constantly rebel against any kind of authority, ... However, the authoritarian character's fight against authority is essentially defiance. It is an attempt to assert himself and to overcome his own feeling of powerlessness by fighting authority, although the longing for submission remains present, whether consciously or unconsciously. The authoritarian character is never a "revolutionary"; I should like to call him a "rebel". (Escape p 145)

Maktkritik blir underordning och flykt

De politiska rörelser som ständigt kritiserar "makten" är alltför ofta auktoritära rörelser. De är fixerade av "makten". De bygger inte befriande samhällen. Maktkritik blir flykt från befrielse. Maktkritik genererar i så fall lydnad istället för olydnad.

"There are many ... political movements that are puzzling to the superficial observer because of what seems to be an inexplicable change from "radicalism" to extreme authoritarianism. Psychologically, those people are the typical "rebels"." (Escape p145-146)

Per Herngren
2013 08 24, version 0.1

Referens

Erich Fromm, Escape From Freedom, New York: Henry Holt and Company, 1994, först publicerad 1941.

Erich Fromm om rebellen

"There is one feature of the authoritarian character which has misled many observers: a tendency to defy authority and to resent any kind of influence from "above". Sometimes this defiance overshadows the whole picture and the submissive tendencies are in the background. This type of person will constantly rebel against any kind of authority, even one that actually furthers his interests and has no elements of suppression. ... In persons of the first type in whom the rebellious attitude is in the centre of the picture, one is easily led to believe that their character structure is just the opposite to that of the submissive masochistic type. It appears as if they are persons who oppose every authority on the basis of an extreme degree of independence. They look like persons who, on the basis of their inner strength and integrity, fight those forces that block their freedom and independence. However, the authoritarian character's fight against authority is essentially defiance. It is an attempt to assert himself and to overcome his own feeling of powerlessness by fighting authority, although the longing for submission remains present, whether consciously or unconsciously. The authoritarian character is never a "revolutionary"; I should like to call him a "rebel". (Escape p 145)

Makthavare finns inte: Erich Fromm

Auktoritet är inget som en organisation eller person kan ha eller äga. Här liknar Erich Fromms analys av auktoritet Mohandas Gandhis och Michel Foucaults analys av makt.  Själv kallar jag denna teori om makt för makthavare-ateism: Makthavare finns inte.

När vi uppfattar makthavare, att en grupp har makt, så är det snarare en illusion. Makt är lydnad och följsamhet. Det finns ingenstans där någon kan låsa in eller förvara makt. Så fort makt slutar att ges upphör den. Lydnad kan riktas och ifall den upprepas av många skapas maktkoncentrationer. Olika maktkoncentrationer kan hamna i resonans med varandra och på så sätt stärka varandra.

"Authority is not a quality one person "has", in the sense that he has property or physical qualities. Authority refers to an interpersonal relation in which one person looks upon another as somebody superior to him" or her. (Escape from freedom, p 141)

Per Herngren

2013 08 19, version 0.1.1

Referens

Erich Fromm, Escape From Freedom, New York: Henry Holt and Company, 1994, först publicerad 1941.

Lydnad är läggning och attraktion: Erich Fromm

Erich Fromm visar hur organisationer och människor dras till lydnad och flyr befrielse. Detta skapar svårigheter för civil olydnad och befrielserörelser.

En motståndsgrupp har svårt att överleva ifall dess deltagare dras mot laglydnad. Laglydig aktivism ger kraft, inspiration och trygghet. Lydiga protester tenderar därför att dra bort aktivister från civil olydnad och befrielse.

Olydnad är del av befrielse

I några fristående artiklar tar jag upp Erich Fromms analys om hur olydnad är nödvändig del av befrielse, de går inte att skilja åt. Laglydnad ger inte befrielse. Erich Fromm är en av socialpsykologins klassiker och en av dem som byggde upp Frankfurtskolan och kritisk teori.

I traditionen från Gandhis satyagraha (sanningsingripande) ska varje civil olydnads-aktion direkt börja förverkliga sina mål. Mål och medel blir ett. Ifall olydnaden fungerar tar den plats och tränger undan andra ordningar. Civil olydnad riktar sig alltså inte mot härskare så som protest eller opposition.

Switcha

Vanligtvis riktar sig dock ordningsmakt mot civil olydnad. Det gör att ordningsmakt till viss del underordnar sig civil olydnad. Ordningsmakt protesterar mot civil olydnad. Ordningsmakten blir proteströrelsen. Civil olydnad blir subjekt, regerande, det som ska stoppas och hindras.

Straight kamp

Gandhis satyagraha blir queer och märklig i samhällen där normen är att dras mot härskare. Satyagraha uppfattas som märkligt och tokigt även för deltagare i civil olydnad. De är ofta mer vana vid att orientera sig mot makt. De känner sig lätt obekväma och vilsna. De vill därför gärna räta ut olydnaden, straighta upp den.

Det finns två vanliga sätt att normalisera kampen. Det ena är att vrida bort civil olydnad från gandhitraditionens queerande och förverkligande för att istället rikta den rakt mot härskare, så som i blockader eller olagliga protester. Det andra sättet är att trappa ner olydnaden till nästan lydnad. Eller helt enkelt överge den och istället fokusera på lagliga kampanjer och protester.

Dominerad som läggning

För att begripa hur lydnaden drar folkrörelser och aktivism bort från befrielse låter vi Erich Fromm få hjälp av queerfeministen Sara Ahmed. Hen breddar begreppet "sexual orientation": Hur kroppar och saker riktas och orienteras, hur de läggs ut i förhållande till varandra. Läggning eller orientering blir därmed inget en har eller äger, det handlar snarare om att känna sig hemma i vissa riktningar (orienteringar) och inte i andra.

Protest och lydnad riktar kroppar, handlingar och saker åt samma håll. Mot dominans. Båda låter sig bli dominerade genom att vända sig mot det dominerande. Att protestera men ändå lyda känns lustfyllt och behagligt.

"Why" are we "so prone to obey and why is it so difficult for" us "to disobey? As long as I am obedient to the power of the State, the Church, or public opinion, I feel safe and protected. In fact it makes little difference what power it is that I am obedient to. It is always an institution, or men, who use force in one form or another and who fraudulently claim omniscience and omnipotence. My obedience makes me part of the power I worship, and hence I feel strong." (Fromm 1963)

Per Herngren
2013 08 16, version 0.1

Referens

Erich Fromm, "Disobedience as a Psychological and Moral Problem", 1963. Publicerad bland annat i Ed. Larence Behrems and Leonard Rosen, Writing and Reading Across the Curriculum, New York: Pearson, 2009, samt även i Erich Fromm, On Disobedience and Other Essays, Routledge & Kegan Paul, 1984.

Erich Fromm, Escape From Freedom, New York: Henry Holt and Company, 1994, först publicerad 1941.

Sara Ahmed, Queer Phenomenology: Orientations, Objects, Others, Durham: Duke University Press, 2006.

Fokus olydnad inte laglydig aktivism: Erich Fromm

Radikala grupper i nord fokuserar gärna på laglydig aktivism. Civil olydnad används bara undantagsvis vid extremt våld eller förtryck. Erich Fromm vänder på detta. Vill vi ha befrielse och politisk förändring måste fokus ligga på olydnad.

Lydnad och lagligt engagemang blir mer av ett undantag. Lydnad används främst när vi vill bevara normer och ordningar snarare än att skapa befrielse och förändring.

Erich Fromm var del av Frankfurtskolan och kritisk teori. Han använder Marx på psykoanalys och psykoanalys på Marx. På så sätt bygger han en kritisk teori som inte reducerar till vare sig individualism eller väldiga system.

Befrielse kräver olydnad, enligt Erich Fromm. Befrielse är en ständig pågående olydnad.

Laglydiga organisationer hindrar befrielse

Laglydig protest är inte bara otillräcklig. Nej, problemet är snarare att lydiga aktioner producerar lydnad. De stärker därmed rådande maktordningar. 

Här ligger Fromm nära Henry David Thoreau som i sin Civil olydnad från 1849 skriver att problemet inte är regeringen utan de som protesterar mot orättvisa men ändå lyder. Befrielse är kamp mot organisationers och gruppers lydnad.

Frihet och olydnad är omöjliga att separera. De är både mål och medel.

"But not only is the capacity for disobedience the condition for freedom; freedom is also the condition for disobedience. If" we are "afraid of freedom," we  "cannot have the courage to be disobedient. Indeed, freedom and the capacity for disobedience are inseparable".

Laglydnad gör en befrielserörelse falsk

En politisk eller religiös organisation som förkunnar befrielse men utesluter olydnad från sin verksamhet blir, enligt Fromm, osann och falsk. Det som gör den falsk är att den säger sig hävda frihet men producerar underordning, lydnad och ofrihet.

"hence any social, political, and religious system which proclaims freedom, yet stamps out disobedience, cannot speak the truth."

Per Herngren
2013 08 11, version 0.1

Referens

Erich Fromm, "Disobedience as a Psychological and Moral Problem", 1963. Publicerad bland annat i Ed. Larence Behrems and Leonard Rosen, Writing and Reading Across the Curriculum, New York: Pearson, 2009, samt även i Erich Fromm, On Disobedience and Other Essays, Routledge & Kegan Paul, 1984.

Metod

Erich Fromm skapar en social psykologi som undviker "psykologiska" förklaringar, och han skapar en individualism som undviker individuella förklaringar. Han använder bland annat begreppet "sociala typer" för att förklara hur gemenskap, makt och ordningar skapar olika personlighetstyper som i sin tur formar gemenskapen. På så sätt undviker han individualistiska förklaringar av individen (individualistisk reduktionism).

Genom att använda Fromms analys på grupper och organisationer men undvika att gå vidare därifrån till sociala typer menar jag att Fromm ger oss intressant teori även om motståndsgrupper, folkrörelser och organisationer. På så sätt låter jag Fromms anti/individualism bli mindre individualistisk.

Cyborgfeminism & civil olydnad: Donna Haraway

Cyborg, som vi finner i science fiction, är delvis människa, delvis maskin. Inte helt mekanisk. Och inte helt organisk.

Cyborgfeminism lär civil olydnad att det inte räcker med att intervenera i, och bryta, lagen. Det räcker inte heller att bli medveten och informerad. Opinion och åsikter skapar inte radikal politisk förändring.

Cyborgmotstånd bygger om maskiner.

Cyborgmotstånd är maskin-människa som tillsammans handgripligt griper in i fabriker, gränskontroller och på militärbaser.

Inte genom sabotage som bara skulle hindra maskinen tillfälligt, utan genom att tillsammans med maskinen bygga om, bygga något bättre. Bygga något som vaknar till liv, och som kan börja leva ett gott liv.

Plogbillars direkta omsmidning av vapen med hammare är cyborgmotstånd. Tillsammans med verktyg börjar plogbillar hamra om maskiner som för krig till maskiner som istället samarbetar med oss. Rättegångar och fängelser hjälper till att ge liv till nya plogbillsaktioner.

Cyborgmanifestet

Donna Haraways Cyborgmanifest från 1985 visar hur vi är blandning människa, maskin, djur, natur, kvinna, man, hetero, homo. De knivskarpa gränserna existerar inte. Människan är inte särskild från maskinen eller från naturen. Vi är inte helt särskilda från varandra.

Identitet blir därmed omöjligt att uppnå. Vi är hybrider av varandra. Istället för identitet behöver vi gå in i hybriditet. Bli hybrider som producerar andra hybrider. Cyborgmotstånd förs därför alltid i koalitioner. 

Civil olydnad är att bli hybrid med motparten. Civil olydnad ändrar därför direkt på både motparten och på ickevåldsgruppen som intervenerar. Det bildas något nytt. Civil olydnad förs därför inte på distans från motparten. Ickevåld har inget bindestreck mellan icke och våld. Det finns inget ickevåld på säkert avstånd från förtryck.

"A cyborg is a cybernetic organism, a hybrid of machine and organism, a creature of social reality as well as a creature of fiction."

Politik är hybridpolitik

Politik är aldrig ren mänsklig angelägenhet. All politik är hybrider av andra hybrider. Politiska aktioner är materiella förändringar. Cyborgpolitik är materialistiskt.

"we are all chimeras, theorized and fabricated hybrids of machine and organism; in short, we are cyborgs. This cyborg is our ontology; it gives us our politics."

Cyborgfeminism visar att politik inte handlar så mycket om opinion, kunskap, medvetande eller åsikt. Men cyborgfeminism avvisar även vulgärmaterialism. Fantasi, utopi och myt är nödvändiga delar av politik. Det finns, enligt Donna Haraway, ingen knivskarp uppdelning mellan fantasi och vetenskap, eller mellan drömmar och politik. Fantasi materialiserar. Utan fantasi skulle både vetenskap och politik ersättas med administration.

"The cyborg is a condensed image of both imagination and material reality, the two joined centres structuring any possibility of historical transformation."

Krig är cyborgkrig

Även krig och industri blir i Haraways analys exempel på hur intrasslade våra liv är med maskiner. Vi tänker tillsammans med maskiner. Våra liv levs maskinistiskt. Men maskiner dödar oss också.

"Cyborg replication is uncoupled from organic reproduction. Modern production seems like a dream of cyborg colonization work, a dream that makes the nightmare of Taylorism seem idyllic. And modern war is a cyborg orgy".

Per Herngren
2013 07 28, version 0.1

Referens

Donna Haraway, "A Cyborg Manifesto: Science, Technology, and Socialist-Feminism in the Late Twentieth Century," in Simians, Cyborgs and Women: The Reinvention of Nature, New York: Routledge, 1991, pp.149-181. Original 1985.

http://www.plowshares.se/
http://ickevald.net/perherngren/plogrorelsen_innehall.htm

Vill du göra eller stödja civil olydnad
på Saab Electronic Defence Systems?

Vi träffas några gånger hösten 2013 för att reflektera och bilda en vängrupp för att utföra civil olydnad på Saab Electronic Defence Systems, ett av världens största vapenföretag för krigsradar. Vi verkar i tradition från plogbillsrörelsen. Du är mycket välkommen!

Kontakta: Lisa Gerenmark 0704-57 91 38,
lisa.gerenmark(snabel-a)gmail.com

Bilagor:

Av-gränsa istället för att avgränsa

"In the traditions of 'Western' science and politics - the tradition of racist, male dominant capitalism; the tradition of progress; the tradition of the appropriation of nature as resource for the productions of culture; the tradition of reproduction of the self from the reflections of the other - the relation between organism and machine has been a border war. The stakes in the border war have been the territories of production, reproduction, and imagination. This chapter is an argument for pleasure in the confusion of boundaries and for responsibility in their construction." 

Medicin och cyborg

Att gränsen människa-maskin inte håller blir tydligt på sjukhus med livsuppehållande maskiner och näringstillskott. Men även tandlagning, glasögon, kläder och bil visar hur tekniken är del av oss. Hur teknik är med och bestämmer över oss.

"Modern medicine is also full of cyborgs, of couplings between organism and machine, each conceived as coded devices, in an intimacy and with a power that was not generated in the history of sexuality."

Konsumera främlingen - kapitalism/rasism: Sara Ahmed

Rasism upprätthålls inte så mycket av rasister, elaka människor eller extremister utan snarare av vår lydnad till nationalstater, gränser, kapitalism, egendom och konsumtion.

Ras, kön, klass och kapitalism är inte olika sfärer. De trasslar in sig i varandra, och de bygger varandra. Men det är inte så att det ena är orsakat av det andra, kön kommer inte från klass, ras kommer inte kapitalism. Det är snarare så att de samverkar. De förstärker varandra när de hamnar i resonans.

Här tar jag upp Sara Ahmeds analys av hur kapitalism och konsumtion erbjuder oss att bli främlingen. Icke-vita  människor görs till varor. Varor som vi kan konsumera genom exotiska parfymer, danskurser, etnomusik, resor och kläder.

Sara Ahmed forskar kring kritiska vithetstudier, queerfenomenologi och feminism.

Konsumtion gör oss intima med främlingen

Genom konsumtion blir vithet och rasism att ta till sig främlingen snarare än att trycka ner eller stöta bort främlingen. Konsumtionsvaror ger vita möjlighet att komma intimt nära främlingen.

”Inom konsumentkulturen ger handelsvaran – som på en gång är en bild och ett materiellt ting – subjektet en möjlighet att på nära håll möta en avlägsen andre (den som redan har identifierats som ’främlingen’)” (s 35).

Det finns en hel värld med främlingar. Genom handelsvaran erbjuds vi att bli del av den världen, ”handelsvaran införlivar konsumenten i en ’värld’ av främlingar” (s 36)

Det innebär att den främmande världen blir del av oss. Världen blir något jag kan köpa, äga och ha på mig. Världen blir något vi gör. Vi gör världen till vår värld.

Vithet är att bli främlingen

Kapitalism ger oss även möjlighet att själv bli främlingen. ”Konsumentkulturen ger konsumenterna illusionen att de kan bli främlingen, om än tillfälligt, eller att de kan bli som främlingen genom att använda vissa produkter eller äta vissa maträtter. … blivandet kan vara ett sätt att komma närmare den andre för att upprätthålla en skillnad.” (s 41).

Vithet skapas här alltså genom att bli brun, att bli del av främlingen. Den vite blir främlingen som just den som är något annat än främlingen.

Främlingen lyfts upp och blir något underbart som jag genom varor och exotiska platser kan få del av. Främlingen blir del av mig. Genom att göra främlingen till del av mig underordnar jag främlingen mig.

”Med andra ord konstrueras etnicitet som ’det exotiska’ i analogi med mat; svarta människor är pikanta och annorlunda. Det konsumerande vita subjektet inbjuds att äta den andre” (s 39).

Främlingen blir fetisch

Främlingar, mångfald, tolerans, kläder, musik, platser, dofter, bilder, danser, kulturmöten samt olika ting och objekt fetischeras.

Fetisch innebär att människor, saker och gemenskaper plockas ut ur sina relationer och verksamheter och ges en egen kraft. En underbar främmande kraft som kan överföras och utvinnas.

Ahmed menar att det finns ”samband mellan handelsvarans och främlingens fetischkaraktär … objektet till och med blir främlingen” (s 36).

Kapitalism gör främlingen till en vara. Varan blir främlingen. Och genom varan får jag bli främlingen. Främlingen blir alltså något som kan säljas och erbjudas oss.

Per Herngren

2013-07-15, version 0.1

Referens

Sara Ahmed, Vithetens hegemoni, Hägersten: Tankekraft, 2011.

Protest blir fetischism - Zizek

Slavoj Žižeks analys av fetischism som falsk aktivism blir en skarp - och smärtsam - kritik av den lagliga protesten.

Protesten är mycket väl medveten om sin lydiga undergivenhet. Men lydnaden spelar ingen roll eftersom makten ju har genomskådats. Genom att fnysa åt kapitalismens dumheter uppfattar protesten sig fri från delaktighet i våld och förtryck.

"It enables you to fully participate in the frantic pace of the capitalist game while sustaining the perception that you are not really in it; that you are well aware of how worthless this spectacle is" 

Protestens kraft skymmer laglydnad

Protestens laglydnad avfärdas eftersom kraft utvinns ur protesten. "Men ni känner väl! Vilken kraft!" Protestens fantastiska kraft blir mer verklig än den laglydiga hörsamheten. Lydnaden blir diffus, föses undan och uppfattas inte som det relevanta.

"you know you can always with-draw. In a further specification, one should note that the fetish can function in two opposite ways: either its role remains unconscious ... or you think that the fetish is that which really matters, ... unaware that the "truth" of his existence is in fact the social involvement which he tends to dismiss as a mere game."

Protesten är realistisk

Själv har jag ibland kritiserat protest för att den skapar idealistiska illusioner om samhällsförändring. Protestens fetischistiska kraft blir en magisk önskedröm om kraftfull politisk påverkan. Protesten skulle innehålla någon sorts kraft som påverkar och skapar förändring. Men med Zizeks analys blir protesten realistisk snarare än drömmande. Protesten förstår mycket väl hur lydnad gör vapenhandel, krig och svält möjliga. Detta skapar ett fruktansvärt tryck på oss. Vår lydnad dödar tragiskt nog många fler än alla terrorister tillsammans. Den fetischistiska kraften i protesten tar dock bort detta hemska politiska och moraliska tryck som verkligheten lägger på oss.

"Fetishists are not dreamers lost in their private worlds. They are thorough "realists" capable of accepting the way things effectively are, given that they have their fetish to which they can cling in order to cancel the full impact of reality."

Falsk aktivism

Fetischism gör det möjligt att skapa en falsk aktivism. Protesten föreställer sig som kraftfull och aktiv när den egentligen är passiv.

"This allows us to propose the notion of false activity: you think you are active, while your true position, as it is embodied in the fetish, is passive"

Här skulle jag dock möjligen använda passiv annorlunda än Zizek? Passivitet är lika aktivt deltagande som andra former av deltagande. Att frånsäga sig regerandet och ingripande är en aktiv handling. Att distansera sig som kritisk åskådare är att aktivt delta.

Per Herngren
2013 07 01, version 0.1.2

Slavoj Žižek om fetischism

"This allows us to propose the notion of false activity: you think you are active, while your true position, as it is embodied in the fetish, is passive…"
Slavoj Zizek, The Interpassive Subject Fetish between structure and humanism, http://www.egs.edu/faculty/slavoj-zizek/articles/the-interpassive-subject.

"Fetishists are not dreamers lost in their private worlds. They are thorough "realists" capable of accepting the way things effectively are, given that they have their fetish to which they can cling in order to cancel the full impact of reality."
Slavoj Žižek, "From Western Marxism to Western Buddhism", Cabinet Magazine Issue 2 Mapping Conversations, 2001.

Buddhism i väst

"'Western Buddhism' is such a fetish. It enables you to fully participate in the frantic pace of the capitalist game while sustaining the perception that you are not really in it; that you are well aware of how worthless this spectacle is; and that what really matters to you is the peace of the inner Self to which you know you can always with-draw. In a further specification, one should note that the fetish can function in two opposite ways: either its role remains unconscious ... or you think that the fetish is that which really matters, as in the case of a Western Buddhist unaware that the "truth" of his existence is in fact the social involvement which he tends to dismiss as a mere game."
Slavoj Žižek, "From Western Marxism to Western Buddhism", Cabinet Magazine Issue 2 Mapping Conversations, 2001.

Metod

Med respekt för hur Zizek utför sin kritik mot fetischism inom vänster, kyrka och buddhism översätter jag Zizeks kritik på protest. Metoden kommer från Deleuze som varsamt och kärleksfullt samarbetade med döda filosofer och fick dem att filosofera kring dagens problem. Det handlar inte om att spekulera om vad dessa skulle tycka och tänka idag utan om att sätta fart på filosofin igen. Genom att noggrant följa filosofins tillvägagångssätt agerar den idag.