Den långa cyklisten pekar på sin karta. ”Ursäkta, kan du visa
mig vägen till Samhället?” Den andra nickar som om hon
förutsätter att jag vet vägen. Hon undrar i förbifarten om
Marknaden möjligtvis ligger på vägen till Samhället. De skulle
behöva köpa lite att äta och några tillbehör till sina cyklar,
ifall de nu skulle hinna fram till Samhället innan kvällen.
Hur produceras makt ifall inte Makten existerar? Hur görs Sverige
ifall inte Sverige existerar per se?
Genom att inte förutsätta att staten, samhället, nationen,
kulturen, marknaden eller civilsamhället existerar som stora
ordningar, nivåer, sektorer eller sfärer tvingas Michel Foucault
att undersöka vad som egentligen händer i konkreta situationer, vid
specifika tidpunkter.
“Historicism starts from the universal and, as
it were, puts it through the grinder of history. My problem is
exactly the opposite. I start from the theoretical
and methodological decision that consists in saying: Let’s suppose
that universals do not exists. And then I put the question to history
and historians: How can you write history if you do not accept a
priori the existence of things like the state, society, the sovereign
and subjects?”1
Resultatet av Foucaults analys av samhällen och makt blir ett annat
sätt att begripa vad stat och samhälle är än den liberala utopin
om individuella ordningar som existerar var för sig, i sig själv,
som sig själv (per se, latin: i sig själv).
Makthavare-ateism
Tidigare har jag analyserat makthavare-ateistism2
som brytning med föreställningen att en organisation eller person
skulle kunna förvara och ha makt. Jag har också tagit upp
brytningen med container-världsbild3
som tror att vi befinner oss inuti Sverige eller inuti Kapitalismen
och innanför huden.
Michel Foucault förutsätter inte stora ordningar eller maktsystem
där vi skulle vara instängda. Makt blir istället hur vi kopplar
och riktar oss. Makt blir metoder, färdigheter och rutiner som vi
och institutioner använder vid specifika tider och platser. Makt
dyker upp och försvinner, återkommer vid olika tidpunkter, pulserar
och flimrar. Makthandlingar svärmar med andra makthandlingar.
Foucaults forskning visar att staten inte har ett väsen: “the
state does not have an essence. The state is not a universal nor in
itself an autonomous source of power.”4
Med Foucaults jämlika, makt-ateistiska, kritiska metoder upptäcker
vi att politiska och vetenskapliga självklarheter ibland är
fantomer. Och då och då faktiskt ren vidskepelse (skepelse:
skepnad). Liberala och samhällsvetenskapliga vandringshistorier blir
så självklara att den som ifrågasätter dem blir betraktad som
idiot.
Foucault avmytologiserar staten: “The
state is nothing else but the mobile effect of a regime of multiple
governmentalities.”5
Mikromakt utan makro
Ifall vi förstår regerande och stat som kroppsliga vanor,
färdigheter, sätt att prata, mikroinstitutioner, lydnadshandlingar
så hamnar stat och regerande på samma nivå som familjer,
dansklubbar, flaggstänger, stängsel och gränskontroller. Världen
blir ganska platt snarare än bestående av olika nivåer:
mikro-makro.
Michel Foucaults metod för att analysera makt hjälper oss dessutom
att skissa en ontologi om samhällen och makt. Ontologi är läran om
någots vara, om någots blivande. Foucaults maktanalys erbjuder en
lära om blivande mer än en lära om varat. Eller
snarare: varat är ett blivande. Varat
är blivande igen och igen.
En jämlik, platt ontologi ger oss inte bara andra föreställningar
om samhällen och världar än liberala föreställningar om sfärer
och nivåer, den ger oss också metoder för motstånd. Motstånd får
därmed ingripa mer jämlikt i hierarkier vilka inte existerar per se
utan som reproduceras gång på gång.
Visst, svärmar av familjer består fortfarande av många fler
individuella familjer än alla kollektiv och queera hushåll. Och
flimret av Sverige-punkter kan tyckas överväldigande. Men i
praktiken är handlingarna inte så mycket större eller mindre än
varandra, i varje fall inte så mycket som när metodologisk
nationalism och container-världsbilder skissar upp väldiga
ordningar.
Precis som makt och motstånd är vanor och rutiner som behöver
tränas och finslipas för att fungera ihop så är Foucaults metoder
och teorier mer träning än insikt. Det handlar om att öva mer än
att förstå. Men visst, då och då tycker vi oss förstå vår
värld. Att förstå makt som flimmer och punkter är möjligen mer
begripligt när det gäller krig än stater. Det finns inget Krig
bortom smattret av kulor och missiler. Missförstå inte det här!
Kriget kan inte bara reduceras till kulor. Krig existerar också som
vapenhandel, och vapenhandel existerar också i pensionsfonder och
banker, och pensionsfonder existerar också som flykt över land och
hav.
Jämlik metod och jämlik ontologi
Jämlik ontologi och jämlik metod undersöker hur ordningar och
hierarkier uppstår och kollapsar, för att dyka upp vid andra
tidpunkter, på andra platser.
Jämlik metod undersöker hur handlingar blir makt och underordning.
Men jämlik metod undersöker inte hur handlingar tillsammans
producerar en väldig ordning. Maktordningar är inte aggregering,
ihopslagning av lydnadshandlingar till en väldig totalitet. Lika
lite som familjer producerar en väldig Familj producerar marknader
en väldig Marknad.
Den jämlika ontologin gör att motstånd inte kan reducera sig själv
till åskådare. Hierarkier växer fram och svärmar med andra
hierarkier. Vi står inte bredvid detta. Ickevåldsmotstånd får
därför också svärma med andra former av politik och motstånd.
Det finns inget individuellt motstånd. Och tillsammans i allianser
tränger motstånd undan förtryck och våld, överordning och
underordning.
Det handlar inte om enkla fix eller success-stories. Lydnad kan lika
gärna tränga tillbaka motståndet.
Jämlik metod undersöker hur vi agerar både makt och motstånd. Vi
reproducerar makt och vi tränger undan och modifierar maktordningar.
Det går inte att vara helt på ena sidan eller helt på andra sidan.
Foucault undersöker punkter i tid och rum, vart vi riktar oss och
hur vi förflyttar oss. Det är också så som makt och motstånd
blir till. Forskning, makt, motstånd skiljer sig därför inte så
mycket från varandra.
Maktkritik lyckas lika lite som vetenskap, kapitalism eller staten
skapa sig en egen domän vid sidan av: “the
analysis of micro-powers, or of procedures of governmentality, is not
confined by definition to a precise domain determined by a sector of
the scale, but should be considered simply as a point of view, a
method of decipherment which may be valid for the whole scale,
whatever its size. In other words, the analysis of micro-powers is
not a question of scale, and it is not a question of a sector”6.
Per Herngren
2015 10 10, version 0.1
Referens
- Michel Foucault, The Birth of Biopolitis, Lectures at the Collège de France, 1978-79, New York: Palgrave Macmillan, 2008.
- Per Herngren, Nationalstaten är religion: Rousseau, 2015.
- Per Herngren, Civilsamhället samlas runt staten: Hobbes, Locke, Ferguson, 2015.
- Per Herngren, Existerar civilsamhället? Michel Foucault, 2015.
- Per Herngren, Civilsamhället som regeringens danspartner: Michel Foucault, 2015.
- Per Herngren, Protesten ger staten makt: Michel Foucault, 2015.
- Per Herngren, Kan kritisk lydnad begränsa staten? Foucault & civilsamhället, 2015.
- Per Herngren, Civilsamhället rekryterar oss att regera: Michel Foucault, 2015.
- Per Herngren, Existerar Sverige? Foucault & mikromakt, 2015.
- Per Herngren, Frihet konsumeras av stat och företag: Foucault, 2015.
- Per
Herngren, Makthavare finns inte – makthavare-ateism, 2015.
- Per Herngren, Makthavare finns ej: Erich Fromm, 2013.
- Per
Herngren, Träna bort containervärldsbilden, 2008.
Fotnötter