Per Herngren flyttade till Hammarkullen 1971

 Berättelse om när jag flyttade till Hammarkullen för en utställning 2024 i Hammarkullen

Per Herngren 1972
med lillbrorsan
som föddes i Hammarkullen.

I juni1971 flyttade vi från det platta Gränby i Uppsala till Hammarkullen. Hela sommaren klättrade jag i bergen och smög runt i skogarna. Jag tänkte att det här var paradiset. Där jag bott i Gränby fanns inga skogar och inga berg. I Lekparken hade de höns och getter som gick fritt. När jag vid Bredfjällsgatan klättrade uppför branta klippor hoppade plötsligt en get ut ovanför mig. Jag tappade taget men lyckades få grepp innan jag ramlade ner.

Innan jag flyttade hit hade jag förknippat gårdar mellan husen med fyrkantiga grusplaner. Men i Hammarkullen hade nästan alla gårdar en parkliknande skogsdunge och oftast en bergsknalle.

Det var inte bara jag som var nyinflyttad, i stort sett alla hade flyttat in de senaste två åren. Billy, en av mina nya vänner på Bredfjällsgatan berättade att han flyttat från Haga till Hammarkullen. I Haga hade de utedass. Det här med att duscha var lite ovant tyckte Billy. I sin gamla trappuppgång i Haga hade han inte fått gå upp till tredje våningen. ”Trappan kan rasa, varnade hans pappa.”

Per spelar bongo
i Hammarkullen 2024.

Själv bodde jag i radhus i Västerslänt, ett demokratiskt samhälle där min far en period satt i regeringen (styrelsen för samfälligheten). 1989 flyttade jag 400 meter till Sandeslätt och där bor jag fortfarande kvar.

Nu när det är så lugnt i Hammarkullen och barn leker på kvällarna i parken vid torget är det svårt att föreställa sig att vi hade fyra-fem tuffa år i början på 70-talet när först sniffare ockuperade torget. De blev sedan bortjagade av det tuffare mellanölsgänget. Kalle Kristern var känd för att vara den enda pensionären som vågade gå över torget. Han gick flitigt till fritidsgården och spelade schack med ungdomarna.

 

Hälsningar från en av Hammarkullens gamla byfånar!

Per Herngren
Oktober 2024