Rika, fattiga och den tredje vänstern
Sitter på boksläppet för Johan Lönnroths nya bok: Den tredje vänstern, 2009, och bläddrar. Här finns flera intressanta fakta: Några hundra rika privatpersoner äger mer än nationalinkomsten för halva jordens befolkning (s 43). Världen har ungefär en miljard extremt fattiga som lever på under en dollar per dag. Inkomstskillnaderna i världen minskar dock svagt (s 52-53). I västvärlden minskade klassklyftorna fram sjuttiotalet. I början av åttiotalet började de dock återigen öka (s 50).
I slutet av boken ger han förslag på vägar för en tredje vänster. På sidan 176 antyder han att de som arbetar på ett företag ska ha den avgörande makten över sitt arbete. En demokratisering som inte utövas via en central stat alltså! Samarbetet mellan folkrörelserna är mer avgörande än ett vänsterparti! Vi anar möjligheten till förändringar och skapandet av nya samhällen som inte alltid går via partier och makt över statliga organisationer, som regeringar och parlament. Johan Lönnroth bygger viktiga broar till ett ickevåldsmotstånd där man direkt försöker leva det samhälle man vill leva, där ingripande ersätter protester, där mångfaldigandet av samhällen ersätter påverkan av det mystiska "Samhället".
Referens
Johan Lönnroth, Den tredje vänstern, Federa, 2009.
Inlägg
Påminner lite om nyliberala tankar, fast på vänsterkanten! Minimalt statligt inflytande.
SvaraRaderaDe kan dock bli lite knepigt att sköta ett företag, där vi blir allt mer specialiserade, dvs kan Nisse programmerare verkligen fatta ekonomiska beslut etc etc?
Vari ligger skillnaden att arbetarna ska sköta företagen? Vad är det som säger att det inte kommer att bli samma struktur igen?
Dvs egoism, rädsla, inkompetens finns hur du än strukturerar.
Finns verkligen en arbetarklass i dagens Sverige? Vad definierar den?
Är det inte dags att överge höger/vänster illusionen?
Tack för att du utmanar alltför lätta sanningar! Här är en första reflektion:
SvaraRaderaDet märkliga nu är väl att löntagarna, inklusive cheferna, sköter hela företaget. Förr i tiden fanns det aktiva ägare. Nu är ägarna ofta ganska passiva fonder.
En fördelning av ägandet på de anställda, lokalsamhället och radikala fonder skulle vara spännande tycker jag.
Visst kan det bli samma struktur och problem igen. Men jag tänker mig ändå att demokrati - de inblandade tar beslut och väljer folk till arbetsuppgifter - är bättre än diktatur - chefer och företagsstyrelser bestäms av en elit.
Klasser tar sig nya former med arbetslösa, papperslösa, eget företagande bland fattiga på svarta (skattesmitning) eller vita marknader (utbyte av tjänster).
Apropå svält etc:
SvaraRaderahttp://news.bbc.co.uk/2/hi/south_asia/8079698.stm
Ett bättre begrep än 'klass' kan vara 'tribe' dvs stam.
Vi är alla medlemmar i en stam med liknande kultur, värderingar, situation.
'Klass' har för mycket marxisitiska övertoner enligt min mening.
Kaplitalismen är brutal, men kommunismen har visat sig extremt brutal pga att den mänskliga naturen i praktiken kör över de trevliga teorierna (Marx, Marknad).
Jag tror att spänningen ligger mer mellan Väst och de aggressiva ekonomierna Kina, Indien, Brasilien, och Ryssland.
PS
Denna blogg funkar inte med Google Chrome.
DS
Hola Vairocana! (Pratar ni spanska där i usa nuförtiden?) Jag tycker inte vi ska låta marx eller marxisterna monopolisera klass-begreppet.
SvaraRaderaTribe är ju en form av gruppering och självskapande (singularitet). Triber kan vara svåra att tränga in i. De bygger egna samhällen och ibland kan de röra sig mellan samhällen.
Klass har helt andra poänger. Det är ett viktigt begrepp för det visar hur det uppstår skiktningar av över och underordning. Och hur svårt det är att tränga in i andra skikt. Klasser är inte så tajta som triber. Det kan finnas mängder med grupperingar i en klass. Trots detta uppstår det skikt, som i berg eller i världshaven, som är svåra att genomtränga.
Klass är ett sätt att förstå relationen mellan rika och fattiga, de som äger och de som säljer sin arbetstid, de som överordnad och de som underordnas.
Intersektionalitet är ett (feministiskt) begrepp som visar att klass inte kan förstås helt i sig själv. Uppdelning i kön, ras, nationalitet, funktionshindrade-funktionella, etc är lika viktigt för att förstå över och underordning.
Liberalismen tar ofta bort över och underordning i sina teorier. Solidaritet och kamp med de underordnade är väl en bra definition på (den nya) vänstern.