Frys ut de jobbiga - självhjälp VI
I Suveränitetens pris En kritisk studie av självhjälpslitteraturen, 2008, undersöker Jonas Aspelin självhjälpslitteraturens människosyn. I en serie texter använder jag hans forskning för att analysera makt- och kontrolltekniker i självhjälpsrörelsen. Här i sista artikeln prövar jag en analys som inte direkt finns hos Aspelin.
Självhjälpsrörelsen lär ut att vi genom ett harmoniskt utbyte får energi och kraft från andra människor. Detta överordnas andra värden. Vi måste ”göra rent bland våra sociala relationer”[1]. För att må väl måste vi rensa bort relationer som inte ger energi och behålla de relationer som ger energi.
Det här innebär att personer med sjukdomar, depressioner, problem, missbruk eller de som är fattiga och hemlösa behöver uteslutas ur vår gemenskap. Åtminstone om de inte ger oss något! Möjligtvis kan några av dessa ge oss energi under välgörenhetsarbete, när vi får ut energi av att hjälpa dem. Fast de jobbiga får inte tränga sig på och stjäla ens kraft.
Fascism kan definieras som att låta ett enda värde överordnas alla andra värden. Klassisk fascism sätter folket och nationen före värden som mat till de hungrande, hem till hemlösa, solidaritet med fattiga, rättvisa åt de förtryckta och demokrati för de som berörs. Fascismen avskaffar medmänniskan och ersätter henne med folket.
I den radikalaste delen av självhjälpsrörelsen lär man ut att man ska dra sig undan dem som tar min kraft. Personlig välgång och utveckling blir det överordnade värdet. Detta utesluter effektivt de som inte passar in. Här skapas en maktteknik som liknar den klassiska fascismen. Detta ska inte läsas som att självhjälpsrörelsen är fascistisk som helhet, utan som att en fascistisk maktteknik förökar sig och smittar delar av rörelsen.
De tärande, de som inte tillför något, som inte ger mig (nationen) något, de fryses ut från min gemenskap (samhället). I den del av självhjälpsrörelsen som är smittad av denna fascism avskaffas medmänniskan och man ersätter henne med jagets behov och utveckling.
Per Herngren
2009-01-22, version 0.1.1
2009-01-22, version 0.1.1
Jonas Aspelin, Suveränitetens pris, En kritisk studie av självhjälpslitteraturen, Dualis, 2008.
Thomas Johansson, Makeovermani: Om Dr Phil, Plastkirurgi och illusionen om det perfekta jaget. Natur och Kultur, 2006.
Petra Mede, Anna Granath, Mer självkänsla än du kan hantera, Frank, 2008.
Inlägg
Låter lite som Livets Ord och liknande?
SvaraRaderaMan kan ju förstärka "vi" utan att angripa de andra s.a.s, precis som nynazister undviker att tala om förintelsen, dvs utelämna delar av en sanning är inte en lögn etc.
Syftet med "vi" är ge en boost, precis som Red Bull ger en vingar, men effekten klingar av, måste upprepas, blir en drog, ett beroende? En slags maktdrog.
Kanske grunden till makt är beroendet av att ha ett beroende? Begäret efter ett begär?
Tack Vairocana! Om jag leker lite med din formulering om makt: Makt är lika med lydnad. Det finns inga makthavare som kan ha eller förvara makt, det finns bara lydnad. Då kan vi se makt/lydnad som ett skapande av ett beroende av beroende så som du skriver. Lydnaden generar sig själv. Makten blir självskapande. Ett annat sätt att skriva det vore kanske: Skapa beroende av att underordna sig. Producera beroende av att överlåta beslut till andra.
SvaraRaderaLydnad skapar trygghet, absolut lydnad skapar absolut trygghet, iallafall en känsla av illusorisk trygghet.
SvaraRaderaFörändring är jobbig, så makten vill vara rigid i sig.
Dvs makten syfte är en reifiering av sig själv, där det initiala syftet med verksamheten är underordnad makten.
Då stabiliteten hotas skapas desperation; mobbning och andra fenomen uppstår.
Olikhet är otrygghet.
Hellre en trygg livslögn än en obehaglig sanning?