Kritik är nödvändigt för en rörelse enligt Judith Butler
Här är en skarp kritik från Judith Butler mot kritikrädsla inom den egna rörelsen:
”På många sätt är motståndet mot sympatisk kritik, eller just immanent kritik, ett utslag av den akademiska återstoden av en identitetspolitik som hävdar att kritik enbart försvagar en rörelse och inte inser att en sådan rörelses demokratiska och icke-dogmatiska utveckling är beroende av dess förmåga att härbärgera, utan att domesticera, utmaningarna från den egna föränderligheten. Om den som framför en sådan kritik påstås ha brutit med rörelsen i fråga, då är det inget som skiljer lojalitet från dogmatiskt avvisande. Jag är övertygad om att det är det dogmatiska avvisandet av sådana utmaningar som försvagar både feminismen och lesbiska och gaystudier”.
” En livskraftig feminism måste komma till rätta med den egna delaktigheten i olika former av förtryck: kolonialt, klassbaserat, rasistiskt eller homofobt.”
- från ”Mot egna objekt” i Judith Butler, Könet Brinner, 2005, först publicerad i differences: a Journal of Feminist Cultural Studies, 1994.
Inlägg
Hej Per! Jag håller på och läser din "Civil Olydnad" och just det här elementet med självkritik och omslutenhet i era grupper är helt fantastiskt. Jag har - under mitt politiska "filosoferande" - haft den deppiga ståndpunkten att grupper och mänskliga strukturer aldrig kan klara sig utan att stagnera och därför är det så skönt att veta att det finns en praktik som utmanar det här och satsar högre. Vet du om detta är något nytt fenomen just för plogbillsrörelsen eller om det finns på andra platser? (t.ex. mindre kulturer som ofta verkar ha färre "sjukor" i sina tankesystem). TAck på förhand - jag borde kanske kola upp Judith Butler men om du har fler tips om detta är det mycket intressant
SvaraRaderaTony
SvaraRaderaTack för din reflektion. Jag tror att en del traditionella folkrörelser är överraskande skickliga på självkritik, ex flera feministgrupper, etablerade religioner, fredsorganisationer. Det verkas som nya sociala rörelse-nätverk ibland är mer dogmatiska trots, eller på grund av, att de är löst organiserade.
På rak arm har jag inte så många fler tips på antidogmatiska texter än de som finns på min blogg och på mina hemsidor (Derrida, Laclau, Foucault, Deleuze etc).
Hej och tack för svaret! Jag ska titta mer på det här. /Elis (ej Tony, men bloggen heter så)
SvaraRadera