02 juni 2010

Aktivister och politiker neutraliserar Ship to Gaza

Ship to Gaza använder flera intressanta tekniker för politisk förändring. De bygger allianser av palestinier, hjälporganisationer, judar, muslimer, kristna, socialister, aktivister. Sedan gör de dessa till subjekt, till aktörer. Det är de som med hjälp av fartyg och en inbjudan från organisationer och människor i Gaza bryter själva blockaden mot Gaza: Genom praktiska och solidariska hjälpsändningar.

De som deltar ombord på fartygen får träning i att hantera olika kris- och våldssituationer. Politisk förändring kommer därmed inte ur opinion eller åsikter utan från komplexa färdigheter och innovationer som är möjliga att repetera och lära sig. Genom utvärdering, ännu bättre träning och nya innovationer blir nästa sändning bättre och provokatörer kan effektivt oskadliggöras.

Ship to Gazas metoder kan därmed spridas till nya aktörer som kan vara med och bryta blockaden mot Gaza. Befrielsepolitik utförs inte av regeringar utan pulserar och repeteras mellan organisationer och människor. Befrielse kan därmed smitta av sig.

Efter piraternas dödsskjutningar av människor på ett av skeppen i Ship to Gaza har flera partier och organisationer gett sitt stöd. Några av dessa använder dock tekniker som neutraliserar den politiska dynamiken i Ship to Gaza. Här är några av dessa neutraliseringstekniker som jag upptäckt:

Neutraliseringstekniker mot Ship to Gaza

Ship to Gaza bryter blockaden mot Gaza. Israels regering protesterar genom att använda våld och fängelse mot hjälparbetare och besättning.

Flera politiker som stödjer Ship to Gaza försöker göra om dem till en simpel protest. Dessa politiker gör därmed Israels regering till subjektet. Ship to Gaza och de lokala palestinierna är inte längre subjektet i brytandet av blockaden; Israels regering och andra regeringar görs till de subjekt som ska bryta blockaden. Politiker som vill visa sitt stöd till Ship to Gaza avsätter därmed palestinierna och Ship to Gaza som aktörer, de som faktiskt håller på att bryta blockaden.

Ship to Gaza som är ett folkligt regerande i Foucaults bemärkelse blir därmed neutraliserat till negation och protest. Ship to Gaza blir vare sig en hjälpsändning eller ett faktiskt brytande av blockaden. Ship to Gaza förvandlas av dessa solidariska politiker till en megafon som vädjar till Israels regering att bli en god regering. Politiker som med traditionell partipolitisk eller aktivistisk jargong velat ge Ship to Gaza sitt stöd, återinsätter därmed Israels regering som regerande i Gaza. De som ska befria Gaza.

Flera politiker har protesterat mot Israels övervåld mot Ship to Gaza och mot palestinier. Det man därmed (förhoppningsvis omedvetet) påstår är att det skulle finnas ett proportionerligt eller rimligt våld mot palestinier och mot Ship to Gaza. Ett våld som skulle kunna rättfärdigas. Israel skulle alltså ha rätten att borda Ship to Gaza, bara man gör det med rimligt våld. Genom att bara använda begreppet övervåld och inte klargöra vilket våld man ger Israels regering rätt att använda, kan rimligt våld tolkas efter behag. Den klassiska formen av proportionerligt våld är talionprincipen: öga för öga, en hand för en hand. Eller vad är det för rimligt våld man syftar på?

Ship to Gaza är en del av befrielsen av Gaza och på intet sätt ett förespråkande av att Israel borde använda rimligt våld i Gaza.

Ship to Gaza är ett sätt att träna och praktisera färdigheter och innovationer som bygger folkligt regerande (demokrati); snarare än ett vädjande till andra att de ska lösa problemen. På så sätt möjliggörs en smitta av befrielse. En befrielse som kan smitta av sig till andra folkliga organisationer, till myndigheter runt om i världen och kanske även till delar av Israels stat. Befrielse är komplext och oförutsägbart (ickelinjärt). Vi tvingas ta stora risker. Men befrielse är något vi kan träna oss på. Och tillsammans kan vi få mod att leva befrielsen.

Per Herngren
2010, version 0.11

9 kommentarer:

Christopher Kullenberg sa...

Instämmer! Jag var på demonstrationen "mot Israels övervåld" i måndags och observerade där några saker.

Många krävde att Sverige skulle ta avstånd från Israel, och vissa till och med att de båda länderna skulle avbryta handelsförbindelser och diplomatisk kontakt. Jag ställde mig undrande inför detta, vad hade nationer med saken att göra?

Att förlägga ansvaret på stater är, som du påpekar, att förminska den direkta aktionen.

Stater skapar inte fred. De skapar avtal och pappersarbete som på sin höjd håller arméer borta från att skjuta varandra. Samhällen bygger däremot fred, och att genast börja tala om stater, avtal och blockader är lite som att missa skogen för alla träd.

Per Herngren sa...

Tack Christopher! Det är märkligt att teknikerna från proteströrelsen att göra sig själv till icke-politiker, icke-subjekt smittat till den grad att man nog får kalla det för epidemi. Hur bryter man epidemin? Vilket vaccin skulle man kunna använda?

Fast vaccinet är knappast att bara negera negationen, protestera mot protesten. Det är snarare en smitta som tränger undan (displace) smittan. Man får helt enkelt fokusera på att försöka leva det samhälle man vill ha! Leva den solidaritet människor behöver.

Thomas sa...

Fantastiskt bra analys och pedagogisk analys Per! Intressant att så många missar grundtanken med Ship to Gaza. Men så sitter vi väl lite till mans fast i det gamla protesttänkandet. Peace. /Thomas

monki sa...

Ett vanligt förekommande sätt att neutralisera är att ropa "bojkotta israel!" istället för "skicka fler sändingar till gaza!"

Per Herngren sa...

Tack för uppmuntran Thomas!
Och så en ny neutraliseringsteknik från Monki! Gracias!

Även civil olydnads-rörelser har varit fast i negationen hindra istället för att bygga och skapa. Det är inom civil olydnad en extrem överanvändning av blockader av militärbaser istället för att börja bygga om dem (positivt skapande är dock hacktivism, plogbillsaktioner, vin och fikonträdsplanteringar).

'Svensk' militär och 'svenska' vapenföretag sponsrar krigandet mot människor i Palestina genom att köpa vapen och vapenteknologi från Israels militär. Så är det någon som vill ta med en smideshammare eller slägga och följa med in på något vapenföretag och smida om vår delaktighet i kriget till något som är bättre för mänskligheten? Kontakta mig i så fall.

monki sa...

Något relaterat till den här diskussionen, samt den på blay om information/träning (som jag tycker är väldigt relaterade) kan vara det här inlägget (och dokumentären i sig) om Adam Curtis "oh dearism" som handlar om "suffering at a distance" - att vi blir passiva av att se lidande i media:
http://commoniser.dk/2010/05/oh-dearism/

Per Herngren sa...

Monki: "blir passiva av att se lidande i media"

Det borde kunna kopplas till feminismens och den postkoloniala kritiken mot offergörande, att objektivera kvinnor eller att objektivera människor under förtryck som offer.

Genom att reducera palestinier i Gaza till offer och Israel till aktör/subjekt så avsätter man och osynliggör palestiniers regerande i Gaza. De får i offer-berättelserna inte bli motståndsaktörer. (Med regerande menar jag inte regering, utan alla som tillsammans tar beslut som berör livet i Gaza.)

Då har vi två nya neutraliseringstekniker bland solidaritetsaktivister och vänsterpolitiker:

Att genom massmedia 'fokusera' på palestiniers lidande vilket gör oss passiva, avtrubbade, bittra, uppgivna. (Tack Monki!)

Att offergöra palestinier vilket skildrar dem som objekt och passiva istället för som subjekt och regerande. Därmed 'avsätter' man palestinierna från sitt regerande.

Gandhi kritiserade sin egen tidiga användning av ordet passivt motstånd. Motstånd ska inte vara passivt menade han utan aktivt, det ska lösa problem. Det är därför lite "tidig-gandhi" när man pratar om användande av passivt motstånd på de fem fartyg där det gick ganska lugnt till. Vi behöver lämna passivt motstånd och göra varandra till regerande subjekt (regerande i Foucaults bemärkelse).

Återigen, vi behöver gå över till proaktivt motstånd. Börja lösa problemen. Och det var det som Ship to Gaza började göra. De bröt FAKTISKT blockaden. Att de blir stoppade bekräftar det. (Att de inte blir åtalade för det i rättegång är dock ett förnekande av det.)

Det är flera vänsterpolitiker som försöker osynliggöra detta genom att reducera Ship to Gaza till vädjan till stater att lösa 'problemen', och reducera Ship to Gaza till protest mot ...

Anna Sternfeldt sa...

Intressant text och diskussion som verkligen får mig att tänka till. Jag upplever onekligen kraften i fokus på subjektet, att tänka och handla utifrån det perspektivet i politiskt arbete. Det här med övervåld har jag inte tänkt på så tack för det!
Sedan undrar jag ändå med tanke på hur man liksom "bygger upp ett motstånd" och att man först använder sig av kanske just en vädjan, som exempel Tony Blair lovade att avskaffa kärnvapen om han blev vald, så man röstade på honom, han höll inte sitt löfte, man vädjade att han skulle göra det, och när han inte gjorde det så tog man till civil olydnad. Nu är situationen så klart helt annorlunda med Gaza och Palestina, jag vill bara bolla principerna. Samma med blockad och bojkott, kan inte de vara så att säga en del i uppbyggnadsfasen av motståndet, ett steg som man sedan lämnar bakom sig, eller använder jämsides med ökat motstånd. Eller får vi ett bättre förändringsarbete genom att alltid se till att vara subjekt?

Per Herngren sa...

Anna, tack för din reflektion. Jag tror att vi bygger olika samhällen beroende på om vi agerar med ickevåld eller med traditionell protest. Låter vi målet vara medlet får vi ett annat samhälle än om vi främst agerar taktiskt för ett framtida mål (att inte leva det samhälle vi vill ha för att uppnå det samhälle vi vill ha).

Gadgeten innehöll ett fel