04 januari 2009

Medvetande går före handling - självhjälp II

I en serie texter tar jag upp makt- och kontrolltekniker i självhjälpsrörelsen. Jag utgår från Jonas Aspelin genomgång av människosynen: Suveränitetens pris En kritisk studie av självhjälpslitteraturen, 2008.

Gnosticismens filosofi utvecklades i relation till nyplatonism. Gnosticismen tror på en dualism mellan kropp och ande, och den hävdar att insikt föregår handling. Högre medvetande ska leda till handling.

Den självhjälpsrörelse Jonas Aspelin studerat är starkt gnostisk. Tanken formar ens liv[1]. Tankarna ses som magneter. Positiva tankar drar till sig det positiva. Negativa drar till sig det negativa. ”Det är viktigt att vara medveten om vem man är och ta ansvar för sina handlingar.”[2] Eller så formuleras det: ”För att bli lycklig och framgångsrik fordras det att du hela tiden är medveten om vem du är och vill vara, vad du gör och vill göra”[3].

Den som är olycklig hon ”tycker inte om sig själv, står inte i kontakt med sig själv”[4]. Hon har bara sig själv att skylla. Det som krävs är gott självförtroende, att man tänker positivt och att man ”är övertygad om att man kommer att lyckas med det man företar sig”[5].

Vissa delar av självhjälpslitteraturen visar hur man genom positiva tankar, insikter och gott självförtroende får ökad materiell välgång. I andra böcker ses det materiella som yttre hot gentemot självet. Jaget och självet förandligas och ställs i motsats till det materiella.

Per Herngren
2009-01-04, version 0.1

 

Referens

Jonas Aspelin, Suveränitetens pris En kritisk studie av självhjälpslitteraturen, Dualis, 2008.
Thomas Johansson, Makeovermani: Om Dr Phil, Plastkirurgi och illusionen om det perfekta jaget. Natur och Kultur, 2006.
Petra Mede, Anna Granath, Mer självkänsla än du kan hantera, Frank, 2008.

[1] Jonas Aspelin, Suveränitetens pris. En kritisk studie av självhjälpslitteraturen, Dualis, 2008, s 50.
[2] Jon
as Aspelin, Suveränitetens pris. 2008, s 37.
[3] Jona
s Aspelin, Suveränitetens pris. 2008, s 89.
[4] Jon
as Aspelin, Suveränitetens pris. 2008, s 34.
[5] Jon
as Aspelin, Suveränitetens pris. 2008, s 97.

3 kommentarer:

vairocana sa...

Dualismen skapar snarare en illusion om ett yttre och ett inre jag.

Var finns dessa jag? Det är inte uppenbart att de existerar överhuvudtaget (som självständiga entiteter).

Det illusoriska inre jaget (egot) 'vill' må bra och undvika att må dåligt (även om smärta behövs för utveckling i sig).

Självhjälpslitteraturen använder detta för att ge en positiv kick, inte dåligt i sig, men heller ingen lösning på ett existentiellt problem.




Jmfr med konferenser, de är kul men vad förändras egentligen?
En del menar tom att konferenser skapar mer splittring (vissa grupper cementeras hårdare etc) - apropå ditt arbete med tysta konflikter på arbetsplatser.

Per Herngren sa...

Tack Vairocana för intressanta funderingar!

Jag undrar om inte man kan se flertalet konferenser som gnostiska: Tanken är att genom överföring av information och inspritation genom föredrag skapa ett medvetande som leder till förändring.

Tekniken för att bryta konferens-gnosticismen vore väl att huvudsakligen arbeta i smågrupper med att bygga nya lösningar och samhällen (föreningar, avdelningar, arbetslag).

Smågrupper gör det möjligt för folk att ta sig ur makttekniken: åhörare, och bli byggande istället för in-lärande.

"Bygga" istället för "överföring till medvetande" gör deltagare till subjekt istället för containrar som ska fyllas med information och stimulans.

vairocana sa...

Ja, det kanske kan funka bättre med små team (åtta personer är en klassisk storlek), frågan är hur man/vem väljer teamen?

Vore det möjligt att arbeta tillsammans efter en konferens vore ännu bättre, men det kan vara svårt i praktiken?

Gadgeten innehöll ett fel