02 november 2008

Motstånd är inte att medvetandegöra - Foucault-Deleuze

Här är ett utdrag ur ett intressant samtal mellan Foucault och Deleuze från 1972:

FOUCAULT: The intellectual’s role is no longer to place himself “somewhat ahead and to the side” in order to express the stifled truth of the collectivity; rather, it is to struggle against the forms of power that transform him into its object and instrument in the sphere of “knowledge,” “truth,” “consciousness,” and “discourse. “

In this sense theory does not express, translate, or serve to apply practice: it is practice. But it is local and regional, as you said, and not totalising. This is a struggle against power, a struggle aimed at revealing and undermining power where it is most invisible and insidious. It is not to “awaken consciousness” that we struggle (the masses have been aware for some time that consciousness is a form of knowledge; and consciousness as the basis of subjectivity is a prerogative of the bourgeoisie), but to sap power, to take power; it is an activity conducted alongside those who struggle for power, and not their illumination from a safe distance. A “theory ” is the regional system of this struggle.

DELEUZE: Precisely. A theory is exactly like a box of tools. It has nothing to do with the signifier. It must be useful. It must function. And not for itself. If no one uses it, beginning with the theoretician himself (who then ceases to be a theoretician), then the theory is worthless or the moment is inappropriate.

Referens
Foucault blog
The whole conversation between Foucault and Deleuze
“Intellectuals and Power” a 1972 conversation between Foucault and Deleuze. It was previously published in Language, Counter-Memory, Practice (ed. Donald Bouchard, 1977), and in Foucault Live ( ed. Sylvere Lotringer, 1996).

18 kommentarer:

Heiti Ernits sa...

Right on spot...

Heiti Ernits sa...

Nu hände det vi pratade om senast:

http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=2414502

"Smittan" har fått ett eget liv och börjar forplanta sig. Läkarna agerar på egen hand och utanför den byråkratiska sfären. Regelverket destratifieras och nya strukturer uppstår....

Per Herngren sa...

Och tack för att du smittar Heiti!

Per Herngren sa...

"9 av 21 landsting har antagit egna regler. Storstadslänen och Norrlandslänen har alla valt att gå längre än lagstiftningen. Även Jönköping och Värmland ger gömda flyktingar vård."

Tack för länken Heiti! Det är ju kombinationen civil olydnad och lösa problem! Bra exempel på proaktivt motstånd istället för protest.

ml sa...

Och det var den texten som Spivak reagerade på som starkt eurocentrisk i sin »Can the subaltern speak?«

Per Herngren sa...

Kul Mikela att du tittar förbi!

Det är lite bakvänt med Foucault och Deleuze. Foucault försöker hävda att han är väldigt Europa-centrerad, begränsar sig till Europas historia - men där tycker jag han ramlar tillbaka i en container-uppfattning av kultur. Foucault har många flyktlinjer som Homi Bhabha och andra återanvänder.

Deleuze däremot skriver om hela världen, försöker bryta med utvecklingstänkande etc; men han blir märkligt exotiserande och idealiserande när han skriver om "Orienten", primitiva ...

ml sa...

För att inte tala om »nomaderna«! Snacka om att inte ha nån koll på empirin när man väljer ut sitt ideal och projicerar sina drömmar på dom – precis som franska civilisationskritiker älskar att göra.

John sa...

Och jag fattar just ingenting...

Är det inte självklart att man måste vara medveten om ett missförhållande eller förtryck för att kunna göra någonting åt det? Om "motståndet" ska bli något annat än en uppgift för en liten "ickevåldselit", måste man då inte just medvetandegöra människor? Och varför skulle då denna del inte kunna anses vara en del av ett ickevåldsmotstånd?

Är det ickevåld att föra diskussionen på en sådan nivå, som bara ytterst få, mycket insatta personer kan förstå? Jag antar att det är bra att det forskas på ickevåld och "motstånd", men måste det vara så invecklat?

Gandhi sa väl nåt om att han inte var lämpad för akademiskt skrivande, utan att handling vara hans område. Om medvetandegörande inte är "motstånd", varför lägger du då inte ner din forskning Per (som jag antar att du håller på med)?

Undrar en lekman i sammanhanget.

Per Herngren sa...

Mikela: "För att inte tala om »nomaderna«! Snacka om att inte ha nån koll på ... projicerar sina drömmar på dom".

Håller med! När vi i Deleuzegruppen (Göteborg) tog upp Nomadologin föreslog jag att Deleuze och Guattari faktiskt exploaterar nomaderna för sina teoretiska syften - och vi får neokolonialism. Samt att de gör nomaderna till enhetliga (ideal)typer. Men jag fick inte så mycket respons från gruppen. Är det så du ser det också? Eller upptäcker du andra mekanismer som jag inte sett än?

........
John: "Är det inte självklart att man måste vara medveten om ett missförhållande eller förtryck för att kunna göra någonting åt det?" "Är det ickevåld att föra diskussionen på en sådan nivå, som bara ytterst få, mycket insatta personer kan förstå?"

Tack för viktig kritik, John.
Jag menar ju att medvetande inte kommer före handling. Man behöver inte vara smart, eller förstå, eller informerad för att göra motstånd.

Däremot behövs det bra samtal, bra analyser, i motståndsgruppen.

Filosofi och kunskap om motstånd finns då inte i medvetandet utan mellan oss i samtal, i berättelser, i erfarenheter och färdigheter, i ickevåldsträningen, i möten med polis.

Att medvetande, information, kommer före handling innebär ju att främst de som är medvetna kommer att göra motstånd. Men det visar sig att de som är mest kunniga: politiker, militärer och akademiker inte alls gör mer motstånd än de som inte är lika utbildade och kunniga om krig och förtryck.

Det är ungefär så jag förstår Foucault och Deleuze i sin kritik mot medvetande-rörelsen som var så stark på sjuttiotalet. Samtalet jag citerar hände 1972.

vairocana sa...

"Men det visar sig att de som är mest kunniga: politiker, militärer och akademiker inte alls gör mer motstånd än de som inte är lika utbildade och kunniga om krig och förtryck."

Dvs de som kan spelreglerna i samhället vänder sig inte mot den hand som föder s a s.

Teoretisk kunskap är inte det samma som barmhärtighet, empati, fantasi eller tankar om revolt.

Ett problem i Sverige är den brutalt extrema konformismen, vilket gör det ännu svårare för avvikande ideer att slå rot.

Marcus sa...

Mikaela och Per: Som deleuzian måste jag säga att ni träffar alldeles rätt på en mycket öm tå här. Relevant kritik, indeed! (Ville bara säga det...)

Marcus sa...

(Och sorry för att jag stavade ditt namn fel, Mikela...)

Per Herngren sa...

Vairocana: "Dvs de som kan spelreglerna i samhället vänder sig inte mot den hand som föder s a s."

Jag håller med, men min tanke ovan var att ökat medvetande inte orsakar ökad radikalitet. Jag är inne på ett tänk där saker och ting återanvänds, imiteras och upprepas.

Ökat medvetande leder då till ökat medvetande, det orsakar inte något annat.

Att leva det samhälle man vill ha gör det möjligt för andra att återanvända det, justera lite och leva det samhälle de vill ha.

Jag försöker invända mot kausalitetstänkande där orsaken skulle vara separerad från verkan (Deleuze).

Gandhi formulerade det som att målet är medlet. Målet leder till målet. Rena instrumentella medel skulle avskaffa målet, göra sig själv till målet och leda till instrumentalitet, instrumentell praktik.

Inom magin skulle man väl tala om likhetsmagi som i vodoodockor. Lika dras till lika. (Kraft inte personer.)

Proteströrelsen skulle komma från en annan magi: besvärjelsemagi. Där anses det finnas mystiska band mellan medel och mål trots att de inte har med varandra att göra.

vairocana sa...

Dvs att samla mer medvetande om saker och ting är ingen garanti för bra handlingar?

Vilken är intentionen bakom: grupptryck? Tradition? Ego?

Min zen mästare (i San Francisco) tog en doktorsgrad på UCSD (San Diego). Han hoppade sedan av detta (och blev munk) när han insåg att alla intelligenta doktorer och professorer inte hade en susning om hur man ska leva ett bra liv eller hur man blir lycklig.

Jag tror att medvetenhet bör kombineras med ngn form av moral som kan styra intentionen bort ifrån ren egoism.

John sa...

Tack för respons.

I gårdagens DN, kulturdelen, skriver Maria Schottenius:

”Det är fortfarande möjligt att åstadkomma motståndshandlingar med enbart ord. Bokstäver. Meningar. Tecken.”

Sedan exemplifierar hon med författare som Salman Rushdie och Roberto Saviano:

”Roberto Saviano, som nu lever under dödshot från den napolitanska Camorran, vars hänsynslöshet han avslöjar i boken ”Gomorra”…

och skriver:

”Savianos bok är så livsfarlig att han måste ha beväpnade livvakter dygnet runt.”

Hur ser du/ni på det? Jag tycker att uttrycket ”not their illumination from a safe distance” i det inledande inlägget, kommer lite på skam i Savianos fall.

Är inte det s k ”tolkningsföreträdet” fundamentet för all maktutövning? Och hur utmanar man det, om inte genom att berätta en annan historia, uttrycka sin egen uppfattning om hur världen ser ut. Om jag gör det, bidrar jag ju i alla fall till att andra kan bli medvetna om hur jag tänker. Förvisso en kunskap som kan användas på många sätt, men ändå.

Det är lite som om jag står framför en bil, tänker jag. Om jag behöver reparera bilen, behöver jag kunskap om hur den fungerar, annars vet jag inte hur jag ska angripa mitt problem. Det är sant att min kunskap i sig inte leder till att jag reparerar bilen, men för att lyckas med min reparation hävdar jag att jag måste veta eller kunna ta reda på hur den fungerar. Detta sagt som svar på Pers svar till mig: ”Man behöver inte vara smart, eller förstå, eller informerad för att göra motstånd.” Förvisso inte, men underlättar det inte om man skall träffa rätt?

Min kunskap om bilen gör förstås också att jag vet hur jag kan förstöra bilen, med minsta möjliga ansträngning. Men är det ett skäl till att inte värdera den nytta jag kan ha av min kunskap, när den behöver repareras och underhållas?

Varför censureras författare, bloggare, filmare etc i många länder, om det inte är för att deras kunskap/tolkning, uppfattas som ett hot av berörda makthavare, och att de är rädda för att denna kunskap/tolkning skall spridas till det stora flertalet? Och uppfattas den som ett hot mot makten, borde det väl i sig kvalificera sig som ”motstånd” mot makten?

När jag har tänkt på dessa saker har också Jesu ord på korset kommit för mig: "Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör." (Luk 23:34). De som korsfäste Jesus hade inte kunskap, de var inte medvetna, säger Jesus. Jesus var medveten. Och gjorde motstånd.

John sa...

Hej Per, kan du sätta in nedanstående kommentar istället för det jag nyss postade? Jag har bara ändrat ett ord, men det blev en felsyftning i elfte stycket.

Tack för respons.

I gårdagens DN, kulturdelen, skriver Maria Schottenius:

”Det är fortfarande möjligt att åstadkomma motståndshandlingar med enbart ord. Bokstäver. Meningar. Tecken.”

Sedan exemplifierar hon med författare som Salman Rushdie och Roberto Saviano:

”Roberto Saviano, som nu lever under dödshot från den napolitanska Camorran, vars hänsynslöshet han avslöjar i boken ”Gomorra”…

och skriver:

”Savianos bok är så livsfarlig att han måste ha beväpnade livvakter dygnet runt.”

Hur ser du/ni på det? Jag tycker att uttrycket ”not their illumination from a safe distance” i det inledande inlägget, kommer lite på skam i Savianos fall.

Är inte det s k ”tolkningsföreträdet” fundamentet för all maktutövning? Och hur utmanar man det, om inte genom att berätta en annan historia, uttrycka sin egen uppfattning om hur världen ser ut. Om jag gör det, bidrar jag ju i alla fall till att andra kan bli medvetna om hur jag tänker. Förvisso en kunskap som kan användas på många sätt, men ändå.

Det är lite som om jag står framför en bil, tänker jag. Om jag behöver reparera bilen, behöver jag kunskap om hur den fungerar, annars vet jag inte hur jag ska angripa mitt problem. Det är sant att min kunskap i sig inte leder till att jag reparerar bilen, men för att lyckas med min reparation hävdar jag att jag måste veta eller kunna ta reda på hur den fungerar. Detta sagt som svar på Pers svar till mig: ”Man behöver inte vara smart, eller förstå, eller informerad för att göra motstånd.” Förvisso inte, men underlättar det inte om man skall träffa rätt?

Min kunskap om bilen gör förstås också att jag vet hur jag kan förstöra bilen, med minsta möjliga ansträngning. Men är det ett skäl till att inte värdera den nytta jag kan ha av min kunskap, när bilen behöver repareras och underhållas?

Varför censureras författare, bloggare, filmare etc i många länder, om det inte är för att deras kunskap/tolkning, uppfattas som ett hot av berörda makthavare, och att de är rädda för att denna kunskap/tolkning skall spridas till det stora flertalet? Och uppfattas den som ett hot mot makten, borde det väl i sig kvalificera sig som ”motstånd” mot makten?

När jag har tänkt på dessa saker har också Jesu ord på korset kommit för mig: "Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör." (Luk 23:34). De som korsfäste Jesus hade inte kunskap, de var inte medvetna, säger Jesus. Jesus var medveten. Och gjorde motstånd.

Per Herngren sa...

John: Tack för att du tar upp bra och intressanta exempel.

Motstånd och dödshot. När yttrandefrihet inte tillåts blir yttrande (leva den yttrandefrihet man vill ha) motstånd. I diktaturer där demonstrationer är olagliga blir demonstrationer motstånd. Motstånd ser jag då enligt logiken från elektriciteten som faktiskt hinder, eller måttet på det faktiska hindrandet. Eller från medicin och biologin: Motståndskraften mot att något annat (virus) tar kontroll över en. När vi har yttrandefrihet behövs inte demonstrationer så mycket. Då behöver vi leva det samhälle vi vill ha, där förtryckte och våldet fortfarande finns. Ex leva den avrustning vi vill ha. Leva den gästfrihet mot folk från andra nationaliteter, som vi vill ha, etc. Avskaffande av slaveriet, träldom och censur är till stor del genomförd. Så låt oss gå vidare till våld, krig, utsugning...

Jag gillar ditt bil-exempel. Jag har en kusin som har bilverkstad och han har också varit rallyförare. När det gäller fordonstekniska utbildningar så börjar de inte med medvetande-görande övningar. De börjar inte heller med ett års teori för att sedan praktisera teorin. Teorin och medvetandet kommer snarare efter praktiken, efter prövande och olika misstag.

Även om bilmekaniker har samma ordning som jag tänker mig ickevåld och politik så skulle ingenjörer nog motsäga min tanke. Där börjar man ofta i teorin.

John sa...

Tack för svar, Per. Nu känner jag mig lite lugnare, men har ändå en del kommentarer (möjligen lite mångordiga och spretiga).


Du skriver:
”När yttrandefrihet inte tillåts blir yttrande (leva den yttrandefrihet man vill ha) motstånd.”

Ja, tack, det är i linje med hur jag tänker. Men jag vet inte om jag håller med om att vi i t ex Sverige eller EU skulle vara ”färdiga” med att ha infört yttrandefrihet, eller att den inte hotas även hos oss. Saviano skriver ju om italienska förhållanden och Italien räknar väl vi fortfarande som en demokrati? Och är inte t ex den dominans som Berlusconi skaffat sig, vad gäller TV etc i Italien, ett tydligt exempel på att yttrandefriheten ingalunda är någon självklarhet ens i Västeuropa?

Jag tänker också på de författare och journalister som skrivit, eller försökt skriva om, olika kriminella eller extremistiska politiska grupperingar här i Sverige. Även de har hotats och utsatts för attentat. Och finns det inte också en tendens till att insynen i vad myndigheter etc har för sig (i synnerhet i och med EU-anpassningen), håller på att försämras? Jag kan inte se att slaget, vad gäller yttrandefriheten, skulle vara vunnet för all framtid i Sverige.

(Ytterligare ett exempel: Varför togs t ex P1-programmet ”Klarspråk”, hastigt och olustigt, bort av Sveriges Radio? Ett program där lyssnarna fick föra fram sina synpunkter utan att bli emotsagda, ifrågasatta eller förlöjligade av någon ”fyndig” programledare, som t ex Täppas Fogelberg (som dock inte är lika oförskämd alla dagar, i ärlighetens namn). Vad jag förstår hade det bland annat att göra med att även kritik gentemot Sveriges Radio släpptes fram av de som producerade programmet, något som inte lär ha gillats av högre chefer.)

***

Jag tycker om det du skriver om att vi behöver ”leva det samhälle vi vill ha”. En bra utgångspunkt, tror jag. Jag antar att det är så att det är ett växelspel mellan teori och praktik, som du själv antyder i dina ord om att det behövs ”bra samtal, bra analyser, i motståndsgruppen”.

Om jag ska argumentera mot mig själv, så kan jag ju ta ett annat exempel än bilen jag skrev om tidigare. Ta t ex ett frö, som under gynnsamma omständigheter gror och växer upp till en mogen växt. Har det/den ett medvetande? Knappast av det slag vi tillskriver vuxna människor i alla fall. Och ett nyfött barn andas, äter, kissar och bajsar ju, utan att ha teoretisk kunskap om varför det bör göra dessa saker. På det sättet är medvetandet förstås något sekundärt. Men när det väl finns på plats, kommer väl ändå medvetandet och "praktiken" att påverka varandra i ett utvecklande växelspel? Och är då inte att ha ett verktyg (kunskap/medvetande) som svarar så bra mot "verkligheten" som möjligt, någonting eftersträvansvärt, något som förbättrar möjligheterna till ett effektivt motstånd? Vad som kommer först här, blir då kanske mer en diskussion som den om det var hönan eller ägget som kom först.

***

En sista sak, du skrev i ditt första svar till mig:

”Att medvetande, information, kommer före handling innebär ju att främst de som är medvetna kommer att göra motstånd. Men det visar sig att de som är mest kunniga: politiker, militärer och akademiker inte alls gör mer motstånd än de som inte är lika utbildade och kunniga om krig och förtryck.”

Det är möjligt att dessa människor är mest medvetna om hur ett politiskt, militärt eller akademiskt maktsystem fungerar. Men är detta det ”medvetande” som behövs för att göra motstånd? Jag tänker, rätt eller fel, att det ”medvetande” som är nödvändigt, mer har att göra med en kunskap om människan och hennes behov och drivkrafter, och ett medvetande om den verkan ett självuppoffrande ickevåldsmotstånd kan ha på andra. (Men du vet förmodligen mycket mer om det genom din praktik, än jag, som hittills hållit mig på en relativt "safe distance" från praktisk handling...).

Det kanske är som med bilen; jag reparerar den nödvändigtvis inte för att jag vet hur jag skall gå tillväga. Det måste finnas en personlig vilja och beredskap också. Eller som Jesus också säger (om de "skriftlärda och fariseerna", i Matt 23:3):

"Gör därför allt vad de lär er och håll fast vid det, men handla inte som de gör, för de säger ett och gör ett annat."

Gadgeten innehöll ett fel