Värderingslinje som maktteknik
Analys av värderingsövningar (Spectrum, Barometer) som hölls under Nonviolent training exchange WRI Bilbao, Spanien, 2008-10-27. Detta är en första delrapport från tränarutbytet.
I oktober deltog jag i ett ickevåldstränarutbyte i Spanien. Tränare från stora delar av världen utbytte tekniker med varandra. Där fanns tränare som deltagit och tränat ickevåld i flertalet kända krig och förtryck runt om i världen under de senaste tjugo åren. Nedan har jag gjort en maktanalys av värderingslinje som en nordamerikansk tränare visade oss. Värderingslinje är vanlig i Sverige, och den går ut på att man ställer sig utmed en linje från vägg till vägg. Ena väggen representerar ”håller med helt” och andra väggen ”håller inte alls med”. Min metod för maktanalys är inspirerad av Judith Butler och Michel Foucault.
Makttekniker under värderingsövningarna
1. Majoritetsskapande: Övningarna visualisering på ett effektfullt sätt majoriteter och majoritetsuppfattningar. Folk klumpade ihop på värderingslinjen. Enstaka personer befann sig i andra ändan eller utspridda utmed värderingslinjen.
2. Avvikare synliggörs. Ovanstående majoritetsdominans gjorde att värderingslinjen konstruerade avvikare och avvikelse.
3. Åsikt och person blandas ihop. Eftersom folk ställer sig utmed en värderingslinje (alternativt i fyra hörn) blir det svårt att värja sig mot att person och åsikt blandas ihop. Detta bryter med Gandhis tanke att skilja på sak och person.
4. Mobb-teknik – att dra sig undan: När någon uttalade sig så uppmanades andra att dra sig närmare eller dra sig bort från den som talade. Detta var tänkt att visa ifall man höll med den som talade eller inte. Avståndstagande blev obehagligt synliggjort. Deltagare började dra sig undan när vissa pratade. När mer än tre började dra sig undan skapades en mobb-känsla. Vi var mellan 20 och 30 under övningarna. Jag uppfattade det som att åtminstone tio procent synliggjorde avståndstagande för att dessa skulle representera flertalet. För att mobb ska skapas måste dessutom de övriga vara passiva åskådare. Mobb är inte helhet utan representation.
5. Mobb-teknik – att göra handtecken. Några deltagare använde handtecken för avståndstagande eller medhåll när folk pratade. Genom speciella handtecken visade de att de inte höll med; eller att de höll med. När flera personer visuellt visade avståndstagande skapades en mobb mot den som talade. Det blev tydligt att folk tystnade när de upptäckte den visuella mobben.
6. Karismatisk övertalning: När övningsledaren frågade varför man ställt sig på olika platser utmed värderingslinjen passade flera deltagare på att karismatiskt predika för oss andra. Istället för problem-fördjupning övergick värderingslinjen till övertalning.
7. Ickevåldshegemoni. Ideologiska ord som holistic, empowerment m m, förutsattes vara tränargruppens gemensamma värde och helhetssyn på ickevåld. Vid några spännande ögonblick höll övningarna och samtalen på att producera värde (i motsatt till att värdera). Då använde flera deltagare, och även övnings-underlättaren, hegemoniska begrepp som fastställde vad som var viktigt med ickevåld. Under övningarna blev det svårt att undergräva hegemonin. Värdeskapande och innovativt nyskapande avbröts av värdering och fastställande. Hegemoni förstås här som att delen representerar helheten, en viss grupp fastställer vad som är ickevåld.
8. Värderingarna i övningen sägs inte ut öppet. De byggs in i hur övningen utformas och hur frågorna ställs.
9. Omöjligt att säga emot kursledaren: ”It is no right and wrong here.” Övningsledaren (underlättaren) redovisade inte sina egna åsikter. Detta gjorde det svårt för deltagarna att säga emot de värderingar som fanns inbyggda i övningen, i frågorna och i hela seminarie-kontexten.
10. Storgruppsdiskussion hindrar dialog: Storgruppsdiskussionerna efter varje övning gav bara möjlighet för några deltagare att uttala sig. Storgrupp hindrade effektivt en dialog mellan deltagarna.
11. Kvasidemokrati skapar dominans. En kvasidemokrati skapades genom att alla kunde lägga sig i alla frågor när som helst. En övning kunde avbrytas mitt i när någon tog upp en organisationsfråga. Detta innebar att några få dominerade och undergrävde arrangörernas och övnings-underlättarnas auktoritet. Idealet om direkt-demokrati fick underlättarna att tillåta att några få avbröt och tog upp sina hjärtefrågor inför alla. Ett antiauktoritärt ideal skapade därmed dominans. Självvalda informella ledare bildades. Ett tydligt exempel blev när förtroendet för de två inhyrda tolkarna undergrävdes då deltagare inför hela gruppen lade sig i hur man skulle arrangera tolkningen, hur radiosändarna skulle sända tolkningen till våra mottagare etc.
12. Sortering av deltagare. Värderingslinjen fungerar som urvalsteknik för att se vilka man kan ha förtroende för eller inte: Frågorna i värderingslinjen rörde synen på människovärde, samt ifall man kunde använda våld och liknande. De blev därmed effektiva sorteringstekniker för att urskilja vilka som man kunde ha förtroende för och bjuda in till aktioner och arrangemang. Värderingsfrågorna sorterade också deltagarna utifrån erfarenhet: vilka som var redo för ickevåld, vilka som var genomtänkta och vilka som inte hade kommit lika långt som andra.
Tekniker för att motverka makt
Det fanns flera tekniker som övningsledaren använde för att motverka makt:
1. Turordning: Övnings-underlättaren lät inte samma person uttala sig två gånger. Det blev därmed svårare för några att dominera gruppen.
2. Spektrum av värderingar: Namnet på några av värderingsövningarna var spectrum vilket uppfattades som ett positivt ord. Idealet var mångfald av åsikter. Namnet motverkade därmed lite av dominans-effekten av själva övningen.
3. Övnings-underlättaren berättade att hon använt smågrupper hemma i USA för att diskutera varje fråga på värderingsövningen. Detta såg hon som fördel gentemot storgruppsdiskussionen hon just använt på grund av tidsbrist.
4. Övnings-underlättaren var noga med att ge ordet till folk från olika kön. Jag fick uppfattningen att hon medvetet också försökte ge ordet till tränare från både nord och syd.
2008-11-07, version 0.1
Intressant läsning. Har jobbat litet med värderingsövningar på gymnasiet. Har lärt mig och övat själv på MOD-kurser (Mångfald och dialog) där vi också diskuterat riskerna med övningarna, att det kan bli just såna här maktgrejer,trots att man säger "det finns inget rätt eller fel"; det kan ändå bli "vi som vet bäst" eller vi som vet rätt"-känsla i övningarna. Bra idé att kalla det "Spektrum" i stället. Det kan också underlätta att uppmana till dialog i klungorna längs linjen innan man låter någon längs linjen ge en kommentar, och att man som ledare av övningen alltid går och har en dialog med dem som står ensamma, medan de i klungorna pratar med varandra, innan man låter någon kommentera i storgrupp.
SvaraRaderaHej Akka! Kul att du tittar förbi! Det där med klunga tror jag är väldigt användbart så att alla får möjlighet att yttra sig och samtidigt motverka storgrupps-dominansen; samt att deltagare görs till publik.
SvaraRaderaKlungan blir ju också ett andhål gentemot övnings-underlättaren. Man får prata utan att underlättaren hör eller ser.
Intressant!
SvaraRaderaOckså motsatsen kanske kan funka, dvs en cell baserad organisation där cellerna är små och självständiga, fattar egna beslut.
Det har ofta sagts att runt åtta personer i en cell (team) är optimalt. För mycket folk skapar urvattning, för lite folk skapar enkelspårighet.
Också ett lite team går igenom diverse faser innan det blir sammansvetsat.
En större grupp med hierarki skapas lätt då grundarna av egoistiska skäl vill ha mer makt, dvs mer folk att styra över.
Så i grunden handlar det om vilken intention/er gruppen/individerna har, och hur den förändras över tiden?
Hej Per!
SvaraRaderaMin första tanke var väl om det enbart handlar om makt...?
Då låter så negativt, som om påverkan vore enbart negativ?
Jag har lite svårt att helt få grepp om syftet med det hela
men jag antar att det var att illustrera folks värderingar
och argument i enskilda frågor men även kombinationer av
värderingar? (Jag är ganska ny inom svenska freds så jag
har bara varit med om övningen någon enstaka gång i mindre
grupp.)
En viss påverkan och dynamik var tänkt som en del av övningen
men det hela bröt delvis samman pga att en mer, ska vi säga
primitiv gruppdynamik i form av grupptryck och brist på
självförtroende, självkänsla och integritet tog över?
Om det nu var så, är det så förvånande egentligen?
En grupp har alltid någon typ av dynamik, kommer alltid att
ordnas och sorteras efter...tja ska vi säga karaktärsstyrka
eller något åt det hållet? Eller kanske karisma om man ser
det mer negativt?
Ungefär som en grupp löpare alltid kommer att ordnas efter
snabbhet, även på elitnivå. I det fallet är det ju inte
säkert att den löpare som är snabbast också har den bästa
träningsmetoden t ex.
(parallellen är kanske inte fullt så platt som den först
verkar eftersom ordningen kommer ändras beroende på vilken
distans de springer.)
Det handlar ju om relativ styrka och även om gruppen nu
bestod av personer som läst och levt icke-våld (som jag
fattade det?) så kommer relativa styrkor och svagheter att
visa sig och spela en roll även i en sådan grupp?
Sedan är det ju inte säkert att alla lyckas internalisera
eller ens praktisera de värderingar som ligger till grund
för icke-våld. Nu är det väl heller inte säkert att det
finns konsensus om dessa värderingar, det var väl också
något som övningen skulle komma åt antar jag, även om det
brast även här eftersom det fanns problem även med själva
ramen för diskussionen som jag fattade det (implicita
värderingar?).
Man kan ju lite elakt ta den kristna kyrkan som ett ex,
hur kommer det sig att den tidvis/ofta kunde haverera så
pass gravt när den alltid sagt sig omfatta värderingarna
i nya testamentet?
Jag tror att man aldrig blir riktigt färdig med grunderna;
att sudda ut gränsen mellan teori och praktik för att ta
ett exempel, verklig insikt tror jag också att man når
först när man lyckas kombinera kunskap med erfarenhet och
på den punkten tror jag att man städigt pendlar allmedan
man når fler insikter.
Handlar det inte också om integritet och självförtroende/självkänsla
så att man vågar stå för sina åsikter? Men också att vara ödmjuk
och kunna lyssna så att man faktiskt kan ta intryck och ändra
sig om man skulle ha fel?
Att ha integritet och våga stå för sin åsikt kan både inge
respekt men också väcka ilska (andra känner sig hotade) eller
avund (för att man är säkrare och hunnit längre).
Och då bortser jag från de triviala fall då själva åsikten inte är
legitim, racism eller likn.
Tyvärr så tror jag att denna typ av principfasthet också gör
intryck i de fall när själva åsikten man hyser i sig är tvivelaktig,
det är väl då vi närmar oss karisma och övertalning antar jag.
Det här med ledarskap och auktoritet tycker jag också var intressant,
det känns som tydlig illustration till hur svårt det är att få demokrati
att fungera i praktiken, även i en så liten och får man väl ändå säga
medveten grupp.
(Egentligen är väl det här fenomenet ganska typiskt, när man börjar
titta noga på ett tillräckligt komplext fenomen som exempelvis makt
så kommer man oundvikligen in på övriga frågor...jag tänker mig det
hela lite som en diamant; på varje fasett står ett grundläggande
begrepp; frihet, sanning, demokrati, rättvisa, makt, fred osv eftersom
de ytterst svarar på samma fråga/frågor.)
Att tex se hur några kunde ta sig friheter genom att trotsa auktoritet
eftersom denna förmåga sågs som något positivt, medan det i andra
situationer inte gick att uttrycka sina åsikter pga övningsunderlättarens
ramar.
Just ledarskap är nog ett av de begrepp som jag personligen är mest
kluven till, för mig är det negativt laddat; men samtidigt så behövs
det ju i vissa situationer att någon koordinerar/samordnar och ser
till att gemensamma regler efterlevs.
"Vid några spännande ögonblick höll övningarna och samtalen på att producera värde
(i motsatt till att värdera). Då använde flera deltagare, och även övnings-
underlättaren, hegemoniska begrepp som fastställde vad som var viktigt med ickevåld.
Under övningarna blev det svårt att undergräva hegemonin. Värdeskapande och
innovativt nyskapande avbröts av värdering och fastställande."
Det här stycket var intressant men lite oklart, menar
du att de som försökte uttrycka en mening som gick emot
ramen så att säga återkallades till ordningen och att
det blev tydligt att övningen handlade om att inordna
alla i ett färdigt system ("Värderingarna i övningen sägs
inte ut öppet." och "Omöjligt att säga emot kursledaren")
snarare än att alla skulle hjälpas åt att utforma
systemet alternativt presentera sitt personliga värdesystem?
Är det vad du menade med "producera värde (i motsatt till
att värdera)"?
Här har jag personligen den åsikten att det faktiskt
finns ett fåtal absolut sanna värderingar i stil med:
"alla människor har lika värde"
"enda gränsen för den egna friheten är andras frihet"
"ingen fred utan rättvisa"
osv
Och att grundproblemet snarare handlar om hur man i sin
vardag lever och handlar i enlighet med dessa värderingar.
I den meningen är jag nog fundamentalist och jag hoppas
att det skall krävas mycket för att jag ska överge min
övertygelse på denna punkt. Eller så måste jag nå insikten
att det är min personliga åsikt. Det har jag funderat mycket
på.
Det här ser jag lite som en grundfråga; hur vet man när man
ska ändra sina grundläggande värderingar för att man
faktiskt har fel, i motsats till att vika sig för någon typ av
påverkan?
"Sortering av deltagare. Värderingslinjen fungerar som urvalsteknik för att se
vilka man kan ha förtroende för eller inte: Frågorna i värderingslinjen rörde
synen på människovärde, samt ifall man kunde använda våld och liknande. De blev
därmed effektiva sorteringstekniker för att urskilja vilka som man kunde ha
förtroende för och bjuda in till aktioner och arrangemang. Värderingsfrågorna
sorterade också deltagarna utifrån erfarenhet: vilka som var redo för ickevåld,
vilka som var genomtänkta och vilka som inte hade kommit lika långt som andra."
Men är det alltigenom något negativt? Går det att helt undvika
att sortera människor?
Mitt svar kanske var lite ostrukturerat och irrelevant
men jag tyckte i alla fall ditt mail var mycket
intressant och berörde många frågor som jag funderat
på under senare tid.
Hälsningar Felix
Felix: "Sedan är det ju inte säkert att alla lyckas internalisera eller ens praktisera de värderingar som ligger till grund för icke-våld."
SvaraRaderaTack för din reflektion!
Jag tänker mig inte att man ska internalisera ickevåld utan snarare bygga mellan oss. Om man bygger ett hus så internaliserar man inte huset. Det skapas som en möjlighet att mötas, för samtal, vila, engagemang.
Tanken om internalisera hamnar lätt i dagens individualisering av människor samt i övertron på medvetandegörande.
Ickevåld kan ses som färdigheter, byggnadsmetoder och infra-strukturer vilka kan användas av oss för att bygga motstånds-samhällen.
Min maktanalys var till för att skapa verktyg för att korrigera, omkonstruera, skapa bättre hållfasthet och bygga roligare och tryggare samhällen där vi ingriper vid förtryck och dominans, underordning.
Hej Per!
SvaraRaderaJag har surfat lite på din blogg och hittat en mängd
extremt intressanta saker. Till att börja med måste jag
konstatera att någon redan tänkt i samma banor om det jag
tog upp i kommentaren.
I kommetarerna till "En filosof lyder inte - Nietzsche-Deleuze VI"
https://www.blogger.com/comment.g?blogID=31011470&postID=7026546584288358591
skrev du (längst ner):
"Och det finns inga platta motståndsgrupper, samtal eller
organisationer. Det finns inga ledarlösa grupper. Det här
har jag skrivit mer om när jag refererat till den
feministiska kritiken mot strukturlöshetens tyranni:
http://ickevald.net/perherngren/strukturloshetenstyranni.htm
Ett mycket väl genomtänkt inlägg om Jo Freemans text,
särskilt detta stycke (hela texten var mycket intressant
det blir för långt att citera här men ni har ju länken):
"Jo Freeman föreslår att vi inte blint ska imitera de
traditionella strukturerna, inte heller blint ta avstånd
från dem, utan experimentera med olika tekniker.
Hon föreslår sju kriterier som väsentliga för demokratisk
strukturering."
För det första tycker jag att det är mycket sympatiskt
att hon inte automatiskt förkastar allt utan istället
underkastar det en kritiskt granskning och därmed unviker
det klassiska felet där man genom en övereaktion leds fel.
(Just hur intelligens/argument får pendeln att svänga
mellan tes och antites och därmed förhindrar en mer
konstruktiv syntes ser jag som ett tydligt exempel på
en "metaregel" giltig oavsätt ämnesområde, de må gälla
historieskrivning, statskick, ekonomi, fysik etc.)
För det andra vore det kanske intressant att veta vilka
av de sju punkterna som man bröt mot under övningen?
På ett annat ställe på samma sida:
vairocana: "Finns det exempel på nutida filosofer som
lever som de lär?"
Per H: "Om man lever som man lär så har man väl inga visioner
kvar?! Man vill inget mer."
Här tror jag att det finns en grundläggande skillnad
mellan oss i vår syn på saker; jag uppfattar det snarare
som en konvergens mot kongruens.
Jag skiljer mellan värderingar och kunskaper/färdigheter
och som jag uppfattar det så ändras inte ens grundläggande
värderingar alls i samma omfattning.
Däremot så ökas förhoppningsvis ens kunskaper och
färdigheter och i takt med detta så skärps förmågan att
handla i enlighet med ens värderingar? Och givetvis ens
förmåga att skapa nya saker?
vairocana tog också upp hel del saker som intresserat
mig: (kanske borde postat i den andra tråden men det
hänger också samman med denna tråd tycker jag.)
"Brukar dela upp i fyra steg:
1. Information - dvs data, en web site.
2. Kunskap - att reflektera, tolka, läras sig något mha
information.
3. Kompetens - att kunna applicera kunskap i handling,
inom ett område. Bygger erfarenhet.
4. Visdom - kompetens inom många områden.
Immateriell konsumtion riktar sig mot 1, dvs passivt fylla
sitt sinne med indata, men vad kommer ut egentligen? Vilka
handlingar, vilka tankar?
Det är skönt att vara upptagen sas, men vilka konsekvenser
får ett mer högdensitetssamhälle? Kanske sinnen trubbas av?"
...
"1) är konsumtion, medan de andra är produktion av gradvis
högre kvalitet. Dvs att ta in information är konsumtion
medan att skapa dvs att handla är produktion.
Vi är definitivt i informationssamhället, inte i
kunskapssamhället!
(Inom buddhismen är även en tanke en handling, och där är
intentionen viktig för att avgöra karma, dvs framtida
effekter.)"
Jag håller inte riktigt med när det gäller de fyra stegen
utan ser det snarare som:
1) data, rena siffror; det finns x antal bönder i sverige
2) information, bearbetad data; y % av svenskarna är bönder
3) kunskap; bearbetad information; är det en rimlig andel
med tanke på hur sveriges ekonomi och framtiden ser ut?
4) kompetens skulle jag hellre vilja kalla insikt, men det
är möjligt att man måste ha båda begreppen och även
erfarenhet...men nu blir det lite väl invecklat och för
långt bort från ämnet, men om ni vill så kan jag försöka
utveckla det lite
5) visdom, men jag skulle snarare definiera det som insikt
i metaregler, alltså regler oberoende av ämnesområde
Och nej, det är nog tyvärr ingen slump att vi lever i ett
informationssamhälle, sedan kan man diskutera hur pass
medveten maktteknik det är, men visst trubbas sinnena av.
Det blev en lång omväg, men nu till Pers svar:
"Jag tänker mig inte att man ska internalisera ickevåld
utan snarare bygga mellan oss. Om man bygger ett hus
så internaliserar man inte huset. Det skapas som en
möjlighet att mötas, för samtal, vila, engagemang."
Jag vet inte om valet av "internalisera" var helt lyckat
och det är möjligt att jag kanske lägger en annan och
eller felaktig innebörd i ordet.
Men jag tänker mig att man utvecklas som människa genom
att man internaliserar metaregler.
Hus metaforen är bra, men mitt svar blir att det inte
räcker med att komma till huset, utan man måste också
ha ett öppet sinne. Det krävs både en mötesplats och
en vilja att möta, se och respektera andra och deras
åsikter.
Och tolerans är något som man utvecklar i takt med att
man växer som människa. Det finns ju trots allt en
mängd områden där det inte finns något tydligt rätt
eller fel. Om vi tar konst eller litteratur som ett
exempel så finns det ju olika stilar och oftast kan man
inte säga att den ena stilen är bättre eller sämre men
man kanske kan säga vad som är bra eller dåligt inom
en stil eller att ett verk inom en stil är mer
komplext/konsekvent/kongruent än ett verk i en annan
stil.
"Ickevåld kan ses som färdigheter, byggnadsmetoder och infra-strukturer
vilka kan användas av oss för att bygga motstånds-samhällen."
Sedan tror jag vi har lite olika utgångspunkter; du försöker
lära ut specifika tekniker och metoder för icke-våld
som kanske ligger på nivå tre och fyra medan min synpunkt
är att man måste ha nått en viss personlig mognad på nivå
fem för att fullt ut kunna tillämpa dem? (Om vi nu har
samma ram/värderingar vill säga...)
Bara för att man har verktygen blir man så att säga inte
skulptör, men skulptören kan inte arbeta utan verktyg
eller något åt det hållet. (Intressant nog så smidde tex
Michelangelo sin egna verktyg och han lät inte som andra
skulptörer sina lärjungar hjälpa till med saker som att
hugga bort hörnen på stenblocket han skulle arbeta med.)
Så vad jag försöker säga är att man kan arbeta mycket
med något och skaffa sig lång erfarenhet utan att man
med nödvändighet utvecklas i motsvarande grad, det är
inte säket att man når verklig insikt.
Jag skulle gissa att det har att göra med den metaregel
som vi kan kalla för sandhögen; en sandhög måste helt
enkelt ha en viss bred för att kunna nå en given höjd.
Om man inte får intryck och impulser från olika håll så
slutar man att utvecklas eller utvecklas endast långsamt.
Även det här har givetvis varit i säck innan det kom i
påse; lånat från den romerske arkitekturteoretikern
Vitruvius och hans beskrivning av kraven på en arkitekts
utbilding.
(jag minns inte detaljerna nu men det var något i stil
med flera års erfarenhet av de ämnen som läg närmast
alltså i det här fallet skulptur och måleri, plus
kunskaper i musik, matematik, astromi och en hel del
annat, men ni förstår principen.)
"Tanken om internalisera hamnar lätt i dagens individualisering
av människor samt i övertron på medvetandegörande."
Det har du nog rätt i. När jag börjat läsa bloggen
märker jag också att många saker som är självklara för
er inte är det för mig, mycket spännande läsning att
se fram emot för min del alltså!
"Min maktanalys var till för att skapa verktyg för att korrigera,
omkonstruera, skapa bättre hållfasthet och bygga roligare och
tryggare samhällen där vi ingriper vid förtryck och dominans,
underordning."
Som sagt så tror jag vi har lite olika utgångspunkt.
Men en konkret sak som jag också är ute efter är att
folk i allmänhet gärna vill tro att de begår subtila
och invecklade misstag när de i själva verket begår
enkla misstag, på sin höjd en serie av enkla misstag,
det är nästa metaregel som säger att man aldrig blir
färdig med grunderna.
Sedan är det säkert en hel del som undgått mig, det
får väl visa sig när jag läst bloggen mera...jag
får en känsla av att du ser verktyg och positiva
strukturer som ett sätt att kompensera individers
brister och svagheter, som ett verktyg bryta upp de
strukturer vi ogillar. (Jag har tittat på bloggen
så jag vet att det finns en hel del om systemteori
och liknande, jag ska läsa de inläggen.)
Hälsningar!