Film med Per Herngren om boken Mode & Motstånd
Korpens Bokförlag 2016
En blogg om att tillsammans leva det samhälle vi vill ha. Om civil olydnad, ickevåld, plogbillsrörelsen, postprotest, performativ feminism, rekursiv politik, forskning och filosofi.
(c) Per Herngren 0 Kommentera!
Kategorier: civil olydnad, container-världsbild, feminism, kurser, makt, postkolonial, postprotest
Flykt från makt och förtryck, krig och nationalism, är att dra undan sitt samarbete. Flykt är en form för olydnad. Flykt blir på så sätt politisk handling. Den förändrar ordningar och öppnar upp för befrielse.
Flykt intervenerar i det politiska genom att överge en maktordning, krossa nationsgränser och söka fristad.
Flykt drar undan stöd till maktordningar och krig. Flykt överger den lydnad och det samarbete som återskapar en maktordning som ordning.
Ifall makt är lika med lydnad och följsamhet är flykt maktens förlust av makt. Varje grupp som flyr drar undan sitt samarbete till en maktordning. Makten förlorar alltså den makt som motsvarar dessa flyktingars samarbete. Det blir därmed begripligt varför nationalismen kräver att folk ska hålla sig hemma, stanna i sitt hemland.
Flykt är olydnad mot hemlandet. Nationalstaten utger sig för att vara ett hem. Ett hem där man hör hemma. Folk hör hemma i "sitt" hemland. Och de bör stanna i sitt hemland. Tja, åtminstone nångång återvända. När det blir säkert. För det är egentligen där de hör hemma.
(c) Per Herngren 0 Kommentera!
Kategorier: container-världsbild, makt, system
Etik är inte att dra sig undan från våld och ondska för att bli god. Etik är att intervenera i våld, visar den italienske filosofen Giorgio Agamben. Etik bygger därför inte öar av godhet och självrättfärdighet. Etik blandar sig i. Etik griper in där våld och förtryck utförs.
"The meaning of ethics becomes clear only when one understands that the good is not, and cannot be, a good thing or possibility beside or above every bad thing or possibility"(1).
(c) Per Herngren 0 Kommentera!
Kategorier: civil olydnad, postprotest
Parlamentsledamöter och ministrar säger ibland att de inte kan stödja civil olydnad eftersom de sitter i riksdagen eller regeringen. En given norm ersätter kravet på att argumentera för ett påstående. Lagfundamentalism görs till den självklara normen för organisationen. Detta får intressanta konsekvenser.
När moraliska, juridiska och politiska argument avfärdas som irrelevanta skapas en ideologi där parlamentsledamöter och ministrar förväntas gå in i totalitär lydnad till lagen.
(c) Per Herngren 0 Kommentera!
Kategorier: civil olydnad, makt, system
I massmedier och i sociala medier dras individualismen gärna in i olika loopar. Utan konspiratorisk avsikt återskapar individualismen sig själv, igen och igen. Individualism blir självskapande system. Man läser och delar kanske det som berör en själv. Med tiden blir man alltmer upptagen med att beröra sig själv. För att känna sig berörd. Faktiskt beröring ersätts med upplevelse av att bli berörd.
Mycket kan utnyttjas för att generera upplevelser. Det behöver inte vara fel. Men upplevelse av beröring kan användas för att ersätta relationer. Dessutom kan andra exploateras för att göra oss berörda. Bilder och historier om flyktingar, tiggare och katter kan utnyttjas för självberöring.
Istället för att intervenera i ordningar kan vi använda förtryck och katastrofer för att göra oss upptagna med oss själva, med att pilla på oss själva. Pilla på våra egna känslor för att generera upplevelse av beröring.
Detta pillande kan tränga undan andra former av beröring: det börjar i så fall ersätta jämlika möten med andra som hade kunnat leda till kontakt. Långvarig beröring. Samarbete.
(c) Per Herngren 0 Kommentera!
Kategorier: container-världsbild, makt
"Ta hand om flyktingarna som kommit hit", får flera funktioner vilka alltför ofta återskapar orientalism och en kolonial relation till de som inte rasifieras som vita.
(c) Per Herngren 0 Kommentera!
Kategorier: container-världsbild, makt, postkolonial
Neshast är farsi, persiska, för att dela tid och tala vänligt med varandra. Neshast kan förstås som en politisk metod för problemlösning och samhällsförändring.
Metoden neshast
(c) Per Herngren 0 Kommentera!
Kategorier: makt
Tillsynes motstridiga aktörer skapar ibland oavsiktligt relationer och band. Dessa relationer kan bygga upp omfattande människohandel och slaveri. Nationalstatsgränser, migrationslagar och gränskontroller skapar möjligheter för människosmuggling. Andra aktörer som accelererat slaveriet de senaste tjugofem åren är liberaliseringen av marknader för pengatransaktioner och handel med varor. Denna delaktighet i slaveri, våld och död behöver kamoufleras. Kamouflerandet av etiskt ansvar sker på olika sätt.
Motstridiga aktörer som skapar strukturer och förutsättningar för människohandel kamoufleras bland annat genom att människohandel reduceras till brott. Människohandel är inte en följd av vår politik och våra ekonomier, slaveri är istället kriminell avvikelse från den goda nationalstaten. Andra sätt att kamouflera vilka som är inblandade kan vara att konsekvent individualisera både förövare och offer: monster och stackare.
Jennifer Suchland, feministiska professor på Ohio State University, kritiserar nyliberal retorik kring människohandel. Denna retorik tas ibland över av människorättsorganisationer. Under en föreläsning på genusvetenskapen i Göteborg (23 mars 2016) analyserar hon hur carceral feminism ramlar in i samma fälla. Carceral feminism (fängsla-dem-feminism) betonar fängelse och straff som metoden för att hindra våld mot kvinnor. Detta kamouflerar hur myndigheter, naiv välvilja, etablerade organisationer och ibland även människorättsorganisationer kan vara inblandade. Kan vara med och bygga upp förutsättningar för människohandel.
(c) Per Herngren 0 Kommentera!
Kategorier: feminism, makt, postkolonial
Vad genomför berättelser om terrorism? Hur används terrorism för att bevara nationalstaten? Hur skyddar berättelser nationalstaten mot etiska och medmänskliga krav på drastiska förändringar?
Jag lyssnar på opponentens och Mia Eriksson dialog under disputationen av hennes avhandling Berättelser om Breivik Affektiva läsningar av våld och terrorism (2016). Och jag funderar hur jag själv läser hennes berättelser om hur journalister, politiker och författare pratar om terrorism.
Vita, nationalistiska terrorister förklaras i böcker, politiska tal och artiklar som avvikare från den goda nationalstaten. De görs till undantag, inte till följd av. Bruna terrorister och islamiska terrorister förklaras däremot i samma berättelser som del av religion och kultur.
Ifall vi istället skulle prata om vit, nationalistisk terrorism som en följd av landsgränser, utvisningar, staters vapenhandel, krigsapparater och myndigheters särskiljande på människor då skulle vi tvingas börja bygga och genomföra andra politiska ordningar. Nationalstatens självklarhet skulle hotas.
Berättelserna om vita, nationalistiska terrorister som avvikare, onormala kan i så fall ses som del av västerländska nationalstaters immunförsvar. Som skydd mot etiska krav från medmänniskor att bygga helt andra ordningar.
Berättelserna om terrorism kamouflerar att vi byggt upp en värld av nationalstatsapartheid där stater använder krig, våld och rasifiering för att upprätthålla maktordningar.
Tja, det var en väldigt kondenserad läsning av Mia Erikssons komplexa och moraliskt krävande avhandling.
Per Herngren
2016 03 11, version 0.1
(c) Per Herngren 0 Kommentera!
Kategorier: container-världsbild, makt, postkolonial
Mobbing kan göras till en form av aktivism. Mobbing ersätter
då befrielse med självrättfärdig individualism som sorterar undan de dåliga.
Mobbing förstås här som upprepat utpekande av enskild där
omgivningens ovilja att ingripa fungerar som resonanslåda, som förstärkare. Mobbaren och mobben förstärker varandra. Stormöten
och aktionsgrupper kan fungera mobb. Mobbing är att inför gruppen peka ut och
baktala de som gjort fel, de som borde skämmas.
Mobbing blir en form av aktivism genom att utpekandet
poängterar misslyckandet med koder och regler vilka gäller för aktivismen. Mobbing negerar istället för att konstruktivt bygga befrielse.
Mobbing som aktivism syftar till att skapa särskillnad mellan
de radikala och de dåliga, de som bör skämmas. Resultatet blir att aktivister
knäcks och blir rädda. Paranoia och misstänksamhet blir del av aktivismen. Långvarigt
byggande av befriade samhällen kollapsar och kraften går ur gemenskapen. Varaktigt
organiserande trängs undan av kortlivade rörelser vilka ersätter varandra.
(c) Per Herngren 0 Kommentera!
Kategorier: makt
Genom att uttrycka att man är glad och lycklig över att
någon annan får jobb, hus, bra omdömen eller betyg, produceras förväntningar på
att anpassa sig till rådande ordningar och normer. Annars gör man inte sin
familj och sina vänner glada, annars gör man dem olyckliga.
När det går bra för andra inom de rådande normerna säger vi
att vi är lyckliga för deras skull. En ömsesidig förväntan att man ska göra
varandra lyckliga hamnar på så sätt i resonans med en rad olika maktordningar:
kapitalism, lönearbete, karriär, kärnfamilj, egna hem, utseende, nationalitet.
En förstärkning skapas mellan makt och ömsesidiga förhoppningar.
Ifall andra misslyckas, inte passar in, ifall de hamnar
utanför, blir vi olyckliga. Ja, då gör de oss olyckliga.
Lyckönskningar kan producera ömsesidig förväntan att vi behöver
lyckas för att göra vänner och familj nöjda.
(c) Per Herngren 0 Kommentera!