Mediafällor vid intervjuer med motståndsaktivister

Här är några vanliga fällor som används vid intervjuer med motståndsaktivister. Dessa journalistiska teknikerna har växt fram under lång tid. De kommer från massmedias krav på att skapa vinst genom att ständigt producera nyheter. Nyheter är aldrig det som är nytt utan det som känns igen som nyheter. Sättet att ställa frågor är därför sällan medveten konspiration från journalistens sida.

1 Ställa frågor så aktivisten gör motparten, orättvisan eller förtrycket till huvudnyhet. Ni kämpar alltså emot ...? Ni vill alltså att regeringen ska ...? På så sätt blir motståndet och motståndsgrupperna bifigurer. Uppfinningar och lärdomar under motståndskampen "glömmer" därför aktivisten av att nämna.
Lösning: Svara på frågor så motståndet är centrum. Låt den motståndsordning som tränger undan orättvisan bli fokus. Lyft fram uppfinningar och misstag som andra kan lära sig av. Förtrycket, motparten, polisen och maktcentran får därmed biroller till motståndet.

2 Ställa frågor så aktivisten stämplar sig själv som underordnad och negation till "makten". Så ni protesterar mot ...? Ni är alltså emot ...?
Lösning: Utforma aktioner och svara på frågor så att polis och åklagare blir proteströrelsen. Motståndsgruppen utför ett jobb, löser ett problem. Åklagaren protesterar mot det.

3 Ställa frågor där det egentliga svaret är inbyggt i frågan. Varför är ni inte fler? Hade ni egentligen velat lyckas med att ...? Är det viktigt att ungdomar som ni engagerar er i ...?
Lösning: Vända på alla påståenden som är inbyggda i frågor istället för att lydigt svara på frågan.

4 Ställa frågor så aktivisterna nedvärderar sig själva: Det är förstås inte så lätt att sätta er upp mot så många poliser och polishundar? Ni hade förstås velat kunna ...? Det var ju bara symboliskt men ert mål i framtiden är alltså ... Den här gången misslyckades ni alltså med ...!
Lösning: Utforma aktionerna så att de alltid genomför målet, om än i liten skala eller tillfälligt.

5 Ställa frågor som individualiserar motståndet, som tränger undan motståndsgruppen och ersätter den med individens mod, personliga engagemang och egna skäl för att utföra aktionen.
Lösning: Lyft fram gemenskap, mångfaldigande, relationer, konflikter, misstag, erfarenheter i motståndsgrupperna. Hur försöker gruppen tillsammans lösa problemet. De som låter sig intervjuas kan roteras från gång till gång. Ställ upp på intervjuer tillsammans med någon annan från gruppen. Ställ upp på gruppbilder eller bilder som inkluderar motståndet eller andra aktivister.

6 Ställa frågor så aktivisterna gör sig själva till stereotyper: Manlig expert. Ung vit välutbildad kvinnlig medelklassaktivist. Ungdomar.
Lösning: Låt aktionens talesperson vara de som bryter stereotypen. Transa och queera identiteter. Se till att nya grupper kan identifiera sig med motståndet.

Per Herngren
2013 04 16, version 0.1

Valmöjligheter tränger undan våra möjligheter att välja

Individuella valmöjligheter används som maktteknik för att tränga undan möjligheten att ta beslut tillsammans. Valmöjligheter tränger undan möjligheten att välja. Möjligheten att välja det politiska.

Detta har varit en vanlig taktik bland arbetsgivare och bostadsbolag som sökt medling med enskilda istället för att ta gemensamma beslut, istället för att i förhandling med gemenskapen fastställa vad som ska gälla för alla. Individuella lösningar söndrar gemenskapen.

Upptagenheten med att förhandla fram en lösning på diskrimineringen och orättvisan mot Mig som enskild hamnar i resonans med andra former av individualism: lån, egna hem. Jag vill ju verkligen få en lösning på denna orättvisa! Individuella lösningar på orättvisor mot många tränger undan det gemensamma.

Den enskilda belastas och solidariteten upplöses

Individualiseringen splittrar inte bara gemenskaper, den lägger bördan på den enskilde. Den enskilde belastas med att lösa gemensamma problem, orättvisor och yttre hot. Ifall jag får dålig pension beror det på mina dåliga pensionsbesparningar och värdelösa fondval. Ifall mina barn inte lyckas beror det på vilken skola jag valde åt dem. Eller att jag valde att bo med fattiga och nysvenskar. Ifall jag inte själv lyckas beror det på mitt dåliga val av coach och karriär. Fokus på individuell karriär tränger dessutom undan gemensamma och demokratiska kooperativ. Vi skulle kunna lyckas tillsammans.

Svenska staten splittrar möjliga gemenskaper genom att introducera alltfler individuella val: individuellt val av skola för barn tränger undan demokratisering av lokala skolor, individuella val av elbolag tränger undan gemensamma beslut om lokala vindkraftverk.

Individualisering och splittring av gemensamhet har accelererat de senaste åren. Men det har använts länge. Vid husockupationer under sjuttio- och åttiotalet som exempelvis i Haga, Göteborg, så förespråkade ockupanterna att Haga-kulturen skulle bevaras. Haga fick inte rivas och ersättas med betong. Kommunen bejakade detta och gav stränga order till byggbolag att bevara stilen. Sedan erbjöd kommunen invånarna att köpa upp sina lägenheterna, eller behålla sina hyreskontrakt efter ombyggnad. Fint folk hade råd att flytta in medan majoriteten trängdes bort till andra områden. På vissa gator i Haga flyttade upp till 90 procent av de boende. Visst, de var välkomna hit till Hammarkullen! Men husockupationerna i Haga som tycktes ha segrat förlorade genom individualiserad seger.

Gemensamhet kan tränga undan en nationalstat

Det är inte alltid splittra och söndra genom individualisering fungerar. Danska staten försökte sälja ut fastigheter i mikrostaten Christiania till de enskilda som lever i Christiania. Det skulle snabbt splittrat Christiania och skapat en gentrifiering, fint folk hade börjat köpa upp och tränga undan invånarna. Men Christiania har istället valt att äga Christiania gemensamt. Det har lyckats. Medelklassen är fortfarande i minoritet i Christiania. Nu kanske vi inte ser staten Christiania som ett sådant samhälle vi skulle vilja leva, men det kan lära oss något. Deras val av gemensamhet har hindrat Danska staten från att splittra samhället. Christiania regerar fortfarande.

Individualisering splittrar vänster och alternativrörelser

Splittra och söndra genom individualisering har hamnat i resonans med en framväxande politisk individualism. Politisk individualism är föreställningen att individens val att konsumera mindre, mer rättvist och mer ekologiskt löser politiska problem. Genom att undvika att göra motstånd, undvika att konfrontera och intervenera i maktordningar, och istället göra personliga val förväntas solidariteten öka.

Politisk individualism inom vänster och alternativrörelse tränger undan möjligheter till gemensamma beslut. Detta sker bland annat genom att personlig radikalitet hamnar i resonans med hur företag och stater försöker individualisera oss. Deras söndra och splittra genom individualisering förstärker på ett paradoxalt sätt tron på personlig radikalitet. Och personlig radikalitet förstärker staters och företags individualisering av oss.

Lösningen är att sluta belasta enskilda med världens problem och istället gå ihop. Och tillsammans fokusera på interventioner och gemensamma lösningar.

Här behövs dock en varning. Andra fallgropen vore att försöka lösa problem i allt för stora kollektiv. Detta skapar samma tröghet och frustration som att försöka förändra världen individuellt.

Svärmar av grupper och kollektiv

Istället för att vända oss till totaliteter, eller gigantiska kollektiv, behöver vi snarare organisera svärmar av grupper, organisationer och kollektiv. Ibland kan politiska beslut tas med tre personer, eller i ett kooperativ med ett dussintal anställda, eller i ett bostadsområde med några tusen.

Beslut och byggandet av nya ordningar kan sedan smitta av sig på andra gemenskaper och  organisationer. Världen förändras genom smitta som den klassiske sociologen Gabriel Tarde försökte lära oss redan under slutet av 1800-talet. Smitta sker genom intervention, genom att tränga in i en annan organism, och där föröka sig. Smitta uppstår inte genom att vi lever för oss själva, vare sig individuellt eller kollektivt.

Per Herngren
2013 04 14, version 0.1.1


Resonans är ömsesidig förstärkning 1+1+1=100. Resonans uppstår när upprepningar, pulser, börjar dansa eller svänga mot varandra.

In-divid kommer etymologiskt från odelbar. Personer kan dela med sig av sig själva, så personer är snarare divider, delbara. En individ kan i så fall inte vara en person, Individ är istället en funktion: medlem, röst i omröstning, anställd, konsument, statistisk individ, medborgare, vara. En person kan tilldelas flera individualiteter: medborgare, konsument, inloggningsidentitet och medlem. En individ har dock inte tillgång till sin person, en individ reducerar istället personen till individ, personen ersätts med en ickeperson.

Referens

Per Herngren, Glöm att leva klimatsmart, 2013.

Tack till Håkan Thörn för användbar motståndsforskning om ockupationerna av Christiania och Haga. Och tack till Bengt Andréasson för reflektion kring paradoxen med att valmöjligheter tränger bort möjligheten att välja.

Skriv gärna en kommentar! 1) Klicka på kommentera. 2) Klicka på Anonym. Eller Namn/URL; skriv länk till din webb, blogg på URL. 3) Efter Publicera ber bloggen dig ibland skriva bokstäver: robot eller människa?

Förmå fredsgrupper att legitimera vapenhandel – manual

Här är några metoder för att manipulera fredsorganisationer att legitimera 99% av vapenhandeln.

1. Peka ut de som inte är så välorganiserade i sitt dödande som Hotet. Använd facebook och aktivism för att tillsammans med tidningar lyfta fram osystematiskt dödande som förskräckliga nyheter. Kamouflera systematiskt dödande bakom "nyheter".
2. Peka ut bruna som hot. Kalla dem terrorister.
3. Peka ut fattiga länder som leds av bruna som hot.
4. Se till att vapenhandel till vita mäktiga organisationer lyfts fram som en lösning på problemet med våld från bruna. Genom att legitimera vapenhandel till vita kan problemet med de våldsamma bruna lösas.
5. Modernisera koloniala föreställningar. Peka ut bruna män som hot mot bruna kvinnor. Vapenhandeln till de vita mäktiga organisationer hjälper bruna kvinnor mot bruna män.
6. Osynliggör att de organisationer som dödar flest kallas Stater. Se till att fredsgrupper är med och legitimerar Staternas rätt att döda och Staternas rätt att tjäna pengar på dödande. Det är små fattiga stater i tredje världen, och små organisationer, som ska pekas ut som illegitima.
7. Målet ska helga medlet. Förmå fredsorganisationer att legitimera 99% av vapenhandeln för att minska 1% av handeln.
8. Dölj en stor del av vapenhandeln genom att undanta kärnvapen, militära transportmedel, kommunikationssystem, radarsystem etcetera från ”vapenhandeln”.
9. När en stor del av vapenhandeln har trollats bort ur statistiken kamouflera ytterligare 2/3 av vapenhandeln genom att använda ordet vapenexport.

Per Herngren

2013-04-06, version 0.1.2

Mer exakta siffror

Är det någon som har mer exakta siffror än de jag anger ovan? Siffrorna jag använder är metaforiska. Jag har frågat en vapenhandelsforskare som utan att ha statistiken framför sig gissade att mina siffror är underdrivna, verkligheten är möjligen värre. Mina siffror är dock inte underbyggda med aktuell statistik. Svårigheten för mig är att vapenhandelsstatistik kamouflerar vapenhandeln genom metodologisk nationalism som särbehandlar stater från andra organisationer, genom att fösa ihop små organisationer till kluster och kategorier istället för att räkna dem som individuella organisationer, och genom andra kamouflagemetoder.

The Arms Trade Treaty av FN - en manual för att legitimera vapenhandel

Citaten är från utkast 27 mars 2013, General Assembly

Förmå fredsorganisationer att vara med och legitimera vapenhandel

Recognizing the legitimate political, security, economic and commercial interests of States in the international trade in conventional arms,

Förmå fredsorganisationer att bygga tillit till vapenhandel

Promoting cooperation, transparency and responsible action by States Parties in the international trade in conventional arms, thereby building confidence among States Parties.

Förmå fredsorganisationer att stärka och legitimera laglig vapenhandeln genom att fokusera på olaglig vapenhandel

Underlining the need to prevent and eradicate the illicit trade in conventional arms and to prevent their diversion to the illicit market, or for unauthorized end use and end users, including in the commission of terrorist acts,

Förmå fredsorganisationer att legitimera staters vapenhandel, samt deras militära interventioner och krig

The respect for the legitimate interests of States to acquire conventional arms to exercise their right to self-defence and for peacekeeping operations; and to produce, export, import and transfer conventional arms.

Förmå fredsorganisationer att sprida ryktet att kvinnor och barn dödas i krig av bruna män inte av mäktiga vita organisationer genom systematisk bombning och beskjutning

Bearing in mind that civilians, particularly women and children, account for the vast majority of those adversely affected by armed conflict and armed violence,

Förmå fredsorganisationer att stödja krig för de stoppar ju krig

Emphasizing that nothing in this Treaty prevents States from maintaining and adopting additional effective measures to further the object and purpose of this Treaty

Förmå fredsorganisationer att mobilisera andra folkrörelser för att vara med och legitimera vapenhandel

Recognizing the voluntary and active role that civil society, including non-governmental organizations, and industry, can play in raising awareness of the object and purpose of this Treaty, and in supporting its implementation,

Förmå fredsorganisationer att propagera för att vapenhandel leder till fred

Acknowledging that regulation of the international trade in conventional arms and preventing their diversion should not hamper international cooperation and legitimate trade in materiel, equipment and technology for peaceful purposes,

Förmå fredsorganisationer att stärka föreställningen att krig av vita mäktiga organisationer är självförsvar medan krig av fattiga organisationer är attack

The inherent right of all States to individual or collective self-defence as recognized in Article 51 of the Charter of the United Nations;

Förmå fredsorganisationer att hjälpa till så vapenhandeln håller sig laglig och under kontroll av nationalstater

The responsibility of all States, in accordance with their respective international obligations, to effectively regulate the international trade in conventional arms, and to prevent their diversion, as well as the primary responsibility of all States in establishing and implementing their respective national control systems; 

Förmå fredsorganisationer att legitimera vapenhandel mellan mäktiga organisationer

The respect for the legitimate interests of States to acquire conventional arms to exercise their right to self-defence and for peacekeeping operations; and to produce, export, import and transfer conventional arms;

Förmå fredsorganisationer att peka ut alla krig som fel. Därför krigar aldrig stater. Stater försvarar sig. Stater utför en insats.

A State Party shall not authorize any transfer of conventional arms covered under Article 2 (1) or of items covered under Article 3 or Article 4, if it has knowledge at the time of authorization that the arms or items would be used in the commission of genocide, crimes against humanity, grave breaches of the Geneva Conventions of 1949, attacks directed against civilian objects or civilians protected as such, or other war crimes as defined by international agreements”.

Förmå fredsorganisationer att hindra hindrandet av krigsallianser

This Treaty shall not be cited as grounds for voiding defence cooperation agreements concluded between States Parties to this Treaty.

Referens

The Arms Trade Treaty, 18-28 march 2013.

Skriv gärna en kommentar! 1) Klicka på kommentera. 2) Klicka på Anonym. Eller Namn/URL; skriv länk till din webb, blogg på URL. 3) Efter Publicera ber bloggen dig ibland skriva bokstäver: robot eller människa?

Queer och ickevåld är sårbar beröring - motståndsteori

Queer som ord användes tidigare för att peka ut och kategorisera vissa som underliga och onormala. Idag betecknar ju queer snarare aktivt omskapande, görande, queer blir ett verb. Queer underliggör och onormaliserar. Queer bryter upp kategorier och normer och identiteter. Det normala görs onormalt. Det naturliga förlorar sin naturlighet. Identiteten splittras och mångfaldigas.

Queer gör saker väldigt märkliga. Märkbara. Utmärkande. Queer gör märken. Det är beröring som gör märken. Det är bara det som gör motstånd som kan beröra. 

Beröring är alltid en dubbelrörelse. Tar vi någon i hand så tar den handen oss i hand. Det vi berör berör oss. I beröringen blir även ting och platser aktörer. Vi kan inte beröra ett ting utan att det berör oss. Vi kan inte stå på en plats utan att jord eller stenplattor gör motstånd och trycker tillbaka.

Ickevåld är sårbar beröring

Ickevåld är direkt ingripande i våld och förtryck. Ickevåld är alltid direkt beröring med våld. Därför blir ickevåld alltid sårbart. Mohandas Gandhi skapade en sårbarhetspolitik. Genom att genom beröring göra oss sårbara kan motståndet beröra. Politisk förändring blir därmed fortsatt beröring, fortsatt sårbarhet.

Gandhis sårbarhetspolitik nuddar den sårbarhetspolitik som utvecklats på senare år inom queer och femme. Queer och ickevåld berör varandra. Judith Butler visar hur vi aldrig kan klara oss själva, vare sig som individer eller som motståndsrörelse. Vi är sårbara och beroende varandra, vi är dessutom beroende av platser, saker. Detta sårbara beroende menar hon är förutsättningen för politisk förändring.

Per Herngren
2013 04 03, version 0.1


Denna text är ett avsnitt ur en dialogbok som Otto von Busch och jag skriver tillsammans. Den är tänkt att ges ut i USA och i Sverige. Synpunkter och kommentarer är därmed mycket välkomna!


Referens

Gilles Deleuze, Felix Guattari, A thousand plateaus: capitalism and schizophrenia, translation and foreword by Brian Massumi, University of Minnesota Press, 1987.

Judith Butler, Krigets ramar - När är livet sörjbart?, Hägersten: Tankekraft förlag, 2009.

Per Herngren, Befria sig från container-världsbilden, http://perherngren.blogspot.se/2008/01/befria-sig-frn-container-vrldsbilden.html, 2008.

Per Herngren, Yta utan djup, http://ickevald.net/perherngren/ytautandjup.htm, 2007.

Ulrika Dahl, ”Ytspänningar Feminismer, femininiteter, femmefigurationer”, Tidskrift för genusvetenskap, nr 1 2011. 

Skriv gärna en kommentar! 1) Klicka på kommentera. 2) Klicka på Anonym. Eller Namn/URL; skriv länk till din webb, blogg på URL. 3) Efter Publicera ber bloggen dig ibland skriva bokstäver: robot eller människa?

Aktivismkultur hindrar motstånd

Här undersöker jag ifall fokus på att organisera, sitta i möten och ta ansvar krockar med hur en motståndsgrupp behöver jobba.

Inom motstånd och civil olydnad är det ofta några som gör sig sårbara och riskerar fängelse eller våld. Andra fungerar som stöd. Sedan ockupationen av Seabrooks kärnkraftverk 1976 används inom ickevåldsrörelsen vängrupper (affinitygroups) på tre-tolv personer. I en vängrupp är det ungefär hälften som gör sig sårbara. De andra fokuserar på att bygga upp det stöd som behövs för att trappa upp motståndet.

Under påskveckan gjorde en vängrupp där jag deltog en intervention i en gemenskap med några fanatiska homofober. Vi var tre som gjorde oss sårbara för attack medan en skulle fokusera på att stödja oss, och alltså undvika att göra sig sårbar.

Plogbillsrörelsen använder vängrupper för att hamra på vapen. Några hamrar och resten fungerar som stöd. De som ska hamra på vapen förbereder sig i gruppen. Vängruppen bygger upp den omsorg som behövs för att kunna genomföra en eller flera motståndsaktioner. Förberedelser för de som ska göra sig sårbara kan handla om vila, samtal, funderande, grubblerier och magont.

Det är vanligt att de som ska ta risker bestraffas i förväg av vänner och familj som känner sig hotade. Eller så bestraffas de av "sig själva" genom ångest eller utmattning. De behöver alltså stöd långt innan aktionen ska genomföras.

Aktivismkultur som hindrar motstånd

Det finns en aktivismkultur med fokus på att organisera, sitta i möten, delta i planeringsgrupper och i koordineringsgrupper, sprida information. Denna aktivismkultur kan bli ett hinder för motstånd.

De som gör sig sårbara i en aktion dras ofta in i planeringsgrupper och samordningsgrupper. De förväntas bli organisatörer. Själva tänker de kanske också att de borde hjälpa till och organisera. De fångas alltmer upp i organiserandet. Ofta blir de huvudorganisatörer.

Egentligen skulle de behöva tid till att hantera sin stresshuvudvärk, hälsa på vänner där de kan få prata ut, ta långa promenader, stirra i taket.

Istället tar de på sig olika uppgifter och de blir organisatörer. Ansvaret för att organisera går inte alltid ihop med motstånd. Det blir nästan som om skådespelare skulle behöva sköta regisserande och smink samtidigt som de ska spela teater.

När de som ska utföra motstånd blir alltför indragna i det organisatoriska tvingas interventioner och konfrontationer att trappas ner. Det finns inte längre ork till att trappa upp motståndet. Ibland kollapsar motståndet helt ifall de som skulle utföra motstånd har förbrukat sin kraft och ork.

Lösningar på konflikt mellan aktivism och motstånd

1. Skapa tydlig arbetsdelning mellan stödpersoner och de som gör sig sårbara för straff och våld. Det är stödpersoner som främst ska organisera och sitta i samordningsgrupper. De som ska sitta i en cell eller riskera våld behöver kunna vila i sin uppgift. Tillit är avgörande för motstånd.
2. Vänd på den intuitiva hierarkin mellan de som utför motstånd och de som ger stöd. Låt de som är stödpersoner ta beslut och organisera. Låt dem leda. Genom att göra stödpersoner till huvudpersoner istället för de ”heroiska” motståndskämparna utvecklar stödpersonerna färdigheter, rutiner och erfarenheter. Det gör det möjligt för de som ska utföra motstånd att slappna av och flyta med.

Det här är ett par förutsättningar för att bygga upp hållbart motstånd. Motstånd som kan fortsätta i decennier och dessutom trappas upp. Andra förslag?

Per Herngren

2013-04-01, version 0.2

Skriv gärna en kommentar! 1) Klicka på kommentera. 2) Klicka på Anonym. Eller Namn/URL; skriv länk till din webb, blogg på URL. 3) Efter Publicera ber bloggen dig ibland skriva bokstäver: robot eller människa?

Makt avpolitiserar antirasism

I sin bok Positiv antirasism visar Alex Bengtsson hur antirasism glömde av det geniala med Martin Luther Kings tal "I have a dream": att faktiskt bygga och förverkliga positiva visioner snarare än att reducera sig till att vara emot det negativa.

Här listar jag några makttekniker som används för att hindra antirasismen från att bli politisk. Sådana makttekniker blir viktiga annars skulle antirasism hamna i konflikt med ”andra” stimulerande maktsystem som drar i aktivisterna, så som lönearbete, studier, egna hem, kärnfamilj och duktig politisk individualism. ”Andra system” är fel uttryck. Dessa är intrasslade i rasism och i varandra, det finns inte särskilda sfärer.

Hur antirasism avpolitiseras

1. Negation. Genom att negera, vara emot, rasism undviker antirasistiska grupper långsiktigt och envetet organiserande av samhällen som lever enligt andra ordningar än riken, nationaliteter, hudfärg, gränser och stater, organiserande av fristäder som ger fristad och uppehållstillstånd till personer och familjer på flykt, samt organiserande av underjordiska järnvägar som överskrider gränser.
2. Syndabock. Genom att utse en migrationsminister eller en regering till syndabock osynliggörs effektivt att den egna organisationen och att alla andra organisationer är lika politiska och lika ansvariga.
3. Dumskallar. Genom humor och citat görs migrationsministrar och enstaka högerpolitiker till parodi på rasism och dumhet.  Detta döljer effektivt att rasism är rationalitet och rutiner. Hanna Arendts banala ondska och Zygmunt Baumans analys av hur Auschwitz är del av den moderna rationaliteten visar att det främst är ordentliga och duktiga medborgare som administrerar död och förtryck. Detta görs inte genom dumhet utan genom rutiner och rationellt kalkylerande. 
4. Fetischering. Genom negativa kampanjer och protester mot en regering, mot ett eller två högerpartier, mot enskilda politier eller mot migrationsverket görs det negativa till kraftkällor för antirasismen. Frustration ger stimulerande kraft som effektivt tränger undan skaparkraft.
5. Politiken. Genom att ordet politik görs synonymt med en regering och en riksdag i en organisation i Stockholm osynliggörs att alla andra organisationer och företag är lika politiska.
6. Samhället. Genom att "samhället" görs synonymt med staten döljs hur alla byar, städer, organisationer, avdelningar, kollektiv och även familjer blir samhällen. Samhällen som har möjlighet att agera solidariskt och gränslöst, och bli fristäder för människor på flykt.
7. Vardagsrasism. Genom att använda ordet vardagsrasism antyds att staters nationalstatsapartheid med gränser och avvisningar skulle befinna sig ovanför eller utanför vardagen. Därmed produceras en paranoid föreställning om en stor mäktig rasism ovanför vardagliga rutiner, bortanför vardaglig administration och vardagliga handlingar. Ordet vardagsrasism osynliggör att de samhällen vi lever och återskapar i vardagen är lika politiska som det vardagliga återskapandet av företag, regeringar och förvaltning.
8. Protest. Genom protest sugs kraften ur det kreativa byggandet av gränslösa, rättvisa och solidariska samhällen. Jag har skrivit mer om hur postprotest bryter med protest här. Och om hur Deleuze och Nietzsche bryter med negerandet och protesterandet här. Deleuze och Nietzsche visar att skaparkraften är mycket mäktigare än negerandet, protesterandet. Det krävs dock ganska lite negativitet för att suga kraften ur skapandet. Genom att protesten vänder sig mot Stockholm återinsätts en regering som regerande. Och den antirasistiska protesten avsätter samtidgt genom detta mot-vändande sig själv och andra organisationer som regerande.
9. Samtidsslaveri. Genom att fastna i det som för tillfället är aktuellt på facebook och i nyheterna trängs det långsiktiga byggandet bort. Antirasism görs till en nyhetsbyrå som delar nyheter. Jag har skrivit mer om samtidsslaveri här.
10. Rättigheter. Fokus på individers eller gruppers rättigheter tränger gärna undan politisk förändring. Hur organiserar vi våra liv tillsammans? Medborgarrättsrörelsen i USA blev medvetna om detta och byggde bland annat upp jämlika samhällen i stadsparker där fattiga och aktivister levde tillsammans. De började också skapa rutiner för postrasism genom ickevåldsträning, samt i lokala organisationer och baptistkyrkor, och genom att direkt låta lösningen intervenera i apartheid. Sit-in och andra tekniker för civil olydnad gjorde målet till medlet. Befrielse och jämlikhet blev både mål och medel.
11. Våld. Periodvis har viss antirasism fokuserat främst på den rasism som använder gatuvåld och misshandel. Det rasistiska våld som dödar flest, vårt återskapande av gränser och nationalstatsapartheid, har kamouflerats.

Per Herngren

2013-03-25, version 0.2

Vill du träna performativ antirasism? Välkommen på helgkurs! 

Performativ är när handlingen faktiskt genomför målet, mål och medel blir därmed samma sak. Under kurserna övar deltagarna även att performativt ingripa vid sexism, åldersism, funktionism och homofobi. Dessutom tränas grunderna i feministiska och jämlikare mötestekniker (förslagsrunda, beslutsrunda, maktingripare, tidsunderlättare etc).

Referens

Daniel Poohl, Alex Bengtsson, Positiv antirasism Så förnyar vi en debatt som kört fast, Expo, 2012.