01 november 2014

När erkännandepolitik skapar hetero och vithet - Sara Ahmed

Erkännande och erkännandepolitik är inte så vanliga begrepp i svenskan. Det används främst om att erkänna ett folk, en kultur eller en stat som i erkännandet av Palestina. Men det används också om att erkänna kvinnor, homosexuella och transpersoner som likvärdiga, och om att erkänna deras rättigheter. Här tar jag upp ett par aspekter av Sara Ahmeds queera kritik mot erkännandepolitik.

Erkännandepolitik riskerar att etablera det normala istället för att ersätta det med nya ordningar.
Erkännande kan till och med producera ojämlikhet. Sara Ahmed analyserar hur erkännande görs till en gåva från det etablerade till transpersoner och homosexuella, till immigranter och bruna. Erkännandepolitik gör vissa hemmastadda och andra till gäster, gäster som de hemmaboende erkänner och välkomnar.
Erkännandepolitik skapar plats vid bordet. De som ockuperar dessa platser hålls då också på plats. Att göras till gäst innebär att du hela tiden behöver hålla dig allert: vara artig, ordentlig och tacksam. 
Ahmed menar att en queer revolution behöver avhysa huset. Skulle detta innebära att heteropersoner, svenskar, vita och medelklass behöver vräkas? Njaee, hon vänder snarare på det. Det är huset, bordet som är dukat för gästerna, det hemmastadda, som behöver vräkas. Trans, homo och bruna är inte gäster i någons hem. Den revolutionära lösningen är inte att ta över någons hus och slänga ut de som bodde där, en sådan revolution bevarar bara huset. 
Queer revolution avhyser själva huset.

Texten är utdrag ur den kommande boken Mode och motstånd av Otto von Busch och Per Herngren. Ge gärna förslag på förbättringar! Tack!

6 kommentarer:

Carin Holmberg sa...

Det låter som toleranspolitik fast i ett modernare språkbruk.
Jag håller med om att huset måste rivas och samtidigt blir det abstrakt. Blir vi alla hemlösa och hjälps åt att bygga ett nytt hus eller lever vi på savannen eller bygger vi flera små hus eller.......?

Per Herngren sa...

Tack Carin för kommentar! Och för hembesök på bloggen!

Ifall jag begriper Sara Ahmed rätt så är det inte en generell kritik mot huset, hemmet. Det är kritik mot det hus/hem som delvis skapas genom erkännandet av gästen som välkommen till "oss". Huset som behöver avhysas kan vara nationalstaten, universitetet, kvarteret ... Det är "välkommen till vårt hus" - som behöver avhysas. (När det riktas mot bruna, folk med funktionsnedsättning, transpersoner etc)

Är det så du läser Ahmed också?

Kalle Karlsson sa...

Jag, som ibland flörtar med lokalpatriotism, har en förhoppning. Den kanske är väldigt naiv, men är det omöjligt att fylla t ex majorna med så mycket tolerans och kärlek att det sedan börjar svämma över till nästa stadsdel?

Om välkomnandet riktas på ett högst jämlikt sätt och till allt och alla?

Har ju tyvärr inte läst Ahmed, utan nöjer mig som vanligt med dina översättningar.

Per Herngren sa...

Kalle, jovisst, tolerans och kärlek är ju viktigt i alla gemenskaper.

Det skulle vara intressant om du med ett par enkla maktkritisk metoder kunde upptäcka ifall tolerans och kärlek möjligen producerar intimitet som i sin tur producerar vithet och medelklass i Majorna:

1. När du går förbi utefik, häng, och pubar som du betecknar som hak för tolerans och kärlek. Kolla snabbt om du ser likhet, ex i ålder, vithet, svenskhet medelklass, studenter etc.

2. När du råkar vara på en fest som du uppfattar som "tolerant och kärleksfull", kolla snabbt om du upptäcker vithet och medelklass eller om dessa kategorier bryts i gemenskapen.

3. Kolla med andra som bor i Majorna: Finns det vita områden eller vita kvarter i Majorna?

Det vore väldigt intressant att få del av resultatet. Men se till att inte peka ut grupper och ställen med namn.

Kalle Karlsson sa...

Det ska jag absolut göra!
Har jobbat bakom disk på ett kafé i kvarteren. Utifrån ett upptaget personalperspektiv, så upplevde jag besökarna som representativa utifrån hur Majorna ser ut överlag.

Vid våra kulturella tillställningar så upplever jag (ibland) att det blandas rätt gött. Just för att det är gratis. Kompensatorisk kulturpolitik?

Vi har försökt få en så jämlik representation på våra scener (syftar på damer/herrar här) men vet att vår Akilleshäl bl a är genremässig. Väldigt lite hip-hop, dödsmetall och punk som bokas av oss. Men det är hyfsat lätt åtgärdat.

Är rätt säker på att vissa delar av Majorna är mer vita och medelklassiga än andra. Hög andel bostadsrätter = hög andel vita/medelklasslirare.

Men det är ett mycket intressant ämne som jag ska diskutera vidare i kvarteren.

Per Herngren sa...

Tack Kalle! Intressant analys utifrån lokala dynamiker och förutsättningar.

Samhällsforskare ramlar ibland in i metodologisk nationalism. De undersöker saker utifrån staten.

De kan också ramla in i metodologisk individualism. De räknar på individer och skillnader mellan individer.

Jag tror det ofta blir mer fruktbart att undersöka grupper, kvarter, organisationer och det caféet du nämnde. Vi är gemenskaps-varelser. Och vi cirkulerar kring torg och platser.

Gadgeten innehöll ett fel