10 oktober 2007

Lönearbetet är asketisk religion

Det asketiska livet är en gestaltning av tillvaron efter Guds vilja. En rad puritanska metoder uppfinns och utvecklas inom kristendom. Detta öppnar upp nya möjligheter även utanför kristendomen. Asketismen förs via protestantismen över till kapitalismen. ”Puritanen ville ta sitt yrke som ett kall”, skriver den klassiske sociologen Weber i den Protestantiska etiken.

Inom kapitalismen väljer lönearbetaren alltmer att uppfatta sitt yrke som ett kall och bröt därmed med den traditionella livshållningen. Vad som en gång var en fråga om dagliga val och beslut blir alltmer en fråga om anpassning till konsekventa asketiska metoder där lönearbetaren offrar sig själv för arbetet. Uppoffrande lojalitet och asketisk lydnad blir lönearbetets etik.

Weber går så långt att han använder metaforen demon. Lönearbetaren måste lyssna på sin demon, hörsamma sin yrkesplikt med all den självbegränsning som detta innebär. Här skapas en sekulär asketisk religion där demoner och gudar finns inuti vår värld snarare än bortom den.

Speciellt intressant är att uppoffringen för lönearbetet uppnås genom individualism. Genom disciplinerat självförverkligande underordnas individen lönearbetet. Att växa som människa individualiseras och blir en metod för att tukta lönearbetaren.

De senaste åren får alltfler lönearbetare hjälp av en personlig coach eller rådgivare med att stiliseras och designas. Vi kan kalla det för ett stiliseringstvång när man blir tvungen att markera tillhörighet vilket skapar en form av kastsamhälle.

Denna asketiska religion avlastar lönearbetaren från att dagligen behöva ta ansvar för hur hon ska leva sitt liv. Lönearbetet är alltså en religion som konstruerar en etisk och styrande moral. Man behöver inte längre fundera över det möjliga livet. Lönearbetet ger svar på frågan om vad som är det riktiga och rätta livet.

Per Herngren

2007-10-10, version 0.1

Källor

Carl-Göran Heidegren, ”Livsstil och livsföring i Simmels och Webers klassiska sociologi”, Sociologisk Forskning 2004, nr 4.

Weber, The Protestant Ethic and the Spirit of Capitalism, London: Unwin University Books, 1968.

Weber, Den protestantiska etiken och kapitalismens anda, Borgholm: Argos, 1978.

6 kommentarer:

vairocana sa...

Intressant text!

Men hur ska man klara sitt uppehälle utan lönearbete? Husrum, mat etc kostar även om man kan leva väldigt enkelt.

Jag är själv praktiserande buddhist med lönearbete, ibland dyker frågan upp om arbete vs. kloster.

Tack också för en bra intervju i Karlavagnen med Markus Birro.

Per Herngren sa...

Det är inte lätt att ensam ersätta lönearbetet. Men det är ganska många som försöker, genom kollektiv, frilansa, och en vän samlar burkar.
Man borde kunna skapa kooperativ där lönearbetet inte gudomliggörs, alltså där man jobbar flexibelt eller får tjänsteledigt för solidaritetsarbete, ickevåldsaktioner och motstånd. Självklart behöver tjänsteledigheten inte vara förbehållslös. Problemet är när lönearbetet självklart blir det högsta värdet - viktigare än att stoppa krig, hjälpa hemlösa etc.

Tack för att du lyssnade på mig på P4.

Thomas sa...

Tack för tipset om Karlavagnen! Har precis hunnit lyssna - arkivet på nätet existerar bara 30 dagar efter programmet sänts...

Själv har jag både lyckats och misslyckats med att kombinera lönearbete med "samhällsarbete" (ex aktioner, solidaritetsarbete osv). Dvs på en individuell nivå har jag haft möjlighet att genom flex, semester och "arbetstidsförkortning" kunnat uppnå en relativt bra balans mellan lönearbete och "samhällsarbete".

Ironiskt nog fungerade detta, åtminstone för mig, bättre som anställd inom näringslivet än i den idéella sektorn...

Så på ett individuellt plan verkar det som att ett modernt medelklassjobb med hög flexibilitet och möjlighet till distansarbete gör det enklare att få en bra balans i livet mellan lönearbete och icke-betalt arbete. Men naturligtvis krävs det också lägre kostnader för boende (kollektivboende eller annat samboende minskar ju exempelvis boendekostnaden drastiskt), resor (kollektivtrafik och cykel) och konsumtion (2nd hand osv...).

Per Herngren sa...

Jag håller med Thomas analys om att lönearbetet kan bli en större besatthet inom ideella organisationer och folkrörelser än för en arbetare i näringslivet.

Kanske beror det på att motsättningen blir otydlig om man tror att engagemang och lönearbete har blivit samma sak. Lönearbetet blir då ännu mer demoniserat och det blir ännu svårare att tala om för chefen att man ska vara borta ett tag och göra civil olydnad eller arbeta med fattiga.

Intressant är att lönearbetet jämkas ihop med andra engagemang som studier (studieledig) och familj (barnledig).

Jag är kanske mer kollektivistisk än Thomas i min världsbild och tänker mig att man aldrig kan jobba politiskt individuellt eller ensam. Politik definierar jag som gemensamma beslut (i ex motståndsgruppen) om att lösa ett problem, ingripa vid oförrätt eller att skapa bättre lösningar.

Politik blir då det som kräver gemensamma beslut och genomföranden.

thomas sa...

Hej igen,

inser att jag bara kom halvvägs med mitt inlägg... hade tänkt börja på individplan för att sen röra mig mot ett mer kollektivistiskt plan.

Är helt enig med Per om att politiskt arbete bör ske kollektivt. Vad jag hade tänkt komma till var att de relativt goda förutsättningarna som kan uppnås med ett hyfsat fritt "medelklassjobb" uppenbarligen inte gäller alla. Bland annat därför borde "i en perfekt värld" lönearbetets del av individens totala tid minska, exempelvis genom 6 timmars arbetsdag för att frigöra tid till annat.

don Tomaso

vairocana sa...

Frågan är också hur mycket pengar en individ behöver för att klara sig hyfsat. och hur mycket som är lyx?

En munk i Nepal kostar c:a 1USD per dag för visst ett kloster, t ex.

Vilken samhällsservice är grundläggande? Vad behöver den kosta? Vem betalar?

Vad gör vi egentligen med vår tid?
Dvs kvalitet vs. kvantitet?

Gadgeten innehöll ett fel