Terrorism uppstår ifall dödande av civila utvecklar rädsla och skräck även bortom den enskilda handlingen. Terror kommer från latinets darra eller skaka av rädsla.
Demokratiska länders terrorism kamoufleras med föreställningar om att länder inte utövar terrorism ifall syftet är militära mål. Åklagaren för ett rån skulle dock knappast ignorera mord eller dråp även om rånarnas egentliga syfte enbart var att stjäla pengar.
Solidaritetsgrupper och folkrörelser manas att undanta kontinuerligt dödande av civila som terrorism – ifall det utförs av demokratiska nationalstater.
Går man till mitten av nittonhundratalet1 och bakåt i tiden finner man att diktaturer var effektiva på att mörda civila. Ifall man analyserar dödandet av civila2 sedan Vietnamkriget3 har flera demokratiska nationalstater statistiskt sett blivit effektivare4 på att mörda civila än diktaturer och privata terroristorganisationer5. Mördandet av civila registreras som ”collateral damage”6 eller ”antalet döda i konflikten”. Fredsgrupper försätter demokratier i undantagstillstånd ifall de kräver att vapenhandel bara ska få ske till demokratier.
1
The Uppsala Conflict Data Program, Uppsala University,
https://www.uu.se/en/department/peace-and-conflict-research/research/ucdp
2
Källkritik: Källorna som används i det här kapitlet räknar
antalet civila som dödats i krig på olika sätt, och vid
jämförelse behöver man givetvis ta med det i beräkningen.
Every
Casualty Counts, ”Standards for Casualty
Recording”,
2016,
https://everycasualty.org/standards-for-casualty-recording-2016/
International
Committee of the Red Cross, ”International launch of Standards for
Casualty Recording: Putting principles into practice”,
2016,
https://www.icrc.org/en/event/international-launch-standards-casualty-recording-putting-principles-practice.
Iraq
Body Count, ”Documented civilian deaths from violence”,
https://www.iraqbodycount.org/database/
3
”Fifty years of violent war deaths from Vietnam to Bosnia:
analysis of data from the world health survey programme” National
Library of Medicine, the U.S. government, 2008,
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2440905/
4
ISIS har i jämförelse med andra privata
terroristorganisationer varit oerhört effektiva på döda civila.
Men ifall statistiken stämmer kommer de inte ikapp de
nationalstater som är effektivast på att döda civila.
ISIS i
Syrien:
SCM, ”Death by the parties responsible”,
2022.
https://scm.bz/en/monthly-statistical-on-casualities-in-syria-june-2022/
United
Nation, ”Behind the data: Recording civilian casualties in Syria,
2023,
https://www.ohchr.org/en/stories/2023/05/behind-data-recording-civilian-casualties-syria
ISIS
i Irak:
Human rights office of the United Nations High
Commissioner for Human Rights, UNAMI United Nations Assistance
Mission for Iraq – Human Rights Office, Report on the
Protection of Civilians in the Armed Conflict in Iraq: 1 May – 31
October 2015,
2015,
https://www.ohchr.org/sites/default/files/Documents/Countries/IQ/UNAMIReport1May31October2015.pdf
5
Statista Research Department, ”Al-Qaeda terrorist attacks by
number of deaths from 1993 to 2010”,
2011,
https://www.statista.com/statistics/272757/al-qaeda-terrorist-attacks-by-death-toll/
6 Zygmunt Bauman, Collateral damage. Social ojämlikhet i en global tidsålder, Göteborg: Daidalos, 2012.
Theodor Adorno lanserar 1950 tillsammans med flera forskare begreppet auktoritär personlighet för att undersöka hur folk identifierar sig med auktoriteter1. Auktoritär personlighet är att lyda och underordna sig dominerande maktordning.
Man föreställer sig gärna de som lyder auktoriteter som okritiska ja-sägare. Men auktoritär personlighet gör sig till kritisk motpart mot dem som undergräver auktoriteten. Auktoritär personlighet blir på så sätt upptagen både med att underordna sig auktoriteter och med att bekämpa det som avviker. Det fångas på så sätt i det negativa. Det ingår ett motpartsförhållande med det som vägrar underordna sig.
Per Herngren
2024 12 06, version 0.1
1
T. W. Adorno, Else Frenkel-Brunswik, Daniel J. Levinson, R. Nevitt
Sanford, The Authoritarian
Personality, London, NY:
Verso, 2019 (original 1950).
Moral är hur vi ska agera mot varandra. Vi använder olika praktiker för moral så som krav, regler, juridisk lag och beslut. Nationalism försöker dock skapa ett undantagstillstånd för juridisk lag. Det knuffas ut utanför moralen som något åtskilt.
Rättsfilosofiska professorn Ronald Dworkin kritiserar ett sådant undantagstillstånd. Han menar att lag är en av alla former för moral. ”We have now scrapped the old picture that counts law and morality as two separate systems and then seeks or denies, fruitlessly, interconnections between them. We have replaced this with a one-system picture: we now treat law as a part of political morality.”[1]
Kritik som menar att lagen behöver ta mer hänsyn till moral återskapar undantagstillståndet, att lag står utanför moral.
Fotnot
[1] Ronald
Dworkin, Justice for Hedgehogs, Cambridge, Massachusetts, London: Harvard
University Press, 2011, s 405.
Olika former av rättigheter är ett viktigt skydd mot majoriteter och dominerande kollektiv. Rättigheter för ”minoriteter” kan dock i vissa fall exploateras för att inordna folk i en ordning. Begrepp som minoritet och utanförskap förutsätter en helhet. Utanförskap har alltså redan integrerat målgruppen i nationalstaten. Rättigheter utnyttjas i så fall för att inordna. Maktordningen legitimeras som den etablerade ordning alla ska ha rätt att delta i. På lika villkor! Det är i vissa fall möjligt att utnyttja rättighetspolitik för att legitimera den dominerande ordningen. Rättigheter används då för att producera över- och underordning.
Per Herngren
11 september 2024, version 0.2
Ett nästan vackert uttryck för att skylla på individen är: Anta en utmaning. Det finns många andra tekniker för att belasta individen och kamouflera strukturer och maktordningar.
"Anta en utmaning" får flera funktioner
Per Herngren
2024 08 25, version 0.1
Att vi på arbetsplatser och utbildningar tränas i oförmåga lanserar 1914 av den klassiska sociologen och ekonomen Thorstein Veblen.
Träningen i oförmåga till etiskt och politiskt handlande växer fram genom starkt fokus på:
Veblen är inte kritisk till syfte eller att träna in skicklighet i att utföra arbetsuppgifter. Men ett alltför målinriktat handlande blir träning i att inte agera för välrdens bästa eller ingripa när någon trycks. Det blir intränad oförmåga till etiskt och politiskt handlande.
Veblen analyserar speciellt hur organisationens ledning och anställda längre ner i hiearkin inriktar sig på att det ekonomiskt ska gå bra. Anställda och ledning kan bli riktigt kompetenta på det. Men det blir samtidigt en träning i att inte ingripa i mobbning, rasism eller annan diskriminering. Ett målinriktat fokus blir träning i tafatthet kring det som är bra för värld och samhälle. Det blir träning i att bli tafatta när någon trycks ner.
Intränad oförmåga uppstår när en organisation inte regelbundet tränar på att inkludera bredare perspektiv samt inte tränar på att etiskt ingripa för sina medmänniskor.
Per Herngren
2 juni 2024, version 0.1
Thorstein Veblen, The instinct of workmanship and the state of the industrial arts, NY: Macmillan, 1914; New edition: New York, N.Y.: B. W. Huebsch, July 1918.
Per Herngren pratar med Berit Larsson i poddavsnittet om hur fixering vid stimulans och positiv uppmuntran avpolitiserar och skapar trötthet. Samtalet utgår från den tyske professorn Byung-Chul Hans samhällskritik i kapitlet ”Seendets pedagogik” i boken Trötthetssamhället.
I poddavsnittet jämför Berit Larsson Byung-Chul Hans kritik av positiv stimulans med Hannah Arendt och Emmanuel Levinas.
(37 minuter, publicerat 27 april 2024. Länk till avsnittet på Spotify)
REFERENS: Byung-Chul Han, ”Seendets pedagogik”, Trötthetssamhället, Ersatz, 2016.
Utkast till boken Civilsamhälle och Makt Hur kritik förvandlas till lydnad som ska komma ut 2024.
Den liberala revolutionen bygger ordningar som gör statsapparat och civilsamhälle till motparter. Motsägelsefullt växer det parallellt fram en fridfull utopi om att stat och civilsamhälle skulle kunna övervinna konflikter.
Antonio Gramsci utgår från att stat och civilsamhälle bygger på konflikter,1 men på några ställen förutsätter han att ett väl utvecklat civilsamhälle faktiskt skulle ha möjlighet att dra nationalstaten ut ur motsättningar och konflikter. ”A complex and well-articulated civil society, in which the individual can govern himself without his self-government thereby entering into conflict with political society—but rather becoming its normal continuation, its organic complement.”2
Gramscis begrepp hegemoni tolkas ganska ofta som harmoniskt samförstånd. Jag försöker istället använda begreppet för att undersöka hur konflikter kan skapa samförstånd. Genom hegemoni producerar civilsamhälle det som Gramsci på italienska betecknar ”consenso”. Det italienska begreppet drar åt två olika håll. Det kan betyda att godkänna, tillåta, bemyndiga. Den andra betydelsen är istället att komma överens, instämma och samtycka.
Betydelsen bemyndiga och godkänna öppnar upp för att konflikt och hörsamhet kan vävas ihop. Den borgerliga revolutionen utvecklar verktyg för att offentligt lyfta fram konflikter. Det blir en väg till beslut.3 Beslutet görs till en plikt att underordna sig beslutet. Lydnad till beslut innebar dock inte att konflikten är över. Beslut kan omprövas efter ny kritik. Den liberala ordningen utvecklas av kritik och konflikt. När demokrati senare bakas in i nationalstaten görs konflikter till förutsättning för demokrati. Utan konflikter blir demokrati irrelevant. Diktatur, mobbning och krig blir medel att trycka ned konflikter.
Betydelsen komma överens och instämma betecknar istället konflikter som hinder för enhet och lydnad. Målet blir att vara ense. Exempelvis Rousseau argumenterar för att statens auktoritet försvagas av konflikter och stärks genom överenskommelse.4 Alternativ konfliktlösning som växte fram i början av sjuttiotalet är en variant av denna negativa syn att konflikter ska upplösas. Liberalism är i konflikt kring synen på konflikter.
Annars är det främst konservativa ordningar som trycker ned konflikter.
Civilsamhället får till uppgift att använda konflikt och kritik för att producera enhet, lydnad och utveckling. Det stämmer överens med första betydelsen av ”consenso”.5
På flera ställen i sina fängelseanteckningar betonar Gramsci civilsamhällets uppgift att producera samarbete och lydnad snarare än enighet: ”exercise hegemony, which presupposes a certain collaboration, i.e. an active and voluntary (free) consent, i.e. a liberal, democratic régime.”6 Hegemoni producerar i så fall enhet snarare än enighet. Samförstånd utan samtycke. Hegemoni blir därmed användbart för att undersöka när oenighet producerar frivillig underordning.
Per
Herngren
2024
04 09, version 0.1
Fotnötter
1 ”The philosophy of praxis, on the other hand, does not tend towards the peaceful resolution of the contradictions existing within history.” Antonio Gramsci, David Forgacs (red), The Gramsci reader, New York University Press, 2000, s 196.
2 Antonio Gramsci, Quentin Hoare (red), Geoffrey Nowell Smith (red), Selection from the prison notebooks of Antionio Gramsci, London: ElecBook, 1999, (pappersutgåva Lawrence & Wishart, 1971), s 543.
3 Jürgen Habermas, Borgerlig offentlighet : kategorierna ”privat” och ”offentligt” i det moderna samhället, Lund: Arkiv, 2003, original 1962.
4 ”The more concord reigns in assemblies, that is to say the closer opinions come to unanimity, the more the general will also predominates; whereas long debates, dissensions, disturbances, signal the ascendancy o f particular interests and the decline of the State.” Rousseau, ”Book IV, chapter 2”, Rousseau The Social Contract and other later political writings, Cambridge University, s 123.
5 Metoden för att läsa liberala klassiker och maktkritisk forskning som refereras i den här boken är att följa med i deras interventioner. Vilka verktyg ger de oss för att bearbeta civilsamhället? Hur kan vi samarbeta och brottas med dessa tänkare och forskare? Avsikten är alltså inte främst att försöka förstå någon bakomliggande mening: vad de egentligen ville säga eller vad som historiskt styrde deras tänkande. Läsning är att bli tilltalad. Texter riktar sig alltså mot läsaren. Texter riktar sig inte så ofta mot författaren, förutom möjligen vid bekännelser, kärleksbrev eller jobbansökningar vilket faller utanför bokens ämne.
6 Antonio Gramsci, Quentin Hoare (red), Geoffrey Nowell Smith (red), Selection from the prison notebooks of Antionio Gramsci, London: ElecBook, 1999, (pappersutgåva Lawrence & Wishart, 1971), s 549.
Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato) startar 1949 som ett regionalt politisk organ. Redan 1951 bygger Nato även upp en militär struktur som opererat runt om i världen, exempelvis Afghanistan, Irak och Libyen.
Natos regerande organ består bland annat av Nordatlantiska rådet, generalsekreterarens stab, Försvarsplaneringskommittén, Kärnvapenplaneringsgruppen. Både var för sig och tillsammans får de funktionen av världsregering. Nato organiseras som en federal stat. Federal kommer från latines foedus som betyder fördrag. Intressant är att Natos statliga organisationsform återanvänder delar av den feodala ordningen med länsväsende. Genom att tillhandahålla soldater och överlämna en del av sin frihet får länderna (länen) ett löfte om skydd och privilegier i utbyte.
Nato som stat står i motsättning till de nationella stater som ingår i Nato. Annars skulle det inte behövas ett fördrag mellan medlemmarna. Natos fördrag påbjuder världskrig när någon medlem hamnar i krig. Ifall en blir attackerad är alla del i det kriget: ”attack against one (…) shall be considered an attack against them” all1. Ifall flertalet medlemmar anser att de behöver delta i kriget innebär det fler krigande nationalstater än under tidigare världskrig. En av Natos funktioner som världsregering är att legitimera ständigt hot om folkmord (kärnvapen) och att ifall hotet misslyckas praktiskt bruka folkmord som medel. Andra medlemmar hindras att fysiskt stoppa hot om, eller bruk av, folkmord.
1 ”Article 5 The Parties agree that an armed attack against one or more of them (...) shall be considered an attack against them all and consequently they agree that, if such an armed attack occurs, each of them (...) will assist the Party or Parties so attacked by taking forthwith, individually and in concert with the other Parties, such action as it deems necessary, including the use of armed force, to restore and maintain the security of the North Atlantic area.
(...) Such measures shall be terminated when the Security Council has taken the measures necessary to restore and maintain international peace and security.”
The North Atlantic Treaty Washington D.C. - 4 April 1949, https://www.nato.int/cps/en/natohq/official_texts_17120.htm
Följande stater och länder har ingen egen militär krigsmakt. Några är dock kolonialiserade eller ockuperade av stater med väpnad krigsmakt, och flera är underställda någon militärallians. Regelbunden civilmotstånds- och ickevåldsträning är ovanligt även i länder utan krigsmakt.
Håller samtal, samhällen, arbetsplatser och organisationer på att stagnera? Reformer och revolutioner ersätts med justeringar, det som kallas postreformism och det postpolitiska. Stagnerande och visionslösa samhällen undergräver både demokrati och hotar en jämlik och omsorgsfull försörjning.
Ulf Danielsson professor i teoretisk fysik analyserar i DN varför forskning de senaste decennierna tycks hålla på att stagnera:
"Enligt en undersökning nyligen publicerad i den ansedda vetenskapliga tidskriften Nature har den vetenskapliga och teknologiska utvecklingen avstannat under de senaste decennierna. Efter att ha studerat 45 miljoner vetenskapliga artiklar och nära fyra miljoner patent under sex årtionden, drar författarna slutsatsen att det sker allt färre stora vetenskapliga genombrott och görs allt färre banbrytande uppfinningar. Tvärtemot den berättelse som förmedlar en bild av en hisnande utveckling där inget längre är omöjligt."
"En troligare förklaring är en samhällsutveckling där fokus flyttats, mer eller mindre medvetet, från att åstadkomma revolutionerande upptäckter till att mest bara reproducera vad andra redan gjort. Det är ju en effektiv strategi för den som vill göra karriär."
"En avgörande förutsättning för nyskapande är att det grundläggande hantverket bemästrats genom träning."
Välkommen på kurs i jämlikare och effektivare mötestekniker
DN har allt fler artiklar med maktanalys. Men de är fortfarande dåliga på att analysera ingripandetekniker. DN: "Plötsligt gav den ena mig en gliring. Vi skrattade lite, samtalet gick vidare. Men strax därefter: en till gliring, nu från den andra. De mötte varandras blickar med förstående leenden."
Här är några ingripandetekniker vi finslipar och tränar på kurserna i civilkurage och konflikthantering:
1. "Du använde gliringar mot hen." Den ingripandetekniken konfronterar vad som är problemet och vem som är problemet.
2. "Varför gav du hen en gliring?" Ingripande i frågeform kan vara mer kraftfull eftersom det är svårare att bli defensiv mot en fråga. Fråga bjuder in till reflektion.
3. "Är gliringen till för att skapa en hierarki i vår grupp?" Här ersätts utpekande av skämtaren med fokus på maktstruktur i gruppen. Att gruppen kommer i fokus bjuder dessutom in passiva åskådare att bli aktivt delaktiga i händelsen, kanske som ingripare. Dessutom undviker ingriparen att peka ut offret för ingripandet, undviker att offergöra.
 |
| Byung-Chul Han |
 |
| Berit Larsson |
Per Herngren föreläser om skicklig inkompetens, funktionell dumhet och andra problem som kan uppstå under kurser i konflikthantering, ickevåld och civilkurage. Föredraget hölls under en träning för tränare i konflikthantering och civilkurage under Hopp & Motstånd 8 augusti 2020. Deltagarna utbildar sig till att själv leda övningar och kurser. Förutom Per så ledde Anna Johansson Dahl och Karin Utas Carlsson denna fortsättningskurs. Anna och Karin bidrar ett par gånger i podd-avsnittet.
Inlägg
Alla kommentarer
