Konservativ bryter vänster-högerskalan

Motstridiga argument gjorde beslut mer rationella än subjektivt tyckande. Genom att argumentera med varandra övervann man dumhet och tröghet hos subjektiva åsikter och tyckanden.[1] Kritik förväntades stärka både effektivitet och kreativitet[2] vilket motverkade att nationalstaten stagnerade så som kungavälden.[3]

Till skillnad mot det liberala regerandet ersätter despoti konflikter med en enad vilja.[4] Envälde blir alltså en regeringsform för att trycka bort konflikter. Vilja till enhet och motvilja mot konflikter är möjligen en förklaring till att visst konservativt regerande närmat sig envälde.

Konservativt regerande där enhetlighet tränger undan konflikter bryter upp vänster-högerskalan. Det blir i så fall möjligt att analysera olika kommunistiska diktaturer som en blandning av konservativ nationalism och socialistiskt regerande. Socialistiskt förstatligande görs till nationalism istället för arbetarstyre. Nationell enhet ersätter gränslöst folkstyre.

Per Herngren
23 juni 2025, version 0.1

Fotnoter 

[1] Demokrati utvecklas i Grekland genom parresia, att jämlikt hävda sanningen. Det blir avgörande i det liberala regerandet även innan parlamentarisk demokrati börjar införas. Se Foucaults föreläsningar i januari och februari 1983. Michel Foucault, The Government of Self and Others Lectures at the College de France 1982-1983, NY: Palgrave Macmillan, 2010.

[2] ”Yet this peace is not, as with the aforementioned despotism (in the graveyard of freedom), brought about and secured by the weakening of all energies, but rather by means of the liveliest competition among the same.” Immanuel Kant, Toward perpetual peace and other writings on politics, peace, and history, Binghamton, NY: Yale University, s 92.

[3] JürgenHabermas, Borgerlig offentlighet: kategorierna “privat” och “offentligt” i det moderna samhället, Lund: Arkiv, 2003.

[4] ”Despotism is the principle by which the state executes, on its own authority, laws that it has itself made. Under despotism the public will is therefore treated by the monarch as his individual will.” Immanuel Kant, Toward perpetual peace and other writings on politics, peace, and history, Binghamton, NY: Yale University, s 76.