29 september 2013

Ensidig o/lydnad: Erich Fromm

En organisation som är ensidigt olydig och rebellisk hindrar befrielse lika mycket som en organisation som är ensidigt lydig.

Eftersom den kritiske psykologen Erich Fromm visar att befrielse alltid innebär olydnad kan en tro att hen skulle vara emot all lydnad och laglydnad. Men att lyda befriande, demokratiska och rättvisa beslut är lika avgörande för befrielse som att bli olydig mot förtryck och härskande.

Lydnad är olydnad

Dessutom är varje olydnad lydnad och varje lydnad olydnad.

Varje akt av lydnad är olydnad mot något annat. Och varje akt av olydnad är lydnad mot något: exempelvis lydnad mot krigets offer eller mot en grupps beslut om civil olydnad.

Att lyda en lag kan innebära olydnad mot förtrycktas rop, mot en moral, eller mot en princip om rättvisa. Att vara passiv är aktiv olydnad mot undertrycktas krav på befrielse.

"But I do not mean to say that all disobedience is a virtue and all obedience is a vice. Such a view would ignore the dialectical relationship between obedience and disobedience. Whenever the principles which are obeyed and those which are disobeyed are irreconcilable, an act of obedience to one principle is necessarily an act of disobedience to its counterpart and vice versa." (Fromm 1963)

Ensidighet är återvändsgränd

En organisation som är enbart laglydig förverkligar en form av slaveri. Den som bara sätter sig på tvären blir enbart rebell, en negation, visar Fromm.

Protest pekar ut dominerande ordning som aktör - ni borde inte! - och återinsätter därmed den makt protesten vänder sig till. Protest bygger därför inte befrielse.

"If a man can only, obey and not disobey, he is a slave; if he can only disobey and not obey, he is a rebel (not a revolutionary); he acts out of anger, disappointment, resentment, yet, not in the name of a conviction or a principle." (Fromm 1963)

Lydnad och olydnad återskapar befrielse

Både lydnad och olydnad kan återskapa och bekräfta befrielse. Självständigt val av lydnad vilket bekräftar och förstärker jämlikhet och befrielse är inte underordning. Bekräftelse ska här inte förstås som åsikt eller attityd utan som en aktiv förstärkning av befrielse.

"Obedience to ... reason or conviction (autonomous obedience) is not an act of submission, but one of affirmation." (Fromm 1963)

Per Herngren
Version 0.1

Referens

Erich Fromm, "Disobedience as a Psychological and Moral Problem", 1963. Publicerad bland annat i Ed. Larence Behrems and Leonard Rosen, Writing and Reading Across the Curriculum, New York: Pearson, 2009, samt även i Erich Fromm, On Disobedience and Other Essays, Routledge & Kegan Paul, 1984.

19 september 2013

Befriande eller liberalt ickevåld

Mohandas Gandhi förverkligade ett befriande ickevåld. Han och många andra experimenterade med jämlika ickevåldssamhällen som ashrams. De utvecklade nya befriande praktiker som satyagraha och ickevåldsträning. De ingrep i förtryck och våld genom civil olydnad.
Här i nord och väst fortsätter olika grupper att utveckla Gandhis befriande ickevåld. Kvinnofredslägren i USA och England under åttio- och nittiotalet är tydliga exempel. Ett annat exempel är de anarkistiska Cahtolic Worker kommuniteterna runt om i världen som både ger husrum till flyktingar och hemlösa och som samtidigt använder civil olydnad för att ta bort orsakerna till flykt och hemlöshet.

Liberalt och individualistiskt ickevåld

Gandhis ickevåld är befrielse, men minst lika vanligt, kanske ännu vanligare, är att i nord omvandla ickevåld till en form av liberalism. Det liberala ickevåldet fokuserar gärna på individen; på individuella livsstilar och attityder; på tolerant mångfald. Ickevåldet förvandlas i den här traditionen från politisk befrielse till verktyg för personlig utveckling.
Gandhis olydiga ickevåld möter motstånd. Motstånd möter motstånd. Det innebär fängelse, förföljelse och lidande för deltagarna. Civil olydnad är mycket en kamp mot rädslan för att bli bestraffad, rädslan för de hot som gör oss lydiga. Att göra sig sårbar är hur ickevåld ingriper i makt och förtryck. Idag utvecklar queerfeminister som Judith Butler sårbarhetspolitik som ligger nära Gandhis ickevåld.
Istället för att göra sig sårbar och riskera lidande blir det liberala ickevåld stimulerande. Det blir ytterligare ett sätt att ladda batterierna. Detta genomförs med hjälp av bland annat Aha!-övningar, värderingsövningar och tankeväckande föredrag.
Individen, individens livsstil, individens medvetande och individens rättigheter blir huvudpersoner i det liberala ickevåldet. Lite motsägelsefullt görs gärna individen samtidigt till åhörare, publik och mottagare genom karismatiska föredrag och utskick. “Det är viktigt att individen blir medveten om maktproblemen i världen.” Bara individen blir medveten så befrias världen. 
Det liberala ickevåldet gör oss till atomer. Det brukar jag kalla politisk individualism. Men atomisering är kanske ett bättre begrepp faktiskt. Politisk individualism blir en antipolitik ifall vi förstår politik som gemensamma beslut och lösningar. 
Politisk individualism, liberalt ickevåld, belastar individen med det vi borde lösa tillsammans.

Per Herngren
2013 09 19, version 0.1


Detta är ett utkast från en ny bok jag skriver tillsammans med Otto von Busch. Synpunkter är därför mycket tacksamma!


Klicka på Kommentera. Välj exempelvis Namn/URL, skriv ditt namn och ange en länk till din webbsida (URL). "Publicera kommentaren". På denna blogg är du skyddad mot personkritik och näthat genom att alla kommentarer modereras, det kan därför ta några timmar innan kommentaren syns.

17 september 2013

'Upptagen' som flykt från befrielse: Erich Fromm

Genom att erbjuda aktiviteter skänker politiska och religiösa grupper möjligheten att fly befrielse. Upptagenhet blir på så sätt flykt från frihet, enligt Erich Fromm.

"Att göra något", "hjälpa till", "ställa upp", görs till flyktvägar bort från befrielse, till vägar ut ur förverkligandet av befriande gemenskaper och samhällen.

Psykologen Erich Fromm skrev sin bok om flykt från frihet 1941 men den är egentligen mer aktuell nu med dagens fokus på tillfällighet och upptagenhet.

Befrielse är förverkligande olydnad

Att leva aktivt ställer Fromm som motsats till aktiviteter. "we do not mean "doing something", but the quality of creative activity". (Escape from Freedom p 223)

Det aktiva livet förverkligar befrielse. Befrielse innebär enligt honom alltid olydnad. Samt förverkligande. Faktiskt förverkligande av frihet är olydnad mot andra ordningar. Befrielse och olydnad är därmed både mål och medel, enligt Fromm.

Det aktiva livet blir dock alltför skrämmande för den enskilde så genom att göra aktivister upptagna med aktiviteter erbjuder religiösa och politiska grupper möjligheten att fly befrielse. Politiska aktiviteter blir vägen in i lydnad, laglydnad och underordning.

"Intense activity is often mistaken for evidence of self-determined action" (Escape p 218)

Frihet-från skapar olidlig ensamhet

Varför denna flykt från befrielse? Erich Fromm visar hur kapitalism förverkligar en negativ frihet för västerländsk medelklass. Det är en "frihet från". De som inte lyckas ta sig över i en positiv frihet, förverkligande befrielse, dras in i en ensam, tung individualism.

"Aloneness ... remain; people cannot stand it for ever. They cannot go on bearing the burden of "freedom from"; they must try to escape from freedom altogether unless they can progress from negative to positive freedom." (Escape p 115)

Upptagen blir beroende

Aktiviteter blir ett sätt att dölja känslan av att vara maktlös och obetydlig. Upptagenhet döljer dessutom själva flykten. Upptagenhet får oss att känna att vi verkligen gör något. Upptagenhet ersätter engagemang.

Men för att behålla denna känsla måste vi ständigt söka upp nya tillfälliga politiska aktiviteter. Politiska och religiösa grupper kan på så sätt vara med och skapa beroende och ibland även tvångsmässigt handlande.

"Activity in this sense assumes a compulsory quality: the individual has to be active in order to overcome his feeling of doubt and powerlessness. This kind of effort and activity is not the result of inner strength and self-confidence; it is a desperate escape from anxiety." (Escape p 78-79)

Det är svårt för individen att själv ta sig ur detta beroende av aktiviteter. Svårigheten kommer inte från makt eller förtryck utan från individualismens politiska ensamhet. Grupper och organisationer har dock möjlighet att överge sina aktiviteter och istället bjuda in till olydig befrielse. Individen behöver befriande gemenskap, solidaritet och stöd för att kunna ta sig över från flykt till befrielse.

Per Herngren
2013 09 17, version 0.1

Referens

Erich Fromm, Escape From Freedom, New York: Henry Holt and Company, 1941, Owl Books Edition 1994.

Bilagor

Individuella aktiviteter flyr in i upptagenhet

Mitt fokus ovan är på politiska aktiviteter som flykt, men politiska aktiviteter är inte den vanligaste flyktvägen. Fromm visar hur egna individuella aktiviteter hjälper personer att göra sig upptagna och på så sätt fly befrielse och olydnad.

"It is covered over by the daily routine of his activities, by the assurance and approval he finds in his private or social relations, by success ..., by any number of distractions, by "having fun", "making contacts", "going places"." (Escape p 115)

Kapitalism i resonans med religion och vänster

Kapitalismens fokus på individuella aktiviteter hamnar i resonans med allt större fokus på aktiviteter inom vänster och olika religioner. Kapitalism, religiösa samhällen och protester förstärker därmed varandras flykt in i upptagenhet.

"the general characteristics of capitalistic economy: the principle of individualistic activity. In contrast with the feudal system of the Middle Ages under which everybody had a fixed place in an ordered and transparent social system, capitalistic economy put the individual entirely on his own feet. What he did, how he did it, whether he succeeded or whether he failed, was entirely his own affair. That this principle furthered the process of individualisation is obvious and is always mentioned as an important item on the credit side of modern culture. But in furthering "freedom from", this principle helped to sever all ties between one individual and the other and thereby isolated and separated the individual from his fellow men. This development had been prepared by the teachings of the Reformation." (Escape p 93-94)

Metod

Jag låter Erich Fromms socialpsykologiska kritik av aktiviteter som flykt intervenera i dagens allt större fokus på tillfälliga politiska aktiviteter. Fromm producerar på så sätt ny maktkritik. Här krävs respekt och kärlek till Fromms ansats så jag inte förvränger den.

15 september 2013

Stat och riksorganisationer blir konformistiska genom resonans - kortfilm

Hur kommer det sig att så många folkrörelser, och politiska och religiösa organisationer, organiserar sig som kopior på nationalstaten?

Film som visar resonans istället för styrning

En förklaring till "riksorganisationer" skulle kunna vara att nationalstaten dominerar och styr. Andra organisationer lyder nationalstaten. Den här filmen visar en annan möjlig förklaring: riksorganisationer hamnar i resonans: de dansar med varandra och härmar varandra.

Här är en film som visar hur 32 metronomer går från anarki till konformism via resonans snarare än central styrning och regerande.


Folkrörelser och solidaritetsgrupper som kloner

Det är inte bara namnen Sveriges Arbetares Centralorganisation, Svenska Freds eller Svenska Kyrkan som är nationalistiska. Även riksorganisationers organisationsstruktur härmar nationalstaten. Riksorganisationer organiserar sig som kopior på nationalstaten. De införlivar nationalstaten i sig. Riksorganisationer blir en version av nationalstaten.

Riksorganisationer
  1. bygger en struktur med riksorganisation och underordnade lokalföreningar som geografiskt härmar staten.
  2. kopierar statens centralistiska pyrmamidstruktur med en "regerande" styrelse i topp.
  3. identifierar sig nationalistiskt.
  4. definierar medlemskap nationalistiskt.
  5. med samma nationalitet vänder sig mot varandra som i ringdans för att kunna ta samma steg, eller parera varandras steg.
  6. ägnar sig ofta åt vad som uppfattas som "våra politiska frågor och problem"; där "våra" och "andras" utgår från nationalistiska föreställningar om gränser mellan oss. 

Hur kan resonans förklara kopierandet

Hur kan filmens metronomer förklara hur folkrörelser, aktivister och vänstergrupper skapar riksorganisationer?
  1. Först behöver nation och stat i "nationalstat" analytiskt separeras. Nation och stat har egentligen aldrig varit en enhet. "Nation" betyder folk. Försöket att koppla ihop folk och stat och landområde, och göra dem till enhet är en utopi som aldrig förverkligats. Folk blandar sig hela tiden, folk rör sig och folk är till stor del gränslösa. 
  2. Stater och lokalstater (kommuner) är organisationer. Ifall vi ser stater som organisationer bland andra organisationer blir stater "jämlika" med folkrörelser, aktivistorganisationer och religiösa samfund. För att koppla till filmen blir en stat därmed en metronom jämsides med ex Svenska Freds, Vänsterpartiet och andra riksorganisationer.
  3. Nationalism och "riks" motsvarar det rörliga underlaget. Nationalism och "riks" är alltså inte styrande eller kontrollerande utan snarare rörliga fält, territorier och områden som stater och riksorganisationer valt att stå på. Nationalism kan vara rörligt underlag eftersom det inte är massivt, det är inte samma som landområde. Nationalism är snarare avgränsningar, färgade plastband, armbindlar och andra markeringar som visar att svenskarna dansar med varandra, ni danskar dansar med varandra, och ni tyskar får allt dansa för er själva. 
  4. Medsvängningarna som överförs via det rörliga underlaget i filmen överförs mellan riksorganisationer via delningar på twitter och facebook, Almedalsveckan, utskick, riks- och inrikesnyheter, samarbetsråd, konferenser och seminarier.
  5. Resonans är ömsesidig förstärkning. Stater växer fram genom, och förstärks av, folkrörelser och andra riksorganisationer, precis som dessa blir till genom resonans med varandra och med stater.
  6. Resonans fungerar bara genom att hålla takten. Samtidigt hjälper resonans till att hålla takten. Den ömsesidiga förstärkning som uppkommer när vissa håller samma takt skapar en enorm kraft som kan tränga undan de organisationer som håller en annan takt, som organiserar sig på andra sätt än genom att kopiera nationalistisk utopi.

Vilka alternativ finns till nationalistiska riksorganisationer?

Aktionsgrupper och lokala grupper är inte alltid smittade av nationalism. När organisationerna blir större börjar de dock gärna dansa med andra större organisationer. Men det har länge funnits större organisationer som inte kopierar nationalstaten. Genom mejl och internet har det uppkommit nya möjligheter att organisera sig icke-nationalistiskt. Har någon erfarenhet av andra sätt att organisera större organisationer än genom att kopiera och införliva nationalstaten?

Håller resonans-förklaringen?

Finns det någon matematiker som skulle kunna förklara resonans-matematiken bakom filmen i ord snarare än siffror? Hur behöver min analys ovan justeras för att stämma med hur resonans fungerar?

Per Herngren
2013 09 15, version 0.2

Tack till Magnus Eriksson för tips och reflektion om filmen!
Länk till Magnus blogg.

05 september 2013

Information hindrar tänkande: Erich Fromm

Tänkandet befrias genom att bli olydigt, menar socialpsykologen Erich Fromm. Det fria tänkandet är aktivt skapande. Och skapande är att uppfinna, att göra saker och ting annorlunda, inte som det brukar vara.

Det fria tänkandet blir olydigt mot auktoriteter och normer, mot det normala och sunt förnuft, mot sina egna upplevelser och erfarenheter. Tänkandet blir märkligt, queert, snarare än självklart.

Vidskepelse

Aktivism frestas - precis som universitet, utbildning och journalistik - ibland att fastna i vad Erich Fromm menar är vidskepelse. Vidskepelsen att mer information och fakta skulle få oss att begripa världen bättre. Och att mer information dessutom skulle leda till politisk förändring.

"methods used to-day which in effect further discourage original thinking. One  is the emphasis on knowledge of facts, or I should rather say on information. The pathetic superstition prevails that by knowing more and more facts one arrives at knowledge of reality." (Escape from freedom p 214)

Information som flykt från befrielse

Denna vidskepelse blir, enligt Fromm, en flykt från befrielse. Istället för att genom olydnad befria varandra från auktoritet, konformism och härskande slösar aktivister tid på att läsa och sprida information.

"Hundreds of scattered and unrelated facts are dumped into the heads ...; their time and energy are taken up by learning more and more facts so that there is little left for thinking." (Escape from freedom p 214)

Information och fakta som maktteknik

Erich Fromm skrev sin bok om hur vi så gärna flyr olydnad och befrielse redan 1941, men boken är egentligen mer aktuell idag. Spridande av information på Facebook, tv och i tidningar fängslar aktivister i ofantliga mängder av fakta. Information blir ett sätt för aktivister att passivisera varandra, i tron att de egentligen engagerar varandra.

Resultatet blir antingen en cynisk maktrealism som är skeptisk mot gruppers försök att faktiskt förverkliga befrielse. Denna cynism vänder sin frustration mot ledare, regeringar och andra aktivister. Den sprider avslöjande information om enskilda ledare, även från andra radikala grupper.

Eller så blir resultatet istället en entusiastisk idealism som gärna berättar succéhistorier om hur de fått träffa olika ledare, ex i Almedalen, som faktiskt lyssnade på vad de hade att säga. "Ifall bara vår information når fram så ..."

Båda dessa grupper använder information för att fly befrielse, fly olydnad. Informationen döljer lydnaden.

"The individual feels helplessly caught in a chaotic mass of data ... The result of this kind of influence is twofold: one is a scepticism and cynicism towards everything which is said or printed, while the other is a childish belief in anything that a person is told with authority." (Escape from freedom p 226)

Fakta som antiteori

Tron på fakta avfärdar tänkandet. Tänkandet ersätts med registrering av fakta. Tänkandet reduceras till att bedöma ifall fakta är sant eller falskt. Tänkandet banaliseras. Svåra resonemang och komplexa teorier avfärdas som osakliga.

"The scientist has to approach facts with sterilized hands as a surgeon approaches his patient. The result of this relativism, which often presents itself by the name of empiricism or positivism ..., is that thinking loses its essential stimulus - the wishes and interests of the person who thinks; instead it becomes a machine to register "facts". (Escape from freedom p 214)

Per Herngren
2013 09 05, version 0.1

Erich Fromm, Escape From Freedom, New York: Henry Holt and Company, 1941, Owl Books Edition 1994.

Erich Fromm om fakta som vidskepelse

"I want to mention briefly some of the educational methods used to-day which in effect further discourage original thinking. One  is the emphasis on knowledge of facts, or I should rather say on information. The pathetic superstition prevails that by knowing more and more facts one arrives at knowledge of reality. Hundreds of scattered and unrelated facts are dumped into the heads of students; their time and energy are taken up by learning more and more facts so that there is little left for thinking. To be sure, thinking without a knowledge of facts remains empty and fictitious; but "information" alone can be just as much of an obstacle to thinking as the lack of it." (Escape from freedom p 214)

Gadgeten innehöll ett fel