19 september 2013

Befriande eller liberalt ickevåld

Mohandas Gandhi förverkligade ett befriande ickevåld. Han och många andra experimenterade med jämlika ickevåldssamhällen som ashrams. De utvecklade nya befriande praktiker som satyagraha och ickevåldsträning. De ingrep i förtryck och våld genom civil olydnad.
Här i nord och väst fortsätter olika grupper att utveckla Gandhis befriande ickevåld. Kvinnofredslägren i USA och England under åttio- och nittiotalet är tydliga exempel. Ett annat exempel är de anarkistiska Cahtolic Worker kommuniteterna runt om i världen som både ger husrum till flyktingar och hemlösa och som samtidigt använder civil olydnad för att ta bort orsakerna till flykt och hemlöshet.

Liberalt och individualistiskt ickevåld

Gandhis ickevåld är befrielse, men minst lika vanligt, kanske ännu vanligare, är att i nord omvandla ickevåld till en form av liberalism. Det liberala ickevåldet fokuserar gärna på individen; på individuella livsstilar och attityder; på tolerant mångfald. Ickevåldet förvandlas i den här traditionen från politisk befrielse till verktyg för personlig utveckling.
Gandhis olydiga ickevåld möter motstånd. Motstånd möter motstånd. Det innebär fängelse, förföljelse och lidande för deltagarna. Civil olydnad är mycket en kamp mot rädslan för att bli bestraffad, rädslan för de hot som gör oss lydiga. Att göra sig sårbar är hur ickevåld ingriper i makt och förtryck. Idag utvecklar queerfeminister som Judith Butler sårbarhetspolitik som ligger nära Gandhis ickevåld.
Istället för att göra sig sårbar och riskera lidande blir det liberala ickevåld stimulerande. Det blir ytterligare ett sätt att ladda batterierna. Detta genomförs med hjälp av bland annat Aha!-övningar, värderingsövningar och tankeväckande föredrag.
Individen, individens livsstil, individens medvetande och individens rättigheter blir huvudpersoner i det liberala ickevåldet. Lite motsägelsefullt görs gärna individen samtidigt till åhörare, publik och mottagare genom karismatiska föredrag och utskick. “Det är viktigt att individen blir medveten om maktproblemen i världen.” Bara individen blir medveten så befrias världen. 
Det liberala ickevåldet gör oss till atomer. Det brukar jag kalla politisk individualism. Men atomisering är kanske ett bättre begrepp faktiskt. Politisk individualism blir en antipolitik ifall vi förstår politik som gemensamma beslut och lösningar. 
Politisk individualism, liberalt ickevåld, belastar individen med det vi borde lösa tillsammans.

Per Herngren
2013 09 19, version 0.1


Detta är ett utkast från en ny bok jag skriver tillsammans med Otto von Busch. Synpunkter är därför mycket tacksamma!


Klicka på Kommentera. Välj exempelvis Namn/URL, skriv ditt namn och ange en länk till din webbsida (URL). "Publicera kommentaren". På denna blogg är du skyddad mot personkritik och näthat genom att alla kommentarer modereras, det kan därför ta några timmar innan kommentaren syns.

2 kommentarer:

Per Bergman sa...

Men hur rent konkret gör vi något tillsammans?

Det finns så många (ofta negativa) åsikter på t ex Facebook, men var finns reella handlingar, i större skala?

Vad hände t ex med Occupy rörelsen?

Tror att makthavare idag älskar sociala medier eftersom de blir till en säkerhetsventil, men inte mycket mer. Lite som humor i Östblocket förr.
Lenin hade sagt saker om opium etc.

Amazons VD brukade säga: "everyone has good intentions, but we need mechanisms to make sure it actually happens'.


Per

Per Herngren sa...

Hej Per Där du bor i usa tycker jag det händer mycket spännande.

Det finns flera långvariga motståndsgrupper som Atlantic Life Community, Pacific Life Community, Livermore Action Group, Jona House.

Dessutom tycker jag det är intressant med era alterativa banksystem som Credit Union, kooperativa bagerier som On the Rise, kooperativa affärer etc.

Alla exempel är på folk som träffas mycket organiskt/rumsligt (förutom fysiskt via skärmar). Jag tror väl inte så mycket på renodlade internetsamhällen.

Gadgeten innehöll ett fel