12 mars 2013

Mikrobestraffning härskar över härskartekniker

Tack till deltagare på helgkurserna i performativt konfliktingripande för hjälp med denna text.


Små, minimala bestraffningar som inte alls är illa menade kan producera stabilare över- och underordning än härskartekniker. Härskartekniker är ibland möjliga att skydda sig mot genom exempelvis stöd, regler och effektiva ingripanden. Folk är mer vaksamma idag mot härskartekniker än tidigare. Folk är dessutom alltmer benägna att ingripa. Det hålls regelbundet kurser där deltagare tränar olika tekniker för att ingripa vid härskartekniker. Minibestraffningar däremot är inte till för att härska, de är till för att hjälpa, för att rätta till. 

Oförargerliga minibestraffningar med välvilliga avsikter uppfattas vanligtvis som normalt i hyggliga och engagerade gemenskaper. De kan dock producera stabila strukturer av över- och underordning som verkar i decennier utan att brytas.

Analysen här är att mikrobestraffningar producerar mäktigare ordningar än härskartekniker. Detta döljs delvis av att härskartekniker ger synligare skador. Våldet i härskartekniker döljer delvis mäktigheten i mikrobestraffningar.

Mikrobestraffningar får sin kraft från upprepning

Som enskild handling fungerar inte en mikrobestraffningar som en våldsam bestraffning. Det skulle lika gärna kunna vara ett kreativt påpekande. Ett avväpnande skämt. Eller en välvillig och försiktig konfrontation. Det är först när olika mikrobestraffningar hamnar i resonans med varandra som de förstärker varandra till den grad att skador uppstår. Några blir tysta, hämmade, rädda, hamnar i periferin eller trängs ut ur gemenskapen.

Mikrobestraffning fungerar genom upprepning. Upprepningen kan komma från en enskild som inte tänker på de sammanlagda konsekvenserna av hens handlande. Handlingarna utförs ju av välvilja. De är inte illa menade. Eller så kan olika personer, ofta omedvetna om varandra, upprepa liknande mikrobestraffningar.

Det tar tid innan resonans uppstår men när det uppstår kan effekten mångfaldigas, hundrafalt. Detta kan gå snabbt. Skadorna från våldet blir därmed svåra att förutsäga.

Nya mikrobestraffningar ändrar egenskaper hos tidigare händelser. Det som en gång var kul kan plötsligt förändra sin karaktär, och minnet av den där ”roliga kommentaren” kan långt senare åsamka psykiska skador. Mikrobestraffningar reser tillbaka i tiden och ändrar på det som hänt tidigare.

På motsvarande sätt kan tidigare mikrobestraffningar ändra karaktären på nya handlingar. Ett oförargligt påpekande förstärks av tidigare händelser och förvandlas oavsiktligt till våld. Mikrobestraffningar fungerar därmed som kaskader, de ändrar hela tiden på varandras egenskaper.

Här är exempel på några mikrobestraffningar. Det är ingen utförlig systematisk lista utan bygger på idéer från kursdeltagare.


Mikrobestraffningar

  1. Invändningar. Det går alltid att hitta en invändning till ett förslag eller ett engagemang. Välvilliga invändningar har kanske som avsikt att få igång en kritisk diskussion. En skarp kritik mot ett förslag kan dock diskuteras, samtalet kan lösa problemet. En invändning låter mjukare än kritik, men en invändning går inte att riktigt argumentera mot. Det är inte så lätt att invända mot en artig invändning. Tillsynes försiktiga invändningar kan ifall de återkommer igen och igen förgifta kreativiteten och göra att vissa slutar att ge förslag.
  2. Småirriterad. Men jag sa ju det. Lyssnar du inte? Nyss pratade vi ju om det. Sluta nu! Det här blir tjatigt. Ja, just det, det är ju din fråga. Småirritationer, helt rimlig rakhet, kan när de hamnar i resonans göra människor rädda eller hämmade.
  3. Ickemenande menande blickar. Två som utan att mena illa tittar på varandra för att båda uppfattar samma lustighet kan bli del av mikrobestraffande ifall samma ”lustiga person” råkar ut för detta regelbundet.
  4. Lustigheter. Oförargerliga och välvilliga lustigheter som är till för att uppmuntra en deltagare kan ifall lustigheterna hamnar i resonans med varandra eller andra mikrobestraffningar undertrycka deltagaren.
  5. Undvika att göra någon förlägen. Att titta ner i sina papper, och andra sätt för att undvika att göra någon generad, kan ifall det upprepas börja undertrycka dem som ”skyddas”.
  6. Ingen respons. Att byta ämne eller att ignorera något som sägs är ju ofta helt rimligt. Ifall samma personer råkar ut för responslöshet gång på gång kan undertryckande ordningar uppstå.
  7. Övertydlig. Att bli pedagogisk eller övertydlig för att hjälpa någon att förstå kan ibland vara rimligt. Men ifall det upprepas kan det få någon att tro att hen är dum, eller att folk uppfattar hen som dum.
  8. Jämlika mikrobestraffningar. En gruppkultur av skojande, påpekande, invändande som fördelas jämlikt behöver inte skapa struktur av över- och underordning i just den gruppen. Men deltagare i gruppen kan bli på sin vakt och bygga upp skyddsmekanismer så att de antingen underordnar sig, eller undertrycker andra, utanför gemenskapen i andra grupper.


Dölja mikrobestraffning

Mikrobestraffning är svåra att upptäcka. De uppfattas inte var för sig som bestraffningar.
  1. Enskilt uppfattas varje mikrobestraffning som vanlig sund rakhet, inte illa menad eller som ett välvilligt sätt att göra någon uppmärksam på något. Att de ojämlikt riktas mot vissa och inte mot andra, och att de på lång sikt förstärker varandra, är svårt att upptäcka.
  2. Resultatet av mikrobestraffningar kan bli väldigt stabila system av över- och underordning. Detta döljs genom att individualisera orsaken. Förklaringen till att vissa hämmas eller undertryckts uppfattas som personlighet. Vi är olika. Alla är inte lika framåt. Alla kan inte komma med idéer.
  3. Ett ingripande vid mikrobestraffning uppfattas gärna som missriktat. Ingripandet kan tolkas som konfliktskapande eller som dominans. Ingripandet kan också uppfattas kränkande. De som ingriper kan hämmas av små mikrobestraffningar.


Per Herngren
2013, version 0.2


Referens

100 härskartekniker.


Produktiv makt. Mikrobestraffningar och härskartekniker är hämmande och hindrande makttekniker. Michel Foucault har visat att produktiva, skapande makt är mäktigare än hindrande och förbjudande makt. Lönearbete, karriär, ”egna hem”, banklån och andra produktiva makttekniker är mycket mäktigare än mikrobestraffningar och härskartekniker tillsammans. Denna text tar dock inte upp de makttekniker som får folk entusiastiskt lydiga.


Skriv gärna en kommentar! 1) Klicka på kommentera. 2) Klicka på Anonym. Eller Namn/URL; skriv länk till din webb, blogg på URL. 3) Efter Publicera ber bloggen dig skriva bokstäver: robot eller människa?

13 kommentarer:

Anna-Karin Caspersson sa...

Tänker att det där subtila är något som förhindrar människors goda benägenhet att förändra attityder till dem som inte tillhör majoriteten.
En del av kyrkan kan vara exempel på detta. Det finns en slags bevarandesträvan i dessa sammanhang som gör att allt som är nytt bemöts med självklar skepsis. När det nya inte är nytt längre och det inte är legitimt i samhällets ögon att förhålla sig tveksam (eller rentav förfärad) längre. Det är då en annan metod måste användas. Osynliggörande genom att avfärda för någon viktiga frågor som ickefrågor, tystnad, att låtsas som att mejl kommer bort osv. Detta gäller inte minst Hbtq -
personer. Anna-Karin Caspersson

Per Herngren sa...

Tack Anna-Karin för din reflektion!

Att avfärda frågor som ickefrågor, borde kunna göras entusiastiskt. Som om frågan är självklar, redan avklarad, överspelad, som om det redan finns ett tydligt ställningstagande från vår organisation etc etc.

Bod sa...

Går ni inte i teoretiska cirklar nu? Det ni beskriver är ju härskartekniker och dessa är mer eller mindre medvetna, mer eller mindre lätta att upptäcka. Osv. Bodil

Bod sa...

Jag menar alltså inte att avfärda denna utforskning, men jag ser det mer som att det ni presenterar är en fördjupande utforskning av just härskartekniker.

Per Herngren sa...

Bodil, jo, på ett sätt är det ett cirkulerande.

Det geniala med Michel Foucault är ju hur han visar att härskartekniker ger ganska lite makt. Snarare maktlöshet, och trög makt. Medan produktiva makttekniker som löneförhöjningar, huslån, drömmen om det egna hemmet, producerar mycket mer makt.

Det jag undersökte här är ju icke-härskartekniker genom samspel kan bli mäktigare än härskartekniker.

Som Foucault visar, och också de senaste årens management (Google, etc) så blir härskande ett hinder för makt. Det gäller därmed att undersöka maktstrukturer som inte är så individuella. Dessa behöver queeras på helt andra sätt än individuella makttekniker.

Bod sa...

Men det jag tänker när jag läser det här och det du hänvisar till, så känns det som så mycket analys med så stor ordrikedom att kärnan i förståelsen drunknar. Ingen skulle väl gå med på att bara bli illa behandlad eller gå med på att se någon annan bli det (om vi nu inte talar om totalitära situationer). Det vanligaste är väl att växla våld Manfred värme för att referera till ännu en som har haft förmågan att hitta och synliggöra det som det verkligen handhar om.


Jag menar fortfarande inte att avfärda. Jag ser bara inte vad det är du/ni vill lyfta fram, så det finns en seriös fråga i det jag skriver.

Per Herngren sa...

Istället för icke-härskartekniker borde en kanske säga nära-härskartekniker.
Definitionen är i varje fall att de utförs av välvilja, och att de behöver komma i resonans med varandra och riktas på ett diskriminerande sätt för att de tillsammans ska börja fungera som härskartekniker. Som enskilda händelser är de bara olika sätt att umgås, en vilja att lätta på stämningen, en rakhet.

Det var en som påpekade att jag behövde definiera även här vad jag menar med queera. Jag har skrivit mer om det på andra ställen, men det är ingripandetekniker som onormaliserar, underliggör, märkliggör, onaturaliserar.

emmel sa...

Intressanta tankegångar och viktiga. Det är ju i mikrosituationer vi lever våra liv oftast, därför behöver också begreppet om/av härskartekniker förfinas och utvecklas.Varför "finner" en sig t ex i mikrobestraffning (åser eller utsätts för)? Jag kan direkt - så som begreppet beskrivs här - relatera till otaliga vardagssituationer.

Per Herngren sa...

Emmel, ja precis!

Det är lätt att tro att det är den elaka makten som blir mäktig.

Mina tankebanor kring detta är faktiskt inspirerade av Anna G Jonasdottirs avhandling som vi reflekterade över en gång i tiden. Det är inte våldet som producerar mest makt, utan ojämlik exploatering av omsorg och kärlek. Jag hoppas jag lyckades sammanfatta hennes avhandling rättvist nu.

emmel sa...

Intressant Per! Hoppas du går vidare i dessa tankebanor. Jag associerade direkt begreppet till omsorgssituationer. (Av nån anledning har jag kodnamn emmel här, vet inte varför! hälsningar Margareta)

Per Herngren sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Per Herngren sa...

Hej Margareta.

Att du får kodnamnet Emmel, och därför behöver identifiera dig igen och igen, är väl en något ironisk bekräftelse på din gamla text som vi diskuterade på ett feminist-forskar-seminarie för ca femton år sedan: Poängen var väl att det inte går att "komma ut" en gång för alla. En tvingas komma ut igen och igen. I nya sammanhang. Med nya personer ... Och ibland avstår en med att komma ut av olika anledningar. Minns jag rätt?

Margareta sa...

Ja du minns rätt (men jag är inte så snabb på att läsa kommentarer...). Ska försöka bli bättre...

Gadgeten innehöll ett fel