26 juli 2012

Gentrifiering - radikal medelklass tränger bort underklass

Gentry betyder fint folk. Ruth Glass myntade begreppet gentrifiering 1964. Hon var sociolog i England, och hade tidigare flytt nazityskland.

När radikal medelklass flyttar in i "lågstatus" eller "fattiga" områden startar de ibland förfiningsaktiviteter. Proggresiv konst, stadsodling och häftig design sätter igång processer som lockar investerare, bostadsbolag och lokalstaten att göra området finare, trivsammare och mer accepterat bland fint folk.

Fint folk (gentry) och höjda hyror tränger sedan undan arbetarklass, nysvenskar, bidragstagare, missbrukare och arbetslösa. Deras nätverk och gemenskaper i området slås sönder. Även radikala aktivister, kollektiv och konstnärer som satte igång processen att göra området "inne" kan trängas undan. Ett tidigare heterogent område blir med denna process ett mer homogent och segregerat medelklassområde. Detta kallas gentrifiering.

Ett sätt att motverka gentrifiering är att börja demokratisera och ta över området istället för att börja med att göra området finare, mysigare och mer "kulturellt". Demokratiseringar i ett område tränger undan ägande och andra maktordningar. Ersätta och tränga undan (displace) är antagligen politiskt effektivare än att försöka påverka de som man tror "styr". Med gentrifiering möjliggör Ruth Glass en annan teori om förändring än föreställningen om "styrande". Politik är att trängas. Makt och motstånd trängs med varandra.

Per Herngren
2012 07 26, version 0.2



Referens

Ruth Glass, London; Aspects of Change, Edit. by the Centre for Urban Studies' London, MacGibbon & Kee, 1964.

Tack till Anders Westerström och Robert Anderssons föredrag på Krokstrandsfestivalen 2012 07 26. Jag publicerar denna text via två hopkopplade mobiler tio minuter innan föredraget är klart, så se den inte som ett fullständigt referat.

14 juli 2012

Vinner vi förlorar vi - sårbarhetspolitik

Krig och spel har använts som metaforer för att förklara motstånd och politisk kamp. Nyckelbegrepp blir därmed taktik och strategi, styrka och styrkeförhållanden, att vinna eller att förlora.

En motståndsgrupp skulle i så fall kämpa för att vinna över sin motpart. Genom smarta uttalanden kan man vinna politiska poänger. Genom att använda humor som vapen kan man förlöjliga och försvaga motståndaren. Genom att samla fler och fler demonstranter eller namnunderskrifter tror man sig bli starkare i en styrkemätning med motparten.


Mohandas Gandhi och
Judith Butler visar att det istället är vår sårbarhet, vårt beroende av varandra, som bygger samhällen och skapar politisk förändring. Inom feminism har denna politiska praktik börjat kallas för sårbarhetspolitik.

Sårbarhetspolitik bryter med föreställningen om politisk förändring och kamp som något sorts spel eller krig. Det är istället sårbarhet och ömsesidigt beroende som bygger upp det samarbete som gör samhällen och det politiska möjligt.


Sårbar civil olydnad
Pingsten 2012 gick en grupp in på Saab Microwave för att plantera vin och fikon, samt hålla en pingstmässa. En av oss kom på en formulering som visade hur dumt våra motståndare tänkte. Vi skulle vinna politiska poänger genom att avslöja krigsföretagets och lagens hyckleri.

Efter lite funderingar kom vi dock fram till att ifall vi vinner poänger över våra motståndare riskerar vi att förlora dem. Vi valde därför att formulera om oss så att poliser, vakter, jurister och anställda på krigsföretaget kunde fundera tillsammans med oss istället för att bli bortgjorda.


Därmed blev det så att vakter och polis faktiskt deltog i innovativa och kritiska samtal kring motstånd, och motståndets förutsättningar. Under ett par timmars tid var de med och utvecklade det politiska motståndet.


Få kritik
För en sårbarhetspolitik som erkänner vårt beroende av varandra blir det mer avgörande att få intressant och innovativ kritik än att själv kritisera motparten.

I den sårbarhetspolitik som Butler och Gandhi utvecklar så stärker motståndet motparterna istället för att försvaga dem. Genom gemensamt funderande kan motståndet få konstruktiv kritik av motparten. Sårbart motstånd blir därmed en innovativ process, ett gemensamt skapande, snarare än en styrkemätning.


Motståndskraft
Begreppet motstånd ligger därmed närmare en organisms eller ett systems motståndskraft än elektricitetens motstånd som hindrande, kraftmätning.

Sårbart motstånd intervenerar i förtryck och våld genom att återskapa liv, rättvis fördelning, demokrati, jämlikhet och omsorg. Motstånd blir ett ständigt återkommande, ett värdeskapande som pulserar. Mål och medel blir ett.


Judith Butler tar upp möjligheten till performativt handlandet. Performativ är att i handlingen genomföra målet. Performativt handlande är därmed något helt annat än instrumentellt och strategiskt handlande, där mål och medel är åtskilda.

Sårbarhetspolitik skapar politisk förändring genom att ersätta och tränga undan det instrumentellt destruktiva. Det görs genom motståndskraften i direkt performativt skapande, skapande av värde. 


Skapandet av värde utförs inte långt bort från våld och förtryck, det vore inte en sårbarhetspolitik. Det politiska skapandet blir sårbart genom att gå in och intervenera i våld och förtryck.

Sårbart motstånd skapar affekt, samarbete och samhällen istället för vinnare och förlorare.


Per Herngren

2012 07 14, version 0.1


Välkommen på ickevåldskurs där sårbarhet och ömsesidigt stöd blir metod för förändring.

Referens
Judith Butler, Krigets ramar - När är livet sörjbart?, Hägersten: Tankekraft förlag, 2009.

03 juli 2012

Medarbetarskap - alternativ till fixeringen vid ledarskap och styrmodeller

I främst Sverige och Norge utvecklas medarbetarskap som alternativ till fixeringen på ledarskap, övertro på att chefer och ledning styr vad som händer i en organisation.


Stefan Tengblad, professor i företagsekonomi, föreslår ett byte av fokus inom organisationsteori: Hur medarbetare arbetar tillsammans är mer avgörande för hur organisationer fungerar än ledarskap.

Tengblad argumenterar för att medarbetarskap är ett samspel mellan olika delar av organisationen, det är även ett samspel med andra organisationer och aktörer. Medarbetarskap innebär därmed inte självstyre eller autonomi[1].

Medarbetarskap ska inte heller blandas ihop med föreställningen om platta organisationer. Istället för en centralistisk och pyramidformad hierarki uppstår samarbeten och kontrakt som både kan vara jämlika och samtidigt producera beslut och avtal som ska följas. Hierarkier och styrning mångfaldigas snarare än att centraliseras till chefer och ledning.

Samspel och medarbetarskap tar tid för att växa fram, det finns inga enkla fix. Medarbetarskap kan därmed inte fångas in i en styrmodell.


Existerar centralstyrning överhuvudtaget?

Även organisationer som är ledarskapsorienterade fungerar mer genom samspel snarare än genom styre. Tengblad hänvisar till forskning som anger att chefer arbetar med faktiskt ledarskap ungefär 15-20 procent av sin arbetstid. Möjligen kan man förstå ett chefsjobb som en extremt överbetald assistent eller sekreterare, åtminstone utifrån vad chefen faktiskt sysslar med.

Begreppet ledarskap blir då, enligt Stefan Tengblad, främst till för att legitimera chefernas övervärderade betydelse och extremt höga löner.

Per Herngren
2012-07-03, version 0.1


Eller beställ en kurs i medarbetarskap till er organisation.


Referens

Per Herngren, Ledarfixering, 2007.
Per Herngren, Bortom styrmodeller, 2010.
Stefan Tengblad, Medarbetarskap i praktiken, Studentlitteratur, 2006.
Stefan Tengblad, Den myndige medarbetaren – strategier för ett konstruktivt medarbetarskap, Liber, 2003.



[1] Stefan Tengblad, föredrag för Deploy AB, Handelshögskolan Göteborg, 2012-03-08.

Gadgeten innehöll ett fel