12 oktober 2011

Materialiserande politik

Materialiserande tar plats, tränger undan, ersätter. 'Ta plats' förstås både som att inta en plats där andra, eller andra saker, också tar plats; samt även som att breda ut sig och tränga undan. Fågelsång tar plats och skapar utrymme. Samtal tar plats tillsammans med kaffe macciato, sköna stolar och andra som dras in i samtalet. Tänkande tar plats. Utrymmen som materialiseras via fågelsång, läsande, torg, marknader och samhällen, överlappar ofta varandra. Men de tränger alltid undan något. Materialiserande möter alltid motstånd.

'Materialiserande' är besläktat med Deleuzes båda begrepp 'aktualiserande' och 'blivande'. Där mål och medel är ett utan att bli identiska. De är i blivande. Målet blir medlet. Men målet fortsätter vara medel. Målet blir sällan helt uppnått. Man justerar, slipar och gör förhoppningsvis bättre nästa dag. Materialiserande blir därmed ett ständigt återkommande (Nietzsche). Det pulserar. Takt, rytm och resonans är avgörande för en materialiserande politik.

Materialiserande politik kämpar inte för ett bättre samhälle. Det är blivande bättre samhälle. Det är våndan, sårbarheten och kampen i att tillsammans börja leva de samhällen vi vill leva, leva bättre samhälle. Det är att bli beroende av andra och annat, det är att försöka och misslyckas, det är att imitera och finslipa. Politik är inte bara att hamra och bygga, det är också att slipa bort.

Sårbar materialisering
Här är några idéer (jo, jag uppfattar ironin) till en sårbar materialiserande politik. Materialisering har länge praktiserats av radikala kooperativa företag och boendekollektiv, queer och innovativ feminism, proaktiv civil olydnad, rekursivt ickevåld, solidarisk och rättvis handel, samt i de ideella föreningar och folkrörelser som bygger samhällen snarare än protesterar. Det jag möjligen tillför här är ett sätt att urskilja, skilja olika praktiker från varandra för att de ska korsbefrukta och sätta fart åt nya håll. Teori materialiserar på så sätt utrymme tillsammans med andra praktiker.

Innovativ politik. Politik under komplexitet kan inte planeras eller centralstyras i någon större utsträckning. Som segelbåtar styr mängder med organisationer och grupper genom ganska oförutsägbara väder och strömmar. Politik blir därför mycket att uppfinna och experimentera. Experimentera förstås här som att söka bättre metoder att segla mot strömmen. Inte att följa strömmen. Vrakved och timmerflottor följer strömmen. Innovativ politik, som ickevåld, utnyttjar virvlar, motorer och vindar för att gå mot strömmen.

Experiment som deltagande demokrati. Feminister och ickevåldsgrupper har experimenterat med sofistikerade metoder för demokrati och organisation. Det är ena sidan av det politiska. Den andra är att ingripa i orättvisor. Gandhi förstod ickevåld som att experimentera med direkt ingripande i våld och förtryck. Dessa båda former klarar sig inte utan varandra.

Demokrati som smitta. Experimenterande politik sprider sig genom att andra gör det bättre. Experimenterande och imiterande hör tätt ihop. Samhällsförändring sker vanligen genom kedjor av imiterande (Gabriel Tarde). Politisk förändring sker sällan genom försök att påverka väldiga fantomer som Makten, Marknaden eller Samhället.

Smittande politik materialiserar. Allt från att bygga solidariska institutioner till att bygga motstånd materialiserar praktiker som kan imiteras av andra. Solidaritet och omfördelning av resurser har därmed möjlighet att materialiseras. Genom självkritiskt reformerande av rättvis handel, konstruktiv civil olydnad, koalitioner av kooperativ och boendekollektiv, så kan dessa utvecklas, smitta av sig, tränga undan och ersätta andra ordningar. Kritik bör därför riktas mer mot det egna byggandet än gentemot motparter. Varje revolution måste ständigt reformeras för att inte slås ut av andra mer dynamiska ordningar och revolutioner. Precis som i teknikutveckling upphävs dualismen mellan reform och revolution. Däremot stärks motsättningen revolution/reform gentemot nej-sägande/protest. Protest kan med Nietzsche förstås som oviljan att bygga värde.

Resonans. Resonans är ömsesidig förstärkning. Genom återkommande handlingar, som reproduktion av institutioner eller upprepad civil olydnad, byggs pulser och rytmer upp. Organisationer och samhällen pulserar. Det går inte att veta säkert vad som är subjekt och vad som är objekt i resonans. Resonans är ickelinjärt, den kan därför inte kontrolleras eller planeras utan bygger på träning i följsamhet. Både lydnad (makt) och civil olydnad (motstånd) är därmed till stor del träning i följsamhet.

Tillbaka till framtiden. Med hjälp av namn, beteckningar och berättelser kan resonans gå bakåt och framåt i tiden. Tidigare aktioner får liv igen genom att nya aktioner sträcker ut handen och dansar med dem. Samhällen såväl som motstånd dansar tillbaka-till-framtiden-schottis. Återkommande aktioner som är följsamma mot varandra hamnar i resonans. Kraften i aktioner kan därmed tusenfaldigas. Ifall aktionerna fortsätter att koppla armkrok övergår aktionerna till nya ordningar och institutioner.

Förändring bygger institutioner. Handlingar och institutioner är inte väsenskilda. Institutioner kan förstås som pulserande handlingar i resonans med händelser, saker, byggnader, arkiv och med andra institutioner. Även arkiv och byggnader är aktörer i institutioner och organisationer.

Befrielser kommer i svärm. Befrielser kopplar sig till varandra och hamnar i resonans. Gandhis och ickevåldsrörelsens kamp för befrielse från kolonialism utformades så att varje aktion var faktisk befrielse och stärkte andra befrielser. Ensamma aktioner skulle blivit återvändsgränder. Till och med idag lever saltmarschen, som Gandhi deltog i, upp igen genom att dagens civil olydnad fortsätter att koppla sig till den.

Motstånd är dans. Plogbillsaktioner tusenfaldigar kraften genom att dansa med varandras plogbillsaktioner och med andra befrielserörelser. Samtidigt dansar plogbillsaktioner med domstolar och fängelseceller. En plogbillsaktion kommer alltid som en svärm av dansare.

Politik är följsamhet. Att komma i resonans är inte lätt, det kan uppstå oväntat i intensiva eller långvariga relationer men ofta kräver det förmåga till följsamhet, som när man övar salsa eller bugg. Precis som det är tråkigt att dansa med någon som bara dansar med sig själv är motståndsgrupper som bara gör aktioner med sig själva tråkiga. Inga häftiga synkoper och rytmer byggs upp.

Resonans med motparter. Motståndets motpart är aldrig ett, aldrig enhet. Motstånd kan antingen stärka motparters härskande eller så kan det stärka konstruktiva pulser hos motparter. Själva härskandet förstärks genom att hamna i resonans med sin negation: som ex protest eller hot. Härskande förstärks också i konkurens med andra härskare. Undantag är när de krossar varandra. Från detta ska man inte dra slutsatsen att man generellt ska försvaga motparten. Men man ska inte heller förstärka motparters makt genom protest. Motparters komplexitet förstärks mer fruktbart genom att inplantera bättre system. Inympa. Detta sker genom konstruktiva ingripanden i krig, förtryck, orättvisor eller mobbning. Respekt, vänskap, dialog, omsorg kan hamna i resonanser med rättegångar och fängelseceller. Är motståndet riktigt följsamt kan det stärka positiva delar hos motparten som därmed i sin tur tränger undan och ersätta andra delar (displace). Politisk förändring är gemensam (co-poesis). Detta bejakas i demokratier men det gäller även i diktaturer. Diktatorer dikterar inte. De snarare dirigerar och är därför helt beroende av följsamhet.

Ingripa. Ickevåld är att in-gripa i odemokratiska och förtryckande system. 'I system' ska inte förstås som 'inuti system' utan i svärmen som utövar systemet. Inför man ett nytt danssteg mitt bland salsadansare så börjar steget ofta smitta av sig. Folk härmar. Förändring sker i systemen sällan genom påverkan utifrån. Politisk förändring sker vanligtvis genom smitta 'mitt bland'. Civil olydnad måste därför intensifiera och stärka delar av motpart, till synes paradoxalt kan detta försvaga eller tränga undan härskandet.

Träna motstånd och politik. Att öva är att omedvetandegöra. Övning gör snart kroppsdelar, insikter, redskap och verktyg frånvarande. Smedens hammare och dansarens fötter ramlar ur medvetandet när hamrandet och dansandet fungerar. Frånvaro inte närvaro är nyckeln till skicklighet. Samma sak gäller motstånd, samhällsliv och politik. För att få politik och organisationer att fungera måste man öva och omedvetandegöra sig. Genom att filtrera bort information och bli alltmer omedveten blir man samtidigt skicklig. Det är först när något inte fungerar som saker och ting behöver bli närvarande och medvetna. När det blir trögt eller stopp får man ta reda på vilken del som inte fungerade. Efter justeringarna gör man sig omedveten igen. Fungerande politik görs omedveten genom rutiner, färdigheter, samt genom följsamhet med saker, personer och organisationer. Tänk inte på fingrarna om du ska skriva fort på tangentbordet. Tänk inte ettor och nollor om du publicerar dikter på din blogg. Gandhis och senare Martin Luther Kings ickevåldsträning ligger här närmare dansen och hantverket än sjuttiotalets medvetanderörelse. Möjligen är hyperkroppsmedvetande en svaghet i vissa queerpraktiker, men hypernärvaro kan lika gärna vara ett experimenterande som senare övergår i omedvetande och blir då levande. Ickevåldsträning och queer lär oss politisk förändring genom att öva förändring, att förkroppsliga förändring, genom att ta plats. Flera queer-praktiker lär oss också hur intensiv imitation förnyar. Uppfinningar imiterar på nya sätt. Politik förnyar samhällen genom imitation. Politik blir då att öva upp något som är värt för andra att imitera.

Per Herngren
2011 10 12, version 0.1

14 kommentarer:

  1. I diskussionen kan jag inte undgå att dra paralleller till diskussionen om "open source protests" och huruvida man kan forka demonstrationer som förs hos copyriot http://copyriot.se/2011/10/09/perspektiv-pa-occupy-wall-street/

    SvaraRadera
  2. Hej Isak och välkommen på besök! Du får gärna utveckla parallellerna mellan den här artikeln och dialogen hos Rasmus.

    Jag försöker ju komma bort från indirekt demonstrerande, och ta mig över till ett faktiskt fysiskt demonstrerande av hur vi vill leva. Så här fungerar det, vad tycker ni? Det blir ju open source.

    Ockupera wall street tycks vara indirekt, därför blir ju paranoian dess väsen. Det blir märkligt att kalla det för open source eftersom det aldrig syfter till att träda in i aplha, beta, eller release candidate versioner.

    Deltagarna är emot, de bygger inte det samhälle de vill leva.

    Kanske var det lite åt det hållet du tänkte?

    SvaraRadera
  3. Per: Diskursen hos occupy-rörelsen kanske främst handlar om att vara emot, men jag måste säga att de ändå i det lilla samtidigt bygger det samhälle de vill. Dels genom genom att försöka skapa nya beslutsmetoder och dels genom att de behöver bygga just ett samhälle för att kunna stanna så länge på torgen med allt vad det innebär av mat och logi m.m.

    SvaraRadera
  4. Jo, Monki, du har rätt. Egentligen bör man se på alla aktioner som att de försöker materialisera ett samhälle. Och diskutera just det samhället som håller på att materialiseras. Det gäller ju Egna Hems-rörelsen såväl som demonstrationer eller occypy-rörelsen. Hur lever de? Är det så vi vill leva?

    Kanske borde man filtrera alla plakat och slagord och bara undersöka organisationen, gemenskapen, solidariteten.Vilka innovationer finns? Hur har de finslipat demokratin? Hur kan vi göra det ännu bättre?

    Sedan blir det lite förvirrande när ex Järntorgsaktionen, Göteborg, var mer inspirerad av den spanska rörelsen som är lite annorlunda än Occypy.

    Är det någon som vet vilka olika innovationer och demokratiformer som experimenterats med under Occypy aktioner runt om i världen?

    SvaraRadera
  5. Ja, den rätt irriterande och märkliga human microphone. Eftersom det behövs tillstånd för att ha förstärkning av ljud i new york så upprepar hela massan varje mening som talaren säger i kör. Ibland blir det lite komiskt som när Zizek talade: https://www.youtube.com/watch?v=eu9BWlcRwPQ

    Det hålls församlingar med kollektivt beslutsfattande genom handrörelser också, men jag vet inte hur väl de fungerat. Mycket beslutsfattande verkar handla om logistik som sedan utförs av olika arbetsgrupper. Detta uppkom först på place del sol i madrid keing real democracy.

    Just det logistiska tycker jag är intressant. Det krävs rätt mycket samlande av resurser för att kunna vara i en park i över en månad. Jag gissar att toalettbesök på kring wall street löses genom kommersiella inrättningar men i på tahir-torget behövdes sådant ordnas av demonstranterna själva.

    Men det logistiska nätverket och relationerna som behövs kan ju vara intressant i sig. Vet att lärarfacket har skänt en lagerlokal till OWS som de bunkrar upp med konserver och liknande i.

    SvaraRadera
  6. Tack Monki! Samhällen typ Occypy Wall Street i nordamerikat eller samhällen typ Real Democracy runt Madrid blir spännande när man ser hur de i detalj löser olika praktiska och demokratiska problem. Sedan kan vi kopiera det som fungerar. Samhällsförändring genom att ta plats, och genom imitation ...

    Här har jag skrivit en artikel om hur handrörelse-beslutsfattande i radikala grupper börjar fungera som mobbtekniker:

    http://ickevald.net/perherngren/mobbtekniksammantraden.htm

    SvaraRadera
  7. En annan aspekt är att frigöra sig ifrån infrastruktur, dvs leva off the grid.

    Jag har besökt denna typ http://earthship.com/ och det är djupt imponerade byggen.

    Allt byggmaterial är lokalt, och man använder bildäck och gamla aluminium burkar.

    SvaraRadera
  8. SLAVOJ ŽIŽEK: ‘WHAT WILL REPLACE CAPITALISM?’

    http://www.dangerousminds.net/comments/slavoj_zhizhek_what_will_replace_capitalism/

    SvaraRadera
  9. Hallå Per Bergman!
    Earthship var intressant, och så vackert hus det var på hemsidan!

    Du skriver: "frigöra sig ifrån infrastruktur, dvs leva off the grid". Kan man inte tolka det som att de bygger nya grids, matriser? Som du vet har jag tagit upp Nietzsches kritik mot negationer, och hans kritik mot asketism - som frånvaro av grid, kapitalism, patriarkat.

    Det asketiska (så som Nietzsche använder begreppet) blir anti-värde, frånvaro av motståndarnas värde (ex pengar). Som jag tar upp i mina Nietzsche-texter så angriper han präster och andra för att de blir nihilister och asketiska, de bygger på frånvaro av värde. Nietzsche betonar alltså skapande av värde.Det politiska fokuset behöver ständigt vara att bygga värde, skapa.

    Den nihilistiska och asketiska politiken försöker istället leva minimalt kapitalistiskt, minimalt konsumtion, minimalt destruktivt etc.

    Mag tolkar det som att earthship bygger värde, snarare än att de lever off the grid.

    Tja, någon mer initierad analys av Eartship? Missförstår jag?

    SvaraRadera
  10. Zizek brukar vara spännande, han får en att tänka ett varv till oberoende av om man håller med eller drar åt ett annat håll än han.

    SvaraRadera
  11. Intressant!

    Jag tror att ideen är att minimera effekten på omgivning men fortfarande kunna bo hyfsat - sustainable som de säger.
    'Grid' betyder då de publika el/vatten/gas systemen, men man kan också säga att de bygger en annan sorts mer abstrakt grid, de lever ofta mer kollektivt med många hus i närheten, så det finns en mänsklig aspekt.

    Köpte denna bok http://www.amazon.com/gp/product/1581607474/ref=oh_o01_s00_i00_details
    vilken beskriver en mer extrem form av detta, färre kan nog leva så.

    SvaraRadera
  12. Det låter som trevliga byar! Abstrakt grid (avskiljd grid) har en poäng i att man tvingas bli väldigt innovativ och lära sig nya färdigheter.

    Det gäller bara att solidariteten och gemenskapen inte blir avskiljd för då blir det ju bara en ny variant av alla medelklass villa-områden (leva bra för sig själv).

    Jag undrar om inte Nietzsche skulle kritisera Dirt-Cheap Survival Retreat i boken du köpte för tendenser till nihilism. Värdet vi kämpar för är ju inte överlevnad för sig själv utan att leva tillsammans på vår jord i praktisk solidaritet med de som är mest förtryckta. Men det går säkert att översätta en del survival-tekniker i fattiga områden. Vissa slumområden jag besökt har varit avstängda från the grid (ingen el, avlopp, vatten, teleon). Men då har invånare hittat olika sätt att koppla upp sig mot lyktstolpar vid bilvägar, och dra ledningar till sina hus.

    Största delen av jordens befolkning kommer aldrig att få fast telefoni eftersom det är så dyrt. Ungefär varannan person i världen har aldrig pratat i en fast telefon. Mobilmaster uppe på bergstoppar har gjort det möjligt för många fattiga att använda mobil. Eftersom det inte finns elledningar används ofta dieselladdare för att ladda batterier. Här vore solcellsdrivna laddare och solcells-mobiler ett lyft.

    I Costa Rica har alla hushåll fått solcellspanel eftersom landet aldrig skulle ha råd att dra ledningar (grid) till alla områden.

    Fast nu tar jag exempel på hur man skulle kunna koppla andra halvan av jordens befolkning till "the grid" ...

    SvaraRadera
  13. Korrekt, det blir lätt isolerade öar i praktiken.

    Jag är nog känslig för auktoriteter (ett av skälen till att flytta ifrån Sverige), så det är attraktivt att inte bero av publika/monopol system.

    Men situation i fattiga länder är förstås annorlunda. Jag vet att det pågått Eartship projekt i t ex Bolivia, det är inga dyra hus (gratis material), men det behövs kunskap.

    Jag har varit i Vanuatu och bott i djungelbyar med en dieselgenerator som fungerade ibland...
    Men ungdomarna använde mycket SMS...

    SvaraRadera
  14. "Jag vet att det pågått Eartship projekt i t ex Bolivia, det är inga dyra hus (gratis material), men det behövs kunskap."

    Det är ju spännande. I Chile jobbade en vän på tekniska högskolan med "appropriate technology" eller om det hette något liknande. Teknik som är billig, effektiv, spridbar och möjlig att lära sig.

    Hacktivistvänner som Monki och Christopher publicerar ofta manualer. Men de deltar också i hackar-events där man lär sig tillsammans praktiskt. Vi behöver hitta fler sätt att träna utan att göra oss beroende av texter: fokus på mer träningar, workshops, övningsgrupper, praktiska kurser, lärlingssystem. Det är väldigt lätt att göra kunskap till text och prat.

    SvaraRadera