15 september 2011

Vänstern förandligar politiken

Istället för att riskera sårbarheten i att materialisera och förkroppsliga de samhällen och system man vill leva förandligar delar av vänstern sin politiska praktik. Här tar jag upp hur vänsteraktivism förlorar sin kropp.

:::Varning det kan finnas rester av ilska i texten. Barn under 15 år bör ej läsa utan förälders närvaro:::

Metoder att förandliga politisk praxis

Agitation. Rätt åsikter föreställs leda till politisk förändring, till och med revolution. Åsikter tänks komma före materialisering av politisk förändring. Andra tänker sig att det istället är information och informationsutskick som skapar politisk förändring. 'Bara folk visste!'

Politiska föredrag och paneler. Genom att göra folk till publik hindras konspirerande och materialiserande.

Medvetandegöra. Att bli kollektivt medveten om hur mäktiga vi är tillsammans som klass, kvinnor eller social rörelse föreställs leda till politisk förändring. En mer individualistisk variant fokuserar istället på att göra individen medveten. Detta kan förandligas ytterligare genom att reducera medvetande till åsikt. Genom numrerisk mystik och enkäter förvandlas sedan åsikten till opinion. Den här typen av förandligande växer fram ur bilden av ting och materia som död och passiv. Vulgärmaterialister förklarar helheten som en mekanik mellan dess delar. Dualister skapade istället en klyfta mellan ande och materia. Någon form av ande eller liv behövde då tillföras materian för att den skulle kunna bli livlig. Samhällelig och materiell förändring förstås som en följd av medvetande, planering, vilja, styrning, syfte eller målsättning. Det här formuleras lite olika. På sjuttiotalet var det stort fokus på medvetande, senare information, och idag målsättning.

Kritik av makt. Istället för att innovativt bemäktiga de egna organisationerna, samhällena och systemen så ska 'makten' alternativt 'makthavarna' genomskådas. En paranoid politisk kritik tror sig avslöja det som är dolt, det som ligger bakom.

Uppmärksamma elände. Genom att ge våld och förtryck uppmärksamhet och publicitet har man fått för sig att de skulle försvagas. 'Upplysning' har gått över från att innovativt tänka tillsammans till att skapa negativ publicitet och att uppmärksamma våld.

Krav på förändring. Kravet ersätter materialiserande av förändring. Kravet pekar ut ett annat subjekt som aktör. Regering, eller annan utpekad makthavare, återinsätts därmed som regerande. Istället för att låta motståndet regera omyndigförklaras den egna gemenskapen som politiskt subjekt, som ett regerande.

Revolutionen skjuts på framtiden. Som i konservativ kristendom uppskjuts himlen/revolutionen på framtiden. Myllret av revolutioner kan därmed osynliggöras. Revolutionerna får inte möjlighet att materialiseras i innovativa experimentella praktiker. Vänstern tittar bort när nya system utvecklas, misslyckas, konfronteras, finslipas och imiteras. Genom att revolutionerna inte tillåts materialiseras i delar av vänstern hindras de från att tränga undan andra system (displace). Vänstern blir här genuint konservativ. Inte nu, tack. En annan gång. Revolution reduceras till snack. En metod att skjuta upp revolutionerna på framtiden är att föreställa sig samhället eller kapitalismen som väldiga omslutande containrar där vi skulle vara instängda. Revolution reduceras till den totala förändringen av Samhället. Genom att göra revolutionen utopisk kan vänstern ignorera alla oräkneliga omvälvningar som ständigt förändrar och stabiliserar våra liv. Det förvandlar vänstern till kontemplativ praktik. Den undviker svett och muskelvärk.

Fantomer. Istället för att ingripa i konkreta materiella och kroppsliga relationer fjärrskådar delar av vänstern uppåt himlen och tycker sig skymta väldiga fantomer som Samhället, Makten, Staten, Kapitalismen, Marknaden, Kulturen, Civilsamhället, Det globala. Förändring av sfärer och totaliteter anses mer realistiskt än konkret lokaliserat byggande och direkt ingripande i förtryck.

Maktrealism. Tron att det finns ett maktcentrum som styr våra liv kommer från föreställningen om en omnipotent gud. Detta översattes till kejsaren och senare fursten vilka antogs styra oss. Den omnipotente demokratiserades och valdes som centralstyrelse eller regering. Maktrealism är att lägga all kraft på de minimala justeringar som man tror har realistisk möjlighet att påverka den omnipotente. Påverkan av den omnipotente sker genom besvärjande praktiker som slagord, protest, krav eller bön. Experimenterandet med radikalt nya system ses som orealistiskt och utopiskt (tja förutom när det gäller teknikutveckling).

Styrka. Genom idealisering av maskinen och den manlige industriarbetarens kropp uppfattas styrka och massa som avgörande för politisk förändring. Maskiner och kroppar projiceras upp i skyn och vi tycker oss skymta väldiga makter. En projektionsmetod är numrerisk magi. Personer görs individuellt numreriska och kan därmed projiceras som massa. Numrerisk magi får funktionen av kvasimaterialitet. I demonstrationer och civil olydnad uppfattas tusentals deltagare som mäktigare än ett halvt dussin. Numrerisk individualism i form av massaktion och opinionsmätning minskar eller tar bort kreativ komplexitet som annars gärna smittar av sig så som sker i exempelvis karnevaler, under samtal i smågrupper och i myller av civila olydnadsaktioner.

Per Herngren
2011-09-15, version 0.1

4 kommentarer:

  1. Instämmer i det mesta.

    En liten ordvits jag tänkte på.

    Att bryta med publiken är att bryta med re-publiken. Att en massa saker hela tiden återkommer till publiken, det är re-publik. Den re-presentativa demokratin bygger på detta återkommande, som alltid är en distansiering, en slags genomsnittlighet, som effektivt tystar alla mikrohändelser.

    Kritikern säger: "Allt det där mikro, det misslyckas med att greppa den stora helheten".

    Att greppa helheter är ungefär som att leta efter gröna saker för att hitta äpplen. Det ser väldigt generellt ut, men man hittar samtidigt väldigt många gurkor.

    SvaraRadera
  2. Jag gillar verkligen det där med gurkor. Kan jag få citera det?!

    (Det var en retorisk fråga, jag vet att jag får kopiera och citera...)

    Jag gillar din ordvits publik och re-publik. Jag sitter vid fel dator så jag har inte etymologilexikonet här men det måste ju finnas intressanta historiska kopplingar mellan publik-åskådare och re-publik samt även publikt (offentligt). Någon som vill kolla?

    En liten detalj. Distansering till publiken, eller av publiken själv, kan självklart skapa återkommande tystnad, passivisering. Minst lika allvarligt är att åhörandet, åskådandet, publikskapandet är mikropraktiker där vi själva är med och hindrar oss från att aktualisera (Deleuze), bliva förändring (Deleuze), konspirera (usa-plogbillar) eller med mitt ord i dessa artiklar materialisera förändring.

    Man skulle utifrån dina diskussioner om hammare/Heidegger/gränssnitt kunna tänka sig att närhet och närvaro skulle kunna reproducera motsvarande passiviserings-återkommande som distansering.

    Det här var intressant "genomsnittlighet, som tystar alla mikrohändelser".

    Jag gissar att vi är överens om att passivitet (som jag använder) och tystnad (som du använder) är aktiviteter och mikrohändelser. Att göra sig/göras passiv är aktiva handlingar. Passivisering sker inte passivt utan aktivt.

    SvaraRadera
  3. Bra inlägg, för det första. I publik-republik-debatten kan jag slänga mig med lite etymetologi från gymnasiets latinlektioner. Republik kommer från termen "res publicae" (om jag stavar rätt). "Res" i det här fallet översätts bäst med engelskans "matter" medan "publicae" kommer från ordet för det offentliga, det som handlar om alla. "Res publicae" bör alltså försättas med "public matters" eller "frågor som rör det offentliga".

    Jag tycker att det är användbart i sammanhanget, när man diskuterar vänsterns metaborgifiering (borgerligheten som tankemönster och överideologi, och inte den borgerliga ideologin). Man går från sakerna som gäller alla, till principerna som gäller alla. Man går från att diskutera människans situation på arbetsplatsen eller i A-kassan, och diskuterar den dogmatiska idén "Arbetslinjen". Inte för att individer har något att vinna på det, utan för att man måste sluta sig till principen "Ansvar". Det är möjligtvis public, men det är inte matters.

    SvaraRadera
  4. Tack Isak! "Res" i "res publicae" betyder matter skrev du, vilket kan översättas "det som berör".

    'Res' blir därmed produktivt när vi/jag försöker skapa ett sårbart materialiserande till skillnad från mekanisk materialism. Mat(t)erialisering blir ett matter ett res, något som berör, som angår oss genom att röra. Genom att skapa relation.

    Ditt "vänsterns metaborgifiering" var intressant. Min kritik mot protest, och negerandet av regeringar och presidenter skulle kunna förstås utifrån metaborgerifiering.

    Man borde även kunna använda 'vänsterns metanationalism' för att visa hur vänstern gör staten och nationen till överideologi, alltså något som man hela tiden måste förhålla sig till (kritiskt).

    Till och med gamle Bakunin som avvisade staten, och blev utslängd av Marx ur Första Internationalen, tycktes ha nationen som överideologi. Istället för att problematisera nationen så skulle nationen bli fri från staten. Anarkisten Bakunin är i flera texter fast i en metanationalism.

    SvaraRadera