22 januari 2008

Befria sig från container-världsbilden

Kolumn publicerad i Göteborgs Fria, 2008-01-02


Någon smart typ lyckas övertyga mig om att jorden inte alls är platt. Motvilligt accepterar jag detta, i varje fall logiskt. Fast hur långt tid tar det innan jag börjar se på jorden som rund, uppleva den som rund? Det är en sak att veta, men det tar ett tag innan kroppen, seendet, upplevelsen ändrar sig. De som levde på medeltiden behövde nya bilder och metaforer som hjälpte dem att se världen annorlunda. Att betrakta den rundade horisonten var säkerligen till stor hjälp.

Under några år har min världsbild genomgått en liknande omvandling. Det har inte varit lätt. Jag har fått träna mig och jag har fått pröva nya metaforer.

Container-världsbilden har varit så inetsad i min kropp, i mitt seende och i min tankevärld att jag gång på gång ramlat tillbaka in. För tio år sedan visade en tysk sociologprofessor, Ulrich Beck, för mig hur nationalstaten skapat en fiktiv bild av att samhälle och nation är samma sak. Säger man samhället så menar man nationen. Man talar om det svenska samhället eller det franska samhället. Sverige och Frankrike skulle alltså vara olika samhällen.

Under ett par hundra år har staten försökt göra sig till container för samhället. En viktig metafor har varit territoriet. Genom att låtsas att den behärskar detta landområde har staten fått oss att tro att vi befinner oss inuti Sverige.

Statens glasögon började tidigt användas även av samhällsvetenskapen. Sättet staten såg på sig själv överfördes till samhällsvetenskapernas metoder och teorier. Redan 1979 kallade A.D Smith detta för metodologisk nationalism. Vetenskapen bekräftade byråkratins världsbild.

Sedan åtminstone tio år har en rad samhällsforskare gjort upp med container-världsbilden. De tror inte längre att liv och handlande utspelar sig inom slutna rum. Samhälle och nation är inte längre samma sak. Detta har inneburit att en stor del av samhällsforskningen blivit förlegad. Dessutom upptäcker vi att många protest- och motståndsgrupper verkar inom en förlegad världsbild.

Politik har uppfattats som nationens politik. Samhällsordning har uppfattats som nationalstatens ordning. Samhällsförändring har uppfattats som förändring av staten.

Det politiska arbetet blir instängt i en fiktiv container där protestgrupper och motståndsgrupper får för sig att de befinner sig inuti Sverige. Man namnger till och med sina organisationer som om man vore en liten mini-container inuti Sverige-containern: Namn som Sveriges Arbetares Centralorganisation eller Svenska Freds skapar illusionen att dessa organisationer finns inuti Sverige. De grupper som inte låser in sig i den fiktiva Sverige-bubblan utan arbetar direkt med kvinnor som misshandlas eller gör aktioner på vapenföretag anses inte utöva politik. Det betecknas som opolitiska.

Att vi skulle befinna oss i Sverige bygger på metaforerna ”i” eller ”inuti”. Låt oss pröva nya metaforer. Själv har jag haft stor hjälp av att ersätta ”i” med ”bredvid”.


Nationen är inget samhälle

Inom den samhällsforskning som gör upp med container-världsbilden ses Sverige inte längre som ett samhälle. Däremot kan man se kollektiv, kommuniteter, städer, familjehushåll, företag, avdelningar som samhällen. Olika statliga verk bildar genom de anställdas gemenskap olika samhällen. Även riksdagen bildar ett litet samhälle. När en gemenskap börjar leva sitt eget liv skapas ett samhälle. Vi kan tänka oss alla dessa samhällen som bredvid varandra snarare än inuti varandra som boxar.

Jag kan uppleva att jag med min dator kopplar upp mig mot Internet. Men jag uppfattar inte mig själv befinna mig inuti Internet. På ett liknande sätt är samhällen kopplade till varandra.

Samhällen är inblandade och länkade till varandra och de har därmed ansvar att ingripa i varandra. Ulrich Beck menar att fiktionen att nationsgränser skulle avgränsa oss och skydda oss mot delaktighet försvinner. Vi kan inte längre prata om ”deras konflikt” eller ”båda parter i konflikten”. Det finns ingen enskild palestinsk-israelisk konflikt. Fattigdom är inte nationellt. Vi behöver istället undersöka hur de samhällen vi rör oss mellan stöder och tjänar på exploatering och förtryck. Och vi måste börja skapa motstånds-samhällen som ingriper. Vi kan inte längre vända oss till en fiktiv samhälls-container och förvänta oss att de som sitter i riksdagen är mer politiker än vad vi är. Vi har ansvar att börja leva det solidariska samhället och samarbeta med andra rättvisa samhällen. Och vi måste dessutom intervenera i våldsamma, förstörande och förtryckande samhällen.


Per Herngren


Läs vidare

Kultur är inte en container

Sverige är inget samhälle

11 januari 2008

Hur IT påverkar organisationsdesign

I en motståndsgrupp blir det lätt att informationsteknologin förlamar arbetet då informationen stockar sig och skapar fördämningar. Vad som populärt kallas information-overload. Vi ska inte använda IT för att underlätta kommunikationen, menar organisationsforskaren Lars Groth. Han vänder upp och ner på hur aktivister och organisatörer ofta ser på IT. Informationsteknologi ska inte göra kommunikation lättare och effektivare. Istället ska teknologin användas för att eliminera behovet av kommunikation. IT kan automatisera rutinärenden så man undviker onödig kommunikation. Precis som med skrift är IT effektivt för att arkivera och göra informationen tillgänglig när den behövs. Det Lars Groth kallar information sharing handlar då om tillgänglighet inte om ständig överföring av information.

IT möjliggör mer komplexa organisationer ifall den gör att man slipper belasta minnet och ifall den får oss att undvika tidsödande kommunikation av information. IT möjliggör att informationen processas utanför det mänskliga medvetandet. Utan IT skulle en organisation fastna i flaskhalsar som uppstår när styrelser, ledare och organisatörer försöker greppa alltför komplexa uppgifter.

IT är alltså en möjlighet att slippa information och att slippa minnas.


Information dödar engagemang

I undersökningen Too much information-age gjord av Jack Santos på Burton Group visas att IT används för att bombardera organisationer med information. I rapporten hävdar nästan hälften av IT-ledarna att de överöses med för mycket information. Var femte ledare förstår inte värdet av den information de tar emot. Jack Santos menar att informationsöverbelastning hindrar förmågan att tänka strategiskt och fokusera på grundläggande frågor. Överösningen av information leder till dåligt beslutsfattande och oförmåga att förstå sammanhang. Även vanliga sociala färdigheter kan kollapsa.

Hur undviker motståndsrörelsen information?

Här är några tekniker för att undvika information som använts i plogbillsrörelsen och i vin & fikonträdsrörelsen. Med dessa tekniker har möten kunnat blivit narrativa istället för detaljbeslutande.

· Använd inte stormöten för sammanträden och beslut. Använd istället små arbetsgrupper. Dessa kan ha öppen inbjudan för de som utanför arbetsgruppen är engagerad i någon fråga.

· Informera inte i storgrupp. Använd anslagstavla eller hemsida. (från Hopp & Motstånd 92-2001)

· Delegera bort alla frågor från koordineringsgruppen eller styrelsen förutom övergripande principfrågor. Organisationer där toppen på hierarkin driver verksamheter gör ”styrelsen” till en flaskhals som sliter ut medlemmarna och drar undan engagemang från resten av organisationen. (från Avrustningslägret i Linköping 92, 93, 95)

· Men även i arbetsgrupper kan detaljinformation överbelasta och trötta ut. Använd sammanträden för berättelser och reflektion hellre än detaljbeslut och information. Delegera detaljer till individer eller par-grupper. (från Vine & Fig Tree Planters 2005)

· Arbetsgrupper kan även använda email, Skype eller Internet-communities för enkla beslut och ägna fysiska möten åt djupare reflektion. (från Vin & Fikonträdsplanterarna 2006-)

· Undvik att skicka information i email, lägg istället in länkar med tydliga rubriker. (från misstag i plogbillsrörelsen och Vin & Fikonträdsplanterarna)

· Med ovanstående tekniker kan man minska antalet frågor under möten och istället ha djupare reflektioner. (från plogbillsrörelsen i USA)

· Inled en fråga under ett möte med högläsning från relevant poesi, litteratur eller filosofi. Efter högläsningen kan man ha en kort tystnad innan reflektioner kommer igång. Detta leder till att samtalen inte fastnar på en mellannivå. De kan istället bli både personliga och abstrakt filosofiska, mer konkreta och mer teoretiska. (från plogbillsrörelsen i USA)

Dessa och andra liknande metoder hjälper en organisation att gå över från informationsprocessande till narrativ reflektion. Övergången från ett fokus på information till ett fokus på berättande och lyssnande skulle bli en revolution som skapar ringar på vattnet istället för att dränera engagemang.

Per Herngren

2008-01-11, version 0.1

Källa

Lars Groth, Future Organizational Design. The Scope for the IT-based Enterprise, recenserad av Pasi Pyöriä i Acta Sociologia: volume 45, 2002, s 242-243.

”För mycket information dödar din produktivitet”, IDG News 2008-01-07.

Per Herngren, Civil olydnad – en dialog, Lindelöws förlag, 1999.