19 augusti 2008

När civil olydnad passiviserar

Motståndsgrupper fastnar alltför lätt i traditionella makttekniker vilka gör folk till publik och åskådare. När vin & fikonträdsplanterarna startade 2005 inspirerades vi av konstfestivalen Burning Man i Nevadaöknen. Under Burning Man är ingen åskådare, alla som är där skapar aktivt Burning Man-samhället. Efteråt städas alla spår av samhället bort för att ett år senare återskapas på nya sätt. Molly Steenson skriver: ”You're here to create. Since nobody at Burning Man is a spectator, you're here to build your own new world.”
Själv har jag några år åkt på Krokstrandsfestivalen vid Idrefjorden. Det är en dansfestival, där vi som dansar är i centrum. Banden är till för att hjälpa oss att dansa. Vissa band dyker dock upp utan att fatta festivalens revolutionära samhällsbygge och de behandlar oss som publik, gör oss till sina åskådare.
Sven Rånlund skriver i ”När varje åskådare blir medskapare” (GP) om den nya teatern där alla i publiken deltar, eller där skådespelarna under pjäsens gångs ersätts av folk från publiken. Han menar att denna form av deltagande teater och konst kommer att öka.
Jag skulle vilja kalla det för en kamp mot publik.
Inom vin & fikonträdsplanterarna försökte vi kommer underfund mer hur motståndsgrupper obetänksamt passiviserade folk genom att göra dem till åskådare och publik. Ett värde med civil olydnad är att bryta lydnaden, inte att forma folk till lydiga åhörare.
De publik-tekniker som används är föredrag, utan möjlighet till samtal i smågrupper där alla kan yttra sig. Genom att ge ordet fritt på stormöten skapar motståndsgruppen en självvald panel som gör flertalet till åhörare. Detta har vin & fikonträdsplanterarna försökt bryta genom att undvika beslut och diskussioner i storgrupper. Vanligtvis delar man upp sig så att det är mellan tre och sju i varje samtalsgrupp. Inledningstalare får inte tala längre än halva tiden, annars stjäl de samtalstid från de andra deltagarna.
Under rättegångar efter aktioner tenderar många olydnadsgrupper att välkomna till ett arrangemang: ”Välkommen till rättegången!” Vin & fikonträdsplanterarna bröt med detta genom att välkomna folk att göra något av rättegången. Istället för att se rättegången som ett arrangemang, en återvändsgränd, förstås den som processer och flöden vilka är till för att intensifiera engagemang och motstånd.
Vid första rättegången i England 2006 arrangerade konstnären Liz Jones så att de som satt på åhörarläktarna använde sig av det som hände och sades under rättegången för att måla funderingar kring ickevåld och motstånd, virka ersättningsstängsel för det vi klippte upp som trädgårdsgrind, eller tillverka skulpturer. Dessa konstverk var inte en bild av rättegången utan utvecklade och utökade motståndet. Konstverken avbildade inte, de representerade inte, de producerade nya tankar och ny kraft. Konstverken sattes under de tre dagar rättegången varade upp i rättegångssalen, i korridorer och på toaletterna. Domstolen förvandlades till vernissage och konstutställning.
Istället för att välkomna folk till rättegångar, arrangemang och föredrag bör motståndsgruppen uttryckligen välkomna folk till att återanvända kraften, teknikerna, innovationerna för att fortsätta motståndet. Detta kräver dock att man erbjuder utrymme, stöd och verktyg för att kunna producera nya tankar och nytt motstånd. Det man behöver få reda på i inbjudningar är hur man får stöd, träning och hur man bjuder in till, eller blir inbjuden till, framtida motstånd.
Per Herngren
2008-08-19, version 0.1
Detta är skrivet på ett självhjälpscafé för drogmissbrukare och hemlösa. Här är tanken att förändring inte utförs av behandlare eller ledare utan av folk själva i inbördes stöd.

Referenser

Sven Rånlund, “När varje åskådare blir medskapare, GP, 2008-08-19, del 3, s 70.

5 kommentarer:

vairocana sa...

Det är så synd att detta synsätt inte används mer i samhället. Varför måste hierarkierna uppstå, för att sedan förstöra?

Typiskt för t ex start up företag är att de börjar med en liten kärntrupp av kompetenta entrepenörer, men när företaget växer går något snett.

De börjar anställa liet fel folk, det behövs personalchefer etc, byråkratin börjar födas.

Jag antar att de mer passiva medlemmarna i en grupp egentligen ger makt åt de mer aktiva?

Per Herngren sa...

Tackar!
Skulle man kunna förstå det så att alla i en hierarki producerar makt och fångas av makt. Jag har för mig att det var Foucault som påstod att de som är högre i hierarkin är mer fångade av makt än de längre.
Deleuze och Guattari skrev i Tusen Platåer att ledarna vibrerar. Man skulle då (enligt mitt förslag) kunna se ledare som resonanslåda. Ledarna förstärker resonansen men ljudet kommer från hela instrumentet (gruppen, hierarkin, organisationen).

vairocana sa...

En annan vanlig faktor är att då man erhållit makt flyttas fokus till att behålla makten, dvs man blir rädd för att förlora makten i första hand.

Ett modern synsätt är att chefers enda uppgift är att stödja processerna i sitt team, dvs vara slavar till slavarna, men jag undrar om detta fungerar?

Anonym sa...

meget interessant, tak

Anonym sa...

mjog ahugavert, takk

Gadgeten innehöll ett fel